Spelrum
| Giraffen | 36 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 4 |
| Grisen Böjningslistan | 36 |
| Inloggade | 76 |
Mobilspel
| Pågående | 19 573 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Myggbiten - Ej medlem längre | 2011-11-13 16:03 | |
 | Vilka värderingar får dig att byta jobb? Denna tråd har sitt ursprung i en annan, men är ändå fristående från den. Ibland ställs vi ju inför förändringar på jobbet eller att arbetsplatsen har en policy som vi kanske inte stödjer. Vad skulle få dig att byta jobb eller på annat sätt reagera? Och hur skulle du agera? Att företaget börjar handla med aktier inom porrindustrin? Jobbet inför en hård policy när det gäller ledighet. Att utöver semestern ges bara ledighet endast vid specifika händelser? (dödsfall inom familjen/släkten, begravningar, i samband med egen eller någon familjemedlems 50-årsdag etc). Företaget har som policy att nästa tre chefspositioner ska tillsättas av (det kön du INTE är)? Din chef har synpunkter på vilket umgänge du har på fritiden? Och så vidare. | |
| slånbär | 2011-11-13 16:11 | |
 | Det beror ju på vilka valmöjligheter man har. Har man ett fast jobb men inga större utsikter att hitta ett nytt så tar man väldigt mycket skit och oftast så vet ju arbetsgivaren om det också. | |
| 88tinste | 2011-11-13 16:20 | |
 | Jag vill kunna representera mitt jobb med ärlighet och tillit, annars byter jag... | |
| Tommy 1979 | 2011-11-13 17:03 | |
 | "Jobbet inför en hård policy när det gäller ledighet. Att utöver semestern ges bara ledighet endast vid specifika händelser? (dödsfall inom familjen/släkten, begravningar, i samband med egen eller någon familjemedlems 50-årsdag etc)." Är väl inget konstigt med det? Så ser det väl ut på de flesta arbetsplatser? | |
| levakdörB | 2011-11-13 17:10 | |
| Jobbet inför en hård policy när det gäller ledighet. Att utöver semestern ges bara ledighet endast vid specifika händelser? (dödsfall inom familjen/släkten, begravningar, i samband med egen eller någon familjemedlems 50-årsdag etc). Det får man ledig(Permission) av om man går under partihandlesavtalet, 15§ Permission behandlar det där. Nu vet jag itne hur dem andra avtalen ser ut. Abretet är ingen dagisveksamhet där man kommer och går. Du kan alltid söka tjänstledigt. Tips läs igenom avtalet för din bransch där ser du vad du kan vara ledig(permission). Var sträcker sig det moraliska ansvaret? Jobbar man i en stor koncern i många branscher kanske det är oundvilig att ett företag inom konernen affärsid+e går stick i stäv med den egna uppfattningen. Jag tycker kicks är skit, likväl designtorget, men jag byter inte jobb för det. trots att vi har samma ägare... | |
| adel 101 - Ej medlem längre | 2011-11-13 17:13 | |
| ingen av ovan nämnda skäl iaf. skulle företaget börja skänka vinstdelar till afrikahjälpen ist för att premiera dem som genererat vinsten och utveckla verksamheten skulle jag hoppa av direkt utan tvekan. | |
| Mindymoo | 2011-11-13 17:22 | |
 | "Din chef har synpunkter på vilket umgänge du har på fritiden?" Va? Det är väl inte ofta som dagisfolk umgås med pedofiler, eller bankanställda med bankrånare? Om du menar i en vidare mening - Om man tänker på dagiskillen med pornstarmössan, t ex, hade han kunnat ha den hur mycket som helst om han inte lagt ut bilder på sig iförd den. När du lägger ut ngt offentligt, exvis Facebook, får du räkna med att det är just offentligt. T ex bör en som jobbar på coop inte lägga ut en bild där hon har ica-tröja på sig. Men är det privat ska folk skita i vem jag umgås med. | |
| Gunilla _ | 2011-11-13 17:38 | |
| (Och offentlig är man inte i den mössan om man knallar runt på stan? Helsjuk policy imho men inser att det bara är att gilla läget. Tyvärr...) Skulle min arbetsgivare börja lägga sig i mitt privata liv (umgänge, hobbies, klädval, whatever) så skulle jag nog gå. Där går gränsen. | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2011-11-13 17:39 | |
