Spelrum
| Giraffen | 29 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 17 |
| Inloggade | 47 |
Mobilspel
| Pågående | 19 258 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Stubin | 2009-10-24 16:42 | |
 | mrperfect: Varför går du in i en tråd och skriver om du inte är intresserad eller tror på detta?! Hos min syster så är det en kula som åker i golvet nästan varje kväll vid 9-10 tiden. Hennes barn sover men hennes äldsta son hade inte lyckats somna en kväll och kom ner och frågade min syster hur det kunde ramla en kula i golvet när han inte har några kulor, han hade tittat och inte hittat vad det kunde vara heller, sonen är 6 år. Min pappas flickvän jobbar som medium och hon säger att det är ett barn där. När dom flyttade in i radhuset så var det någon som öppnade flyttkartonger på nedervåningen och när dom gick ner för att kolla vad det var så blev det tyst, ingen var såklart där och inga kartonger var öppnade. | |
| mollee - Ej medlem längre | 2009-10-24 16:44 | |
 | Ok, här kommer något att bita på. Har massa andra grejer jag skulle kunna dela med mig av men denna får duga, än så länge;) När jag gick i årskurs 1 tog jag som vanligt den vanliga rutten hem från skolan. Det var regn i luften och man kunde knappt se något för all dimma. När jag hade kommit en bit på vägen, vände jag mig plötsligt om rätt instinktivt. Bakom mig så promenerade en äldre dam med svart regnkappa och en stor svart hund gå snett bakom mig. Jag kunde inte riktigt se ansiktet på denna, men jag fick genast obehagskänslor och raskade på lite fortare. När jag sedan stod utanför dörren hemma så kände jag mig riktigt illa till mods, ni vet när man får en känsla av att något inte står riktigt till. Och mycket riktigt hade mamma tråkiga nyheter att berätta; gammelmormor hade avlidigt. Jag kopplade givetvis inte ihop händelsen med den svartaklädda damen med gammelmormors död utan det var några år senare som jag faktiskt vart rejält skrämd av händelsen. Några år senare, då jag gick på högstadiet det var strax innan julafton, var jag påväg till en kompis för att baka pepparkakor. Det var ovanligt milt ute, men lite ruggit. Jag traskade glatt på då jag plötsligt kände en isande känsla. Framför mig en bit bort, såg jag en välbekant dam. Hunden såg lika dan ut än, svart lurvig och stillsam. Jag lyckades dock skaka av mig nojan och antog bara att det var ett obehagligt sammanträffande. Hade kul hos vännen och vi lyckades få ihop många pepparkakor:) När jag sedan anlände hemma sent på kvällen, fann jag mamma inne i köket och hon såg väldigt sammanbiten ut. Jag kunde höra lillasyster gråta inne på rummet. Jag frågade med tyst och nervös ton vad som hade hänt. Mamma svarade: " Farmor ringde just, och tyvärr så har Margit avlidit" Det sjuka med hela grejen kommer nu: Margit, farmors syster var en väldigt mysig tant som jobbade som håll i hatten nu: BAGARE! Och de finaste minnena jag har av henne var när jag var liten och hon, farmor, jag och lillasyster brukade dekorera pepparkakor innan varje julafton! Hm, vad säger ni? Sammanträffande eller helt enkelt kusligt? | |
| mollee - Ej medlem längre | 2009-10-24 16:45 | |
| Senare har morsan berättat att hennes tvillingsyster ser en svartklädd dam med paraply och en hund varje gång det brinner någonstans. Lite kusligt tycker jag, likt en varning inför att något otrevligt ska ske liksom. | |
| IF Elfsborg - Ej medlem längre | 2009-10-24 17:16 | |
| Mollee// Låter riktigt läskigt med damen. Aldrig sett om hon bara försvunnit eller verkligen varit där på riktigt, livs levande, och gått iväg någonstans? För 5-6 år sedan hade jag suttit på övervåningen vid datorn som alltid annars och var på väg ner till mitt rum för att lägga mig. Alla sov och klockan var säkert över två på natten. Då jag hade gått ner för trappan stannade jag till för att klappa min kanin lite eftersom jag ändå gick förbi buren på väg till mitt rum. Jag böjde mig ner och klappade honom ett tag, men sen när jag sedan reste mig upp igen fick jag en smäll i bakhuvuet! Det var som om någon hade stått precis bakom mig, även den något framåtböjd, och inte var beredd på att jag så plötsligt skulle resa mig upp. Smällen gjorde inte speciellt ont och den kändes inte heller avsiktlig, men det var en riiiktig smäll, som kändes tydligt. Den kändes ungefär likadan som när man exempelvis råkar stöta emot någon med armen på stan i trånga folkmassor. Först blev jag bara chockad, undrade vad det var, och tog mig för bakhuvudet med min högerhand. Ingenting där. Jag vände mig om och kollade. Ingenting där. Det fanns inte ett föremål på flera meters håll. Har tidigare lätt kunnat känna av spänningar att jag inte varit ensam i rummet trots att jag ju varit heelt ensam, men nu på senare tid har jag inte känt av något sånt längre. Känns skönt att blivit av med den/det. | |
| mollee - Ej medlem längre | 2009-10-24 17:29 | |
