Spelrum
| Giraffen | 19 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 16 |
| Inloggade | 36 |
Mobilspel
| Pågående | 19 636 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| ramsay - Ej medlem längre | 2010-05-13 00:04 | |
![]() | om att välja en kärlek det är lätt att förutsätta att alla fungerar som en själv. om jag skulle göra det skulle jag påstå: alla relationer är ett kompromissande mellan frihet och behov - och man måste bestämma sig för att vara nöjd för att man vill ha en monogam relation. jag har iofs upplevt två (närmast psykotiska) passioner å då finns ju inga andra möjligheter för stunden (hade jag valt att utveckla den osunda rel hade jag ändå kommit dit) men jag har ändå sagt till mig själv att vänta ut den och abortera den även om det tagit år (och det är sunt annars hade jag varit död). jag tror att man alltid väljer relationen och hur den skall se ut. jag tror inte på kärlek som enkel och mysig. jag tror inte på monogomi (eller att jag kan vara). jag vet att jag inte kan bygga en relation på monogami för jag håller den inte, därför lär jag mina älskare att acceptera poligami. samtidigt som jag dör innombords när dom anammar galoppen. faire enough! men men. jag tror att en sann närhet är byggd på val. om och om igen. inte ett enda förpliktingande statue. känns som om jag famlar lite här. men än mer famlar när jag lever enligt allas lätta "bli ihop å va kära normer". ingen konkret fråga i mitt TS inlägg. men jag behöver ha lite tankar om förhållanden, val och monogami, tack. | |
| regression | 2010-05-13 00:12 | |
![]() | Välj mig! | |
| anneli72 - Ej medlem längre | 2010-05-13 00:13 | |
![]() | Ja | |
| Måns_E | 2010-05-13 00:15 | |
![]() | Jaha, då vet vi det | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2010-05-13 00:18 | |
![]() | reg om du e snygg å betalar för sex, absolut!:) måns, tack för efterfrågad input? | |
| anneli72 - Ej medlem längre | 2010-05-13 00:18 | |
![]() | nej.då visste inte ni något1 | |
| Måns_E | 2010-05-13 00:20 | |
![]() | Ja jag vet inte riktigt vad jag skall ge för input, du får väl fortsätta att "lära upp" dina älskare så att de gör som du vill. | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2010-05-13 00:23 | |
![]() | det är ju en del av problemet för mig. men om så avig, komentera inte. | |
| regression | 2010-05-13 00:26 | |
![]() | Jag är tyvärr både ful och ovillig att betala för sex -- men tack ändå. | |
| anneli72 - Ej medlem längre | 2010-05-13 00:28 | |
![]() | Bekräfta! typ så. | |
| Ässät | 2010-05-13 00:35 | |
![]() | Jag är oskuld precis som min mamma och mormor var.. | |
| anneli72 - Ej medlem längre | 2010-05-13 00:35 | |
![]() | Jag älskar mina två män..dom är soldiers. | |
| Tanten M - Ej medlem längre | 2010-05-13 00:37 | |
![]() | Är lite som du ramsay, med skillnaden att jag är monogam när jag e kär. Kär = passion, att känna mig nöjd är ett behov jag strävar efter när passionen är i sitt fulla esse. Skulle det sen visa sig att det blir ett monogamt förhållande så är jag snart fullkomligt likgiltig o uttråkad. Kär o jag blir en dörrmatta, i ett förhållande o jag blir snart en häxa. Catch 22! Tur man blivit Tant o gett upp, för allas bästa :D | |
| anneli72 - Ej medlem längre | 2010-05-13 00:37 | |
![]() | Sånt händer,Ässet, | |
| apbur | 2010-05-13 00:43 | |
![]() | Du har ju redan bestämt dig för att du inte klarar av monogami. Antagligen för att det är mest spännande så och att du tror att det är enda sättet att känna passion på. Det är ganska tröttsamt med människor som ställer till det för sig själva och för andra för att de är känslomissbrukare. Så fort de inte känner jättestarkt så ser de till få en anledning till att känna jättestarkt. Brukar sluta med totalt fall när de blivit trötta och gamla och konkurrerats ut. | |
| Tanten M - Ej medlem längre | 2010-05-13 01:03 | |