| jag skulle definitivt byta jobb om jag inte kunde få ledigt bara för att jag ville det/ tyckte att jag behövde det. jag, och hur jag har det, är definitivt viktigare än mitt jobb. därmed inte sagt att jag skulle förvänta att ha ledigt utöver vad jag ansåg rimligt, naturligtvis skulle jag också värdera vad som var viktigt för företaget - det jag vänder mig emot är att arbetsgivaren ska avgöra vad som är ett giltigt skäl att ta ledigt. luktar lite slaveri där tycker jag. | |
| VanillAr - Ej medlem längre | 2011-11-13 17:50 | |
| Känner lite som 88tinste att jag ärligt måste kunna representera mitt jobb. Samtliga exempel som nämns är saker som skulle få mig att fundera. Viktigt att ledarskapet visar förståelse och erbjuder möligheter till utveckling. En miljö på en arbetsplats som domineras av alltfört hårt drivet vinstintresse (ni som jobbat inom vården läs: sparkrav) och en obefintlig förståelse från ledarskapet av för hårt ställda krav har jag svårt att stå bakom. | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2011-11-13 17:50 | |
| Detta låter som ett stört företag med störd ledning,jag hade märkt det när jag blivit uttagen till intervju,och valt bort dom | |
| Myggbiten - Ej medlem längre | 2011-11-13 17:50 | |
| Jag vet också det där med att man får ledigt vid begravningar och vissa bemärkelsedager. Det var därför jag tog med det så att det inte skulle bli diskussion om det. Men med hårdare policy på arbetsplatsen menar jag just hårdare policy. Att "Jag vill ha ledigt på torsdag för då ska jag på konsert" inte är lika acceptabelt som det oftast är nu om man säger till i tid. Jag känner till flera arbetsplatser där folks privata umgänge blivit uppläxat av chefen. | |
| Amöban | 2011-11-13 18:43 | |
| Jag sa upp mig från min senaste arbetsplats av massor av småskäl, men den gemensamma nämnaren var brist på respekt för mig som anställd. De ansåg att jag bara var en tjänst på ett papper som kunde styckas upp och delas ut hur som helst, och att jag överallt skulle ge järnet - utan att få något tillbaks. Och en lön jag skäms för att uppge. Nu håller jag istället på att plugga och jävlar i havet - jag ska vara så kräsen! Jag tänker inte nöja mig med mindre än att slippa söndagsångest och känna att de flesta dagar är en lagom utmaning. Och att chefen respekterar och ser det jobb jag gör. :) | |
| sessessa | 2011-11-14 01:29 | |
 | Jag skulle aldrig säga upp mig från en arbetsplats. Idag får man vara tacksam för att ha något att gå till och att ha en inkomst. Att vara ledig utöver semester perioder kan man aldrig räkna med, att någon bekant råkar fylla jämt skulle jag inte ens söka ledig för! Ni med en fast anställning ska vara tacksamma, för vi är många som skulle vilja ta över er plats! =) (Helt utanför ämnet.. Myggbiten: Eloge till dig som fortfarande orkar skriva till någon som är så rädd för sina egna åsikter, att denne inte ens vågar försvara dem) | |
| trovik - Ej medlem längre | 2011-11-14 04:50 | |
| Kraven skiljer sig ju rätt markant beroende på vad just du har för mål med ditt yrkesliv. Karriär, lön, arbetskamrater, lycka o.s.v. Mitt mål med ett arbete är att jag ska känna att det berikar mitt liv genom att jag brinner för det jag arbetar med t.ex. gemensamma intressen. På så vis kan man hantera motgångar bättre med undantag av saker som in inkräktar på ens privata sfär vilket ingen människa (med någon som helst självrespekt) bör acceptera på en arbetsplats. Således kvittar karriär, lön, kollegor och chefer för mig. Så länge det gör mig lycklig. Man kan iofs se värderingar ur ett moral-/etik perspektiv också. Men det orkar jag inte gå in djupare på för jag såg just att klockan är nästan 05. | |
