Spelrum
| Giraffen | 9 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 1 |
| Inloggade | 10 |
Mobilspel
| Pågående | 18 848 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| dinodog | 2011-06-01 09:50 | |
 | När vi tog bort vår katt var han 16 år. Vi hade han från liten kattunge så det var jättetufft att fatta beslutet, att nu är det dax för han att få somna in och bli en ängel. Men vi märkte på honom att han inte mådde bra. Han rasade i vikt kissade väldigt mycket, och ville inte sova på min huvudkudde längre, utan drog sig undan oss. Då visste vi att det var dax. Visserligen tyckte dom på djursjukhuset att vi kunde tagit ett blodprov, för att kolla om det var njurarna som det var fel på. Men som vi kände det hade han gjort sitt, han hade gått från kungen på gården till en svag och trött katt. Men det var tufft väldigt tufft och vi saknar honom ännu trots att det gått några år. | |
| UllaBson | 2011-06-01 12:05 | |
| Jag lider med dig bitteb! Vi har också underbara katter och hundar - de är verkligen som våra allra bästa vänner! En granne sa en gång till mig ang att "fatta det jobbiga beslutet" - "det är den sista tjänsten man kan göra dem!" Och han har ju lite rätt i det, även om det känns fruktansvärt ändå. Du får försöka tänka på alla fina år ni haft tillsammans och att Nisse säkerligen haft ett underbart hem hos dig, samt en fantastisk vän i dig - förhoppningsvis kan du finna lite tröst i det! *Kramar* | |
