Spelrum
| Giraffen | 25 |
| Krokodilen | 2 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 2 |
| Grisen Böjningslistan | 38 |
| Inloggade | 67 |
Mobilspel
| Pågående | 19 389 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| foxy_1 | 2009-11-21 13:43 | |
 | Klart inte barnen mår dåligt av att träffa den du dejtar just här och nu. Känner du att du vill fortsätta dejta den du har är det ju iaf lite seriöst. Du byter väl inte lika ofta som du byter tröja? Många barn tycker det är häftigt att du har någon och inte sitter hemma ensam. Beror ju oxå på hur barnen träffar din kille. Låt dem äta middag ihop, spela spel och ha en trevlig kväll. Kanske behöver han inte sova över just då utan ta det lite försiktigt. Tröttnar du på denna kan du ju vänta med att presentera nästa;). | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2009-11-21 15:55 | |
 | haha nej, inte så ofta som jag byter tröja... och tröttnar jag på denna så kan jag ju vänta med att presentera nästa var ett bra råd faktiskt! tack:) | |
| Charleymar | 2009-11-21 16:25 | |
| Hur gamla är barnen? | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2009-11-21 16:28 | |
| tidig skolålder | |
| Rhotheta | 2009-11-21 16:50 | |
| Hej, Ramsay! Delikat problem. Jag har aldrig varit i en situation som liknar din och jag har ingen expertkunskap alls. Så här tänker jag. Skadan är ju lite grand redan skedd. Ofta när föräldrar skall skydda sina barn från någon obehaglig sanning blir det inte som de tänkt sig. Undantaget kanske är att man helst inte bör gräla inför sina barn vad jag förstått. Skulle man kunna tänka sig att lägga sig väldigt nära sanningen? Att det är en man/vän som du tycker om och som är snäll och håller dig sällskap när inte barnen kan bo hos dig. Du saknar barnen varannan vecka och när han är där är du mycket gladare. Ni kanske kunde arrangera så att ni gör någon aktivitet allihop (inte ditt ex också;) och eventuellt att någon några andra riktigt nära vänner också är med? Om frågan ställs på sin spets kan du kanske vara helt öppen med att du trivs väldigt bra med honom men att det är på tok för tidigt att veta hur det kommer att gå. De kanske själva har någon erfarenhet av korta relationer på dagis e.d. att relatera till? Om ni gängar er är det ju bara att introducera barnen mer och se om alla verkar trivas. Det skulle nog känna konstigt för dom om ni gifter er och de i efterhand upptäcker att ni varit ett par i ett år eller så. Lycka till hur du än gör! Det finns massor av sätt som detta kan bli bra på och knappt något riktigt katastrofalt! | |
| Tess 08 | 2009-11-21 17:13 | |
 | Jag skulle nog inte tolka in något i det, men som sagt så bor jag med mina barns far så det blir rätt hypotetiskt... Han kanske vill vara helt säker innan de får träffa hans nya. Eller så kanske han är rädd att barnen och den nya inte kommer överens. Det viktigaste (oavsett dilemma) är väl att man kan prata med varandra och kunna fråga och diskutera saker som vuxna människor och utan rädsla för att bli dumpad? | |
| ElectricEye - Ej medlem längre | 2009-11-21 17:26 | |
| Att låta sin "kompis" träffa barnen är för övrigt ett utmärkt sätt att kolla om det finns förutsättningar för att det ska kunna bli mer. Men vänta tills det har blivit mer än ett one night stand. ;) | |
| panflöjt - Ej medlem längre | 2009-11-21 17:55 | |
| Jag har levt ensam i nio år med min son, jag tror att barn tycker det är bra när mamman eller pappan träffar någon, och det speciellt om den andre har träffat någon. Barn tar så mycket ansvar för sina föräldrar och jag tror att dom tycker det är jobbigt att ena föräldern är lycklig och har någon och den andre är ensam. Barn är mycket klokare än vi tror óch genomskådar ofta oss vuxna. Gör det inte så komplicerat utan var ärlig och tala om som det är. Lycka till!! :) | |
| Mamik | 2009-11-21 18:05 | |
 | Med två söner 6 och 20 år gamla, skulle jag säga att barnen blir medvetna om begreppet pojkvän/flickvän mycket tidigt i livet. Jag skulle förklara för barnen att nu har jag träffat den här mannen och vad framtiden visar är det ingen som vet. Också ett faktum som de flesta barn har ganska klart för sig. Jag skilde mig när min stora son var 10. Han deklarerade att han inte ville veta av några plastföräldrar, varpå både pappan och jag, mer eller mindre, lovade att han skulle slippa det. Nu bar det sig inte bättre än att jag träffade min nuvarande man två månader efter separationen. Ytterligare en månad senare hade vi redan bestämt att vi skulle gifta oss och skaffa ett gemensamt barn, eftersom vi inte ville vara för gamla när vi fick ett barn till. När sonen blev ställd inför faktum, sa han bara att: -Det gör inget. Jag har fått en glad mamma! Av prinsip så ljuger jag inte för mina barn och rekommenderar inte att göra det i det här fallet heller, då lögner alltid har en benägenhet att avslöjas, förr eller senare. | |
