Spelrum
| Giraffen | 3 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 0 |
| Inloggade | 3 |
Mobilspel
| Pågående | 19 800 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| carlmartin - Ej medlem längre | 2009-01-10 13:05 | |
 | vardagsångest? fler än jag som har erfarenhet av att: - vakna varje morgon full av negativa tankar och påtaglig rädsla för och ovilja att stiga upp ur sängen? - vakna varje morgon med starka spänningar i kroppen, ytlig andning och en stor klump i magen? - under dagen känna stor oro inför att möta människor som inte tillhör den allra tätaste umgängeskretsen (mamma, flickvän) och vara rädd för att denna osäkerhet ska upptäckas. tackla detta genom att: a. spela en roll som går ut på att bara säga vad man tror att den andre vill höra och undertrycker sina egna inre impulser. b. hålla sig borta från människor c. idiotförklara alla man möter och gå ut ifrån att man inte har något som helst gemensamt och därigenom legitimera sin ångest- man ger ångesten rätt när den säger att andra människor inte kan förstå en och i grund och botten vill en ont. alla tre alternativen leder lätt till ensamhet och isolation som i sin tur förstärker problemen. jag kallar detta vardagsångest. man kan säkert kalla det något annat, men den gemensamma nämnaren som jag ser det är att detta har spelat och spelar en så stor roll i mitt liv att jag inte kunnat ifrågasätta det förrän nu. svårt att se skogen för alla träd ungefär. nu har jag fått lite andra erfarenheter och tycker att jag kan se möjligheten att utmana vardagsångesten. någon som har liknande erfarenheter? | |
| trashone - Ej medlem längre | 2009-01-10 13:07 | |
| Ja. | |
| Ronny | 2009-01-10 13:08 | |
 | känner igen mej i samtliga punkter. speciellt "c". | |
| Jojo - Spelvärd | 2009-01-10 13:09 | |
 | Jag känner igen det väldigt väl, även om det numera inte är så. Då var det en del av en depression som jag så småningom blev frisk från. Så jag skulle säga att det inte är ok att må så en längre period. | |
| bizzzy - Ej medlem längre | 2009-01-10 13:09 | |
| Ja | |
| trashone - Ej medlem längre | 2009-01-10 13:13 | |
| Är det dock ett problem? Alla kan inte vara levnadsglada idioter, lite motvikt krävs | |
| emmylicious | 2009-01-10 13:14 | |
 | Jag säger morgonångest för min egen del, för det blir bättre och bättre ju mer tid av dagen som går. På kvällarna mår jag riktigt bra, men morgnarna är katastrofala. Då är det precis som du skriver - negativ, deppig och ingen lust att kliva ur sängen överhuvudtaget. Jag kan ligga kvar i flera timmar innan jag till slut går upp, och då försöker jag undvika människor så gott jag kan. | |
| Pajas - Ej medlem längre | 2009-01-10 13:14 | |
| Känner också igen mig mycket i "C". | |
| nageln | 2009-01-10 13:15 | |
 | jag idiotförklarar också dom flesta jag träffar, särskilt om vi råkar ha en konversation. jag menar, vad är det för idiot som börjar snacka med mig när jag helst bara vill va ifred? hehe, det låter illa när man ser det svart på vitt. | |
| dahlgren_ | 2009-01-10 13:24 | |
 | Jag har också morgonångest ibland, som försvinner under dagen. Men det är inte alltid som tur är, går i perioder. | |
| einsturz | 2009-01-10 13:29 | |
 | för mig var det precis så, men, som för Jojo, en del av en depression som jag nu är praktiskt taget frisk från | |
| kissed - Ej medlem längre | 2009-01-10 13:32 | |
| Vad sorgligt det låter:-( och säkert inte nyttigt för hälsan att ha sån negativ syn på sina medmänniskor. Men för övrigt vad det gäller ångest så är jag tyvärr smärtsamt medveten om hur det känns:-( | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2009-01-10 13:32 | |
| Absolut. Har försökt bättra mig på punkt C. Problemet är bara att det finns riktiga idioter... | |
| Dalkullan | 2009-01-10 13:35 | |
 | Känner igen mig i morgonångesten om livet blir för stressigt....jag har svårt att hantera stress, tyvärr =( | |
| mommesfrites - Ej medlem längre | 2009-01-10 13:36 | |
| Jag tror att jag skulle ha kunnat känna så, utan familj och jobb. Jag är som en dum hund, ser varje människa som en ny möjlighet. /Levnadsglad idiot :) | |
| dahlgren_ | 2009-01-10 13:37 | |
| Mm jag blir också så om jag har för mycket påträngande och viktiga saker att hantera samtidigt. Fast jag är ingen c):are, är nog mer en a):are isåfall.. | |
| Cement - Ej medlem längre | 2009-01-10 15:06 | |
| Klump i magen, negativa känslor, social fobi och och självmordstankar. Har haft allt det. Negativiteten jag känner i samband med tidiga uppstigningar har dock inte försvunnit, tror den alltid kommer finnas hos mig. I dag är jag inte självmordsbenägen och jag känner inte någon ångest inför möten med andra människor eller livet självt. | |
| dahlgren_ | 2009-01-10 15:50 | |
| Man kan ju undra vad i samhället det är som gör att så många mår eller har mått såhär. Vi kanske inte är gjorda för att klara av ett planerat liv i storstäder - utan kanske ett dag-för-dag liv som jägare i skogen? | |
| Jojo - Spelvärd | 2009-01-10 17:05 | |
| "Det kallas tvivel det där som stör, det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör" Inte konstigt att jag blev helt fast för Winnerbäck den perioden. dahlgren_ du har säkert rätt i att vi inte är gjorde för det här livet. Frågan är bara vilket liv man ska välja för att må bra. Eller är det så att man behöver må skit en period för att utvecklas? Jag har gärna varit utan ångesten och depressionerna men å andra sidan har de gjort mig till den jag är idag och det känns helt ok. | |
| ronja11 | 2009-01-10 17:21 | |
 | Precis så känner jag mig. Jag har gått i terapi i 11 år av mitt liv till och från men det var inte fören i höstas jag fick veta att jag har Generaliserat ångestsyndrom. Helt otroligt, när jag läste på vårdguiden så kändes det precis som att det var någon som hade gjort en artikel om mig. www.vardguiden.se/te...cl eID=3918 | |