| marmeladov22 | 2011-11-14 09:02 | |
| trivs man inte så ska man byta enkelt | |
| frukantarell | 2011-11-14 16:09 | |
| Skulle byta arbete om jag inte längre känner att jag gör ett bra jobb eller om mitt arbete börjar inkräkta på min fritid. | |
| Amöban | 2011-11-14 21:47 | |
| "Jag skulle aldrig säga upp mig från en arbetsplats." Sessa, det där en farlig inställning - du måste vara beredd att stå på dig om du blir felbehandlad eller om din arbetsgivare inte sköter sig. Annars kan de ju bara köra rätt över dig! Känner igen beteendet hos en yngre bekant. Hans arbetsvillkor var "Du ska inställa dig här varje lördag och söndag när affären öppnar. Om det blir mycket kunde får du stanna och skriva upp hela dagen på din timlista, annars får du åka hem igen, och bara skriva upp ca en timmes jobb." Han hade samma inställning som du - han var så tacksam över att ha ett jobb, att han inte stod på sig och krävde bättre villkor. Vilket i sin tur ledde till en bitterhet mot arbetsgivaren, noll socialt liv och att han blev allmänt utsliten. Säger inte att det kommer hända dig, utan menar bara att du ska inte ta vad som helst - stå på dig för du är inte värd mindre än att du är nöjd med ditt jobb! :) | |
| Sote | 2011-11-14 22:28 | |
| Jisses-ni måste verkligen ha valmöjligheter på arbetsmarknaden ni som tycker att man ska står på sig, inte ta skit, byta jobb om man inte trivs osv. Själv är jag mer eller mindre gisslan på mitt jobb-jag har ingen möjlighet att utvecklas, ingen direkt löneökning att vänta, jobbet ger ingen som helst personlig tillfredsställelse eller utveckling och inte heller yrkesmässigt, jag önskar att min chef kunde antingen gå i pension imorgon alt bli sjuk eller värre för h*n är hemsk minst sagt. Jag kan å andra sidan inte byta jobb heller då jag inte har kompetensen att söka dom jobb som jag i realiteten är kvalificerad för genom min erfarenhet av en massa år i jobbet då det enda som räknas nuförtiden är utbildning för att ens få komma på en intervju. Så för min del är jag fast för jag måste ha mitt jobb och kan absolut inte riskera att bli av med det då jag måste försörja mig och familjen. Och jo jag har försökt att ändra saker och ting, försökt bli sedd och hörd bara med resultatet att jag har blivit tillsagt att i princip hålla tyst och rätta mig i ledet-är du inte med oss så är du emot oss- och då ska tilläggas att jag jobbar i en kommunal verksamhet. Det har ingen som helst betydelse och att vända sig till facket är meningslöst för det gör man inte ostraffat och tro mig det finns finfina sätt att få folk att må så dåligt att dom slutar frivilligt utan att man kan peka på någon egentlig felaktighet. jag har sett det hända med flera obekväma personer genom åren och det sker smidigt, smygande och effektivt och ingen-ingen- står upp för någon annan och säger stopp. Alla är jätterädda om sitt eget skinn. Så jag går till jobbet varje dag, är i princip aldrig sjuk, gör mitt jobb perfekt så ingen har något att klaga på och när dagen är slut går jag hem. Jag skulle inte sätta min fot där igen om jag inte var tvungen. Så är verkligheten för rätt många skulle jag tro och som någon sa -visst man blir bitter men man har ett jobb och man får sin lön. Vad är alternativet?? Att vara arbetslös? Inte ett alternativ i dagens samhälle. | |
| ankabarn | 2011-11-15 09:55 | |
 | Jag sa upp mej från mitt jobb, jag jobbade som behovsanställd där jag inte hade jobb under vintern alls, man kan inte försörja sig så eller få lägenhet, så nu står jag arbetslös och söker jobb, vilket är skit, men jag kunde inte och ville inte jobba som jag gjorde....gjorde jag fel? nej?. jag skulle säga upp mej om jag kände att jag behövde, men jag skulle stå ut länge, för det är svårt att få jobb i detta land för en outbildad tös som jag. | |
