Spelrum
| Giraffen | 38 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 2 |
| Musen Böjningslistan | 2 |
| Grisen Böjningslistan | 21 |
| Inloggade | 63 |
Mobilspel
| Pågående | 19 733 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Ballerina | 2008-08-09 18:24 | |
 | le-tigre Ibland kan det vara skönt att bara dra från allt och alla. Jag tog mitt pick och pack och drog till spanien. Visst har mycket hänt både positivt och negativt men jag ångrar mig inte en sekund att jag drog. | |
| Come_play - Ej medlem längre | 2008-08-09 18:24 | |
 | Jag förstår. Var är pojkvännen nu? Kan du inte försöka prata med honom igen? Och varför vill du "försvinna"? Vart tänkte du ta vägen? Har du ingen i din närhet som du litar på och kan prata med? | |
| Apan Bollo - Ej medlem längre | 2008-08-09 18:26 | |
| Pankun hjälper dig säkert: www.youtube.com/watc...y8 Bl_36OOY | |
| le-tigre | 2008-08-09 18:26 | |
| ballerina: det var det killen föreslog, men jag vill inte leva på flykt. come_play: han är arg, ledsen och allt vad det är. vill inte svara när jag ringer. vill inte träffas. jag försöker vänta ut det. jag tänkte snacka med socialen fast de har jag inget förtroende för. vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.. är inte den typen som pratar om saker och ting heller, håller hellre allting inom mig.. ett forum på betapet känns anonymt och bra. världen utanför not so much. | |
| manne00 | 2008-08-09 18:32 | |
 | Att prata med en utomstående är det bästa. Finns väl journummer man kan ringa? | |
| trashone - Ej medlem längre | 2008-08-09 18:35 | |
| Betapettare är utomstående. | |
| kockelikocke | 2008-08-09 18:38 | |
 | WOW! /kocken | |
| le-tigre | 2008-08-09 18:42 | |
| trashone: så sant som det är sagt. | |
| manne00 | 2008-08-09 18:44 | |
| Riktiga probem bör man ta med dom som är utbildade till det. I-landsproblem där duger t o m en betapetare ; ) | |
| trashone - Ej medlem längre | 2008-08-09 18:46 | |
| Jag tror ändå TS redan avvägt vem hon vill delge detta med, kanske bara snacka av sig. Må dåligt och bli dumförklarad låter som en toppen kombo. | |
| Come_play - Ej medlem längre | 2008-08-09 18:51 | |
| Le tigre: Jag tror du gör rätt i att vänta ut pojkvännen lite. Han är arg och sur nu, men kommer med största sannolikhet att lugna ner sig ganska snart. Då kan ni prata ut ordentligt. Försök att ha tålamod, även om jag förstår att det känns jobbigt nu. Vad gäller dina problem med familjen är det svårt att ge några råd då jag inte vet vad för problem det handlar om. Men du skulle faktiskt kunna ringa till jourhavande kompis om du känner att du vill prata ut med någon. Jag gjorde det några gånger när jag var i den ålder, och det hjälpte mig ganska mycket. Det känns lite futtigt att säga detta, men allt kommer att ordna sig, även om du inte tror det nu. Lita på en som har varit med några år, okej? :-) | |
| le-tigre | 2008-08-09 18:56 | |
| det är lite allt möjligt.. hederskultur. folk gör saker bakom varandras ryggar etc etc. jag har kontakt med en kvinna på rädda barnen men jag känner inte att det ger något.. vill göra något drastiskt, men vad.. | |
| mamman - Ej medlem längre | 2008-08-09 18:56 | |
| Och bara så du vet le-tigre så ska man ALLTID lite på CP!!! Egentligen betyder det Carl Playboy, men det låter så oseriöst att han kallar sig Come_play i stället :-) Jag skickar ett gäng cyberkramar till dig! | |
| mamman - Ej medlem längre | 2008-08-09 18:59 | |
| Det kan vara "bättre" eller kanske "lättare" att tala med någon som vet vad det handlar om. Om man inte varit i en situation eller levt med tex en religion/kultur kan det vara svårt att sätta sig in i en sådan situation. Jag kan fatta i mitt huvud hur man gör, vad som kan hända osv... men med mid "normalsvenska" uppväxt kan jag ändå inte sätta mig in i hur det är.... om du fattar vad jag menar... | |
| bennyboll - Ej medlem längre | 2008-08-09 18:59 | |
| le_tigre: Har du ingen som du kan tala med IRL? Det är alltid lättare att sätta ord på problemen, och kan du inte tala med din polkvän så försök med någon annan..Du ska inte bära på det själv! Stora kramar till dej från mej!! | |
| le-tigre | 2008-08-09 19:06 | |
| mamman: jag har full förståelse för att folk som inte lever inom kulturen inte förstår. därför borde jag inte klandra mina vänner för att de inte förstår t.ex. men det gör jag i alla fall.. halvt. mest för att stödet har varit lite knaggligt fast det beror väl återigen på mig; jag är inte typen som snackar om mina problem. gömmer mig bakom mitt skal och allt sånt där. bennyboll: hm. det finns alltid folk att prata med.. frågan är om jag vågar. vad fan innebär det att prata om sånt här? vad innebär det för MIG? jag är hyfsat rädd, ska ni veta.. | |
