Spelrum
| Giraffen | 41 |
| Krokodilen | 2 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 37 |
| Inloggade | 81 |
Mobilspel
| Pågående | 19 445 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| BenDavis | 2009-04-14 16:48 | |
 | Slut efter typ 12 år, vad gör man? Mitt förhållande med min livspartner (trodde jag) tog slut igår. Jag är tydligen för bra för henne (jag köper inte det men låter det gå så länge). Vi har varit tillsammans från när jag precis fyllde 16 till nu när jag är precis fyllda 28. Förutom att vi hade en deal att hon jobbade och jag tog hand om djur + hushåll vilket gör att mitt liv kommer ändras rätt drastiskt så håller jag på att bli tokig av att inte ha någon att prata och connecta med på just det sättet som man alltid haft. Vad gör man för att inte bli tokig? | |
| NameIsNobody - Ej medlem längre | 2009-04-14 16:54 | |
 | Samlar på kramar! *kram* | |
| Fobofobi - Ej medlem längre | 2009-04-14 16:54 | |
| Jag säger som efter en förlust i sportvärlden. Det är bara bryta ihop och komma igen . Gälelr att visa sig stark och då ser din förra partner vad den går miste om men såkalrt tråkigt ju att läsa sånt här ^^ | |
| dudeniro - Ej medlem längre | 2009-04-14 16:55 | |
| Jag är verkligen ledsen att höra att det tagit slut. Det måste kännas som ett stort tomt hål just nu. Jag är nog inte rätt person att komma med riktigt bra tips, jag har åtminstone ingen liknande erfarenhet att hänvisa till. Jag hade ett längre förhållande som tog slut, och jag mådde inte dåligt men det jag passade på att göra var att se till att fylla det där hålet så fort som möjligt. Och nu menar jag inte nödvändigtvis med ytligheter (sprit, sex, tv-spel, mat), utan med någon slags substantiell tro på mig själv och mina möjligheter (det är ju inte lättare när man är kring 30 och ser alla vänner bilda familj samtidigt). Jag gick i något som heter psykosyntes som är en väldigt pragmatisk form av psykologi som i princip handlar om att ta fram verktyg för att finna sitt centrum. Vad som hände var att jag totalt släppte det destruktiva tillbakablickandet och kände att jag fick grepp om mig själv, och då släpper mycket av det andra och det där hålet börjar självläka. | |
| Eva_Margaret | 2009-04-14 16:59 | |
 | Jag lovar du blir INTE tokig ! Försök att göra saker som är bra ....saker som du tycker om... Umgås med kompisar och säg som det är....tjata tjata även om du känner dig tjatig...det hjälper.... Ut o gå.....det rensar hjärnan.... | |
| NameIsNobody - Ej medlem längre | 2009-04-14 17:02 | |
| Däremot kanske du kan prata med henne och se ifall det kanske inte bara är någon temporär galenskap som får henne att tänka i dom här banorna, jag menar, att slänga bort 12 år bara sådär för att man tycker någon är för bra låter ju som att hon har något personlig komplex som hon ser som tillkortakommande? Kanske är det så enkelt att hon bara är uttråkad och behöver lufta sig lite. | |
| BenDavis | 2009-04-14 17:03 | |
| NameIsNobody: Det var faktiskt bara hon som fick privilegiet att krama mig. Nu är det ingen tyvärr. Fobofobi: Nu handlar det om i princip hela mitt liv och inte en förlorad fotbollsmatch men tack för engagemanget. dudenrio: Grejen är att jag insett att inget är för evigt och har förstått att jag blir själv förr eller senare och jag har egentligen inga problem med det mer än att jag är så sjukt van vid att ha någon att prata med hela tiden. Nu har jag bara hunden och även om han är en god lyssnare så är det inte riktigt samma sak. Jag kommer ju ha fullt upp med tanke på att jag måste fixa ett jobb och styra upp alla rutiner och annat. Förövrigt har jag aldrig velat bilda familj på det sättet och förstår inte riktigt varför folk vill ha barn men visst lär det bli bull ett tag framöver att se sånt. Tack för psykosyntes-tipset men jag känner mig själv allt för väl. Så väl att jag inte ens tog den här brytningen hårt alls. | |
| NameIsNobody - Ej medlem längre | 2009-04-14 17:05 | |
| Efter 12 år tycker jag man kan kräva åtminstone ett 3 månaders försök till att göra det bättre. | |
| VaKul | 2009-04-14 17:06 | |
 | Håller med lite av föregående skrivare....försök hålla kontakten med henne..inte vara FÖÖÖR "pushy"...utan höra av dig, kolla läget och försöka vara/låta positiv just då, fast du mår pyton! Prata, prata och prata med vänner om det...Ut och gör saker, sitt inte hemma och bryt ihop! Har själv varit där...och är där fortfarande tyvärr lite grann! Tiden läker alla sår ..etc etc...men så är det tyvärr !! Du får försöka hitta på saker som du kan koppla av med samt saker som du måste koncentrera dig för att klara av så inte tankarna är hos henne hela tiden! Och som nån skrev....en kram är alltid tacksam vid såna tillfällen!! *skickar över ett gäng kramar* | |
