Spelrum
| Giraffen | 30 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 10 |
| Inloggade | 41 |
Mobilspel
| Pågående | 19 500 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Satyra | 2010-01-02 14:15 | |
 | Håll dig till ämnet - eller låt bli ... Det jag personligen tycker är kul med diskussioner - speciellt i RL - är när det uppstår lite turbulens, när det yvar till sig lite i ämnesområdena och INTE är så strikt återhållsamt och vänt hela tiden. Det verkar dock som att många, många är extremt konflikträdda och ser konflikter där de inte ens finns. (Eller kanske mer korrekt - där JAG inte ser dem i alla fall, hehe.) Att det kan bli högljutt och lite bitskt tycker inte jag gör något, tvärtom. Så länge det inte är rena rama elakheter enbart, folk kastar ur sig. Tacka vet jag temperamentsfulla samtal där folk tycker/känner//tänker/vil l en massa!! Och där människor kan se att ett smågnabbande inte betyder att man inte accepterar andras åsikter! Man kan acceptera (utan att ens behöva förstå) andras åsikter och ändå stå fast vid sina egna! Och tycka att själva argumentationen fram och tillbaka (tjafsande kallar vissa det för ;-)) är roande och inte ett tecken på osämja i sig! Varför känner så många det som obehagligt om ett samtal "hettar till"? Gör du det och gäller det både öga-mot-öga och såhär, skriftledes? Någon som har någon åsikt om detta? :-) | |
| mrperfect | 2010-01-02 14:20 | |
 | Om man håller sig till sakfrågan så är det ju helt ok att man säger sin åsikt. Om man plötsligt börjar kalla folk för okvädingsord ( försök rulla det om du kan :) ) så har man helt tappat kontrollen och det för ju inte diskussionen framåt. | |
| Satyra | 2010-01-02 14:22 | |
| Ja, håller med om det. Och det är vad jag menade med "rena rama elakheter enbart". Men sen verkar det som att gränsen/toleransen för hur "utsvävande" det hela får bli är otroligt varierande. Helt till sakfrågan behöver man inte hålla sig hela tiden och alltid, tycker jag, bara man återkommer till den igen. ;-) | |
| nettan23 | 2010-01-02 14:22 | |
 | Usch jag avskyr konfrontationer, tror det är typiskt svenskt att ogilla hetsiga diskussioner. Här e vi lugna och tillbakadragna på gott och ont. Jag gillar att diskutera på nätet och tycker det är kulom det går "hett till" men IRL skulle jag bli stressad om man började skrika åt varandra. | |
| nettan23 | 2010-01-02 14:25 | |
| Då tänker jag på bekanta och arbetskompisar och liknande. Diskussioner med sambo urartar titt som tätt dock Han drar sig tillbaka och jag vill bara få ur mig allt, det är ngt vi får jobba på, han måste "stå kvar" och jag måste bita mig i tungan. För som sagt, blir det känslotänk istället, så förs inte diskussionen vidare | |
| le-lou | 2010-01-02 14:26 | |
 | jag håller med dig. Väldigt många är rädda för "heta diskussioner" - ganska många anser att man "bråkar" bara för att man tycker helt tvärtom. Märkligt. Jag tror att detta är typiskt svenskt, om man får lov att generalisera en smula. Svenskar är ett lågmält folk, och det ses inte med blida ögon på någon som vare sig gestikulerar, höjer rösten eller tycker väldigt mycket mer annorlunda än resten av högen. Man ska vara lugn, sansad, tala och skriva i en väldigt saklig och sävlig ton, helst vara neutral och sticker man ut huvudet litegrann - ja då ska det korsförhöras till höger och vänster och helt plötsligt rusar man i skottlinjen för lite allt möjligt. Det här passiva lugnet skyr jag som pesten. Man ser samma sak på arbetsplatser, skolor - tja överallt. Folk har åsikter, missförstå inte. Men svenskar är väldigt bra på att tycka saker hemma runt köksbordet, sämre på att stå upp för saker. Passionerat engagemang ser man inte mycket av i det här landet. Här är vi alldeles för lagom - i allt! | |
| Satyra | 2010-01-02 14:27 | |
| Tror också att det är lite "typiskt svenskt" faktiskt. Och det säger jag som den finska jag är - jag är van vid högljuddhet och temperamentsfulla uttalanden där näven slår i bordet av bestämdhet. Blir inte minsta lilla skrämd av det. Men ... har ju märkt att andra (främst svenskar då ja) lätt blir skrämda av min diskussionsteknik, som inte är så återhållsam och lugn alla gånger. ;-) Människor som kommer nya in i min släkt brukar till en början säga att de får ont i magen när vi pratar - för att de uppfattar det som att vi grälar. :-O Men de flesta vänjer sig efter några ... år. ;-) hahaha | |
| nettan23 | 2010-01-02 14:30 | |
