Spelrum
| Giraffen | 3 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 1 |
| Inloggade | 4 |
Mobilspel
| Pågående | 19 493 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Lyle | 2007-12-03 19:34 | |
 | Rättade alltid förut. Gör det nästan aldrig nu, bara om det är riktigt fel. Känns så besserwissrigt. | |
| auranita | 2007-12-04 00:10 | |
 | Som dotter till en språklärare har korrigerandet varit en naturlig del av min uppväxt. Hur skulle man annars lära sig? Tyvärr tar vissa personer illa upp när man korrigerar deras språk, de tar det som en personlig förolämpning (trots att de borde vara tacksamma över att man bryr sig om att utveckla deras språkkunskaper) Tror att jag behärskar svenska språket något så när hyfsat, men jag gör mina grodor. Så, till allmän kännedom; rätta mig gärna! Jag är bara tacksam, tar absolut inte illa upp! | |
| Vigdir | 2007-12-04 08:52 | |
 | Blue_moon: "Ytterliggare" - det måste väl vara den som ligger ytterst i sängen? Och i så fall är det ju korrekt stavat. ;-) | |
| blue_moon | 2007-12-04 11:35 | |
 | Jomenvisst! :)) | |
| Äppelkatten - Ej medlem längre | 2007-12-04 11:49 | |
 | För er som avskyr att bli rättade så kan jag starkt rekommendera rättstavningstillägg för Firefox: addons.mozilla.org/e...ws e/type:3 Det enda som suger med det är att det rättar om man SAMstavar istället för sär stava. DEt är jobbigt. Annars bra för ord som ytterligare... | |
| vindsus86 | 2007-12-07 07:51 | |
 | Jag rättar folk. Om de skriver fel så behöver de det ju uppenbarligen. Sedan om jag rättat någon och märkt att den inte bryr sig eller blir sur så slutar jag rätta den, förutom om den plötsligt blir fruktansvärt störande. Då rättar jag för att störa den tillbaks. Sedan känner jag ibland som så att om någon skriver helt åt helvete illa så rättar jag inte, för då verkar det inte direkt vara någon idé ändå, så ofta rättar jag bara om jag tror att det finns något hopp om att personen ifråga skall lära sig. Kan även låta bli att rätta folk jag tycker om som jag inte tror skulle bry sig eftersom jag inte vill att de blir sura. Uttal rättar jag ibland. Om någon försöker säga något på något annat språk och de säger det så fel att jag skrattar till.. då måste jag ju förklara varför. Men om folk rättar mig så är det bra. Sedan miss_jk så pratade jag med en svensklärare om det där de/dem/dom och hon tyckte att det var bättre om folk försökte sig på de och dem även om det kanske förekom misstag ibland än om de bara skrev "dom". Men jag får väl erkänna att jag personligen får ondare i själen av "Dem gick till affären" än "Dom gick till affären". Dom är väl iaf korrekt enligt saol (tror jag)... inte dem.:) | |
| honkan01 | 2007-12-07 07:55 | |
 | de gick till affären har jag för mig att det heter....;))) | |
| vindsus86 | 2007-12-07 07:57 | |
| ehm... Ja, det var ju det jag menade. Min lärarinna tyckte att det var värre om någon skrev "Dom gick till affären" än "Dem gick till affären" (dvs dem=fel, eftersom det skall vara de). Jag sade att jag inte höll med henne, utan att jag tycker att Dem är värre att skriva än Dom. eftersom dom iaf numera är korrekt, men dem kommer (förhoppningsvis) aldrig bli det. | |
| blue_moon | 2007-12-07 10:33 | |
| Håller med vindsus. "Dom gick till affären" är acceptabelt, men inte "Dem gick...". Dem är och skall förbli objektsform!!! | |
| blue_moon | 2007-12-07 10:41 | |
| Vad sägs om "varsin"/"var sin" som har glidit över till att bli "vars en"? Sen fortsätter man med "vars två" och "vars tre"... *ryser* | |
| MellonCollie | 2007-12-07 15:35 | |
 | Det här är lite intressant. Jag håller på och lär mig ett nytt språk just nu (teckenspråk). Och de döva förstår mig ju, men jag tycker det skulle vara intressant om de rättade mig, för att se hur mycket fel jag gör. Tyvärr skulle jag nog inte stå ut. Men det beror ju lite på sammanhang. Om jag berättar nåt som är viktigt för mig, t ex, så vill jag ju inte att den jag pratar med ska börja prata om handformer eller så. Det viktigaste är ju att man förstår varann. (När jag chattar med döva så bryr jag mig inte om att rätta deras svenska. Jag skulle få rätta varenda mening i så fall.) | |
| pratgladast - Ej medlem längre | 2007-12-07 17:16 | |
| Nä, jag rättar sällan eller aldrig, mest för att jag aldrig lyckats hitta facit. :) Däremot har jag hittat två författare som tar upp attityder till språk och språkvård. T.ex. skriver Östen Dahl, professor i allmän språkvetenskap vid Sthlms universitet, i Språkets enhet och mångfald (sid 95) att: "Att språkliga normer i stor utsträckning är godtyckliga konventioner är inte en insikt som präglar de flesta människors förhållningssätt till språket. Tvärtom är nog den förhärskande uppfattningen i de flesta samhällen att det finns en absolut norm för hur man ska tala och skriva. I allmänhet identifierar man denna norm antingen med sitt eget språk eller med standard- eller prestigespråket. En sådan inställning kan, om man vill, ses som en form av etnocentrism: en grupps normer och beteende är 'bättre' eller 'riktigare' än andras." Bengt Sigurd, som också är professor i allmän språkvetenskap, dock i Lund, menar att intresset för språkvård varierar stort mellan kulturer. T.ex. är attityden till språkvård negativ i USA, samtidigt som "intresset för