Spelrum
| Giraffen | 29 |
| Krokodilen | 8 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 22 |
| Inloggade | 60 |
Mobilspel
| Pågående | 19 338 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Araknoidea | 2010-09-04 11:52 | |
 | Kan man förlåta någon som inte ångrar sig? Är det skillnad mellan att förlåta en handling och att förlåta personen bakom handlingen? Mår man bättre av att förlåta? | |
| stansjaern | 2010-09-04 12:01 | |
 | japp. att förlåta i det läget är ju bara att släppa allt och gå vidare utan att låta vad som har hänt påverka en negativt längre. Klart man mår bättre av det. Och den som inte ångrar sig har ju helt uppenbart fortfarande inte släppt sina aggressioner och kommer antagligen att inte må så bra förrän det är gjort. | |
| Jobbar | 2010-09-04 12:01 | |
 | Förlåter man en person förlåter man alla dennas handlingar, medan man kan förlåta en handling men inte andra, även om det är samma person som gjort dem | |
| Araknoidea | 2010-09-04 12:04 | |
| stans Jo men att gå vidare är en sak, att förlåta en annan. Jobbar Så man kan förlåta en person men inte dennes handlingar? | |
| bj-olle | 2010-09-04 12:06 | |
 | här är det fett med läge att citera anders glennmark kanske bäst att leva som man lär tids nog får man möta sankte per vilken profet! | |
| Araknoidea | 2010-09-04 12:08 | |
| bj Vad har det med att förlåta att göra? | |
| Tanten M - Ej medlem längre | 2010-09-04 12:13 | |
| Beroende på handling... Har vart i sånt läge att jag varken förlät person eller handling. Då handlingen var såpass kränkande att jag inte ansåg det befogat. Om en person utsätter mig för tillräckligt dålig behandling, varför då förlåta? Mådde bäst i det läget av att inte göra det o radera personen ur mitt liv. Hade jag förlåtit hade jag känt mig utan självkänsla/egenvärde. | |
| bj-olle | 2010-09-04 12:14 | |
| jag tänkte bara förekomma alla "leva som man lär"-inlägg med att det känns lika djupsinnigt som att nån som anders glennmark kunde sjungit det. och det gjorde han ju faktiskt! plus att det alltid är lika kul att citera den mannen. | |
| gnill | 2010-09-04 12:15 | |
 | Ibland når man bara till en acceptans, men kan ändå lägga det bakom sig och gå vidare. Det kan räcka. Om man upplever att man verkligen kan förlåta så mår man kanske bättre av det, men om man inte känner att man kan förlåta tror jag på att nöja sig med att acceptera och inte tvinga sig till något. | |
| micro113 | 2010-09-04 12:15 | |
| Fördömer man personen eller det handlingen man fördömer - är väl den första frågan man får ställa sig. Det normala är väl att det är just handlingen och inte hela personens väsen som man fördömer. Personligen är jag inte så mycket för förlåtelse - just därför att gjorda handlingar är gjorda, dem hanterar man - och personen bemöter man utifrån sina känslor inför just personen -- en person är inte sina handlingar. | |
| elsa89 - Ej medlem längre | 2010-09-04 12:16 | |
| Frågan är hur mycket man kan förlåta utan att hjärtat krymper istället för att bli större. | |
| Araknoidea | 2010-09-04 12:21 | |
| Jag förstår inte logiken bara. När man utsätts för handlingar där personen i fråga inte ber om förlåtelse eller ens ångrar sig, vad kan man då förlåta? | |
| le-lou | 2010-09-04 12:26 | |
 | förlåta någon som inte ångrar sig ? aldrig. | |
| Bim1964 | 2010-09-04 12:27 | |
| Att förlåta någon som har förstört och splittrat en hel familj, som i mitt fall, kommer aldrig att hända. | |
| micro113 | 2010-09-04 12:28 | |
| Det är klart man kan. Det beror ju på vad det handlar om - två personer kan ju ha skilda uppfattningar om vad som hänt eller vem som bär ansvar för det som inträffat. Inser jag att den andra gjort något som jag själv har utlöst så kan ju förlåta utan att denne ångrar sig - beroende på vad det handlar om förstås. | |
| apbur | 2010-09-04 12:33 | |
| Jag anser inte att mn kan skilja på person och handling. Har man förlåtit handlingen har man förlåtit personen och vice versa. | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-09-04 12:33 | |
| Man kan nog förlåta andra personer och deras gärningar för sin egen skull. Jag tror att det är vad en del människor gör som råkat ut för enorma oförrätter som i princip inte kan förlåtas av andra orsaker än för att själv inte gå under. Om jag själv skulle göra det vet jag inget om. Handlar det om mindre oförrätter så förlåter jag dock gärna... jag glömmer tom bort att ngn gjort mig illa många gånger. Jag kan inte minnas något som jag hittills inte förlåtit i alla fall... och egenvärdet har jag fortfarande kvar - tror jag i alla fall :) | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-09-04 12:35 | |
| Om man kan förlåta en person utan att förlåta en handling? Den är svår förstås...det känns som att det inte går att skilja dem åt riktigt...för mig iaf. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2010-09-04 12:36 | |
| Håller med uisge. Förlåtelse är att försonas med sig själv, inte den som svikit. Det handlar om överlevnad. | |
| slånbär | 2010-09-04 12:57 | |
| För mig handlar det om huruvida man vill ha den personen i sitt liv eller inte. jag har förlåtit en nära som svek mig grymt och gått vidare och vi har kunnat fortsätta att finnas för varandra medans jag strök min egen syster ur mitt liv då jag inte kunde förlåta varken henne eller hennes handlingar. Det hon gjorde var så illa att jag kände direkt att jag aldrig kommer kunna se henne utan att det kommer finnas kvar som en mur mellan oss. Jag har inte träffat eller pratat med henne på över femton år trots att vi bor bara några kilometer ifrån varandra (tror jag i allafall) och nuförtiden tänker jag knappt på det och det är som om jag aldrig har haft en syster. Det funkar också men som sagt det beror på handlingen bakom. Blod är aldrig tjockare än vatten. | |