| imw | 2008-08-09 19:07 | |
| Har du tänkt på kvinnojouren? Där kan man få lugn och ro några dar om man känner sig hotad eller behöver "rymma" från något otäckt, och där finns även folk att prata med. | |
| le-tigre | 2008-08-09 19:09 | |
| imw: ok, men vad händer efteråt? efter de där dagarna? letar inte familjen upp en ofta och sånt där.. | |
| bennyboll - Ej medlem längre | 2008-08-09 19:10 | |
| Le-tigre: Nu vet jag ju inte vad som är problemet alls, att det är komplicerat förstår jag och jag förstår att du måste tala med någon om det...imw skrev kvinnojouren, det kanske vore nåt? Försök att ta kontakt med någon, för som sagt var så ska du inte bära det alldeles ensam! Återigen en stor kram! | |
| Pottränad - Ej medlem längre | 2008-08-09 19:11 | |
| Jag kan berätta för dig om en episod med Herman, min minigris (som saligen är bortgången nu). Han hyss brukar ha en tendens att muntra upp människor. Eftersom det är OS-tider, får det bli en händelse som utspelade sig i sådana. Cheer up, le-tigre. Egentligen är det väl tveksamt huruvida denna berättelse borde nedtecknas, eftersom den ställer mig som påstådd djurvänsperson i synnerligen dålig dager. Men jag väljer att, såhär långt i efterhand, stå mitt kast och lämnar härmed över min arma själ till offentlig prygling. Detta inträffade under det där vinter-OS:et. Jo, samma under det vilket Herman busade till det lite med våra Vittnen. Om det var någon vecka som gått sedan deras hastiga hädanfärd, eller bara några dagar, kan jag inte dra mig till minnes. Däremot minns jag, alltförväl, att jag under denna tidsperiod rökte. Inte speciellt mycket, och inte speciellt ofta de gånger det hände, men Sune Same hade glömt kvar ett cigarettpaket sedan något festligt tillfälle och eftersom spänningen under ett vinter-OS kan vara i det närmaste olidlig, fann jag det för gott att nalla ur detta paket när nerverna så krävde. Herman var ett stort sprottfan. Ja, endast i den meningen att han under de många och långa sändningarna fick ha det särdeles mysigt. Dunderklumpen brukade nämligen bädda. På mig. Vid detta laget torde ni känna denna säregna varelse så väl, att ni inser att ett eventuellt "Nej, Herman, du har blivit för tung för att ligga i mitt knä, ner med dig!" givetvis endast möttes av två stendöva grisöron och således total nonchalans. Vid denna tid vägde han uppskattningsvis någonstans mellan 35 och 40 kilo. Jag säger uppskattningsvis, för han vägrade låta sig vägas lika mycket som han lyssnade på ordet nej. Efter mycket stök och bök, och högljutt knorrande från min sida, hade han bäddat ner sig. I sedvanlig ordning bråkade han lite med min vänstra arm. En arm som enligt honom inte låg tillräckligt nära min kropp, för att hans tryne skulle kunna trycka in sig nog ordentligt. Efter en smärre justering fann han sig dock till ro och jag lade nogsamt pläden över honom, allt medan mina ben i sedvanlig ordning började att domna av så smått. Nåja, det mesta är så frid och fröjd som det kan vara i ett hushåll bestående av en nästintilllappstinta, en kroat och ett stycke välmående gris. Men då blir det såklart väldigt intressant på teve. Ta mig tusingen om det inte finns svenska medaljchanser i längdskidåkningen och luften fylls av förväntningar. Det hälls kaffe i kaffekoppar. Det dricks så hett att strupar bränns och jag strunar i att Herman surar och börjar veva med armarna i ett försök att hjälpa till med stakningen. Det blir nåt så infernaliskt spännande att jag inte kan motstå att hugga en cigg från paketet som lämpligt nog ligger på vardagsrumsbordet intill. Tänder den, och hetsdrar några djupa bloss, allt medan jag vrålar och tjoar och jaaaa det kan kanske gååååå! Och då får Herman fnatt. I yran har pläden glidit av hans huvud och likt ett perioskop börjar hans tryne att vifta i luften. Det vrids och vänds och sannerligen har han inte fått korn på något. Som luktar...som luktar som ätbart! Genast sänds en signal från hans tryne till hans mage, det röda matskynket hissas över hans ögon och blint studsar han upp. Fyra vassa klövar mot mina ben. De steppar över mina stackars lemmar som stönar högt, medan hans tryne i vild förtvivlan försöker lokalisera varifrån de där förföriska ångorna kommer. Jag är den som först blir varse var dofterna kommer ifrån. De kommer från honom själv. Det brinner nämligen på hans söta lilla huvud. Glöden från cigaretten har i all yra ramlat ned och antänt hans borst. Och nu är han helt galen sugen på att sluka det som luktar så gott. Jag vet inte riktigt vad som egentligen är värst; Det faktum att jag misslyckades så i mina åtanganden som god matte att jag faktiskt fjuttade eld på Herman, eller det faktum att jag nästan fick honom att äta upp sig själv? | |
