Spelrum
| Giraffen | 19 |
| Krokodilen | 2 |
| Elefanten | 2 |
| Musen Böjningslistan | 2 |
| Grisen Böjningslistan | 25 |
| Inloggade | 50 |
Mobilspel
| Pågående | 18 759 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Dhea | 2011-01-26 02:04 | |
![]() | döden när någon dör. någon nära. någon som alltid varit. någon som helt plötsligt inte finns. inte finns i levande livet. men finns hela tiden ändå. inne i mig. | |
| edwartz - Ej medlem längre | 2011-01-26 02:41 | |
![]() | ska vi svara på det? | |
| Dhea | 2011-01-26 02:43 | |
![]() | nej inte ska alls. bara tänkte högt. rakt ut.. | |
| peter | 2011-01-26 03:15 | |
![]() | jag vet...det kommer och går....ibland svårt, ibland lättare....när du gått igenom alla påminnelser utan....så blir det en aning mer hanterbart.....men aldrig kan man vänja sig vid perspektivet "aldrig mer"...*kramar om dig* | |
| DIF | 2011-01-26 03:25 | |
![]() | Döden: www.youtube.com/watc...pQ 5M9h6SlU | |
| Savi | 2011-01-26 10:53 | |
![]() | Det behöver inte vara någon som alltid har funnits där. Vi förlorade vårat lilla kusin barn,endast 2 månader i Plötslig Spädbarnsdöd på juldagsmorgonen. Det var lika hemskt,sorgligt & frustrerande det. Orättvist att en sån liten männinska inte ens ska få chansen i livet. | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2011-01-26 11:34 | |
![]() | det finns en bok som heter, Sommar landet av öivind skeide tror jag han heter läs den | |
| FarewellTour - Ej medlem längre | 2011-01-26 11:50 | |
![]() | Doden. Jag ar radd for den. Inte for min egen skull. Jo, jag hatar att do. Jag vill se vad som hander med allt. Men jag fruktar doden nar det drabbar manniskor jag alskar. I sadana fall ar doden nastintill outhardlig. Jag beklagar sorgen, Dhea. En dag kanns inte sorgen sa outhardlig. En dag minns du din saknade endast med gladje. Kram! | |
| stjärna77 - Ej medlem längre | 2011-01-26 12:06 | |
![]() | Boken Sommarlandet,en berättelse om hopp läste jag för mina barn när deras far dött. Den var lättläst och läsvärd. | |
| stjärna77 - Ej medlem längre | 2011-01-26 12:07 | |
![]() | Författaren heter: Eyvind Skeie. | |
| FarewellTour - Ej medlem längre | 2011-01-26 12:09 | |
![]() | Tack, stjarna. I love you. | |
| GranitGert - Ej medlem längre | 2011-01-26 13:17 | |
![]() | Jag har dödslängtan. | |
| miaurora | 2011-01-26 13:24 | |
![]() | Det är en fin insikt, Dhea. Att relationen aldrig tar slut. <3 | |
| adebeki | 2011-01-26 13:36 | |
![]() | Idag skulle min pappa fyllt 91. Han dog för 14 år sedan. Även om han var 77 när han dog så var jag inte redo (om man nu någonsin blir det). När den akuta sorgen hade lagt sig och det första sorgeåret gått fanns minnena och min kärlek kvar. De senaste tretton åren är det som en tagg i hjärtat. Bitterljuvt på något vis. En sorg och en glädje. Att bära med sig den typen av sorg är väl en del av att bli äldre/få erfarenheter. | |
| nippertippan | 2011-01-26 13:53 | |
![]() | Jag vet att min fd pojkvän är med mig hela tiden. | |
| groenmeyer | 2011-01-26 14:39 | |
![]() | Jag minns 2 telefonsamtal: Hej jag ringer från Ljungby Lasarett, kan du komma hit din pappa/mamma kommer inte att klara natten. Det är nog de hemskaste samtal jag varit med om, min pappa dog bara sådär plötsligt medan morsan var på väg ett tag. | |
| groenmeyer | 2011-01-26 14:40 | |
![]() | Undrans varför dom tvunget skall dö på natten????? | |
| mrsmaggart | 2011-01-26 20:25 | |
![]() | GranitGert: Vi kan slå oss ihop. Har samma problem. | |
| Emollas | 2011-01-26 20:50 | |
![]() | Min svärfar dog den 15 januari i år och fast vi visste han hade en cancer som inte gick och ta bort sen 2005, så var vi ändå inte förbereda på att han skulle gå bort just denna dag. Men förberedd blir man väl aldrig. Vi hoppas nu bara att vi anordnar en begravning som han skulle vilja ha, för hur han ville ha det fick vi aldrig reda på. | |
| Tess 08 | 2011-01-26 20:55 | |
![]() | Skitjobbigt ena stunden, bara goa minnen andra.. Tänk att det "negativa" med personen inte ens är värt att minnas när den dör? Märkligt! Inte ens om jag tänker efter riktigt hårt kan jag frammana dessa minnen... Det är nog uttänkt så. Sorgen försvinner inte, men det öppna såret man har från början läker sakta ihop... det försvinner aldrig, men det ärr som blir kvar är det minne man har av personen, det faktum att personen inte blir bortglömd. | |













