Spelrum
Giraffen32
Krokodilen0
Elefanten0
Musen
Böjningslistan
0
Grisen
Böjningslistan
17
Inloggade49
Mobilspel
Pågående19 758

Forumkategorier

Användare Inlägg  
Felixy2009-07-10 17:46
Antal inlägg: 272

Dumma tankar.
Hm är det för tidigt att hamna i en ålderkris när man är 23? ;p Mina positiva och glada tankar har bara gått över i oro.. Kommer jag hitta Mr.Right?, Kommer jag hitta ett jobb jag trivs med, får jag huset i framtiden som jag drömmer om.. OCH det värsta utav allt, kan jag få barn??

Man tar det som en självklarhet att man kommer få barn, eller iaf att man kan bli gravid men tänk om inte så är fallet? :S Det här är ingenting som jag kom på nu utan något jag har tänkt på senaste månaderna! Usch! Jag har börjat läst bloggar med kämpande kärlekspar som inte kan få barn och som provar allt möjligt. Man lider verkligen med dom.

Tanten inom mig säger "Lilla Tessan, du är bara 23, njut av livet och ta dagen som det kommer så ordnar sig nog allt "medans någon annan röst inombords säger "WTF?? Inga barn? Inget hus? Ingen karljäkel? Livet slut!"

Fan.. jag trodde jag skulle hinna bli iaf 30 innan man skulle behöva oroa sig.

 
Egenskap - Ej medlem längre2009-07-10 17:52
Antal inlägg: 8331

Precis så tänker jag. Jag har börjat oroa mig för framtiden något enormt den senaste tiden. Ångesten slutar aldrig. Min farmor frågar om jag inte skaffat pojkvän, som alla mina kusiner gjort. Vad ska jag säga? Nej jag har ingen pojkvän, jag är misslyckad. >_<
 
Egenskap - Ej medlem längre2009-07-10 17:54
Antal inlägg: 8331

Jag är förresten bara 17.
 
Felixy2009-07-10 17:55
Antal inlägg: 272

Kommer sluta med att man sitter här gammal o grå, spelar beta och pimplar rödvin medans vännerna väntar barnbarn ;) nejfan.. tänka positivt var det.
 
fåntrattis2009-07-10 17:57
Antal inlägg: 352

Egenskap: Svara "Nej, jag har ännu inte funnit någon värd min kärlek".

Det kanske kan duga som svar en gång åtminstone:)
 
Egenskap - Ej medlem längre2009-07-10 17:57
Antal inlägg: 8331

Haha, ja! Det är ungefär så jag tänker. Det borde ju vara dags för mig att skaffa pojkvän och blablabla nu. Men jag kommer aldrig stadga mig >_<
 
Wordlezz - Ej medlem längre2009-07-10 17:57
Antal inlägg: 1175

Jag har inte gjort ett skit med mitt liv. Nu är jag 40 och ändock tillfreds med livet. Så det finns hopp - vad som än händer. :-)
Och ni är ju så förbenat unga ännu. :-)
 
Egenskap - Ej medlem längre2009-07-10 17:58
Antal inlägg: 8331

fåntrattis: Tack, det ska jag säga nästa gång :P
 
Dalmanisk - Ej medlem längre2009-07-10 17:58
Antal inlägg: 211

Dom börjar frodas i tidig ålder, man mår man dåligt över dom ett par år. Sen lär man sig leva med skiten och inser att alla inte kan vara kärnfamiljsmaterial eller inte ens något material över huvudtaget. Mest en fråga om lidande och acceptans.
 
Egenskap - Ej medlem längre2009-07-10 17:58
Antal inlägg: 8331

Rob: Du har ju mig. *blinkar*
 
run-marie2009-07-10 17:58
Antal inlägg: 1806

Felixy, den där "tanten" du har inom dig verkar vara en supersmart kvinna. Hon vet verkligen vad som gäller. Lyssna lite mer på henne du så ska du se att allt det andra kommer med tiden. ;)

Idag är ju nästan var och varannan mamma runt 30 så det är ju inte direkt nån panik för din del!

Mr Right kan komma när som helst i livet, 20 eller 70 spelar egentligen ingen roll, kanske innan man fyller 35-40 om man vill ha barn tillsammans.
 