| Tess 08 | 2009-11-21 19:45 | |
| Men måste det vara en lögn att utesluta saker?? Måste man säga: Hej, det här är Kalle och han är mitt KK?? Det känns inte helt rätt, tycker jag. Inte heller att dom ska behöva veta allt om ens privatliv (lika lite som vi vet/vill veta om deras när de är vuxna). Sen kan det ju vara så att man har ett par manliga vänner som inte är mer och att man kan integrera eventuell pojkvän bland dessa när barnen är med. Tror inte att en 6-åring eller 8-åring skulle uppskatta om mamma hade nya karlar hela tiden att de knappt visste vad den senaste hette... | |
| Mamik | 2009-11-21 19:55 | |
| Att inte berätta, valda delar, är naturligtvis ingen lögn. Det var inte nödvändigt att hugga som en kobra på det. Jag tyckte bara att det var lite för mycket att helt utesluta umgänge med personer av det andra könet. Att bli påkommen som i detta fallet är väl värre, än att i förväg ha berättat att man ska ha en man på besök. Det kanske inte var läge att ens beskriva honom som pojkvän, så det kan man ju utelämna och ta det när det kommer. Att sova över hos kompisar har de flesta barn erfarenhet av och varför skulle inte vi vuxna kunna göra likadant? | |
| leker | 2009-11-21 20:08 | |
 | Jag tycker att man låter barnen träffa den nya mannen när man själv känner sig redo. Kanske inte aktuellt att presentera gårdagens ragg precis. Har man en seriös relation till en man, så ser jag ingen anledning till att inte presentera denne för barnen. Att vänta för länge kan ju ge fel signaler och reaktion hos barnen med. Dom måste ju också ha tid att förbereda sig på en ev. kommande situation. Kanske blir det en ny man i huset dom ska dela vardagslivet med. I mina ögon vore det ju bra om man inte kastar något i ansiktet på barnet, utan ger barnet samma tid som man själv behövt för att ta ett beslut. Att låta barnet bearbeta den nya mannen innan dom träffas, genom att berätta om denne och förklara situationen. ,,, | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2009-11-21 20:12 | |
| tess - ingenstans talar ngn om något som liknar "att en 6-åring eller 8-åring skulle uppskatta om mamma hade nya karlar hela tiden att de knappt visste vad den senaste hette... "! själv har jag som sagt varit obstinat åt andra hållet men jag tror att jag börjar fundera på ett mer avdramatiserat och avslappnat förhållningssätt. iaf med denna mannen som min flicka alltså redan träffat. jag är också inne på detta med ärlighet när det gäller mina barn. dom kommer extremt mycket i första rummet och jag är inte beredd att börja hymla och ljuga nu när stora tjejen börjar förstå lite. tack mamik rothetha och ni andra för svar, jag behövde gå igenom detta lite för att känna var jag står:) | |
| kajix | 2009-11-21 20:31 | |
 | vad tycker mannen? | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2009-11-21 20:42 | |
| han vill vara en del av hela mitt liv och den viktigaste delen. dumpade honom för över ett år sedan pga annat men redan då hade han bestämt sig för mig. han ryggar inte alls, tvärtom. han var knocked out charmad av min tjej också när dom sågs och jag förstår honom, hon är grym!:) däremot kan jag känna en oro över att han kanske snärjer mig lite genom att ta del i mina barns liv... | |
| leker | 2009-11-21 20:44 | |
| Man kan aldrig veta framtiden ramsay, känns det rätt? Isf ge dig hän :) Lycka till! | |
| Tess 08 | 2009-11-21 21:13 | |
| precis så menar jag också, leker! (kl. 20.08) Jag har inte huggit som en kobra eller sagt att någon pratat om något som liknar "att en 6-åring eller 8-åring skulle uppskatta om mamma hade nya karlar hela tiden att de knappt visste vad den senaste hette... "! Att anklaga mig för att hugga som en kobra (när jag försökt berätta hur jag ser på det) ser mer ut som om du, mamik, måste försöka försvara dig. Jag har också skrivit att man kan presentera en man och umgås även när barnet är med vid rätt tillfälle, men det kanske inte var lika intressant som när jag ställde några motfrågor...? | |
| Dålig_apa - Ej medlem längre | 2009-11-21 21:17 | |
| Ibland så kan man som förälder kanske vara lite väl orolig över hur barnen ska reagera över t ex en ny partner. Jag tror det viktigaste ändå är att man på ett klart sätt visar att den nya inte på nåt sätt ska vara nån "ny" mamma eller pappa. Så behöver man kanske inte grovhångla i parti och minut mitt framför ögonen på ungarna. Det löser sig nog ska du se, vi har en förmåga att överdriva och skapa ickeproblem ibland, speciellt när det gäller våra barn. | |
| leker | 2009-11-21 21:22 | |
| tess o8: ja, jag har inte läst alla :) | |
| Tess 08 | 2009-11-21 21:38 | |
| Nej,leker, jag har skrivit i andra ordalag samt skrivit ett inlägg som inte kommit med (?)... men kontentan är ungefär densamma :) | |
