Spelrum
| Giraffen | 34 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 12 |
| Inloggade | 47 |
Mobilspel
| Pågående | 19 372 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Gariam - Ej medlem längre | 2008-10-22 10:01 | |
 | Välj den ena lärarens riktlinjer, de som du själv tycker tilltalar dig mest, och hänvisa sedan till det om det eventuellt skulle ifrågasättas sedan. Om helheten faller på deras brister så kommer detta att synas när ni ska göra presentationen. Du skulle kunna göra ett sista försök att t ex boka in en fika med dessa människor så att ni åtminstone får samstämma lite och känna att ni har någon slags kontakt med varandra. Men som sagt, jag tycker du ska göra din del ändå. Dessutom ska du kontakta läraren precis så mycket som du själv tycker är rimligt utefter det att du ska tillskanska dig den kunskap som det är meningen att du ska ha när kursen är slut. Lärare ska inte vara några pompösa glidare utan ha en riktig och genuin roll gentemot eleven, och du kan gott ställa kravet att få raka besked och konkret information. Det är att ta ansvar för sina studier. Strunta i vad de eventuellt tycker om dig som person, det är deras problem. Förmodligen har läraren inte fattat bara och då krävs det att man liksom verkligen "tar tag" i dem så att de piggnar till. Var tydlig. Jag tror att du kan och vet mer än du tror, men att det är svårt att veta och se det själv när man inte får lov att styra upp det i praktiken i en takt som passar en själv. | |
| Apan Bollo - Ej medlem längre | 2008-10-22 10:03 | |
| Man får göra precis vad man vill. Det är ok att hoppa och det är till och med ok att hoppa av avhoppet. Kom ihåg du inte behöver ta ngt definitivt beslut, det går alltid att komma tillbaka om du skulle vilja och då är det ju inte så farligt att sluta nu. Har själv fyra år ofärdig utbildning bakom mig och ångrar det inte alls. | |
| Gariam - Ej medlem längre | 2008-10-22 10:08 | |
| ballerina: Jag svarade på ditt senaste inlägg med mitt inlägg ovan, men det ser du ju. Vad gäller ditt första inlägg så håller jag med apan bollo och de flesta andra här i tråden. Man skulle kunna vara lite klatschy och hävda att inga misslyckanden existerar öht; det finns bara livserfarenheter och de är alltid värdefulla. | |
| Apan Bollo - Ej medlem längre | 2008-10-22 10:13 | |
| Dessutom, på vilket sätt skulle det vara ett misslyckande? | |
| tina_tiger - Ej medlem längre | 2008-10-22 10:31 | |
| Hej Ballerina! Du verkar ha en enorm styrka i dig som kämpar så trots en massa motgångar!!! Tänk på det!!! Tänk också på att du inte ALLS behöver ta ansvar för de andra i gruppen: de verkar ju inte ta så mycket ansvar för dig, eller? Ditt eget liv och mående är viktigare. (Men jag vet hur det är, är också en "fixare" med grym prestationsångest...) Har förresten själv nyligen "misslyckats": tog uppehåll (på obestämd tid) från en utbildning eftersom jag kände att jag inte pallade med att plugga halvtid, jobba heltid, ha barn och tre hästar samt renovera en nedgången gård på landet samtidigt. Men visst svider det. Fast när man får distans till det kanske det känns bättre. Och det är inte hela världen att hoppa av, det är ju inte så att man har skrivit ett kontrakt i blod med djävulen, även om det känns så. Kram på dig, hoppas det går bra för dig vilket beslut du än tar! | |
| Humlesurr - Ej medlem längre | 2008-10-22 12:57 | |
| Det är modigt att våga hoppa av också! Och inget är viktigare än att må bra! Bara det faktumet att du funderat så allvarligt på att hoppa av gör att det låter som det bästa alternativet. Studera kan du göra sedan, men börja äta och må bra måste man göra betydligt fortare. (väldigt förenklat) | |
| Margana | 2008-10-22 13:19 | |
 | Men stopp och belägg! Ska du ha dåligt samvete för att du lämnar dina gruppmedlemmar i sticket när de mer eller mindre skyfflat över allt arbete på dig. Se dessutom hur det gick sist. Nä lilla dalkullan, nu får du allt tänka på dig själv i första hand. Om du ska göra grupparbete så tycker jag att du ska tala om för dem att de banne mig får hjälpa till för du mår dåligt, annars skit it det och prata med läraren och säg att du är sjuk. | |
| Margana | 2008-10-22 13:32 | |
