Spelrum
| Giraffen | 50 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 22 |
| Inloggade | 72 |
Mobilspel
| Pågående | 20 031 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| le-lou | 2013-11-25 00:15 | |
 | Tycker tårar är bra mkt mer acceperat iaf än vredesutbrott. Som exempel. Folk snackar så mkt om känslor men vissa känslor ska inte den moderna människan hålla sig vid och heller inte visa/ge uttryck för. Gråta är vackert, kasta tallrik i golvet fult. | |
| Vilja123 | 2013-11-25 00:37 | |
 | Jag är en väldigt känslig lättgråten person. Kan inte låta bli att gråta tex när min hund blir sövd för en undersökning eller vid andra tillfällen när personer/ djur blir i situation att dom är helt försvarslösa och lämnade i andras omhändetagande. Gråter om det blir känslomässigt starka skildringar på film både lyckliga och sorgliga. Gråter för det inte varje dag. Kan komma på mig att en tår trillar när jag tänker på saker som händer o finns aktiva eller passiva i min tanke o omgivning. Tycker inte alls att det är pinsamt om nån ser mig gråta men blir berörd om det är nån i min omgivning som plötsligt börjar gråta. Känns som att ett lugn av behag kommer kring mig när känslorna fått uttrycka sig. Tycker det är fint att kunna gråta. Det visar på att personen har sympati och empati för sig och sin omgivning. Alla behöver ju dock inte gråta för att visa sina känslor för starka känslomässiga situationer det kan visa sig andra former av uttryck. Men dessa uttryck kan då vara svåra att tyda om man inte känner personen i fråga väl. | |
| Sote | 2013-11-25 10:30 | |
 | Varför kopplar såmånga ihop styrka/svaghet med attgråta eller inte? Det är väl inte det som det handlar om? Dessutom så verkar det som att det är dom som har lätt för att gråta som tycks tro att dom är mer känsliga och att dom som har svårt att gråta ser sig själva som starkare och det då är nåt negativt. Det är ju ingen av dom som skriver att dom inte gråter så ofta som verkar se det som en svaghet om man gör det men flera som gör det tar upp just styrka/svaghet. Det har väl mer att göra med hur man är som person och hur man har haft det under uppväxten/ livet. Jag tror att om man har gått igenom svåra saker tidigt och kanske förlorat nära personer så blir man liksom härdad. Allt blir relativt. Jag kan inte bli berörd när nån på jobbet dör itex cancer , inte på så sätt att jag går omkring ochgråter i dagar som en del andra gör. Och jag säger inte att dom som gör det är svaga, jag har bara svårt att förstå det. Det verkar alltså som att dom som har lätt att gråta är dom som kopplar det till styrka/svaghet. Jag tror helt enkelt att dom som inte gråter mycket inte alls kopplar det till styrka utan dom har bara lättare att hantera känslor på annat sätt än genom gråt. | |
| morihei_79 | 2013-11-25 10:55 | |
 | enkel socilialisering... Som många andra män så har jag tidigt lärt mig att det är "fult" som pojke/kille att gråta... kan inte gråta.. inte ens när jag både vill och kanske borde... det går liksom inte, jag kan inte slappna av och bara ge mig hän... | |
| corlini | 2013-11-25 10:57 | |
| håller med Sote i detta. gråt är ingen måttstock på känslosamhet eller styrkor. vi är olika helt enkelt. jag kan gråta en lite diskret tår av sorg när jag hör och ser om ett misshandlat djur, jag kan gråta stooora tårar av lycka när någon elev äntligen lyckas på tävling efter alla våra timmars träning, jag kan fnysa och vara oberörd när en människa spränger sig själv i luften medvetet. gör det mig oempatisk? jag tycker inte det. | |
| Minta | 2013-11-25 13:09 | |
| Håller också med Sote. Det är inte ett mått på empati eller på hur mycket man känner. Däremot kanske man kan få mer tröst och bekräftelse av andra genom att gråta offentligt. | |
| AlfonsÅ - Ej medlem längre | 2013-11-25 13:26 | |
| “When we honestly ask ourselves which person in our lives mean the most to us, we often find that it is those who, instead of giving advice, solutions, or cures, have chosen rather to share our pain and touch our wounds with a warm and tender hand. The friend who can be silent with us in a moment of despair or confusion, who can stay with us in an hour of grief and bereavement, who can tolerate not knowing, not curing, not healing and face with us the reality of our powerlessness, that is a friend who cares.” ― Henri J.M. Nouwen, Out of Solitude: Three Meditations on the Christian Life | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2013-11-25 13:35 | |