| Haha....tycker saker hemma vid köksbordet, så himla sant! Får oxå ont i magen om folk skriker och har sig, däremot har jag väldigt kort stubin själv, lite motsägelsefullt kanske ;) | |
| nettan23 | 2010-01-02 14:31 | |
| Man är väl helt enkelt uppfostrad att vara så lugn och snäll som möjligt. Fast min mamma är oxå finska, men hon kom hit som liten, så hon har väl blivit försvenskad. | |
| Satyra | 2010-01-02 14:36 | |
| Exakt så känner jag också, le-lou! Till punkt och pricka snudd på. Trist är vad det är och i mitt tycke ryggradslöst. Är man sen dessutom kvinna och har en massa åsikter och är bestämd av sig - då är det ännu värre för omgivningen. Gjorde tillsammans med en manlig vän ett experiment en gång i tiden - vi sa vid olika tillfällen ungefär samma sak i folksamlingar - När han sa dem lyssnade människor och funderade åtminstone lite på det hela. När jag sa samma sak så ansågs jag bara som en bråkmakare, inget mer. Det hela var så tydligt och genomgående för alla testtillfällen att vi kom fram till att när en man talar så betyder det generellt mer, helt enkelt. Rätt otäckt. :-/ nettan - ja, det är ju alltid svårare att diskutera när det finns mycket känslor med i bilden mellan dem som samtalar. Det har jag också exempel på - män som jag, innan jag haft en kärleksrelation till dem, kunna prata om ALLT med, men som sen plötsligt inte alls funkat att prata så öppet och friktionsfritt med, när man väl är ett par. :-O | |
| Rob Gubbrock - Ej medlem längre | 2010-01-02 14:37 | |
 | Kan vi inte bara vara vänner? Snälla...? Nähä, då kan ni fara åt helvitte! ;-) | |
| -Nephelia- | 2010-01-02 14:38 | |
 | Varför måste man vara högljudd och bitsk för att man diskuterar, man kan diskutera djupt och engagerat, utan att höja röster eller slå nävar i bord. Jag lyssnar iaf mkt bättre på en person som lugn och sansat framför sin åsikt, än på någon som skriker eller inte verkar kunna hålla sig i skinnet, och drar in en massa saker som inte har med ämnet att göra egentligen. | |
| Satyra | 2010-01-02 14:39 | |
| Fast jag skriker väldigt sällan - låter bara väldigt bestämd (och hård kanske ...) och SER väldigt bestämd ut dessutom. Den kombinationen verkar inget bra om mottagaren inte har stålnerver. ;-) Jag var förövrigt också liten när jag kom till Sverige - knappt sju år fyllda, men jag har sen fortsatt ha nära kontakt med min finska släkt så temperamentet har hållit sig intakt, hehe. | |
| Satyra | 2010-01-02 14:39 | |
| Hej igen Rob - det var en kort paus du gjorde. Allt bättre nu? :-) | |
| nettan23 | 2010-01-02 14:41 | |
| Ibland måste man få utlopp för sina aggressioner med. Jag gick en utbildning för ett tag sen och läraren var världens mansgris, hur som så försökte jag ignorera honom och inte va krånglig. Men till slut exploderade jag och stod och skrek på honom och lipade om vartannat. Känslomässig overload. Hade kanske varit bra att kunna hitta ett mellanting :S | |
| nettan23 | 2010-01-02 14:43 | |
| Satyra: Det ser jag inte ngt problem med, bestämda kvinnor borde det finnas fler av, U go girl hehe ;) | |
| Satyra | 2010-01-02 14:43 | |
| Nej Nephelia, det MÅSTE man väl inte såklart, men jag är i alla fall sådan att om jag blir ivrig/engagerad i något så har jag svårt för att inte bli det med hela mig, så att säga. Fast igen - jag skriker inte ofta, för att inte säga aldrig, faktiskt. Jag vet inte om jag lyssnar bättre/sämre på någon form av samtalstekniker, men jag tror inte det spelar någon roll, Möjligtvis så känner jag nog kanske att en mer utåtgående samtalspartner verkar mer engagerad och kanske lyssnar jag då lite mer istället. Har nog inte riktigt tänkt på det. VET i alla fall att jag inte bryr mig om ifall det ryker lite i diskussionen. Tvärtom - gillar det i sig. | |
| nettan23 | 2010-01-02 14:44 | |
| Btw...skrämmande att höra om erat expriment, men det visste man någonstans redan, inte minst har man märkt det på lönekuvertet på vissa ställen. | |
| Satyra | 2010-01-02 14:46 | |
| "Men till slut exploderade jag och stod och skrek på honom och lipade om vartannat. Känslomässig overload." Hehe - så hur tog han det? ;-) | |
| Satyra | 2010-01-02 14:48 | |
| nettan - Det mest skrämmande i vårt lilla experiment var att vi märkte att det framför allt är andra kvinnor som inte tål kvinnor som verkar starka och tar för sig mer. Män har ändå lite lättare för det (förmodligen för att de inte blir hotade på samma sätt, när man tillhör olika kön?!?... ) och det har jag märkt även på andra områden i livet. | |
