Spelrum
| Giraffen | 42 |
| Krokodilen | 2 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 39 |
| Inloggade | 84 |
Mobilspel
| Pågående | 19 445 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| sophistry - Ej medlem längre | 2009-04-14 17:35 | |
 | Det finns inga patentråd. Eftersom jag inte känner dig, så är det svårt att ge personliga råd. Men, rent allmänt är det så, att när man levt i ett förhållande så länge och från så unga år, så växer man ihop på ett speciellt sätt. Man anpassar sig till varandra, vilket är i och för sig positivt. Men, jag tror att man börjar i ett förhållande göra "val" för de, som började på unga år, att göra val för den andres skull dvs man börjar så småningom ta hänsyn till den andres vilja i allt man tänker. Det är nödvändigt att kompromissa i ett förhållande, så det är naturligt. Men, när man sedan blir ensam, märker man kanske att man har någonstans där på vägen glömt bort vad man egentligen själv tycker och vill. När man inte längre har "sin andra hälft" att fatta beslut tillsammans med, så känner man sig ensam och oförmögen att fatta beslut och ta initiativ. Nu är du inte BARA ENSAM. Tänk positivt och tänk att du ÄR ÄVEN FRI. Nu behöver du inte ta hänsyn till någon annans vilja. Fråga dig nu, vad DU SJÄLV VILL HÄR OCH NU. Lär dig respektera dig själv som en självständig individ. Lär dig känna DITT NYA JAG. Lär dig tycka om dig själv. För övrigt, så en kris pga en skilsmässa sitter i ca ett år. Tänk på det och kräv inte för stora från dig själv. Ta det lugnt. Var lyhörd för vad du vill innerst inne och skäm bort dig genom att unna dig allt positivt du önskar. Snart känns det bättre! | |
| sophistry - Ej medlem längre | 2009-04-14 17:38 | |
| RÄTTELSE! Det finns inga patentråd. Eftersom jag inte känner dig, så är det svårt att ge personliga råd. Men, rent allmänt är det så, att när man levt i ett förhållande så länge och från så unga år, så växer man ihop på ett speciellt sätt. Man anpassar sig till varandra, vilket är i och för sig positivt. Men, jag tror att man börjar i ett förhållande , som började på unga år göra val för den andres skull dvs man börjar så småningom ta hänsyn till den andres vilja i allt man tänker. Det är nödvändigt att kompromissa i ett förhållande, så det är naturligt. Men, när man sedan blir ensam, märker man kanske att man har någonstans där på vägen glömt bort vad man egentligen själv tycker och vill. När man inte längre har "sin andra hälft" att fatta beslut tillsammans med, så känner man sig ensam och oförmögen att fatta beslut och ta initiativ. Nu är du inte BARA ENSAM. Tänk positivt och tänk att du ÄR ÄVEN FRI. Nu behöver du inte ta hänsyn till någon annans vilja. Fråga dig nu, vad DU SJÄLV VILL HÄR OCH NU. Lär dig respektera dig själv som en självständig individ. Lär dig känna DITT NYA JAG. Lär dig tycka om dig själv. För övrigt, så en kris pga en skilsmässa sitter i ca ett år. Tänk på det och kräv inte för stora från dig själv. Ta det lugnt. Var lyhörd för vad du vill innerst inne och skäm bort dig genom att unna dig allt positivt du önskar. Snart känns det bättre! | |
| BenDavis | 2009-04-14 17:50 | |
 | dudeniro: Hoppas du inte tar mina svar som ovänliga eller så, bara mitt sätt. Som sagt, jag tackar för tipset men jag har inte läge just nu. sophistry: Det roliga är att det är en stor del av problemet att hon har gjort mycket för min skull (vi har haft flera diskussioner om det där jag sagt åt henne att inte göra det men hon har gjort det i alla fall) medan jag har varit fri att göra i princip vad jag velat. Hon har varit lika fri från mitt håll men hon har själv förminskat sin frihet. Det låter komplicerat och det är det också. Jag kommer aldrig förstå varför folk har ångest och vad folk gör när de känner ångest. Ang. min frihet så är det enda jag kompromissat med min frisyr (hade den som hon ville) och TV:n (hon fick välja kanaler. Nu lär jag hiva TV:n helt). Jag respekterar mig själv och känner mig själv och har alltid gått min väg. Hon har hela tiden velat det och stöttat mig med det på samma sätt som jag gjort med henne (men det har av någon anledning inte riktigt varit så). Ett år säger du. Ligger säkert något i det. | |
| stefanf | 2009-04-14 17:59 | |
| Jag har ingen större erfarenhet själv av det här men kan förstå att det är en stor kris och en slags sorgeprocess du behöver ta dig igenom. Tror det är bra att erkänna detta och inte kämpa för att stöta bort alla jobbiga känslor av sorg och saknad. Ge det lagom med tid och försök sedan att lägga det "till handlingarna" för att kunna fungera normalt. Kanske/troligen är det lätt att bli bitter i en sån situation men det är nog bra om man kan undvika. Bejaka alla goda minnen, se att ert gemensamma liv (förhoppningsvis) har gjort dig till en bättre människa och använd allt detta positiva som en ny plattform för att bygga ett nytt liv. Något som är bra att påminna sig själv om är att människan faktiskt är byggd för att klara av riktigt, riktigt svåra och jobbiga kriser. Även om det ibland känns som att man håller på och går sönder och inte kommer att klara av de svåra känslorna - så finns det en väg igenom krisen. Lycka till!! | |
