Spelrum
| Giraffen | 31 |
| Krokodilen | 1 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 30 |
| Inloggade | 62 |
Mobilspel
| Pågående | 19 457 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| fridaapa | 2013-07-20 03:33 | |
 | Vad är en svensk-diskussionen En svensk är svensk likaväl som en grek är en grek, en spanjor är spansk, en turk är turkisk osv, osv. Det som är nationellt är sedvänjor, språk, mat, humor, särdrag utseendemässigt, historia och massor med andra saker som finns i varje land. Våra sedvänjor är inte löjligare än andra folkslags. Om man skall fråga: vad är en svensk så kan man lika väl fråga: vad är en engelsman, marockan, saudier, italienare osv. Det hela är en mkt fjantig och konstruerad debatt. | |
| corlini | 2013-07-20 08:48 | |
| du vill alltså veta vad en svensk är? vad vi själva tycker är typiskt för svensken? lagom, konflikträdd, jante, godtrogen, naiv, bekväm tror jag är egenskaper som är ganska typiska. med detta följer då demokratiska, snälla, förstående, kloka, ganska stor allmänbildning, intresse för världen, miljötänkande, engagemang för omvärlden, värnande om svaga. | |
| nulltj - Ej medlem längre | 2013-07-20 09:26 | |
 | En svensk är en som lägger energi på vem som ska lägga ut pinnen på varubandet. Nä. Men jag tror att man får skilja lite på hur en nationalitet definierar sig själva, och hur man definieras av andra. Som svensk har jag svårt att svara på vad som är typiskt svenskt, det blir rätt snabbt uppenbart att det finns många fler variabler och varianter än stereotypa svar vill göra gällande. Att svara på vad t ex en tysk är blir mycket enklare; jag känner inte till mycket mer än gängse stereotyper, och frågar man ett antal personer som själva inte är tyskar så får man nog många liknande svar. Dock tror jag dessa skiljer sig en hel del från tyskens egen definition. Jag tror helt enkelt att det är svårt att definiera sin egen kontext när det gäller något så komplext som nationalitet. Det är så mycket mer än de utifrån sett typiska attributen. Och därför heller inte jätteintressant. | |
| Måns_E | 2013-07-20 09:52 | |
 | Visst är det en fjantig och konstruerad debatt. Hela tanken med att dela upp mänskligheten i "folkslag" med gemensamma kollektiva egenskaper är konstruerat (och lite fjantigt) | |
| Gunilla _ | 2013-07-20 09:59 | |
| Mja, jag vet inte om jag tycker att det är fjantigt - eller rättare sagt; det är nog typiskt svenskt att tycka det. Fråga en spanjor, marockan eller inuit vad de tycker... | |
| Måns_E | 2013-07-20 10:18 | |
| Det finns ju lika många olika typer av spanjorer som.svenskar så jag vet inte. Nationsidentitet och tillhörighet känns i m o lite mossigt och förlegat. | |
| Gunilla _ | 2013-07-20 10:28 | |
| Olika typer, visst, men jag kan inte identifiera mig på annat sätt än just "svensk". Jag förstår inte varför det är något fel med det. | |
| Måns_E | 2013-07-20 10:43 | |
| Det låter futtigt gunilla. Själv så kan jag identifiera mig som konsult, trettiosjuåring, exilgöteborgare, scrabblespelare, gösfiskare, bilentusiast, antirasist, ateist osv osv. Att jag är.europé och svensk har naturligtvis påverkat mina uppväxtvilkor, men det är ju knappast något jag byggt min identitet på. | |
| fridaapa | 2013-07-20 11:02 | |
| Måns: Det är väl det land man växer upp i med dess värderingar som bygger ens identitet. Hade du växt upp i Kina så hade du inte varit den du är idag. | |
| Måns_E | 2013-07-20 11:04 | |
| Det hade jag inte varit om jag växt upp i Trelleborg heller. Eller om jag hade haft andra föräldrar. Det är knappast det land som man växer upp i som bygger ens identitet, även om naturligtvis omgivningen har en inte allt för obetydlig roll. | |
| Gunilla _ | 2013-07-20 11:04 | |
| Jaja, det är klart att man kan specificera en massa intressen, yrken och epitet och identifiera sig utifrån det - men till syvende och sist har då iaf jag mer gemensamt med en svensk scrabblare, en svensk ateist eller en svensk fritidspedagog. | |
| Måns_E | 2013-07-20 11:06 | |
| Är du helt säker på det Gunilla? | |
| Gunilla _ | 2013-07-20 11:12 | |
| Rätt så, är kass på andra språk (även engelska då det kommer till scrabble har jag märkt...) och fritidspedagoger är "typiskt svenskt" och finns öht knappt någon annanstans ;) | |
| SämstpåBeta | 2013-07-20 11:21 | |
