Spelrum
| Giraffen | 22 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 15 |
| Inloggade | 37 |
Mobilspel
| Pågående | 19 718 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| gemigsmisk | 2009-08-30 16:08 | |
 | Att skaffa barn är världens lättaste sak, att ta ansvar för och uppfostra är en helt annan femma. | |
| myra64 - Ej medlem längre | 2009-08-30 16:23 | |
| Det är väl både för- och nackdelar som sagt. Har man bara allt klart med försörjning (och då menar jag inte mamma och pappa), boende (helst eget), helst ett stabilt förhållande (inget kul att ta allt ansvar själv även om man har föräldrar) och inser att förälder blir man för resten av livet, det är inget man kan göra ogjort, så går nog allt bra så lycka till. :) Jag har rekommenderat alla mina barn att vänta tills de åtminstone har varit utanför sveriges gränser någon gång och har ett fast jobb med en inkomst som man kan leva på 65-70 % av..... Min äldsta är 25 och sambon 23 men de väntar... Hon har inget fast jobb utan timvickar bara och då får man ingen vidare föräldrapenning... Man kan ju inte räkna med att leva på bidrag, eller sina föräldrar!! Ska man själv blir förälder så ska man i alla fall kunna stå på egna ben, tycker jag. | |
| Tess 08 | 2009-08-30 16:39 | |
 | håller med myra64!!! | |
| Miss_jk | 2009-08-30 18:58 | |
 | Tess 08: Den serien var bara ett exempel. Har fem vänner som fick barn i ung ålder. En av dem var 14 när hon fick sitt första och en annan är nu 21 och väntar sitt tredje barn. Av dessa fem vänner kan jag direkt säga att ingen av dem varken var eller är tillräckligt vuxna i sina beslut för att ha barn. Visst, det finns säkert 30-åringar och 40-åringar som är lika omogna, men nu var det ju unga mödrar vi pratade om. Hon som är 21 och väntar sitt tredje barn är även inne på den tredje pappan. Både hon och den tredje pappan är arbetslösa. Hon jobbade på mitt jobb men vart uppsagd p.g.a. att hon inte kom till jobbet varannan vecka. Istället åkte hon till gotland med barnen. Inte så smart. Den första jag nämnde tog med sig spädbarnet på olika "fyllefester" vi hade när vi gick i skolan. Inte heller så smart. Detta var bara två av dem fem jag känner. De andra tre är ungefär likadana i sitt leverne. M.a.o. det jag upplevt genom mina vänner är att man inte är mogen att ha barn i så ung ålder. Skillnader förekommer givetvis som i alla andra fall. | |
| myra64 - Ej medlem längre | 2009-08-30 19:46 | |
| Det finns högvis med bloggar som är skrivna av unga morsor.. Har själv följt en om en idag 17 år ung tjej som nu väntar barn (blev gravid som 16 åring). Hon har levt på lugnande och antidepressiva medel i flera år, festat och supit skallen i bitar var och varannan helg och skurit sig själv sönder och samman, har ingen pappa till barnet, utan han väntar barn med sin "riktiga flickvän", samtidigt som den här tjejen. Hon bor hemma med föräldrar och syskon, går regelbundet på möten på bup och några fler instanser. Tycker att de ska hjälpa henne få ett eget boende, nu när hon ska bli mamma och allt. Har ingen inkomst förutom studiebidraget som nu upphör eftersom hon tar ett sabbatsår osv osv osv ... Och bara basbeloppet i föräldrapenning. Är det 120:-/dag??? 120 gånger 30 dagar minus skatt... = gör ca 2500:-.. det är inte mycket pengar det.. inte ens om man lägger på barnbidraget och underhållet kommer man upp i 5000:- rent!! Det är dyrt att leva och ännu dyrare att leva med barn! Min son har en studiekamrat som fick sitt första barn som 17 åring och hans sambo, också knappt 17, skulle läsa på gymnasiet sen och det var inga problem... Problem var bara att hon fick två barn till ganska tätt och nu sitter hon där, 22 år gammal och helt utan utbildning med 3 relativt små barn och han är ensamförsörjare eftersom hon inte hade annat än basbeloppet i föräldrapeng, och den är slut nu! Hur lätt är det idag att få ett jobb över huvud taget? Hur lätt är det att vara 23 och helt utan utbildning? Jag tycker fortfarande att man ska göra klart sin utbildning, ha ett jobb som man kan komma tillbaka till och få föräldrapenning för och sedan skaffa barn. | |
