Spelrum
| Giraffen | 7 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 5 |
| Inloggade | 12 |
Mobilspel
| Pågående | 19 842 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Gaffelman - Ej medlem längre | 2008-01-09 19:29 | |
 | Du trodde jag bara kunde skriva "he he" och *asg* va? *fniss* ;-P | |
| mamman - Ej medlem längre | 2008-01-09 19:30 | |
| *asg* | |
| Silverin - Ej medlem längre | 2008-01-09 19:35 | |
| Nä du - det e Mick E som tror de ;-) Men alltså... näää vet faktiskt inte vad jag ska säga. DET DÄR hade jag i ärlighetens namn aldrig kunnat tro. - så INI H-VETE superduperkanonbra skrivet - | |
| mamman - Ej medlem längre | 2008-01-09 19:41 | |
| Passa dej Silverin!!! ;-) (HELT OT, men kunde inte hålla mej) *ASG!* | |
| grönöga - Ej medlem längre | 2008-01-09 19:42 | |
| Gaffelman, Wow! =) | |
| Gaffelman - Ej medlem längre | 2008-01-09 20:05 | |
| Jag är fullt medveten om mina begränsningar, men en fårtacka och getabocka ändå. :-) | |
| grönöga - Ej medlem längre | 2008-01-09 20:25 | |
| Det var som ...! *var det du din luring ;P* | |
| zimba - Ej medlem längre | 2008-01-09 20:29 | |
| Vad duktiga ni är! Tack för att ni delger oss simpla ordanvändare delar av era alster. | |
| brava | 2008-01-09 21:12 | |
 | ||
| brava | 2008-01-09 21:15 | |
| Jaha jag hade skrivit nåt med det bidde inget men kortfattat så var jag i alla fall odelat positiv till era skrivaralster och vill också bidra | |
| brava | 2008-01-09 21:30 | |
| En helt vanlig morgon BÄP,BÄP,BÄP,BÄP,BÄP. Pipetipip, pipetipip, pipetipip, PIPETIPIIIPEPIP, PIPETIPIIIPEPIP, PIPETIPIIIPEPIP, BÄP,BÄP,BÄP, PIPETIPIIIPEPIP, Ja, ja, jaaaaaa! Jaha, så var det dags att konfrontera verkligheten igen. Sonens väckarklocka fortsätter sitt enträgna BÄPande, utan något livstecken därinifrån. Väntar en stund till, få se om han inte vaknar och stänger av i alla fall. Jag fattar inte hur han står ut med oväsendet, men han hör väl inget, hur osannolikt det än verkar med den där manicken skrikandes rakt in i örat. Nej, nu står jag inte ut med att höra mer på det förbannade ljudet. Aj, nej inte migrän idag igen! Jag väntar en stund tills de värsta dunkningarna lagt sig och masar mig in till Åskars rum för att starta dagens maratonlopp. "Kotte, det är morgon, dags att vakna nu." Ingen reaktion. Jag ruskar honom lite lätt. "Dags att vakna! Nu måste du komma upp." Jag kittlar honom litegrann. Ingen reaktion. Jag kittlar lite till. "Öhhh." Han försöker vifta bort handen som kittlar. Nu verkar han åtminstone vakna till litegrann. Jag går ut till köket och hämtar hans medicin och ett glas vatten. Det går åt en smärre brottningsmatch för att lyckas få in pillret i munnen. Till sist slutar han att knipa ihop läpparna och då gäller det att snabbt peta in pillret. Nu måste han ta sig upp till ett någotsånär medvetet plan för att ta en klunk vatten innan pillret börjar smälta för det blir ganska beskt. "Upp med huvudet nu så får du lite vatten här." Jag håller fram vattnet så nära munnen det går utan att spilla. Det har hänt att jag gjort det och det tycker han inte är speciellt trevligt, så numera funkar den här lilla ceremonin som ytterligare ett trappsteg upp mot fullt medvetande. Med ett stön sjunker han tillbaka in i sömnen, fast inte lika tungt som innan. "Jag går ut och gör frukost och under tiden får du ta och pallra dig upp!" Jag känner hur irritationen kommer krypande. Ingen reaktion från sängen. "GÅ UPP NU !!" "Mmmm, jag ÄR vaken. SLUTA SKRIK!" "Ja, men du reagerar ju inte om jag inte skriker, jag har försökt väcka dig i en kvart nu. Om du inte skyndar dig på lite så kommer du för sent till skolan." "Kokar du gröt då?" "Ja, jag går och kokar gröt nu, klär du på dig under tiden?" "Mmmm." Jag går ut i köket och sätter på kaffevatten och tar fram grejerna till gröten. Var fan är lilla kastrullen nu då? I disken! Ååååh! Jag diskar kastrullen och får till slut på gröten på spisen. Kaffevattnet kokar och jag fixar till lite kaffe. Det ska bli gott. Jag