Spelrum
| Giraffen | 7 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 1 |
| Inloggade | 8 |
Mobilspel
| Pågående | 18 549 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| micro113 | 2008-09-29 17:17 | |
 | Sylvia Jag håller med dig -- riktig kärlek är det som växer under ett liv tillsammans, och har ingenting att göra med nyförälskelse och passion. | |
| Jankster - Ej medlem längre | 2008-09-29 17:17 | |
 | SylviaPlath, hur kan du uttala dig så kategoriskt? Är det alltid per definition outtömlig kärlek i alla förhållanden? Vi vet ju ingenting om kvalitén på Bitleys relation, den kanske är väl värd att överge. | |
| TeenOrdis - Ej medlem längre | 2008-09-29 17:20 | |
| Nostalgi kan vara väldigt trevligt om man har rätt människa att dela den med. | |
| klobba2 - Ej medlem längre | 2008-09-29 17:21 | |
| Nej tacka vet jag, Kärlek på film där brukar det fixa sig... | |
| micro113 | 2008-09-29 17:21 | |
| Jankster Läste just ditt förra inlägg -- och tycker du har rätt du också.... å andra sidan ser jag ingen motsägelse i att äkta kärlek är den som växer genom livet -- och att det finns par som kämpar i motvind och borde gett upp för länge sedan. Finns inte känslorna där, då har man inget att sträva med heller, då gör man bara sig och den andre olycklig om man fortsätter tillsammans. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2008-09-29 17:23 | |
| Jag utgår från var Bitley befinner sig nu. Och som han uttrycker sig, så verkar han befinna sig i ett stadium där han ser det goda i relationen, och saknar det: Hans hopp står och faller med just den enda personen. Då tycker jag det är hjärtlöst att insinuera att det "kanske är bäst så" osv. Om det var bäst för dem båda, så lär det tids nog visa sig. Men just nu behöver Bitley stöd i bland annat sina drömmar om återförening. För det är tanken om en sådan som gör att man står ut. Frigörelsen kommer sen smygande, utan att man ser det hända. | |
| DennisPlz | 2008-09-29 17:24 | |
 | Sylvia: Växer gör man framåt, inte bakåt - i övrigt håller jag med. Problemet i de flesta fall (Bitley som det mest färska exemplet) är att bara ena parten vill fortsätta, då är det inte så mkt att göra åt saken. Alla former av kärleksrelaterad nostalgi och idéer om *ägande* slutar sällan bra. | |
| micro113 | 2008-09-29 17:27 | |
| Sylvia Jag förstår hur du menar -- men min erfarenhet är att man mår bättre av att ta aktivt tag i sorgeperioden, och ilskeperioden -- då både genom att ge sig själv tillstånd och samtidigt begränsa den.. Skall man vänta på att frigörelsen kommer smygande, så kan det ta hur lång tid som helst.. | |
| Johanna73 - Ej medlem längre | 2008-09-29 17:27 | |
| Nä, finns inte känslorna där är det väl inte mycket att kämpa för? Har efter 14 år ihop med sambon haft det tufft efter bl a sjukdom, familjetrassel m.m Men vi älskar varandra djupt, vi har tre underbara barn ihop. Klart man tänker ibland hur det skulle vara med nån annan, men det blir ju vardag med vem man än är med :-) Till TS, ja du det ÄR tungt och fruktansvärt. Älskar ni varandra hittar ni nog tillbaka, annars är det bara att låta tiden gå, tiden läker alla sår som det så vackert heter :-) | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2008-09-29 17:28 | |
| Jo, jag vet. Men allt handlar om tid. Och växer man framåt för tidigt ramlar man tids nog och slår sig riktigt illa. | |
| trashone - Ej medlem längre | 2008-09-29 17:29 | |
| Silvia gör mig besviken | |
| ryssbrud - Ej medlem längre | 2008-09-29 17:30 | |
| jag trodde ni snacka om Britney *jag går* | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2008-09-29 17:33 | |
| Du gillar mig, Trashone, erkänn nu. :) | |
| klobba2 - Ej medlem längre | 2008-09-29 17:33 | |
| Lider med Bitley, men känner ändå ett visst rus att det aldrig kommer hända mig (igen). | |
| Jankster - Ej medlem längre | 2008-09-29 17:40 | |
| Äh jag lägger ner. Jag tycker du har fel Silvia. Självklart har jag det med, vi står liksom på var sin sida av den gyllene medelvägen och kommer nog inte komma närmare än så. | |
| bitley - Ej medlem längre | 2008-09-29 18:31 | |
| Otroligt ändå vilket gensvar man får på den här sajten. Oerhört rara inlägg bl a av SP, känns motiverande. Att inte ringa och hålla sig från att kommunicera med henne känns helt omöjligt, åtminstone stundtals, så det tricket vet jag inte om jag klarar av, att spela några spel (förutom på Betapet då kanske) brukar inte vara min melodi. Det man slås av är ju svartsjuka och sådana tankar, att någon annan ska vara den som gosar och vaknar, promenerar och skrattar, med min tjej. Men visst, man kan inte äga någon, men man äger otroligt mycket känslor och minnen, de tar överhanden ibland. Förhållandet var kanske det bästa jag upplevt, nu har det tagit slut ganska tvärt. Hon har en tonårsdotter som har svårt för mig (kanske "tar plats" där hon bara vill ha sin mamma) och det har nog påverkat ganska mycket. Men i denna stund känner jag mig ändå rätt klarsynt angående det hela. Det är en patetisk berg- och dalbana man måste gå igenom. Och när man är som mest ledsen ser man inga utvägar från eländet. | |
| emmylicious | 2008-09-29 18:33 | |
 | För mig har det gått 4 månader sen det tog slut nu, för 3 dagar sen... Har börjat sakna honom mer och mer de senaste dagarna och jag förstår inte varför. "Tack vare" det fick jag även en panikångestattack igår. | |
| emmylicious | 2008-09-29 18:34 | |
| Inte särskilt uppmuntrande kanske, men det går upp och ner.. | |
| Jankster - Ej medlem längre | 2008-09-29 18:42 | |
| Bitley... jag förstår dig, har själv varit med om liknande erfarenhet. Ärligt talat så har jag inget gott råd till dig. Och när världen känns grå och kall finns det få råd som verkligen fungerar ändå. Det som hjälpte mig mest var att inte sitta hemma i en tyst lägenhet och knappa på datorn utan att gå ut och vara med vänner och bekanta. | |
| Susan_70 | 2008-09-29 18:52 | |
| Här har ni en kvinna som varit med om två skilsmässor, efter att mina män hittade andra, "bättre" kvinnor. Bitley, andra gången jag skilde mig fick jag mycket tröst av min svåger, som också varit med om skilsmässa. Han förklarade för mig att smärtan går över, det tar sin tid, men han sa "ett år från och med nu så mår du bra". Jag tyckte ett år lät väldigt länge, men det tog ungefär ett år för mig, innan jag mådde riktigt bra igen. Det här är 5 år sedan, idag är jag lycklig över att jag inte längre är tillsammans med honom, eftersom jag hittat mitt livs kärlek (igen?) :-) | |