| BenDavis | 2009-04-14 17:07 | |
| Eva_Margaret: Kanske inte tokig men det är sjukt jobbigt att inte ha någon att småprata med hemma som förstår en på ett sätt som ingen annan gör. Ute och går är jag hela tiden med hunden men just just nu hjälper det inte. Med tiden så lär det göra det antar jag. NIN: Den är inte temporär utan det är en galenskap som alltid funnits där. Det är lite djupare än så (nu lär mitt första inlägg verkligen konstigt när jag kollar på det. Vill bara inte fördjupa mig i detaljerna). | |
| dudeniro - Ej medlem längre | 2009-04-14 17:08 | |
| BenDavis, det var inte utifrån att jag tror att du inte känner dig själv som jag rekommenderade! Jag mådde som sagt oförskämt bra av att mitt förhållande tog slut, men att snacka med någon är ett jävligt bra sätt att få det där fokus som kan krävas och att kunna släppa saker även om man "inte tagit det så hårt". Man lär sig alltid något, och ibland är det jävligt najs att bara snacka med någon vars syfte är att lyssna utan att värdera och som kan ge en juste feedback som är helt neutral (inte familj, vänner osv) | |
| dudeniro - Ej medlem längre | 2009-04-14 17:09 | |
| neutral var nog fel sagt. Trots allt får man feedback som syftar till att man skall undvika att den där latenta galenskapen tar över ;) | |
| BenDavis | 2009-04-14 17:10 | |
| NIN: Jag kräver ingenting av mina förhållanden. VaKul: Kontakten kommer hållas så kortfattad som möjligt med henne. Pallar inte prata med henne när hon valt att inte vara med mig. Inte på ett bittert sätt eller nåt utan mer för att jag ska göra rätt för mig själv. | |
| BenDavis | 2009-04-14 17:11 | |
| dudeniro: Jag vet inte, har inte så bra upplevelser av psykologer sedan tidigare och har gjort det lite av en sport att undvika de. Dessutom har jag som sagt ingen som helst ekonomi och ska man få någon bra får man nog pröjsa en del. | |
| peter | 2009-04-14 17:12 | |
 | varför tror du det tog slut? när gjorde ni er "deal"? uppdaterade ni denna "deal"? | |
| BenDavis | 2009-04-14 17:13 | |
| peter: Som sagt, vill inte gå in på detaljer om det här. Vad menar du med "deal"? | |
| dudeniro - Ej medlem längre | 2009-04-14 17:17 | |
| okej ben! Pengarna förstår jag mig på. Psykologer är det inte, utan en skola uprungen ur psykologin. Det var därför jag nämnde det, för det handlar inte om freud och tillbakablickande, utan om metoder för att finna sig själv och framåtblickande (kognitiv beteendeterapi med ett holistiskt perspektiv). Går det inte så går det inte. Då rekommenderar jag fler långa promenader istället! :) | |
| peter | 2009-04-14 17:19 | |
| du nämnde att ni hade en "deal" om att hon jobbade och du tog hand om djur och hem.... när kom ni överens om detta...var det tidigt i förhållandet?...man utvecklas och mognar på så viktiga år som tonår till nästan 30....därför är det viktigt att uppdatera sig i förhållandet...prata och bolla...det utgår jag från att ni gjorde....för gör man inte det så spricker det...förr eller senare i nån fog.... det var så jag menade | |
| BenDavis | 2009-04-14 17:25 | |
| dudeniro: Om det kommer till den punkt att jag på riktigt håller på att bryta ihop så tar jag ditt råd. peter: Den dealen kom vi fram till för ca tre månader sedan när hon började jobba (efter 4,5 år studier som jag försörjde för övrigt, haha). Förhållandet har ständigt uppdaterats, vi har pratat och det har i princip varit det bästa förhållandet jag någonsin bevittnat. Alla andra verkar ha såna triviala problem, vi två har alltid funkat som smort och löst alla våra problem. Nu är problemet hos henne och inte hos oss som jag förstår det. Jag vet inte riktigt, känns som det kan vara någon sån grej att hon måste förkasta allt hon har för att inse vad som faktiskt är bra i hennes liv. | |
| dudeniro - Ej medlem längre | 2009-04-14 17:35 | |
| Ben! Helt ok, vi släpper det. Men jag vill INTE att du missar min poäng: Det är just för att du inte håller på att riktigt bryta ihop som jag gav dig rådet. Tendensen är att man ser självutvecklings om något man ger sig när man mår fruktansvärt dåligt; jag menar precis tvärt om och din tråd gör ju tydligt att du vill ha hjälp och råd. Menade i all vänlighet att du kan se det som en chans att lära känna dig själv och snacka dig framåt. Ok, det var alles. | |