| Denna är också lite sjuk, faktiskt. Jagoch två tjejkompisar hade filmkväll hemma hos mig. Plötsligt fick vi för oss att det skulle vara gott med lite chips. Jag och den ena vännen begav oss därför till macken för att handla lite. Den andra orkade ej följa med så hon stannade kvar för att hålla koll på ställningarna (hade ingen nyckel för pappa var ute den kvällen och tog därför med sig den.). Vi insåg dock på vägen till macken att vi istället skulle ta oss till citygross och handla där istället, det blir ju billigare så, plus att vi fick en skön promenix. När vi väl kom tillbaka ( cirka 1 h senare) var dörren låst när vi ryckte i handtaget. Vi plingade på och väntade på att vännen skulle öppna åt oss, men det hände inget på en bra stund. Vi ropade lite i brevlådan och tillslut hörde vi tassande steg och ett "klick" när låset vreds om och vi kunde stiga in. Det var ovanligt tyst i lägenheten och vi antog att våran vän lekte med oss och gömde sig någonstans. På Byrån i hallen hittade vi en lapp där det stod följande: " Hej. Ni tog lite väl lång tid på er, så jag stack hem. Orkade inte vänta på er tillslut. /Boel" Jag och min andra kompis, skrattade lite och ropade ut i lägenheten något i stil med: "säääkert! Vi vet att du är här, vi ska nog hitta dig *fniss*" Vi ringde hennes mobil för att höra vart i lägenheten hon befann sig. Och fick faktiskt svar! " Hej vart är du" frågade jag, lite förvirrad efterssom jag ej hört telefonen ringa. Och fick detta svar tillbaka: " Jag är ju på väg hem, jag skrev ju det på lappen! har ni inte sett den än?" Hon hade verkligen åkt hem p.g.a att vi var så sega. Men då är frågan? Vem låste upp åt dörren åt oss? POch vem hade låst dörren från första början? Lite skumt. | |
| le-lou | 2009-10-24 17:45 | |
 | Jag vill inte berätta, men jag har varit med om några mindre och några mer ruskiga saker som jag försöker förklara med hjälp av logik. Tyvärr har jag inte lyckats ännu med detta. Jag tror själv (försöker iaf) att det är ens eget sinne som spelar en spratt helt enkelt. | |
| mrperfect | 2009-10-24 17:47 | |
 | Men déja-vu är ju ett psykologiskt fenomen som beror på att hjärnans undermedvetna uppfattar en situation innan man är medveten om att man befinner sig i den. Jag har också varit med om det. Varför det är så tycks det finnas olika förklaringar till, några finns i vanlig ordning på Wikipedia. sv.wikipedia.org/wik...j% C3%A0_vu | |
| mrperfect | 2009-10-24 17:52 | |
| Jag har dessutom råkat ut för synupplevelser som varit skrämmande, men det beror på att jag då höll på att somna i ett halvljust rum och det var svarta eller gråa prickar eller fläckar som cirkulerade runt i rummet. Jag var c:a 10 år då. Typiskt är att man befinner sig i ett drömtillstånd och att man drömmer att man vaknar. Jag inser dock att det inte fanns något utan att hjärnan skapade synerna. | |
| Maja G | 2009-10-24 17:53 | |
 | Inte för att jag är en tråkis, men det finns redan en tråd om detta: www.betapet.se/forum...=- 0#593941 | |
| Maja G | 2009-10-24 18:43 | |
| www.betapet.se/forum...=- 0#593941 Eller här kanske.... | |
| Maja G | 2009-10-24 18:45 | |
| www.betapet.se/forum...e= -0#53469 Va? Här kommer en annan tråd: www.betapet.se/forum...e= -0#53469 | |
| annienilsson | 2009-10-24 18:59 | |
 | mollee: det där var faktiskt väldigt underligt och mystiskt! usch.. lite läskigt är det allt! Jag tror egentligen inte på andar och sånt, men när man hör berättelser som era så börjar man fundera.. Och en gång har jag faktiskt varit med om något som är ganska kusligt! För ca 2 år sen hade jag och mina kompisar ingenting att göra, så vi bestämde oss för att köra "Anden i glaset" . Vi satt i mitt rum, och vi visste mycket väl att man inte ska fråga något om olyckor, när någon dör osv osv. Det fanns dock någon som gjorde det iallafall. Hon frågade om någon av oss som sitter i rummet kommer bryta benet, och isåfall var någonstans detta kommer ske. Anden gick först till "ja" och sen till "skolan". (vi brukar ha det som "symbol" på planen eller vad man nu ska kalla det) Cirka 1 månad efter den händelsen bröt jag benet under en volleybollmatch som utspelades i skolan! (fråga inte hur man bryter sitt BEN under en volleyboll match, ganska osmart...;) Lite märkligt är det allt, och sen dess har jag aldrig gjort det något mer.. | |
| le-lou | 2009-10-25 10:30 | |
| "men sen när jag sedan reste mig upp igen fick jag en smäll i bakhuvuet! Det var som om någon hade stått precis bakom mig, även den något framåtböjd, och inte var beredd på att jag så plötsligt skulle resa mig upp. Smällen gjorde inte speciellt ont och den kändes inte heller avsiktlig, men det var en riiiktig smäll, som kändes tydligt." Det där har jag också upplevt. Fast rakt i ansiktet istället, fick min bok som jag läste slagen rakt över kinden, hårt som tusan. Det var första gången jag blev rädd på riktigt. | |
