Spelrum
| Giraffen | 12 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 3 |
| Inloggade | 15 |
Mobilspel
| Pågående | 19 114 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| dragabol | 2009-03-21 21:47 | |
 | prata med bvc istället, de ger bättre råd än en kontaktperson utan barn får jag hoppas. mammor o pappor vet för det mesta mest, det är de som har mest närhet och "magkänsla".. vill små barn inte äta kanske det är för att de är mätta, trötta, har en fis på tvären eller något annat. följer de viktkurvan kan man gott ha is i magen för skulle något vara fel märks det snabbt, barn har små marginaler ... men mycket bestämda vanor :) Lita på er själva o gränsa kontaktpersonen | |
| mommesfrites - Ej medlem längre | 2009-03-21 22:22 | |
 | Alla förstagångsföräldrar är osäkra och får hundratals goda råd från omgivningen, många helt motstridiga. Ni har säkert en speciell sköterska på BVC också. Prata med henne (honom). Hon har full koll på läget med fysisk och psykisk hälsa, längd- och viktökning, sömnproblem och vidarebefordrar till doktorn om det verkar behövas. Säg sen vänligt men bestämt åt alla "experter" att ni vill göra som distriktssköterskan har sagt. Var lugna, tålmodiga och ägna mycket tid åt pojken. Just i 8-månadersåldern genomgår alla barn en utvecklingsfas, då de blir "blyga" och rädda för främlingar. Oftast kan det vara bara ena föräldern som duger att bli matad och nattad av. Låt barnet bestämma och ta det lugnt, så har ni snart en pigg och glad krabat igen, som tänker lära sig gå och klättra. | |
| le-lou | 2009-03-21 22:34 | |
 | För många goda råd skapar bara förvirring. Som andra säger, prata med BVC och följ hennes råd. Håller med mommes. | |
| belugavis - Ej medlem längre | 2009-03-21 22:45 | |
| Jag skulle föreslå att mer och mer försöka ta makt över situationen och känna och inse att ni själva har kontroll. Det, för att en del människor känner en trygghet i att få makt att veta vad som är rätt och fel i andras liv. Känns det som att hon mer vill ha och känner trygghet i en så kallad "doktorsroll" som vill styra än en person som genuint vill hjälpa till och stödja...det är frågor jag tycker du ska känna in. I och med det du själv säger att hon har inga egna barn och så, att du överhuvudtaget behöver nämna det tyder ju på att ni själva känner att det ligger något i det. Kan hon verkligen separera sin roll som kontaktperson och sig själv, ett eventuellt eget behov och känsla av att få styra er och ge råd. Känns det som att hon ger RÅD och vill hjälpa eller känns det som att hon spelar på er osäkerhet? Det sistnämnda är så himla olyckligt och det finns många människor som beter sig så.. Om det är det sistnämnda skulle jag akta mig ganska mycket. Människor i positioner, speciellt i hjälppositioner som har en titel inom social omsorg som kanske har egna saker at arbeta med, behöver man nog fråga sig, förtjänar den här människan titeln kontaktperson? Är det en människa som "letar fel" hos er...försök bygg upp en styrka, för hon är inte rätt person då..Det tror jag. Den känsla man får när du skriver som du gör är att något är fel. Låt ingen få er att känna att ni gör fel och att ni tror att ni behöver den trygghet som en kontaktperson ger endast genom att verka självsäker... Om du hade litat på henne hade du nog inte startat tråden eller? | |
| DavidBerg | 2009-03-22 01:19 | |
| tack alla för tipsen ni kommit med. Var faktiskt till stor hjälp :) | |