| Filurflizan | 2009-08-30 20:41 | |
 | Får hålla med Myra där i sista inlägget, det är helt klart en fördel om man åtminstonde är klar med gymnasiet . Dock finns det ju möjligheter att läsa in det när barnen är lite större och kan gå på dagis , även om man då mest kan läsa in grunderna, och hur kul är det att ta csn för grundämnen på gymnasienivå ?! Nåväl, det kan det ju förstås vara värt :) | |
| Tess 08 | 2009-08-30 22:49 | |
| Själv har jag läst in en gymnasieutbildning (uska) som vuxen för att sedan börja på universitet och läser nu till syrra (34 år).. Gick iofs färdigt gymnasiet innan jag fick barn (2-årig linje), men har ändå kunnat jobba. När jag var 19 var lägstanivån 64kr/dag.... Men det gick det också! Har ALDRIG gått på soc, har inte lånat pengar av föräldrar och har enbart lån på huset (vilket vi lånade till när jag var 25). | |
| scorpionett | 2009-08-30 22:57 | |
 | Hej tjejen! Jag fick barn tidigt (19år) och dom är idag snart 20 och 17 och jag ångrar inget för dom är det bästa som hänt mig, så var inte orolig, har du familjen och vänner bakom dig så klarar du dig galant och även om du inte har det så är man starkare än man tror. Lycka till med livet som mamma och ta vara på baby tiden den är härlig. | |
| anneli72 - Ej medlem längre | 2009-08-30 22:59 | |
| Jag läste 3 år på sam.vet.skaplig..fick min son när jag var 21. | |
| YamahaJet | 2009-08-31 00:50 | |
 | För första gången måste jag hålla med miss_jk i en debatt. Detta ämne engagerar mig ganska mycket eftersom jag själv är ung (21) och mängder av mina jämnåriga bekanta har hunnit bli föräldrar. I princip alla av barnen har kommit till utan konsultering med fadern. I flera fall har tjejerna öppet motiverat havandeskapen med att de inte vill jobba. Alla barn har kommit till som följd av hastiga förälskelser. I de fall pappan fortfarande är kvar med modern, så är det endast för barnets skull och inte av kärlek till modern. I inget av fallen har någon av föräldrarna ens sin egen framtid utstakad. Detta gäller för alla unga människor. Men ändå har dessa valt att föra ett nytt liv till jorden. Man ska visst bry sig om vad andra människor säger, i synnerhet från äldre, mer erfarna sådana. Detta beslut handlar inte om vilka kläder man har på sig att man "ska göra som man vill", utan att ansvara för en ny människa i 18 år. Många gånger har föräldrarna inte ens kunnat ta ansvar för sig själva, och när detta påtalas av mer livserfarna eller mogna människor så upplevs det som obefogad kritik. De flesta som talar i debatten är folk (mammor) med egenintresse i sakfrågan, folk varit med om detsamma och rättfärdigar sina beslut. Andra, majoriteten av människor har en betydligt mer konservativ inställning till frågan, men den yttras inte för att inte heta känslor ska uppstå. Den del av min bekantskapskrets som önskar ta tag i sitt liv, utbilda sig, skaffa stabilt jobb man trivs med skaffa lämplig bostad för familj, bepröva den andra föräldern i åratal innan barnafödande och låta barnet vara en produkt av kärlek två människor sinsemellan - den delen betraktar ungt och impulsivt föräldraskap som negativt. En annan del av min