Spelrum
| Giraffen | 3 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 0 |
| Inloggade | 3 |
Mobilspel
| Pågående | 19 574 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| CHL | 2008-05-20 21:34 | |
 | jo.. men filippa... i ett brev kan man ju beskriva det man ser som problem.. men även framhäva det man ser som positivt :) | |
| Schatzi | 2008-05-20 21:36 | |
 | CHL: Att inte vara i telefonen blir ett måste i kanske några månader ;) Men helt klart borde jag själv ta tag i saken och försöka prata eller skriva ett brev till henne även om mormor redan försökt | |
| CHL | 2008-05-20 21:38 | |
| ja hanna :) det är ju faktiskt så att du själv måste ta tag i det. Om hon är svår att tala med, så skriv ett brev. Då kan hon reflektera över det du säger i lugn å ro... | |
| Schatzi | 2008-05-20 21:38 | |
| FF: Ja jag har många gånger känt av känslan att hon är väldigt barnslig och jag tror att jag sa det tidigar att jag heller inte tror på att hon kommer att ändra sig. Men man vill ju hoppas på att hon skulle kunna eller på att man själv ska orka stå ut med det. | |
| Schatzi | 2008-05-20 21:40 | |
| Känner ni några jobbigt själviska människor och om ni gör det hur klarar ni av det???? | |
| Sotfinger | 2008-05-20 21:57 | |
 | Jag tror att man uppfattar själviskheten mycket utifrån vilket förhållande man står till personen. En mamma förväntas vara intresserad av sitt barn, och har man inte fått det intresset så finns nog en hunger i en som är svår att mätta. Själviska personer som man inte står i ett sånt känslomässigt förhållande till kan man ju avfärda lättare. | |
| Schatzi | 2008-05-20 22:07 | |
| Jag håller med om att det är väldigt enkelt att avfärda en person som man inte har känslomässig kontakt med efterom det blir så enkelt att inte ha någonting med den här peronen att göra med. Men ett känslomässigt förhållande håller mig bara kvar där lite längre istället för att avfärda peronen så lätt. Om man har ett förhållande till varandra så borde man ta intresse av varandra, är inte det vad ett förhållande är till för?? Det är ju inte särkilt roligt att ha ett förhållande med en "vägg" som bara står där ger ingen eller liten respos på vad du säger förutom när det handlarom själva "väggen". Kanske inte den bästa liknelsen men förstår du var jag menar?? | |
| Silverin - Ej medlem längre | 2008-05-20 22:14 | |
 | Om det inte skulle fungera efter att du tagit upp det med din mamma så rekommenderar jag att du börjar se henne som vilken annan person som helst. Skulle du acceptera ett sånt beteende från någon annan i din omgivning? Klarar du av att hantera en annan person med liknande beteende på ett annat sätt? Blodsband behöver inte betyda att man måste ha en relation till någon som man inte mår bra utav. /En som lyckades bryta sig fri till slut o inte ångrar det en sekund. | |
| Snoosy | 2008-05-20 22:18 | |
| Självisk är inte rätt ord. Mer att hon behöver bekräftelse på sin existens genom att hävda sig i alla lägen. Hon verkar ju fått hjälp som inte varit mycket till hjälp, tyvärr. Filippa Flax kan ha lite rätt i att hon kanske aldrig kommer att förändras. Men för det så måste ju ni två snacka igenom saker och ting. Det är svårt att säga till en person, nu blandar du in dig själv igen. Men jag tror att det är det du behöver göra. Men samtidigt säga till din mamma, att du vet att hon gjort saker bra, men att även du måste få känna att du är duktig. För så fungerar livet. Vi vill alla ha bekräftelse. | |
| cucurbita | 2008-05-20 22:25 | |
| Det är bättre att försöka lösa problemet än att bryta kontakten, tror jag. Om inte annat så för att det en dag kommer att kännas viktigt för dig att du verkligen försökte. Men det är verkligen svårt och kräver tid och tålamod. | |
| LadyZara | 2008-05-20 22:29 | |
 | Föreslå att ni ska tala giraffspråk? då blir hon tvungen att lyssna på dig också. | |
| Metalnymf - Ej medlem längre | 2008-05-20 22:30 | |
| Jag tycker många människor är själviska... eller egocentrerade är väl rätt ord. Tror även att många blir det om de mår dåligt... de ser inget annat än sig själva och sitt eget lidande... | |
| bitley - Ej medlem längre | 2008-05-20 22:35 | |
| Föräldrarelationer kan vara svåra saker. Jag "får" t ex inte yttra mig om 60-talet då jag pratar med min pappa, för "jag var ju inte med, så jag kan ju inte veta". Svarade att jag skulle kunna doktorera på 60-talet om jag bara ville. Det blev ganska infekterat. Just nu är det ganska tyst. Skönt. | |
| oceano - Ej medlem längre | 2008-05-20 22:43 | |
| Håller med Silverin i det hon säger. Blodsband ska inte betyda en massa "måsten". Förstår om du vill försöka ha en relation med din mamma. men om du försökt och det inte går så ska man inte låta det stjäla energi av en. Det är ju inte en sund relation som du annars skulle tillåta av nån person i din närhet. Själv har jag brutit med min pappa och jag ångrar det inte en sekund heller. Mitt humör va uselt när han fanns i mitt liv. | |
| Sotfinger | 2008-05-20 22:45 | |
| Jag tror att det kan vara nog så effektivt att försöka acceptera sin sorg över en "förlorad" mamma i stället för att försöka ändra på henne. Det som har varit har varit och kan inte göras ogjort, nu gäller det att försöka leva sitt liv på ett bra sätt trots allt. | |
| ssoffajja | 2008-05-20 23:02 | |
 | Jag har stött på en del människor som tenderar att relatera till sig själv i i princip allt som sägs och det är ju inte särskilt trevligt att prata med dessa personer. Om jag bryr mig, dvs, om jag bryr mig om relationen med personen jag pratar/umgås med brukar jag i samtalet göra det väldigt tydligt att samtalet endast handlar om den andre personen i fråga...och till slut, om man har tur, inser den personen det och börjar intressera sig för annat än den själv. Jag vet inte vad du och din mormor har sagt men man kanske kan lägga tyngden på att berätta hur mkt du vill att din mamma ska lyssna på vad du har att säga och höra hennes åsikter om det tex. istället för att hela tiden påpeka att hon bara pratar om sig själv. Att bryta kontakten känns väldigt drastiskt med tanke på att det beteende din mamma uppvisar i allra högsta grad är föränderligt. Det gäller nog att fundera över hur mycket man vill ha en fungerande relation och ha tålamod därefter. Lycka till, hoppas det ordnar sig! | |
| Schatzi | 2008-05-21 07:04 | |
| Jag vill Tacka för alla tips och eran vänlighet. Ni får gärna fortsätta dikutera om själviskhet osv :) | |
| gnill | 2008-05-21 07:37 | |
 | Hanna, det är rätt ovanligt att man lyckas ändra på människor (och i synnerhet på föräldrar). Människor som förändrar sig i vuxen ålder har ofta en egen stark drivkraft att göra det och initiativet kommer från dem själva (inte så stor chans med din mamma, va?) Man får ta det onda med det goda och och påminna sig själv om de goda sidor personen har. Kanske din mamma till och med "saknar nåt i sin utrustning" som handlar om att ta andras perspektiv? Däremot är gränser något man sätter runt sig själv och därför kan du ju "skydda dig" genom att ha så mycket kontakt som du orkar, eller genom att avsluta ett samtal när hon pratat på om sig för länge... | |