trycker i mig en Immigran mot huvudvärken samt mina vanliga piller. Fy, vilken tid vi lever i egentligen, ett kilo piller om dagen för att orka. Kastar en blick på klockan. Fem i halvåtta redan! Skit också, var är ungen? "Patrik! Kommer du nångång?" Bäst att kolla så att han inte har somnat om. Jodå, mycket riktigt. Han ligger och snusar som om ingenting har hänt. "Patrik, klockan är halvåtta. Du skulle ju klä på dig och komma upp.Gröten är klar!" Ingen reaktion."Patrik, gå upp nu för helvete. PATRIK! Jag kommer och häller vatten på dig om du inte går upp på en gång!" "Jag tänker inte gå till skolan." "Jo, det tänker du visst det!" "Nej, jag är sjuk." "Patrik, kom igen nu. Gröten kallnar! Patik!" Han har somnat om igen. Jag får panik. "Patrik, jag går ut i köket och hämtar vatten nu." Ingen reaktion. Jag går ut i köket och hämtar ett glas med vatten och passar på att ta en klunk kaffe. Klockan har hunnit bli tjugo i åtta. Skit också, jag som har möte på jobbet halv nio. Jag kommer in i sovrummet med vattnet och då drar han täcket hårdare omkring sig, så han är vaken i alla fall. "Jag ser att du är vaken så du kan lika gärna gå upp nu då." Ingen reaktion. Han låtsas att han sover. "Nu häller jag vatten på dig om du inte har gått upp och börjat klä på dig inom fem sekunder! Fem… fyra… tre… två… ett… noll." Jag tar tag i täcket och försöker dra av honom det. Han fattar tag i vattenglaset så att vattnet far ut över både mig och honom. "Titta nu, vad du har ställt till!" säger jag. "Det var inte jag, det var ditt fel. JAG HATAR DIG!" Han puffar undan mig och klampar ut till badrummet. Seger! Han kom ur sängen i alla fall. Jag går ut i köket och sörplar i mig mitt, vid det här laget, ganska fisljumma kaffe. Jag går ut och tar ett par bloss för att lugna ner mig. Om allt flyter på och han gör det han ska utan bråk så kanske jag hinner i tid till mötet klockan halv nio. När jag kommer in igen hör jag att han har börjat tappa upp badvatten. Nu! När han borde vara påklädd och klar att gå ut till bussen. Jag bankar på badrumsdörren. "Patrik, du kan ju inte börja bada nu fattar du väl. Klockan är snart tio i åtta och du borde sitta på bussen nu." Ingen reaktion inifrån badrummet. "PATRIK! ÖPPNA!" Ingen reaktion. Han har väl inte dränkt sig? Förbannade unge, nu får han väl ta och öppna dörren i alla fall. "Patrik!" Jag känner paniken sprida sig. Tänk om han har drunknat. Han har kanske somnat i badkaret och halkat ner. Jag får tag i en nyckel och låser upp badrumsdörren. Han har somnat i badkaret! "Du kan väl inte ligga här och sova. Du får komma upp nu. Gröten är väl redan kall vid det här laget." "Jag vill inte ha nån jävla gröt. Jag tänker inte gå till skolan. Jag är sjuk! Jag fryser ihjäl," säger han huttrade. Han ser verkligen sjuk ut. "Men Patrik, du vet ju att du måste gå i skolan." "Nej, det vet jag inte och jag tänker aldrig mer gå till den där jävla skitskolan." "Varför inte det då. Har det hänt nåt?"Undrar om det har varit bråk i skolan nu igen. Jag orkar inte! "Har det varit bråk i skolan?" Inget svar. "Nehej, skit i att svara då. Hursomhelst får du ta och gå upp nu." "Jag vägrar!" "Ska du ligga här resten av dagen då?" "JAA! Jag vill sova." "Ja, men nu måste du komma upp i alla fall. Ska jag värma upp gröten." "Ja, det kan du väl. Men jag tänker inte gå till skolan." Suck. Jag går ut i köket och ställer in gröttallriken i mikron. Klockan har hunnit bli fem över åtta och mitt hopp om att komma i tid till mötet börjar sjunka. Om jag struntar i att skita och tvätta mig så kanske att jag kan hinna ändå. "MAMMA, kom fort! skriker han inifrån badrummet." Vad är det nu då? "Vad är det?" Jag tar ut gröten från mikron och häller på lite socker och kanel. "Kom hit!" Jag går in i badrummet och där ser det ut som Stockholms blodbad. Han blöder näsblod nu igen. Jag ger honom en bomullstuss som han stoppar in i näsan. "Du vet ju att du inte kan ha för varmt vatten i badet, då börjar du blöda." "Jag fryyyser," huttrar