språkvård [i Sverige är] utomordentligt stort" (Språk och språkforskning, sid 141). Bengt fortsätter med att på nästa sida konstatera att det är "påfallande hur stort motstånd det kan finnas mot variation i språket. Språkbrukarna vill att det ska finnas ett uttryck som är korrekt - de andra skall fördömas och motarbetas... Det är också påfallande att språkbrukare vill finna en rationell motivering och förklaring till sina åsikter. De vänder sig då gärna till språkmän, men blir ofta besvikna. För en språkman med kunskaper om vad det heter i dialekter och i andra språk och vad det har hetat i äldre språkskeden framstår valet mellan den ena eller andra varianten ofta som godtyckligt och ingen är mera 'logisk' än den andra. Variationen är ofta ett resultat av konflikter mellan olika mönster och variation är naturlig. Genom att undertrycka variationen kan man kanske hindra bra språkliga förändringar [som kanske 'vars en', 'vars två' etc.] att slå igenom." Bengt fortsätter: "Det finns ett antal argument som man tar till när man vill få rätt i språkriktighetstvister. Det etymologiska argumentet säger att det rätta uttrycket är det som användes ursprungligen, i äldre tid eller i det språk man lånat ordet ifrån. Detta argument leder till att man bör föredra den grekiska formen 'schemata' framför 'scheman' eller 'schemor', 'temata' framför 'teman'. Men det leder också till att man bör föredra engelskans 'mobbing' framför 'mobbning'. Man bör också kalla Venedig för 'Venezia'... och man bör uttala Hongkong som på kinesiska. Argumentet leder till att språkets egna synkroniska regler och mönster kan bli överspelade, vilket är ohållbart." "Det logiska argumentet säger att det rätta uttrycket är det som logikens - grammatikens - regler kräver. Detta argument åberopas ofta för att stödja att man bör säga: 'Sven är längre än jag' istället för 'Sven är längre än mig'. Den logik man hänvisar till är att ett insatt verb ('är') kräver formen 'jag'. Emellertid kan man med rätta fråga sig varför man skall ta hänsyn till vad det heter i konstruktionen med ett verb. Det går ju att hänvisa till en lika logisk regel som säger att ett pronomen skall stå i objektsform när det står efter en preposition och 'än' är preposition här, däremot konjunktion framför den fullständiga satsen 'jag är'. Eftersom pronomenet står efter en preposition bör det då också heta 'Vi varnade honom som kom', men en annan lika logisk regel som baseras på att 'han' är subjekt till 'kom' kan stöda att 'Vi varnade han som kom' låter väl så bra. I detta fallet som i vissa andra - t.ex. 'ett rätt/rädd barn' - är inget uttryckssätt riktigt bra." Bengt fortsätter med en rad andra tänkvärda påpekande, men dessa är för många för att jag ska orka skriva av dem (böckerna är annars säkert inte särdeles dyra). Hursomhelst, så tror jag att både Östen och Bengts ord är värda att tänka på innan man ger sig i kast med att 'korrigera' det 'felaktiga' i andras tal och/eller skrift. Samtidigt är jag väl medveten om fördelar med standardisering, så i någon mån är variation problematisk. Trevlig helg. | |
| Silverin - Ej medlem längre | 2007-12-07 17:30 | |
| Alla som läst igenom det ovanför, räck upp handen NU! | |
| -JK- | 2007-12-07 17:59 | |
| *räcker upp handen* Jag förundras över att folk har ork eller energi att rätta andra människors uttal och/eller språkskrift. Det viktigaste är väl ändå att man blir förstådd. En faster till min karl försökte rätta mig när jag uttalade ett ord i hennes tycke felaktigt utan en tanke på att jag är född med och bekväm med min norrländska dialekt. Kanske störde det hennes stockholmska dialektala sinne, vad vet jag, men rättar mig efter andra gör jag icket. | |
| Ruhrgebit - Ej medlem längre | 2007-12-07 18:07 | |
| Bengt Sigurds Språk och språkforskning är faktiskt en av mina absoluta favoritböcker i ämnet, som jag med jämna mellanrum har återvänt till genom åren för att inhämta kunskap och inspiration. Sigurd framkastar en intressant teori om varför språkvård är så populärt i det här landet, nämligen "Det är frestande att se detta som en biologiskt motiverad reaktion för att trygga språket och sammanhållningen i det samhälle vi lever i" (sid 142). Nåväl. Jag vill ändå hävda att ett folkslag som tror att Liza Marklund är litteratur aldrig kan bli riktigt skrivkunnigt, all språkvård till trots. | |
| -JK- | 2007-12-07 18:29 | |
| Vilket folkslag tror det? ;) | |
| -JK- | 2007-12-07 18:45 | |
| Och hursomhelst håller jag med om Marklund. ;) | |
| Rullarjämt | 2007-12-07 19:27 | |
| Hmm... känner inte en själ som behöver rättas... :) | |
| bennyboll - Ej medlem längre | 2007-12-07 19:58 | |
| Äh, huvudsaken att man förstår varann, eller hur? Va 17 gör det om det blir fel ibland? Invandrare, strokepatienter, dementa, förvirrade personer som jag, vad har det för betydelse? Iof om man är en besserwisser så är det väl väldigt viktigt, har jag förstått... | |
| Ruhrgebit - Ej medlem längre | 2007-12-07 22:33 | |
| Den där typen av argument brukar jag bemöta med: Tänk dig att du ligger på ett operationsbord och en kirurg ska avlägsna din gallblåsa. Om han börjar mumla dunkla latinska glosor känner jag mig trygg, säger han med hurtfrisk ton att nu "är det dags att karva i magen", brister kallsvetten ut på min panna. | |