bekantskapskrets tycker att bebisar är gulliga, att det är skönt att gå runt hemma hela dagarna, att allt de gör i livet är "det bästa som hänt dem" och att man därför absolut inte kan avvakta ett tag med barn utan det måste ske snarast. De kommer ofta själva från liknande familjer där ingen har något mål med det egna livet mer än att överleva dagen. Det stör mig inte att naiva och impulsiva människor gör vad de vill sinsemellan. Det stör mig däremot att barnet föds med usla sociala förutsättningar. Det är ofta oönskat av minst en förälder, det kommer sannolikt växa upp utan en förälder, ekonomin kommer vara ansträngd för hela familjen många år framöver, och så vidare. Barnen kommer sannolikt inte ta någon skada fysiskt eller gå hungriga, men det krävs betydligt mycket mer än så för att en skör barnsjäl ska ha frid. | |
| Tess 08 | 2009-08-31 00:54 | |
| Vet inte vilket Getto du växt upp i Yamaha, men det där känner jag absolut inte igen!!! Men jag bor ju i norrland och det kanske är ett annat klimat här än i sädra Sverige. Verkar ju så på debatten i alla fall.... | |
| Bakfylla | 2009-08-31 01:28 | |
| Ho ho ho nej jag vet inte heller vilka ställen folk har vuxit upp på här. Jag bodde själv en gång i tiden i en ganska liten, skånsk, håla där många fick barn tidigt. Alla barn har inte två föräldrar idag, somliga har fyra istället, somliga har bara en. Däremot vet jag att de allra flesta av dessa barn är sunda, rara tonåringar idag. Och just därför förmodar jag att de inte får vara med på det otroligt fåniga programmet om tonårsmödrar. TS: All lycka till dig! Min mamma var 17 när hon blev gravid med min storebror. Han är lycklig och harmonisk och alldeles fantastisk, precis som hon är - och detta trots att hon blev lämnad av fadern och att alla beklagade sig över att det var för sent för henne att göra abort. | |
| le-lou | 2009-08-31 03:50 | |
 | Jag skulle ha väntat om jag hade varit i samma ålder (24) idag, som jag var när vi fick barn. Inte superungt men ungt. Det tycker jag var för ungt med facit i hand. Även om man är brådmogen och står med fötterna på jorden så blir det automatiskt saker som man missar, saker som inte alls är lika enkelt att ta igen som äldre. Man har mindre erfarenhet av ALLT, även sådana saker som att hålla ihop förhållande osv, väldigt många unga mammor är ensamma unga mammor också, det verkar komma i kölvattnet av själva fenomenet. Jag blev själv en ung ensam mamma och det var inte alltid en dans på rosor. Det finns absolut fördelar med att vara en ung mamma, det är inte det jag säger utan bara att föräldraskap innebär mer än att vara i god fysisk form för en graviditet och förlossning. Jag kommer som alla andra normala och vettiga föräldrar att stötta min dotter om hon nu skulle bli en ung mamma, men är def inget jag skulle råda henne till eller uppmunta på något sätt. Självförverkligande verkar vara ett glömt fenomen idag, jag tycker det känns som att fler och fler får barn väldigt ungt..vet inte om det stämmer, kanske har det bara alltid varit så, kanske är det deras självförverkligande och är det det, så tycker jag iaf att det känns en smula tragiskt: unga tjejer vars högsta önskan är att få barn. | |
| apbur | 2009-08-31 04:08 | |
| Man bör vara medveten om att alltför mycket moraliserande över när man bör skaffa barn leder till att många väntar för länge och ibland så länge att det blir försent. Det är väldigt tragiskt. "De förnuftiga" skaffar då inte barn medan "slarvpottorna" ynglar av sig för fullt. Den utvecklingen vill inte jag ha. | |
| mommesfrites - Ej medlem längre | 2009-08-31 11:13 | |