han. Jag känner att det där med att strunta i att skita för att komma i tid till mötet kanske inte var en så bra idé ändå. "Gå och ät upp din gröt nu, så ska jag ta och tvätta mig och klä på mig lite snabbt här. Jag kan skjutsa dig till skolan sen så kanske du kommer i tid." Jag fixar till mig så snabbt jag kan och hoppas att Patrik är någotsånär klar att åka när jag kommer ut. Ojdå, fiskarna kanske ska ha lite mat. Fåglarna är säkert också hungriga. Jag borstar tänderna medan jag går ut och kollar läget. Ingen Patrik i köket, men han har ätit upp gröten i alla fall. Jag ställer in mjölken i kylen och går tillbaka till badrummet för att skölja ur. Badrummet ser förfärligt ut med blöta handdukar på golvet och blodigt vatten i badkaret. Äh, jag får ta hand om det i kväll sen. Men vad sjutton håller han på med? Jag går in i hans rum och tror du inte att den förbannade ungen har gått och lagt sig igen! "PATRIK! Nu får du väl ta och skärpa till dig!" skriker jag. Nu var det bara att glömma att jag skulle kunna hinna till mötet i tid. Jag tar fram rena kläder och slänger dem på honom. "NU KLÄR DU PÅ DIG OCH DET SNABBT!" "Jag vill inte gå..." "NU JÄVLAR HAR JAG FÅTT NOG! Nu klär du på dig så går jag och ringer till chefen under tiden. Jag blir vansinnig på dig och ditt skolvägrande. Jag ska ju skjutsa dig för helvete!" "Jag tänker inte åka till skolan." "Tänker du visst det." Jag går ut och ringer till chefen. Klockan är snart halv nio. Förbannat också att det ska vara så svårt att komma i tid till jobbet. Nu blir han säkert skitsur. Jag slår numret. "Pettersson." "Ja, hej det är Carin." "Hej Carin!" "Jo, jag hinner nog inte komma i tid till mötet. Jag blir tvungen att skjutsa Patrik till skolan." "Jaha…" "Ja, du vet hur det är. Han skolvägrar och nu har de sagt på skolan att han inte får gå kvar där om han inte sköter sig. Det är ju sista terminen i grundskolan så det är ganska viktigt att han får ett avgångsbetyg så att han kan fortsätta i gymnasiet sen." "Ja, det där är ju besvärligt, men det är dina privata problem så det lägger jag mig inte i." "Nej, jag är hemskt ledsen att det blir så här men jag måste se till att han kommer till skolan." "Mmmm." "Jag kommer så fort jag kan." "Ja, bara inte jobbet blir lidande så." "Nejdå, jag kommer på en gång bara jag har fått iväg honom till skolan." "Ja, vi säger väl så, så länge då." "Ja, hejdå!" "Hejdå." Fan, han är skitsur. "PATRIK!" "JAAA!" "Är du klar nu då?" "Neej." Jag går in i rummet och han har fått på sig byxorna och T-shirten men sen har han lagt sig under täcket och satt på TV: n. Jag ger upp! Jag plockar upp strumporna från golvet och sätter på honom dem. Tröjan har glidit in under sängen och där ser det ut som hej kom och hjälp mig. Dammråttor, gamla tomma popkornpåsar, en tallrik med intorkat nånting, utspottade gamla prillor… Blä, jag mår illa. ”Snälla Patrik, kan du ta på dig tröjan och komma nu så att vi kan åka iväg?” Jag känner att huvudvärken börjar tillta igen. Just ja, fåglarna måste ju få mat också. Jag går ut och ger fåglarna lite mat och nu verkar Patrik äntligen ha vaknat. ”Mamma, får jag sätta på datorn? Jag vill visa dig en grej som jag gjorde igår med Flash.” ”Men Patrik, du började i skolan för tio minuter sen och nu vill du sätta på datorn. Vi måste åka nu. Kan du försöka skynda dig på att bli färdig.” ”Jag ville bara visa EN grej. Det tar 30 sekunder.” ”Vi kan kolla på det i kväll sen. Det försvinner ju inte från datorn.” Han ser ledsen ut och går ut i badrummet för att borsta tänderna. Jag klär på mig ytterkläderna och kollar att det är låst och släckt överallt. Patrik håller på framför spegeln med gelé och grejer. ”Kolla så här kan jag väl inte gå ut?” ”Jodå, du ser skitsnygg ut. Kan du försöka bli klar nu i stället.” ”Nää, det ser för jävligt ut!” Han går in i badrummet och blöter håret. Jag suckar och sätter mig ner vid ytterdörren. Det börjar bli svettigt med alla ytterkläderna. ”Jag går ut och startar bilen så länge.” ”NEEJ. Öppna