| Om du nu väljer att genomföra grupparbete så prata med lärarna igen och tala om att du blir förvirrad av att de säger olika saker. Detta är inget specifikt för just dig, vem som helst hade blivit förvirrad av att få olika budskap. Sen börja jobba med det som du kan/vet och tänk inte på att uppgiften är stor. Börjar du med lite så kommer du antagligen att förstå mer under resans gång. Jag kan genast dra en parallell till när jag gjorde mitt examensarbete. I början så kändes det som om jag inte fattade något om vad som skulle göras men vi startade med det som var självklart, i vårt fall all fakta. Sen ju mer vi skrev desto mer trillade pengarna ner. Så mitt råd till dig om du väljer att göra grupparbete, börja med det du kan. | |
| Tess 08 | 2008-10-22 18:03 | |
 | Håller med ovanstående skrivare! Inte F*N ska väl du ta hand om och "styra upp" arbetet för de andra två människorna??? Nej, de lär väl vara relativt vuxna (om de går på högskola) och borde kunna ta tag i det själv! Gör de inte det är det deras förlust, du ska inte känna dig delaktig i det!! | |
| Ballerina | 2008-10-22 18:03 | |
 | Jag valde att meddela gruppen att jag inte kommer att komma på fredag. Sedan mailade jag läraren och beskrev hur jag kände. Fick tid hos en kurator idag och han tyckte att jag skulle maila läraren och be om att få skriva ett mer konkret PM eftersom jag inte i nuläget klarar av att vara uppfinningsrik. Jag panik bara jag tittar på böckerna. Jag har sökt 3 jobb idag och känner hur det kliar i fingrarna samtidigt som jag får panik. Jag kan inte tillåta mig själv att ta en dag att fundera utan stressen ligger där och jag inbillar mig att jag kommer dö om jag inte klarar kursen, det låter fånigt men jag kan inte kontrollera tankarna. Jag inbillar mig att jag kommer att misslyckas med allt jag gör i livet, tänker bara på de gånger då det har gått dåligt inte på att jag har klarat andra kurser på högskolan eller att jag har kunnat jobba utan allt fokus ligger på misslyckandet. Jag måste försöka öppna böckerna igen och ta en sak i taget men jag har fått gömma böckerna för att inte få panik. Varför är så? Jag vill inte stå utan jobb och studier det kommer få mig att tappa självförtroendet ännu mer, men vad ska jag arbeta med utan att det blir samma sak. Borde jag börja äta medicin? Jag vet hur jobbigt det var sist jag åt antidepp, fick alltid försvara varför jag åt det. Det är så skamligt att äta medicin och jag har klarat mig så bra utan i över ett halvår. Känner mig hopplös | |
| Margana | 2008-10-22 18:18 | |
| Oavsett om du börjar äta medicin eller inte så måste du ändra inställning. Är man sjuk så behöver man medicin, punkt slut. Det finns inget skamligt i det och du är långt i från ensam. Det kommer att ordna sig för det gör det alltid, det gjorde det sist eller hur? Ta nu hand om dig! | |
| Beardo - Ej medlem längre | 2008-10-22 18:23 | |
| Varför skulle det vara skamligt att äta medicin? Jag har aldrig hört någon som äter piller mot högt blodtryck eller järnbrist tala om skam. Varför skulle just antidepressiva tabletter behöva försvaras? Panik och ångest låter inte alls "fånigt", det låter hemskt och borde inte behöva försvaras, det är ju illa nog ändå. Men känner du att du måste försvara dig inför omgivningen är det väl enklast att inte berätta att du äter dem, det är din ensak och borde vara deras problem om de inte förstår. Och självklart ska du hoppa av utbildningen om det inte känns rätt. Som någon sa, livet är för kort. Dock vore det ju bra om du kunde tillåta dig själv tid att fundera rationellt på saken i lugn och ro utan panik och stress. Väldigt få beslut är oåterkalleliga. Du kan läsa in det senare om du ändrar dig. Och du kommer inte misslyckas med allt du gör i livet oavsett hur du väljer att göra. Ta en dag i taget, sluta försök lösa alla problem på en gång och planera hela livet. Jag fattar att det är lätare sagt än gjort, men man kan få panikångest för mindre. | |
| Margana | 2008-10-22 18:26 | |