| 2 av mina systrar är inga slarvpottor, däremot väldigt barnkära, precis som jag själv. De fick första barnet som 17-åringar och flyttade till en egen lägenhet med barnafader och allt. En läste till förskollärare sen och den andra har jobbat, bl a som chef i hela sitt liv och gossarna har blivit reko karlar. Klart det finns slarvpottor men det finns en hel del morsor/farsor med dåliga egenskaper i alla åldrar. Själv väntade jag till 22. Ville ge mina barn en far och ett hem som höll för mina krav också :P | |
| Malla13 | 2009-08-31 12:00 | |
 | Jag fick min dotter när jag va 18 år och min son när jag va 27 år och det har varit det bästa vi har gjort. Min man och jag har varit tillsammans sedan vi va 15 år och vi visste att det skulle vara vi så när längtan efter barn kom så tidigt tvekade vi inte en sekund. Ekonomin är viktig, så man klarar av att försörja sig, annars tycker jag som Vita syrener sa...Åldern är en siffra, inget att hänga upp sig på.Känner du/ni er redo för att skaffa barn så tycker jag absolut att ni ska göra det. Det är mognaden som är det viktiga. Lycka till med allt! | |
| Takira | 2009-08-31 12:14 | |
 | Lycka till! För mig som inte är kapabel att ta ansvar för mig själv är det inte att tänka på att skaffa barn på evigheter. Det är säkert möjligt att man växer in i rollen, men att chansa på att det blir så går inte. I de allra flesta fall finns vägar tillbaka, men inte i det här fallet. Att yngre farsor/morsor generellt skulle vara sämre än äldre köper jag inte. Kvalitet och kvantitet går som bekant inte alltid hand i hand. | |
| barbi | 2009-08-31 13:11 | |
| Håller me le-lou! Själv va jag 17år när jag vänta min son och trodde då att jag va redo och hade lekt av mig redan. Jag ångrar inte min son men ja borde ha väntat! Som många säger att nu har ja gjort mitt:P men mina kompisar börjar o bilda familjer nu. Jag tror ingen är redo att skaffa barn som 17åring men jag vet att en 17åring kan klara det! | |
| Em78 | 2009-08-31 15:14 | |
 | Man kan om man vill och är stark. Är man normalt funtad i hjärnkontoret och känslomässigt stabil så spelar det ingen roll om man är 17 eller 30 när man får sitt första barn. När det gäller praktiska saker som försörjning då får man vara noga med att informera sig (det kommer inte till en) och vara beredd på att nästan arbeta ihjäl sig efter mammaledigheten (om man är ensamstående iaf). Man ska vara medveten om att från och med nu så måste man sätta barnet i första hand oavsett vad som händer, vara beredd på att ge och ge och ge och ge... tills man känner sig som ett känslomässigt vrak (det ger utdelning efter hand, tro mig). FRAMFÖRHÅLLNING och en stor portion sunt förnuft så fungerar det mesta, eller hur? Jag var själv inte färdig med gymnasiet när jag fick min son som idag är 13 år gammal. Ensamstående och aningen vilsen tog jag beslutet att jag skulle klara av det.. för det är ju det man måste göra - ta ett beslut. Jag var mammaledig i nästan ett år och levde då på minsta möjliga mammapenning eftersom jag bara haft sommarjobb tidigare, efter det gjorde jag färdigt gymnasiet på komvux och utbildade mig därefter till dramapedagog. Allt detta samtidigt som jag arbetade för att kunna försörja oss. Livet tar inte slut när man får barn. Jag har rest, haft otroligt roligt och upplevt massor trots det späckade schemat. Nu är jag 31 och väntar andra barnet med en underbar man som älskar både mig och min son. Allt går om man vill=) Se MÖJLIGHETERNA och ta ingen skit! Lycka till alla unga blivande mödrar =) /Em. | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-08-31 15:18 | |
| ja jag håller med apbur & har inte så mycket att tillägga | |