| jonLiN - Ej medlem längre | 2009-04-14 18:26 | |
| ja vad ska man säga,det är aldrig roligt att det blir slut.Men för guds skull ska man ju iaf inte göra sej beroende på en annan.Även i relationer bör man vara självständig,som ha jobb och egen tid,som med egna vänner osv.Själv är jag frånskild,,,efter 12 år,,o visst är det kämpigt,men allt har sin tid.Vi har 2 barn som vi delar vårdnad om. ge det en chans o lämna henne ifred och lär dej känna efter dina egna behov,innan du tar kontakt med henne.Om du verkligen behöver det. | |
| mommesfrites - Ej medlem längre | 2009-04-14 18:31 | |
| Man kan tro att man ska bli tokig, när en nära anhörig har dött eller råkat ut för en svår sjukdom också men man blir inte det. Det är slitna fraser men tiden läker faktiskt sår och där dörrar stängs, öppnas nya. Man får ta en dag i taget, ett steg i sänder, skapa sig en ny framtid utan den saknade personen med. Om ni inte hittar tillbaka till varandra. Hon kanske vill ha barn? Umgås med folk, så mycket du orkar. Strunta i att de blir lite trötta 111:e gången du beklagar dig. Man kan umgås så här via datorn också. Koncentrera tankarna på t ex spel. Kanske hittar du en frände i samma situation. Kanske hittar du en eller flera nya goda vänner. Lycka till och sköt om dig. | |
| BenDavis | 2009-04-14 18:40 | |
| Hehe, läser folk ens vad som har skrivits? Vill inte låta dryg eller så men det blir lite tradigt att svara på samma påståenden hela tiden ;) Tack alla! mommes: Hon har varit väldigt velig när det kommer till barnfrågan. Ibland vill hon och ibland inte. Det är dock inte det som kom mellan oss den här gången. | |
| pensionären | 2009-04-14 18:51 | |
 | Har ingen erfarenhet, har varit tillsammans med samma man i 45 år. Men jag hoppas du kommer över sorgen, lycka till. | |
| YamahaJet | 2009-04-14 19:00 | |
 | Hehe, ni kom överens om att du skulle vara hemmafru? Och du undrar varför hon dumpade dig? | |
| mommesfrites - Ej medlem längre | 2009-04-14 19:06 | |
| YamahaJet, vad menar du med det? Skulle inte en kvinna stå ut med en hemmaman?! | |
| BenDavis | 2009-04-14 19:09 | |
| YamahaJet: Nja, jag driver tre företag också samtidigt som jag tar hand om hushållet. Alla går bra men tanken var att jag skulle kunna bygga upp de från grunden och satsa all vinst i företagen medan hon betalade för boendet. Och vilket fall så är jag bättre hemmafru än de flesta och lätt värd priset. Det hade ingenting med det att göra. | |
| sophistry - Ej medlem längre | 2009-04-14 19:14 | |
| Jag påminner ännu en gång om faktum: När något tar slut så börjar något nytt. BenDavis, man vet aldrig vad som väntar på oss bakom nästa hörn. Jag hoppas, att där väntar Lyckan på dig. | |
| BenDavis | 2009-04-14 19:17 | |
| sophistry: Jag har väl aldrig påstått att lyckan har lämnat mig? Jag vet att livet är såhär och ser det positiva i det negativa då ying måste finnas med yang. Tack! | |
| uberbacon | 2009-04-14 19:19 | |
 | Fy fan :( Jag har en liknande fast såklart mildare erfarenhet, och det enda tipset jag kan komma med är att se tillbaka på åren med glädje. Det tar ett tag att inse, men det finns en *positiva* känsla att tänka "jag har haft det jävligt bra dessa år". Hoppas det löser sig för det på ett sådant sätt att du blir nöjd med tillvaron! Lycka till. | |
| trashone - Ej medlem längre | 2009-04-14 19:24 | |
| Betapetspelande är inte fel. Eller det gör en nog tokigare... | |
| _astrud_ - Ej medlem längre | 2009-04-14 19:27 | |
| Jag fattar att det känns riktigt jävla jobbigt nu men tänk vilket spännande liv du har framför dig! Jag är lika gammal som dig och känner att mitt liv knappt har börjat. Ut och upptäck, läs en kurs på universitetet, skaffa ett jobb, träffa nya människor att samtala med. Det låter som att ditt liv och ert förhållande hade stagnerat lite. Det var väl kanske därför din tjej fick lite panik också. Om du skaffar ett eget liv och andra sysselsättningar kanske ni kan hitta tillbaka till varandra så småningom. Ibland behöver man göra sig lite intressant för varandra och utvecklas. Lycka till! | |
| ambientgalax | 2009-04-14 21:35 | |
| gå vidare finns andra inget blir som man trodde oftast kan det bli bättre | |
| ambientgalax | 2009-04-14 21:37 | |
| ben: om du visar bild kanske du har en ny fru alldeles strax? Jag är ju dam och inte helt fel? | |
| pion ekrot | 2009-04-14 22:53 | |
 | Man behöver inte göra så mycket. Det känns annorlunda nu men det är ju inte konstigt, så låt det få göra det bara. | |
| JaapConrad - Ej medlem längre | 2009-04-14 23:04 | |
| Hugaligen... Don't you know love is stronger than jesus. Don't you know love can kill anyone... | |
