Spelrum
| Giraffen | 4 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 1 |
| Inloggade | 5 |
Mobilspel
| Pågående | 18 942 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| toonfisken | 2014-01-19 09:08 | |
 | Verkligen inte , måste ändra på det , men just nu är det omöjligt ! Så tyvärr , tiden får rulla på . | |
| Krakozhia - Ej medlem längre | 2014-01-19 10:28 | |
 | Ibland väljer man man inte själv det liv man vill leva. Livet är väl inte optimalt, men jag har har ju det kvar. Jag är nöjd efter omständigheterna. Jag har valt grunden själv :) " Det är inte hur man har det här i livet - utan hur man tar det" | |
| Fia-Liza - Ej medlem längre | 2014-01-19 12:21 | |
| Har fram till för några år tillbaka levt mitt liv presis som jag själv velat och önskat utifrån de möjligheter jag haft. Och kan med glädje se tillbaka på de som varit :) Men just nu? Nej! Men lever även som jag vill idag utifrån de möjligheter som finns för mig just nu.. Och utifrån mina nuvarande möjligheter så har jag ett medvetet nytt mål i sikte,som jag jobbar väldigt hårt för sedan några år tillbaka...Och känner mig snart framme vid det målet,som jag då förhoppningsvis når utifrån de begränsade möjligheterna jag just nu har. Och när jag når detta mål? Så kommer jag känna att jag skapat ett nytt liv för mig att leva, och som jag själv medvetet valt och kämpat för utifrån de möjligheter jag personligen haft och står i just nu i mitt liv. Och det ger mig kraft och glädje att se fram emot :)även om jag så att säga inte lever presis som jag vill just idag! | |
| Tjattefackap | 2014-01-19 12:33 | |
| Nej men det är på väg åt rätt håll. Jag har varit nordisk mästare på att planera saker som jag ska "börja med imorgon" i flera år nu, utan att nånsin komma till skott. Men bägaren har börjat droppa och en reboot av hjärnan kommer att äga rum i Peru senare i år. Sen ska jag bli "vuxen" på riktigt och börja forma livet till ett som förhoppningsvis inte lämnar lika mycket att önska. | |
| Gloria56 | 2014-01-19 12:34 | |
 | Med facit i hand så hade jag INTE valt att arbeta hela mitt yrkesliv i vården. Ger en urusel pension som inte går att leva på. Gäller nu bara att gubben håller sej vid liv så vi har två inkomster:-) Visst har jag gjort mina felval men det finns en bakomliggande anledning till de val jag gjorde. Första mannen tex. Men....hade jag inte gjort det valet så hade jag inte haft mina barn och barnbarn. Och.....hade inte träffat mitt livs kärlek som jag nu lever med. Hemska tanke! I stort sett lever jag som jag vill idag. | |
| Sote | 2014-01-19 13:05 | |
| Hade absolut kunnat gjort andra val i livet framförallt när det gäller yrkesval men tack vare att jag gick den vägen jag gjorde vid dom tillfällen där förändring krävdes så har jag idag mina två underbara killar. Hadeandra val gjorts så hade dom inte funnits så hur kan jag tycka att jag borde gjort andra val? Jag har två friska och fina barn som är på väg ut i livet på stadig grund och det tack vare att jag inte jagat en egen karriär utan satt deras bästa i första hand, alltid. Nu när dom startar sina egna liv kan jag sätta mig själv först på ett annat sätt. Får se om jag vill det nu då? | |
| fnitta | 2014-01-19 15:07 | |
| Vad kul att så många ger så ärliga svar.. Jag tänkte på den här frågan bara igår senast. Egentligen kanske jag skulle vilja ha förändring men jag tror alltid på något sätt livet blir som man vill, och just nu kanske jag inte vill tillräckligt mycket för att göra vissa förändringar. Tycker också ju äldre man blir att man inser att det man kanske trodde skulle göra en lycklig inte är det. Låter väldigt klyschigt kanske, men tror nånstans att det är hur man mår innerst inne som spelar störst roll och då kan livet egentligen vara hur som helst. Gillade det ordspråk du skrev Krakozhia: "Det är inte hur man har det här i livet - utan hur man tar det" Det beskriver nog lite det jag känner.. | |
| käring | 2014-01-19 18:21 | |
| Så många intressanta svar ... Tror ni på att vi blir klokare med åren? När något allvarligt inträffar stannar man upp och TROR att man i fortsättningen ska leva si eller så, tänka mer på vissa saker och mindre på andra, men hur länge sitter det i? Det är så lätt att halka tillbaks i gamla hjulspår. | |
| Sote | 2014-01-19 18:55 | |