Wordlezz - Ej medlem längre2009-07-10 17:59
Antal inlägg: 1175

Word@Dalmanisk!
 
snorklan2009-07-10 18:00
Antal inlägg: 1686

Det finns många faser och "kriser" att gå igenom. Jag gjorde det i din ålder också, då handlade det om "vad ska det bli av mig?" Och för att vara ärlig känns det som att den här (the big 30) handlar om detsamma.

Haha.. trodde jag skulle kunna klämma ur mig nåt tröstande men blev mest deppad själv när jag började fundera.. Hursom.. inget kommer av att grubbla och fundera.. Du får helt enkelt ge dig ut och hitta den där karln och det där jobbet och se tiden an. Tror säkert du kommer ha kul på vägen :)

Lycka till!
 
SnakeEye2009-07-10 18:01
Antal inlägg: 49

hmm de där tankarna kan nog dyka upp lite närsom. Själv hade jag min enda(än så länge) vid 25. Vilken väg skulle man ta? Ska jag jobba med det här? Barn? m.m...

Äh jag tror det är sunt att tvingas reflektera lite över sin situation. Många gånger är det nog värre i tanken än i verkligheten, men det kan ju absolut kännas oerhört jobbigt.

Håller med dig att man tar mycket för givet. Just därför tycker jag nojjtankarna är positiva på nåt sätt. För mig gjorde de så att jag ändrade saker i mitt liv som nu känns mycket bättre. Å jag e övertygad om att det kommer fler såna tankar i framtiden.

På nåt sätt är det spännande också, man står många gånger i en skiljeväg och hur mycket som helst finns att upptäcka!

Jag tycker du ska lyssna på tanten å den andra:) bjud dem på fika å ha en trevlig pratstund!


 
Felixy2009-07-10 18:01
Antal inlägg: 272

run-marie: det har du rätt i. Det värsta man kan göra är väl att bygga upp förväntningar eller ha för höga förhoppningar. Jag skulle bli en ung mamma (typ hela släkten fick barn när dom va 20) och när jag va 25 så skulle jag.... hej o hå... hälften har inte inträffat ;p Men ja det är väl bara o ta livet som det kommer : )
 
Felixy2009-07-10 18:03
Antal inlägg: 272

SnakeEye: Att du tänker på dom tankarna som "spännande" är ju strongt :P Jag blir mest nervös ja :)

Ja jag ska samla ihop mina "kärringer" ikväll o gå igenom det här ordentligt ;P
 
Felixy2009-07-10 18:05
Antal inlägg: 272

snorklan: "trodde jag skulle kunna klämma ur mig nåt tröstande men blev mest deppad själv när jag började fundera" hahaha, det där lät inte bra. Jomen vi får väl bita ihop ;p
 
canvas2009-07-10 18:05
Antal inlägg: 282

Gör ngt innan det är försent! ta första bästa snubbe och börja med fortplantningen, fixa håret gå till bolagsverket och starta upp ett företag där du kan ge dig själv din drömtitel och sist men inte misnt börja köpa in inventarier som ditt drömhus! du blir säkert lycklig!
 
Myspruppen - Ej medlem längre2009-07-10 18:05
Antal inlägg: 5000

du är väl i en ålder då man har lätt att oroa sig...jag är 27 år å det jag lärt mig är att hur mycket man än oroar sig så blir det som det bli ändå,blir det inte som man velat så får man ta det då,men,det kanske tom blev bättre än vad man trott?
jag har blivit bättre på att tänka så å kunna njuta större delen av tiden än vad jag orora mig,men jag gör det oxå ibl
i vissa fall så är det ju kanske tom oundvikligt
jag är som tänker FÖR mycket å kan bli alltför analyserande å de blandat med att jag är rätt självdestruktiv,då är det lätt att komma fram till ngt som bara är till sin egen nackdel
jag vill intelängre måla upp bilder av hur jag ska ha de då jag är 30 då jag är 40 osv,det blir som det blir å vissa saker måste få ta den tiden de behöver å kanske oftast att det blir bäst så oxå..
Du,det fixar sig =)
 
Dalmanisk - Ej medlem längre2009-07-10 18:09
Antal inlägg: 211

Håller med mysgruppen till mångt och mycket. Jag är en grubblare av stora mått, men tror inte på att åldern har så mycket med när man förgör sig själv. Du kan bli en grubblare vid tidig ålder och aldrig släppa det också, tänk på att du redan kan vara förstörd.
 
Visar sida: 1 2 3
Inloggning
Logga in
Betapet är gratis!
Vill du bli medlem?