Spelrum
| Giraffen | 44 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 19 |
| Inloggade | 63 |
Mobilspel
| Pågående | 19 640 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| carlmartin - Ej medlem längre | 2009-01-31 15:33 | |
 | har jag ansvar för hur andra ser mig? Jag läste i tråden "vad gör dig ledsen och besviken" och lade märke till att en del skribenter nämnde andra människors upprätthållande av en fasad som en av anledningarna till at de kände sorg och besvikelse. Kan jag styra hur jag blir uppfattad? Om jag ser mig själv som en person som besitter normala empatiska färdigheter, en ganska opretantiös tillgång till livet och har ärlighet och rättskaffenhet som rättesnören - och en annan person uppfattar mig som en självisk, inbilsk, uppblåst och oärlig skojare - bör jag då ta i akt vad denna person har för mening om mig? Eller för att vända på det lite: ger det mening att önska att andra människor uppförde sig annorlunda? om man utgår ifrån att de flesta agerar utifrån vad de tror är det klokaste i en given situation? Vill tillägga att jag tycker att man ska lyssna på sin omgivning (mamma, kompisar, kollegor...) när de uttrycker hur de vill behandlas. Min fråga gäller först och främst detta: om andra människor gör sitt bästa, bör vi inte erkänna detta som ett ärligt försök på att skapa en bra värld? Och förlåta även dem som vi tycker gör ett riktigt dåligt jobb i detta hänseende. | |
| Saga-li - Ej medlem längre | 2009-01-31 15:34 | |
| nej, det är inte ditt ansvar desvärre kan det FÖREDRAS och FÖRVÄNTAS på arbetsplatser oc liknande att man gör sig förstådd och passar i en viss ram så fejk it til you make it liksom | |
| Dyslekso | 2009-01-31 15:38 | |
 | Med "göra sitt bästa" menar du vadå CM? | |
| zorrro - Ej medlem längre | 2009-01-31 15:39 | |
| för min del handlar det inte om att sätta sig till doms över andra människor, exemplet du tar upp med fasad gör mig bara ledsen när jag ser att det bara är just en -fasad och denna fasad gör att jag inte kan komma människan under närmare. Jag funkar så i alla fall att kompisskapet har faser, när man kommit förbi ytlighetsfaserna så vill man ju lära känna personen närmare, och om den personen bestämmer sig för att upprätthålla sin fasad så blir det svårt att bli riktiga "soulmates", och det gör mig ledsen. Förlåtelse finns givet, sen är inte jag den som har rätt och ska förlåta andra för deras beteende, jag har lika många brister som nån annan och i så fall hoppas jag på att bli förlåten. | |
| zorrro - Ej medlem längre | 2009-01-31 15:40 | |
| japp, sga-li, håller med om att på en arbetspalts så får man hålla sig inom vissa gränser, där är man ju anställd, och får betalat för att utföra sitt uppdrag med och tillsammmans med sina arbetskompisar på bästa sätt.. | |
| zorrro - Ej medlem längre | 2009-01-31 15:40 | |
| japp, sga-li, håller med om att på en arbetspalts så får man hålla sig inom vissa gränser, där är man ju anställd, och får betalat för att utföra sitt uppdrag med och tillsammmans med sina arbetskompisar på bästa sätt.. | |
| zorrro - Ej medlem längre | 2009-01-31 15:40 | |
| oj. | |
| sally93 - Ej medlem längre | 2009-01-31 15:43 | |
| Nej, var och en får väl ta ansvar för sina egna känslor så att säga. Och dom här som 'känner sig ledsna o besvikna på andra människor'...tja, säkert gör dom själva andra ledsna då och då oxå. | |
| pion ekrot | 2009-01-31 15:45 | |
 | Att förstå att andra gör sitt bästa och samtidigt ha åsikter om deras beteende är ingen motsättning. Däremot tror jag att det är meningsfullt att lära sig att strunta i andras tyck och åsikter om en och att samtidigt försöka ge sig själv det som man tycker att alla andra "ska ha" som till exempel just (själv)empati, ödmjukhet, tolerans o.s.v. Sällan har man behov av att skapa drama och delta i "yttre" konflikter om man själv känner sig tillfreds inuti. En klurig grej som jag frågar mig är snarare hur man i heta situationer sätter gränser på ett snyggt sätt utan att samtidigt skuldbelägga någon, till exempel. | |
| Skidskytten - Ej medlem längre | 2009-01-31 15:48 | |
| Så länge man ser sina medmänniskor som apor så brukar det ordna sig. Frågeställningar likt dina brukar oftast bottna i en historia av mobbning. | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2009-01-31 15:56 | |
| dyslekso- att man handlar efter förstånd. jag tror att alla friska människor vill leva i en värld med fred t.ex. Hur effektiva de är i att bidra till att uppnå detta beror främst på hur medvetna de är om vad fred kräver. | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2009-01-31 15:59 | |