| Nä, måste bara skriva mer för nu har jag retat upp mig igen. Vad då försvara att du äter medicin? Vem är det som lägger sig i sånt? Om du har blivit ordinerad medicin och den hjälper dig så har väl ingen annan med det att göra. Just hösten och våren brukar vara sämst för många som har låt oss kalla det kemisk obalans i hjärnan. Kanske behöver du bara äta en liten dos för att klara av alla stress. Jag tillhör själv den kategorin som inte kan hantera stress. I alla fall är det jättebra att du ska träffa en kurator och om hon tycker att du ska träffa en läkare som sedan ordinerar dig medicin, ja då är det väl så. Det handlar ju om livskvalitet eller hur? Ska du gå omkring och må lite och mycket dåligt ibland bra för att du inte vill äta medicin för att andra människor lägger sig i att du gör det. Nej jag tycker du ska se till att du mår bra och behöver du äta lite medicin för att orka med stressen så gör det. Det viktiga är ju hur du mår, det är ju ditt liv. Antar att du är ganska ung och då bryr man sig mer om vad andra tycker och tänker. Försök att inte göra det för det är ditt liv och du bestämmer. Ta du en lite tripp till Dalarna för det är det vackraste som finns, jag vet är själv dalkulla ;-). Låt din mamma sköta om dig lite och gråt om du vill. Samla lite krafter och bestäm dig sen för att du ska må bra, med eller utan hjälp. *kramar om* | |
| DennisPlz | 2008-10-22 18:27 | |
 | "Är man sjuk behöver man medicin, punkt slut." Om medicinen gör dig mer sjuk, ska man öka dosen? | |
| Margana | 2008-10-22 18:29 | |
| Såklart man inte ska Dennis, det var väl ändå under förutsättningen att medicinen hjälpte sist. | |
| missförstånd | 2008-10-22 18:31 | |
| Hej Ballerina. Åå vad jobbigt! Jag känner igen mig själv för några år sen och jag vet hur det är med det där jävla presterandet. Men du måste inte vara så bra och duktig hela tiden. Det är sant! Man får låta bli att göra saker när man inte orkar, jättebra att du inte går och gör en redovisning när du uppenbarligen inte är i form att göra den. Jag vet inte om det kan hjälpa dig att höra att jag är inne på min tredje utbildning, har enorma studieskulder och säkert är "misslyckad" i mångas ögon. Men jag är rätt så nöjd och inte särskilt rädd för att hoppa av eller ändra mig längre heller. Det är så lätt att börja oroa sig för framtiden när man är mitt uppe i en massa tvivel, som du är. Men det är bättre att fatta viktiga beslut när man är mer i balans. Om det finns någonstans där du kan slappna av och vila, kanske hos någon förälder eller så, så åk dit och försök SLÄPPA allt ett tag, fast jag vet att det är svårt. Angående medicin - det är inget fel att äta medicin, även om man inte ska tro att det löser alla problem. Du måste göra det som är bäst för just dig. Om du avstår bara för att andra dömer dig, kan du inte bara avstå att berätta för dem att du tar medicin? Återigen, det är okej att inte vara duktig hela tiden, helt okej. kram! | |
| DennisPlz | 2008-10-22 18:37 | |
| Att käka medicin istället för att ändra sin livsstil är accepterad i det moderna samhället, go for it! *köper ännu fler läkemedelsaktier* | |
| Margana | 2008-10-22 18:42 | |
| Du behöver väl inte vara så synisk, det finns väl ingen som vill äta medicin i onödan. Det kostar ju faktiskt en hel del pengar. Det är väl självklart att det vore bättre om hon kunde få typ terapi eller på nåt annat sätt få allt att fungera. Vad jag menade var att om hon blivit ordinerad medicin och det tidigare fungerat så är det väl ändå f'n om nån annan ska ifrågasätta varför hon äter det så hon ska känna skam. | |
| Margana | 2008-10-22 18:43 | |
| ursäkta...cynisk ska det så klart vara...blir lite het här på tangenterna ;-) | |
| Ballerina | 2008-10-22 18:44 | |
| Jag har ett arbete och en tenta nästa vecka det ska jag väl klara? Jag ska imorgon när jag vaknar prova igen och är det lika illa då så får jag lov att skjuta upp det. Om jag bara försöker inse att prestation och personlighet inte är samma sak. Att man får kugga på en tenta och man får ta sig tid att fundera över livssituationen så kanske jag inte behöver ta medicin och klarar tentan. Jag har ett jobb så jag vet att jag kommer att kunna jobba så att jag klarar hyran i alla fall och jag har 3års erfarenhet inom handikappsomsorgen så det borde inte vara svårt att få ett till jobb. Sen kommer jag in på sjuksköterska till våren om jag nu klarar det. Jag kanske utvecklar nån studiefobi haha. Nej man ska inte berätta vad man tar för medicin men det har mest varit av sjuksköterskor som jag blivit tvungen att informera som har ifrågasatt och anhöriga som menat på att alla fysiska besvär måste ha berott på medicinen som om jag hade ett val att bara sluta. | |
