Spelrum
| Giraffen | 37 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 4 |
| Grisen Böjningslistan | 35 |
| Inloggade | 76 |
Mobilspel
| Pågående | 19 573 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| sessessa | 2011-11-15 10:31 | |
 | Amöban: En arbetsgivare har ju också sina regler och lagar att följa. Skulle en arbetsgivare kräva att jag jobbar utöver ordinare arbetstid, skulle jag beroende på situation: 1. Tacka och ta emot, beordrad övertid ger bra betalt! 2. Strida, gå till fack, visa arbetsgivaren kollektivavtalet, där det finns mycket nyttig information både för arbetsgivare och anställda. Jag skulle däremot inte säga upp mig | |
| Myggbiten - Ej medlem längre | 2011-11-15 11:13 | |
 | Jag tror att alla här (utom möljigen en *s) förstått att första inlägget INTE handlar om ETT specifikt företag utan är bara exempel. Jag jobbade på ett företag (som för övrigt är rätt ökänt i branschen) där det blev diskussion om etik och moral. Hur vi skulle göra och inte göra. Sedan visade det sig att aktierna var spridda och att man resonerat att "det är porrindustri och vapenindustrin" som är mest säkra. Facket protesterade dock. Samma företag är som sagt okänt och det för sin snålhet. Och det är skitsummor det handlar om. På en centralredaktion var det fika två gånger om dagen + att det också dracks kaffe på morgonmöte och eftermiddagsmöte. Inget konstigt med det. Men på en lokalredaktion med TVÅ anställda där ingen drack kaffe så var chefernas svar: "Ska ni dricka något annat får ni betala för det själv". En väldigt kreativ fotoidé var beroende av såpbubblor och serpentiner. Denna idé uppstod på ett jobb på en lördag. Materialet inhandlades för cirka 20 kronor. På måndagen talade fotografen om att han köpt detta och fick till svar "Vem gav dig tillåtelse?". Visserligen kanske två struntsaker men det bidrar till att stämningen och kreativiteten sjunker. Och värst av allt, varje synpunkt som kunde uppfattas som lite kritik bemöttes av chefen med: "Sök ett annat jobb, jag kan ta in 25 nya medarbetare redan i morgon om det skulle behövas". Den här tidningskoncernen var jätterik men hade de sämsta lönerna.. Något som högsta hönset då kommenterade med "Vi har mediokra löner men så har vi också mediokra anställda". Jag bytte jobb. Men jag har också jobbat på arbetsplatser där en chef (sådan som skapar turbulens överallt) haft synpunkter på vad de anställda gör på fritiden. Och att känna någon kriminell har det blivit väldigt liv om även om det umgänget inte i sig är brottsligt och har en naturlig anledning samt dessutom inte är omfattande. Jag har även varit på en arbetsplats där man uttryckligen sa "hur de framtida cheferna skulle vara" inklusive kön och max ålder. Detta gjorde att de två som vikarierat på chefsposter sa upp sig och det var en jättestor förlust. Men vad som skulle få mig att säga upp mig är generellt svårt. Det är ju så mycket att väga in. | |
| Hillegnu | 2011-11-15 11:15 | |
 | Jag tycker det är intressant det där med arbetsgivares "lagar o regler att följa" Om man som jag arbetar i skolan och har arbetat inom friskolor mest så gäller oftast dessa lagar o regler för de anställda. att de sen har lagar o regler att följa i förhållande till eleverna, ja det är inte lika viktigt. o det är där min gräns går. | |
| Ålandspojken - Ej medlem längre | 2011-11-15 12:16 | |
| Det kanske inte är så tokigt att vara egenföretagare ändå när man läser den här tråden och hör hur de anställda har det. | |
| Amöban | 2011-11-15 13:08 | |
 | Sessa - jo, det förstår jag. Att säga upp sig ska såklart vara en sista utväg, inte nåt man gör så fort man får en motgång på arbetsplatsen. Vad jag menade var att om det är ständiga motgångar, och man försöker göra något åt det men inget händer - då kanske man ska vara beredd att säga upp sig. Kanske lät som att jag menade att man ska säga upp sig så fort något inte passar, men det jag menade var att man ska känna sig värdefull på sitt arbete och inte finna sig i vad som helst. | |
| Sote | 2011-11-15 13:21 | |
| amöban-det låter ju jättefint det där-i en perfekt värld men är man outbildad och bara har yrkeserfarenhet(i bästa fall) att komma med så räknas man ofta inte. Jag har sökt flera jobb inom samma branch bara för att komma bort från just den här arbetsplatsen men blir inte ens kallad till en intervju eftgersom jag inte har någon gymnasieutbildninge(eller motsvarande) inom yrket. Att jag har jobbat mer än 25 år betyder ingenting. Jag måste ha min inkomst för dels så är jag mitt i livet med ungar o huslån och jag måste även jobba så att jag får någon pension om jag nu lyckas leva så länge. Alla är inte attraktiva på arbetsmarknaden särskilt inte för lågutbildade kvinnor inom serviceyrken som dessutom oftast är rätt så utslitna rent fysiskt. Vem fan vill anställa en sån? | |
| krysopras | 2011-11-15 13:38 | |
| Om företaget började koka tvål på etniska minoriteter, då skulle jag överväga att säga upp mig. Men annars är det ju så att man har större möjligheter att påverka inifrån än som arbetslös. Som arbetslös har man ingenting. | |
| Amöban | 2011-11-15 13:54 | |
| Sote - jättetråkig situation du har hamnat i! Det måste verkligen vara skitjobbigt att känna sådär. Får jag fråga hur långt tid du har till pensionen? Det här kanske är sånt du redan tänkt på, men i din situation skulle jag göra en budget. Hur skulle ekonomin se ut om du sade upp dig, blev utan pengar i tre månader och sedan fick a-kassa? Skulle det vara möjligt att göra så? Har du en partner som kan stötta dig ekonomiskt under den perioden? När jag sade upp mig och började plugga tog jag ett snack med min sambo och berättade hur jag kände och att jag ville säga upp mig, men att min inkomst skulle sjunka till hälften och att han skulle behöva betala lite mer hemma under en (lång) period. Han tyckte det var okej och därför kunde jag säga upp mig utan alltför stora fjärilar i magen. Sen tror jag absolut att det finns arbetsgivare som uppskattar reell kompetens utöver utbildning, så jag tycker absolut du ska söka andra jobb! Även om det dröjer innan du får något så tyckte iaf jag att det gav en tillfredsställande känsla att man var på väg mot något nytt. Annars finns det många möjligheter att plugga på distans, både komvux och universitet. Det kanske tar tid att få en examen, men återigen ger det en tillfredsställelse att göra något annat. | |
| Amöban | 2011-11-15 13:56 | |
| Oj, satt o skrev så länge att jag missade att du skrev igen Sote. Tråkigt att du känner så. Vad ska man säga? Trist att du gett upp! | |
| cheapblonday - Ej medlem längre | 2011-11-15 14:55 | |
| Man kan väl stå på sig även om man inte väljer att säga upp sig. Jag skulle aldrig få för mig att säga upp mig för att jag inte får ledigt? Känns som att folk ger upp för lätt. För det första skulle jag vara fruktansvärt tacksam över att ha ett fast jobb och vilja kämpa för att ha det kvar och för att trivas. Skulle jag däremot må dåligt när jag jobbar/får ångest kvällen innan, chefen tafsar eller något i den stilen skulle jag kanske säga upp mig, men inte förrän jag sökt annat jobb och fått ett. Man måste tänka på inkomst också hur tråkigt det än låter. | |