| skidskytten- tror du jag blev mobbad, mobbade eller båda delar? om jag ska se dig som en apa så var det bra sett av dig oavsett:) | |
| Mammaoxå | 2009-01-31 16:08 | |
| Träffas man ofta så får man ju till slut se både de bra och dåliga egenskaperna. Man blir ju bedömd på hur man ser ut och vad man säger och gör. Det går nog inte att komma ifrån. Om den man träffar ler eller säger något positivt första gången så blir ju bilden av den personen mer positiv. Så visst har det betydelse vilken sida man visar upp. Man kan ju hoppas att de träffar en när man har en bra dag. | |
| Dyslekso | 2009-01-31 16:10 | |
| CM: folk har nog en tendens att intala sig att de är goda människor, och att de gör sitt bästa efter förutsättningarna. Fred känns som en lite för stor fråga i sammanhanget. Mänskliga relationer handlar delvis om makt, och att det då uppstår motsättningar när folk försvarar sina intressen eller anser sig ha rätten att leva ut på ett sätt som "stjäl" makt från andra är inte så konstigt, tycker jag. Jag tror på konkreta exempel i såna här resonemang, det är svårt att generalisera kring beteenden. | |
| upa - Ej medlem längre | 2009-01-31 16:22 | |
| Jag tror inte heller människor faktiskt gör sitt bästa efter förmåga. | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2009-01-31 16:24 | |
| dyslekso- att sträva efter makt är ett uttryck för en rädsla att förlora något. man vill "säkra sin position". eftersom inget är säkert har maktbehovet inga gränser för den som aktivt går den vägen. de flesta av oss är inte stalin, men försöker säkra oss litegrann sådär. det är naturligt, men ingen naturlag att det ska vara så. om vi erkänner att maktbehovet inte kan mättas är en annan väg kanske möjlig? | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2009-01-31 16:27 | |
| det ante mig upa:) jag ska gå nu men skriv gärna vad du tror det är som driver människor enligt någon slags gemensam nämnare, så svarar jag senare. | |
| Dyslekso | 2009-01-31 16:41 | |
| CM: "att sträva efter makt är ett uttryck för en rädsla att förlora något" - jag skulle säga att det är en strävan att vinna något, nämligen mer makt. Att vilja öka makten över sitt eget liv har jag svårt att se som något negativt. Men vi har nog alla olika uppfattningar om när vi inkräktar på andras maktsfärer. Exempelvis kanske jag tycker att folk mer borde inse själva när de beter sig illa och är jobbiga, medan andra är av åsikten att det är upp till den som blir behandlad illa att berätta det, då alla inte behärskar telepati och inte kan veta när de uppfattas som jobbiga av andra. | |
| mommesfrites - Ej medlem längre | 2009-01-31 16:58 | |
| Skidskytten: "2009-01-31 15:48 Frågeställningar likt dina brukar oftast bottna i en historia av mobbning. " Vad grundar du det på? CM, jag tror att det är ganska lätt att missuppfatta andras beteende, särskilt så här på nätet, när man bara har en platt bild av en person framför sig. Vi har ju utvecklingsfaser hela livet, eller kriser kanske man ska kalla det, då vi reviderar vår syn på tillvaron och ifrågasätter vår egen plats i olika sammanhang. Då är man extra sårbar men det betyder inte att man ska stanna i den fasen, utan orientera sig och gå vidare med nya erfarenheter och med nytt självförtroende. Kanske är det det du gör just nu. Kanske allt som du trodde att du visste hur det skulle vara visar sig att det funkar inte så bra och då får man ju söka sig fram till nya möjligheter. De här perioderna börjar vid 8 mån ålder, sen kring 2½ (trotsåldern), 6, 14 år och så vid upprepade tillfällen i vuxen ålder. Skilsmässa, arbetslöshet och andra svårigheter förstärker ju grubblerierna. Du är inte ensam, behöver inte alls vara ett mobbningsoffer och med största säkerhet känns livet bättre om en tid. Det är klart att man har ansvar för det man gör och säger. Om man sen känner sig missförstådd, så får man väl försöka förklara och ställa till rätta. | |
| Skidskytten - Ej medlem längre | 2009-01-31 17:17 | |
| mommesfrites Jag koncentrera mig på hans frågeställning hur man kan styra. Har du tendenser att vilja säga ifrån som hårt mobbad i mellanstiadiet, du vet hugga kökskniv i dum nallebjörn så tenderar du att hamna under psykvårdens övervakande öga när du blir äldre och ser chef eller flickvän som nallebjörn när ilskan ska ut, del 2 kommer sen. Då ska vi prata om mobbarens del i det hela. | |