inte dörren! Jag fryser ihjäl.” ”Klä på dig och kom nu då i stället.” Till slut börjar han klä på sig ytterkläderna och skorna. ”Har du med dig allting nu?”, undrar jag. ”Nej, mobilen… ” Han försvinner in i sitt rum. ”Har du sett mina nycklar?” ropar han inifrån rummet. ”Har du kollat i de andra byxorna?” Efter en bra stund kommer han äntligen ut. ”Kan vi åka nu?” undrar jag. ”Ja, nu åker vi.” När klockan är 9.03 sitter vi äntligen i bilen och är på väg till skolan. Patrik kommer 40 minuter för sent och jag ramlar in på jobbet lagom till förmiddagsfikat. Efter morgonens turbulens känner jag mig inte direkt på hugget att ta tag i dagens arbetsuppgifter. Som sagt, en helt vanlig morgon. | |
| Silverin - Ej medlem längre | 2008-01-09 21:45 | |
| Letar jag i minnet så va jag nära nog en Patrik. Det blir bättre. Efter 40 :-) Ni e fantastiska berättare! | |
| _Candid - Ej medlem längre | 2008-01-09 21:58 | |
| Som den tidiga våren är den närheten av hans röst Andetag och vitt ljus värmer varsamt en isande kropp som i år varit stelnad i kyla Hans röst är ett vårregn dovt men mjukt och de tårar som varit prismor av is ändrar form och faller nedför förut frusna kinder nu glödande av nyväckt liv Hans händer lovar varlighet inte kyla och beslutsamhet som jag förut varit van Världen där utanför har tystnat asfaltens suckar och stadens jämmer den fyrkantiga grå världens former som skavt mot mina ögonhinnor förlorar nu sin karghet och blir plötsligt vänligt mjuk En kort stund är jag varken sprucken eller kantig mitt inre skriker inte längre efter tystnad utan ber istället stilla att få höra honom andas taktfullt då han somnat då lukten av rädsla har blandats med stillhet Och människorna därute är jäktade sinnen och skyndande kroppar som förut Men hans kropp är värme varken skrik eller hårdhet Är vila Och hur länge har jag inte sprungit skrämd och mållös för att spränga atmosfärens hårda tidsram karga dödshot Hur länge har jag inte tvingat tillvaron att forma sig efter mig eller mig själv efter den tills han utan att be eller locka eller tvinga bara la den tillrätta i mig | |
| grönöga - Ej medlem längre | 2008-01-09 22:14 | |
| Vad underbart du hanterar orden Candid! =) *Vackert, smakfullt ...* Brava! Jag avundas dig inte om det är din vardag! Så bra skrivet, jag riktigt känner stressnivån öka medans jag läser, vid sista stycket har min puls ökat säkert en tredjedel och jag kan nästan känna kallsvetten som fuktar ryggen när man stressad kommer fram efter ett sådant "lopp". | |
| Gunilla N - Ej medlem längre | 2008-01-09 22:22 | |
| Sååå vackert _Candid! | |
| _Candid - Ej medlem längre | 2008-01-09 22:26 | |
| Ditt eget alster var väldigt poetiskt vackert och man får lust att läsa mer grönöga :) ! Tack så hjärtligt för era kommentarer! | |
| brava | 2008-01-09 22:27 | |
| Tack och lov är han stor nu! Tack för alla snälla kommentarer man slurpar i sig... Candid - jag vill också!!! mysigt verkar det,,, | |
| snorklan | 2008-01-10 09:58 | |
 | _Candid.. Du skrev mitt liv.. Det är så fantastiskt att någon kan sätta ord på det man levt och känt. Fick ont i hjärtat av dina ord. | |
| Perpersa - Ej medlem längre | 2008-01-10 14:06 | |
| (Tog bort två inlägg som ej höll sig till ämnet.) | |
| vita_syrener - Ej medlem längre | 2008-01-10 17:57 | |
| När jag går på livets stig full av förtröstan tänker tillbaka på de år som gått så kan jag inte låta bli att undra -varför blev det som det blev? -varför vänta? -kan det vara hålet i ens inre, som är som en hungrig demon? Hur fylls detta? En sökare som inte vet vad den söker, bara en känsla som är ogreppbar Själen är en ständigt inneboende vän Kravlar ibland men reser sig lika ofta Jublar för det mesta Tvivlar -Förena kropp och själ -Flytta in i sitt eget kroppsliga hus -Fyllas med jubel Stanna upp och se på det vidunderliga livet som kan ge oss så mycket bara vi är villiga att ta emot och släppa det som varit förvalta sitt liv som en värdefull skatt Livet är kort och döden lång | |