![]() | Seriöst begriper jag inte hur folk får ett förhållande att funka år efter år. Helt villrådig i min totala avundsjuka. Iofs märker jag att många i min omgivning tycks stanna kvar i ett "dött" förhållande bara för att de inte törs bli ensamma igen. Att det hellre har ett pisstrist liv med önskan om ngt bättre, men att det okända får stå tillbaka för det invanda. Då e jag hellre singel med ansvar endast över mig själv. Det är sånt som får mig att välja bort kärlek helt, då jag inte tror att det finns en möjlighet att må bra i längden. Dock inga regler utan undantag. Tänk när man ser äldre par som håller varandra i handen efter 60 års äktenskap. Då blir jag rörd o lycklig. | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2010-05-13 01:20 | |
![]() | jag har inte bestämt mig apbur, inget har varit beständigt nog i mitt liv för att ta ett sånt beslut, men det är min position iaf tidvis, just nu och som det ser ut framöver. håller med om känslomissbrukarna. kanske det jag talar om eg. tanten, varför välja bort kärlek totalt om den inte passar i de döda förhållandenas mall? är kärlek bara kärlek om livslång (å monogam?) jag blir dock bara förundrad av de gamla paren. tänker-kanske e de avancerade swingers lr nåt?:) | |
| Larvbrud - Ej medlem längre | 2010-05-13 01:32 | |
![]() | Parförhållanden är bara ett substitut för såna som inte har en tillräckligt stark klan. | |
| Tanten M - Ej medlem längre | 2010-05-13 01:37 | |
![]() | ramsay, jag funkar så - allt eller inget. Har haft harem vid tillfällen i mitt liv, men då har det inte handlat om att vara kär. När jag är kär så varken ser eller hör jag andra inviter. Kan inte tänka mig att dela på mig när det verkligen gäller. Men det sorgligaste i allt e att jag inte klarar av att ha ett förhållande en längre tid. Kanske för att jag attraheras av fel sorts grabbar. Jag tycker inte det finns några MÄN, bara vuxna pojkar :D Orka dadda... är nog för egoistisk. | |
| le-lou | 2010-05-13 09:08 | |
![]() | Jag pratar om mig nu bara, och för mig har det varit som ramsay beskriver det och det apbur skriver om stämt bra. Love-addict. Kär, passion, destruktivt gärna för ju mer spännande desto bättre tydligen.. sedan ebbar det ut ...som det ofta gör... menar man kan inte begära passion head over heels 100 % anser jag iaf... , men då snappar jag upp att något är verkligen FEL och letar ändlöst efter fler orsaker att avsluta förhållandet på. Typ. Men jag är nu inne på tredje året i mitt förhållande som inte liknar något av detta, på något sätt alls och fortfarande är jag kär och passionerad, men behöver inte den spänning jag sökte när jag var yngre. Vi går inte på rosenmoln hela tiden, men det är väldigt annorlunda. Inte heller sitter jag och analyserar för mig själs som jag brukade göra. Och inte får jag den där obehagliga känslan i magen när jag frågar mig själv "Är jag verkligen kär? Är han den jag ska vara med nu och kanske för alltid, huh", nu ställer jag liksom inte den frågan alls. Min slutsats är att när man träffar en sån person, en av de här "rätta" så lossnar det. Det är inte något man överhuvudtaget tänker på, det bara BLIR. Jag går inte omkring och inbillar mig saker, eller övertygar mig själv om något, det bara är. Och jag tror nog att om att det ramsay pratar om, och apbur också för den delen kan mycket väl kallas för känsloknarkeri eller liknande, men ta det på allvar ändå ... alltså, jag tror helt enkelt att det är signaler på att det icke är rätt. Det förhållandet alltså. Man kan diskutera mkt med sin hjärna, men det ska egentligen inte behöva diskuteras när det kommer till kärlek. Känns det rätt så flyter det på, även om t o m jag var lite förundrad över att min naturliga rastlöshet i kärlek inte visade sig alls på flera år. Nu har jag övergett funderingarna på det och njuter av detta nya :) Och ja, monogami pratades det om. Jag tror att samma sak gäller där faktiskt. Är det rätt på alla fronter så vill säkert vissa människor vara monogama, frivilligt så att säga. Man vill inte vara med nån annan. Jag är en sån. Men...är det rätt på alla fronter så kan man komma överens om att ha ett öppet förhållande, om man nu känner för det. Min väninna är en sån, och de är inne på sitt sjunde år nu och lyckliga för det. Är det rätt person så är det. Och hur man lägger upp förhållandet är högst privat och det ska vara okej det med. Sex är ju ändå bara en del av ett förhållande, och det är upp till var o en. | |