| För min del hände det mesta allvarliga i min barndom och tidiga vuxenår så det härdade mig nog på nåt vis. Jag har liksom lite svårt att förstå när folk på jobbet bryter ihop och är hemma från jobbet och sörjer när deras 95 åriga mormor gått bort eller katten dött. Dom som genom alla mina yrkesverksamma år har reagerat med mest drama vid såna händelser har iteslutande varit personer som aldrig tidigare förlorat någon nära eller haft någon större motgång. Bra för dom förstås men själv klarar jag inte av allt fjuppande kring dessa personer och att folk runtom sympatigråter med dom. Jag är helt enkelt för härdad tror jag, på gott och ont. Dettavar ju ett sidospår men det jag menar är att allvarligare händelser och tidiga förluster gör nog att man biter ihop mer istället för att bryta ihop och det i sig kan göra att ens val i livet blir annorlunda. | |
| Gloria56 | 2014-01-19 18:59 | |
| Att lära av sina misstag. Ett exempel är de alkoholisthustrur som efter separation väljer en ny alkoholist och sedan ännu en. Vad är det som styr våra val? Igenkännande skapar trygghet? Jag tror att vi kan skylla mycket på vår uppfostran. Gäller att inte föra över sitt dåliga beteende på sina barn. På så sätt kan vi bli klokare med åren. | |
| KJA82 | 2014-01-19 19:28 | |
| Jag är mer än lycklig i min tillvaro med familj och vänner. Livet rullar på så som jag önskar förutom i arbetslivet. Jag hoppas att jag finner ett nytt arbete efter min föräldraledighet. Då blir livet komplett. | |
| Vilja123 | 2014-01-20 05:55 | |
 | Har försökt leva mitt liv genom att göra det jag tror på kan vara det rätta för mig. Tyvärr har det ibland inte blivit så bra men skulle inte ha vetat det om jag inte testat. Gör nu det jag tror på o flyttar till en stad 20 mil från där jag bott i i 33 år. Om det inte blir som jag tänkt mig så får jag väl flytta tillbaka men lever inte med sådana tankar. Ger självklart allt för att det här ska bli bra. Min blivande sambo har full förståelse för den lilla oro jag ändå ibland har så det underlättar självklart mycket. Kommer sakna alla mina vänner o självklart mina grabbar när vi sen inte kan ses så spontant o så ofta. Men livet måste gå vidare o då kan det, ibland, vara spännande att prova på nåt helt nytt. | |
| le-lou | 2014-01-20 11:06 | |
 | Jag trodde inte när jag var yngre och planerade mitt liv att jag tex skulle skaffa familj utan jag skulle göra karriär, leva ett intensivt liv och bo i ett annat land, har aldrig varit särskilt barnkär eller upplevt familjelivet som något eftersträvansvärt. Jag är så oändligt tacksam för att det inte blev som jag planerade, idag är jag mamma till två underbart fina ungar och har en sambo som jag vill ha barnbarn ihop med. Det har fått mig att inse att meningen med livet är barn, en så fantastisk upplevelse som man önskar alla människor fick ta del av. Känner mig ödmjuk inför den klyschan som man hört så många ggr förr. Jag gör också karriär fast i mycket makligare fart och jag uppskattar lugnet i min tillvaro, det är det min vrickade personlighet behöver. | |
| blåhund - Ej medlem längre | 2014-01-20 11:49 | |
| Finns det verkligen någon människa (förutom ttiittii) som lever sitt liv exakt som de vill? Önskar inte alla människor något annat,något mer,något som de vet är omöjligt att få? Jag skulle kunna leva mitt liv mer som jag vill om jag vore frisk.Hälsan är grunden.Pajar kroppen pajar också möjligheter som friska har, jobb,familj,ekonomi,sjukd om gör det omöjligt att leva som man egentligen önskar.Dör jag imorgon så spelar det ingen roll för min del,jag har haft rejäl otur i livet,och trots att man håller sig vid liv så lever man inte. Nej.Jag lever inte/kan inte leva, som jag vill leva. Ni som är friska,fatta hur lyckliga ni är! | |
| Anna Linnea | 2014-01-20 15:38 | |
| Blåhund: Jag är i samma situation som du. Att vara sjuk och ständigt brottas med värk gör livet till en pina. Till slut börjar man att brytas ner även psykiskt. För vem kan vara glad när man ständigt har så jävla ont! Jag möts också av den här oförståelse från friska människor. De vet inte hur lycklig lottade de är! Till alla friskas försvar kan jag säga att jag inte heller förstod hur jobbigt det är att hantera ständig värk innan jag själv drabbades. Jag tror att man måste få uppleva det själv för att förstå. | |
| apbur | 2014-01-20 17:10 | |
| Jag är ständigt lite missnöjd vilket tar mig framåt i livet. | |
| Vilja123 | 2014-01-21 05:03 | |
| Håller med A L! Hälsan det primära att kunna leva sitt liv nära det egna optimala önskemålet. Kämpar varje dag mot vissa onåbara mål pga medicinerade smärtor men gläds till de nivåer jag lyckas prestera. | |