 | Klart att det finns något svenskt, att säga något annat är ju löjligt. Vad för språk pratar de som är uppväxta här?? Sedan konstruerar vi oss ett svenskt sätt att vara, med tillhörande attiraljer, språket är ett utav dem. Att man sedan har en svensk identitet, kan dock vara imaginärt då skåningen har mer gemensamt med dansken än med norrlänningen. När man åker utomlands märker man att man är svensk, för omgivningen är främmande i de flesta hänseenden. Jag är just nu i Aten och mycket av det som sitter i ryggmärgen, saker jag inte reflekterar över blir här något problematiska! Däremot om jag åket till Lycksele som jag aldrig har varit i, så vet jag att det stället inte bereder mig några större svårigheter, jag kan de tysta kunskapen, koderna för det svenska samhället. Det är svenskt att ställa sig i kö vid busshållplatser, det är det inte i Aten. Trafikskyltar har inte så stort värde här medan de är heliga på våra breddgrader. Nog finns det något som är svenskt, dock kan detta särskiljas något i detta långa kand. Jag vill nog t.o.m sträcka mig så långt att det finns en speciella smaker som är utmärkande svenska. Vattnet här i Aten smakar i som heller, ej heller juicen, mjölken, chipsen, coca-colan, hamburgarna, asiatiska maten, pizzorna, kaffet, de salta nätterna, på något odefinierbart sätt har alla dessa varor på något sätt omvandlats till att anpassad till de svenska. Så svensken måste via den tysta kunskapen få till sig de svenska smakerna via omedveten indoktrin. Någon som reser mycket förstår nog vad jag menar med smakerna. Jag är själv adopterad och det är ju ganska påtagligt på just en människa som mig att jag har blivit svensk. Som liten kom jag med ett annat språk och andra kulturella färdigheter som jag hade förvärvat mig. Dessa blev ju ganska värdelösa i den nya svenska miljön. Jag hade ju aldrig blivit svensk om jag inte kommit hit, så enkelt är det. Nu är jag uppväxt under dessa kulturella sfären, med dess unika sedvänjor och jag har en stor bagage med svenska attiraljer. Det märket jag framförallt nu när jag är i Aten! | |
| fridaapa | 2013-07-20 11:36 | |
| SämstpåBeta: Tack för det svaret. Jag håller med dig om smaken också. | |
| nulltj - Ej medlem längre | 2013-07-20 12:08 | |
| Jag håller helt med sämst; visst finns det det som utmärker svenskar, och visst kan man känna en samhörighet med andra svenskar, inte minst när man bor utomlands. Men svårdefinierat från hemmaplan, tror jag. | |
| Sote | 2013-07-20 12:16 | |
| Sämst på beta. I den här diskussionen så dyker det ofta upp personer som hävdar att du som adopterad INTE är svensk även om du kom hit som väldigt liten och knappt minns något annat. Enligt dom tar det flera generationer innan man kan säga att man är svensk, man räknar helt enkelt enbart ursprung. Jag har fört den diskussionen i ett antal trådar eftersom jag har barn med en chilenare och även om dom rent statistiskt räknas som andra generationens invandrare ( precis som dina barn kommer att göra) så ser dom och alla andra inte dom som något annat än svenskar. Enligt någon debattör så förnekar dom och jag då deras ursprung och föringar pappans ursprung men för oss så handlar det bara om hur man själv ser sig. Dom känner sig svenska, rent kulturellt och på alla sätt, fast dom på inget sätt skäms eller förnekar sitt chilenska ursprung. Dom har dock inget chilensk i sig då dom helt enkelt inte har någon annan koppling dit än via pappan. Vi har aldrig varit där, umgås inte med andra chilenare, dom förstår men kan inte prata spanska, har aldrig träffat sin släkt osv. Det är ren logistik som ligger bakom och att deras pappa inte är intresserad av att umgås med andra chilenare. Han anser att när han nu bor här då är det bland svenskar han vill vara , inte som många andra chilenare som står med ena foten kvar i chile trots att dom kanske bott här i tjugo, trettio år. Men dom förnekar inte sin bakgrund bara för att dom känner sig som 100% svenskar. För mig är det det som den här debatten ofta handlar om. Jag anser att det faktiskt är upp till var ochen att avgöra om dom känner sig svenska och inte nån annan, i synnerhet inte folk med obskyra politiska åsikter. | |
| corlini | 2013-07-20 12:24 | |
| jag tror väldigt många nationaliteters folk (undantaget svensken) faktiskt är stolta och glada över att kunna beskriva just sitt folk. i sverige är det fult att vara svensk och säga det högt, stolt och rent av använda sig utav det som tex PR. en tysk, turk, spanjor, grek eller vad som gör det motsatta så jag antar att det som utmärker svensken är rädslan att inte vara korrekt i alla lägen dygnet runt mot alla i världen och samtidigt läsa in dubbla negativa budskap i precis allting. jag tycker den stereotypa beskrivningen av folk, vilket som helst är ganska kul och i stora drag faktiskt korrekt. svensken vill göra gällande att alla är lika, alla andra är stolta över våra olikheter. jag är väldigt glad över alla andras inställning eftersom det är den som berikar världens mångfald. vi talar om mångfald men försöker få bort den. | |
| Måns_E | 2013-07-20 12:28 | |
| Jag tycker tvärtom att de flesta svenskar (i a f här på beta) verkar tycka att det är väldigt viktigt att definiera sig som svensk, även om jag själv då inte hör dit :) | |
| Måns_E | 2013-07-20 12:31 | |
| I övrigt så tycker jag att Sotes inlägg är bra. | |