| Det är skillnad på att kunna känna och att vara i sina känslors våld. om man inte kan känna kan man inte gråta. det är hämmande. om man inte kan styra sitt temperament, utan blir helt övertagen av tex ilska får det stora konsekvenser. om man inte kan känna ilska alls är det också hämmande. om man kan känna allt, och ändå välja någorlunda vilket uttryck och plats man ger det är det optimalt. | |
| Gunilla _ | 2013-11-27 22:55 | |
| carlmartin; "om man inte kan känna kan man inte gråta. det är hämmande." - menar du att den som inte gråter är känslolös? Hur pass ofta och mycket - och framförallt varför - bör man gråta för att känna? | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2013-11-27 23:01 | |
| nej, jag skriver - "den som inte kan känna kan inte gråta" - inte tvärtom som du ställer upp det. stor skillnad. man behöver inte gråta bara för att man känner. men att inte kunna känna är begränsande. | |
| Gunilla _ | 2013-11-27 23:15 | |
| Mycket tvetydigt skrivet så det var ju bra att du förklarade. | |
| Minta | 2013-11-27 23:45 | |
| Även en psykopat kan gråta, över sitt eget lidande, men inte över andras. Så vilken typ av känslor man har säger gråten ingenting om. | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2013-11-28 11:40 | |
| Tvetydigt? Ok. ska försöka uttrycka mig helt klart. att sakna förmågan att känna glädje, sorg, vrede osv är hämmande. och då vill jag speciellt peka på orden "att sakna förmågan". jag går vidare - bara för att man har förmågan att känna tex sorg behöver man inte gråta ens när man är riktigt ledsen. själva gråten är ingen bra måttstock på hur mycket man känner. Man kan gå igenom en kraftig känslostorm utan att ge den stort uttryck via tex gråt eller vredesutbrott. detta är en av sakerna som kännetecknar mognad. (en bra förälder kontrollerar sina egna uttryck när personen är tillsammans med sitt barn - en bra förälder som just har förlorat sin egen mamma skonar barnet från den värsta sorgen; och det betyder inte att personen inte känner sorg just då. ) Om man däremot inte _kan_ känna sorg, glädje eller vrede, då saknar man en dimension av livet. Det kan jämföras med att sakna känseln i en kroppsdel. En hand som inte känner något är svår att använda, även om den är stark och motoriskt välfungerande. hoppas att du förstår hur jag menar nu. annars får du be om fler utläggningar - jag ska göra mitt bästa om så är fallet :) | |
| Minta | 2013-11-28 12:11 | |
| Det du skriver låter ganska självklart, det är klart att man saknar en dimension i livet om man inte kan känna överhuvudtaget. Men frågan är som du också besvarar om gråten är en måttstock på att/hur mycket man känner och det är den enligt. | |
| jellyflower | 2013-11-28 12:12 | |
| Man kan vara genuint olycklig utan att gråta. Jag har själv upplevt det. Man kan vara så fruktansvärt förtvivlad att tårar inte är tillgängliga för en. Ett tydligt exempel på det som ovanstående skribent beskriver är detta: När min hund dog grät jag i samma ögonblick som jag förstod att hennes hjärta stannat och hon inte längre var kvar. Jag grät och veterinären grät och husse grät, men medan hon var döende grät vi inte. | |
| jellyflower | 2013-11-28 12:15 | |
| Gråt är INTE en måttstock, Minta. För mig ingår snarare gråten i läkeprocessen. Pågående förtvivlan är bortom gråt. Med ovanstående skribent menade jag calmartin, Minta hann bara emellan =) | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2013-11-28 13:13 | |
| Man bör göra en distinktion mellan hur känslan upplevs och hur den uttrycks. en person som är styrd av sin vrede råkar lätt klippa till någon. en person som inte är i kontakt med sin vrede blir lätt överkörd av andra. (personen känner inte sin vrede) en person som är i kontakt med sin vrede, men inte styrd av den hittar ett konstruktivt sätt att förhålla sig till sin känsla - slipper klippa till någon, och slipper bli överkörd. | |
| micro113 | 2013-11-28 13:40 | |
| Gråt är inte ett tecken på att en människa kan känna eller vad människan känner - gråt är bara ett av flera möjliga sätt att uttrycka en känsla på. | |
| boffertomte | 2013-11-28 13:58 | |
| Det är ju i hög grad kulturellt betingat också. I en del länder kan män gråta högljutt offentligt om deras favoritlag förlorar en fotbollsmatch. Här i Sverige skulle många män inte gråta på det viset ens om deras barn dog. Det betyder förmodligen inte att svenska män upplever det som bagatellartat att mista ett barn. | |
| Minta | 2013-11-28 14:00 | |
| Jellyflowe, ja det blev lite fel i mitt inlägg på slutet - "det är det inte enligt min uppfattning" ska det stå. | |
