Spelrum
| Giraffen | 7 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 1 |
| Inloggade | 8 |
Mobilspel
| Pågående | 18 533 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| lemjau | 2011-03-20 12:43 | |
 | (Förstod att det var det, men kommenterade det ändå!) | |
| lemjau | 2011-03-20 12:45 | |
| Känns extra pissigt för att jag fått avslag från CSN, så jag kan förmodligen inte gå i skolan och så blir jag snart vräkt, för jag har ingen vidare inkomst och soc har inte hört av sig fast jag lämnade in ansökan för över en månad sedan, när jag fått besked från CSN. Så jag har två hyror på inkasso och har jag riktigt otur så låser de dörren och magasinerar allt jag äger någon dag framöver, om inte soc hjälper. Har varit dit med kompletteringar flera gånger och mailat och ringt och handläggaren skulle ringa upp i fredags och fredagen innan det, men det har inte hänt. | |
| lemjau | 2011-03-20 12:46 | |
| Är dessutom på väg mot MVG i två ämnen och behöver ju ha mina betyg. | |
| lemjau | 2011-03-20 12:47 | |
| Går förövrigt i samma klass som personen som nyss dumpat mig. Kommer bli svårt att låta bli att inbilla sig någonting då, kan jag tänka. Säkert lätt att smyg-sno-åt-sig av närvaron som om det hade varit mig han var där för att träffa. | |
| lemjau | 2011-03-20 12:51 | |
| Drömde att jag höll på att dö i en bilolycka. Föraren bara släppte ratten och bilen var på väg in i ett berg vid sidan om vägen. Brukar drömma liknande, men då är jag alltid rädd och kan inte acceptera vad som händer. Men i den här drömmen så var jag säker på att jag skulle dö, men jag tänkte okej, nu dör jag, men det är okej - jag är nöjd med mitt liv och nu tar det slut. ..och så dog jag inte. Bilen stannade. | |
| LadySol - Ej medlem längre | 2011-03-20 12:53 | |
 | lemjau - jag känner verkligen med dig. Vilken hemsk situation. </3 | |
| lemjau | 2011-03-20 12:55 | |
| Hoppas att jag kan ta det här på något liknande sätt. Att jag åtminstone kan få med mig en positiv lärdom. Det är första gången som jag varit med om intensiv ömsesidig förälskelse som lett till ett förhållande som tagit slut helt tvärt innan det har hunnit gå sönder. (Uppenbarligen så är det ju trasigt, men av den anledningen att han bara tvärledsnade, inte att vi hunnit börja bråka och vara taskiga och hålla på.) Kanske är det bättre så. Det var fint, jag trodde att det skulle vara vi länge länge, men nu är det slut. Han kommer inte att tänka på mig mer och han kommer inte att prata om mig. Han säger att jag är bäst hittils, men att det inte duger. | |
| lemjau | 2011-03-20 12:56 | |
| Andra gången i hela mitt liv (som iofs bara är 26 år) som jag varit med om ömsesidig förälskelse. Trodde jag hade förbrukat min kvot, att det bara var sånt som kunde hända i tonåren, så jag blev väldigt överraskad när det hände igen. Men då kan jag ju försöka tänka att eftersom det hände igen, så kan det ju hända en gång till. Om tio år eller något. Haha. Vilket skit att lägga ner tid på. | |
| annakarineli | 2011-03-20 12:57 | |
 | Jag känner inte att jag har just några vänner att vända mig till om detta just nu. Det har gått två månader och idag sitter jag här och bara gråter. Jag vill inte att den ja gkänner så mycket fö roch hade sånt förtroende för ska göra mig så illa. Så medvetet känns det som. Han vet att jag far väldigt illa av att itne få svart på vitt. Jag har bett honom att säga till om han inte har för avsikt att ringa mig. Skrev det i ett sms för en månad sedan. Att han hellre får vara ärlig med det istället för att inte svara elelr bara låta bli att höra av sig. De tenda som hände var att det där med att "vi hörs nästa vecka, vi hörs i helgen, är på jobbet och har fullt upp, vi kan prata nästa vecka när jag är ledig" drg igång... Det känns så elakt. Respektlöst efter ett år ihop. | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2011-03-20 12:59 | |
| du har det svart på vitt. | |
| annakarineli | 2011-03-20 13:00 | |
| Vad är det jag har svart på vitt ramsay? Att jag är oälskad och bortglömd? | |
| annakarineli | 2011-03-20 13:01 | |
| Ja, alltså oälskad, det vet jag ju. Det är ju självklart i fallet. | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2011-03-20 13:05 | |
| att han inte kommer att höra av sig, det du ville höra. han har gått vidare. det känns respektlöst tycker du. jag förstår det för jag har också varit där men han gör bara det som det är att gå vidare. | |
| kaffeflicka - Ej medlem längre | 2011-03-20 13:07 | |
| Lider med dig, annakarineli. Tror att nästan alla människor har befunnit sig i det nästan outhärdliga tillståndet av att vara lämnad. Ladysol uttrycker det så bra och jag tror som le-lou att du för din egen skull ska vända honom ryggen och inte vänta dig hjälp från honom. Har man barn tillsammans är man tvungen att ha något sorts samarbete framledes men finns inte barn med i bilden är det faktiskt bäst att betrakta honom som icke längre existerande. Flytta och byt jobb om det krävs för att slippa se honom ( och henne) och ta bort allt som påminner om honom. Du skadar bara dig själv om du klamrar dig fast, ber, lovar eller hotar för att få hans kärlek tillbaka. Ta hand om dig, ge dig det du behöver och försök se att du har mycket fint som väntar i framtiden. Kärlek och vänskap finns där ute. En dag är allt det hemska historia. | |
| lemjau | 2011-03-20 13:09 | |
| På sätt och vis så mår jag nästan som bäst när jag har anledning att må riktigt dåligt. Tror jag har mycket problem med det där annars - att vara till besvär och visa upp negativa känslor. Så då blir det mycket ångestproblematik av det. Men när jag drabbas av en konkret krishändelse - som att någon närstående dör eller att den jag vill vara närmast i hela världen inte vill ha med mig att göra längre, då känner jag mig okej med att må riktigt dåligt. Känns som att jag har en legitim anledning. Ångesten blir inte ett problem på samma sätt heller, för jag vet vad den gör där och har den en anledning (som jag känner till) att vara där, så kan jag uppleva att den gör nytta. | |
| lemjau | 2011-03-20 13:14 | |
| ..fortsätter mitt monolog (som sagt ohämmade veckan). Fick höra i fredags, alltså samma dag som jag blev dumpad, att en person som jag dumpade för nio månader sedan och som jag har noll kontakt med fortfarande är olyckligt kär i mig. Vet att det inte handlar om mig, han har bara bestämt sig. Han sa att han tyckte att jag var elak och en usel flickvän osv och jag undrade varför han då ville vara tillsammans med mig - han upplevde mig som elak och jag sa rakt ut att jag inte var kär i honom och på slutet så ville jag inte ens ha sex med honom. Så jag undrade om han inte hade någon självrespekt. Vad ska han med en sådan tjej till? Sa att vi båda två är värda att vara med någon som vi är kära i på riktigt och som känner samma sak tillbaka. Hursomhelst, så jävla typiskt. Att illusionen om mig i det ena fallet har lett till så hållbara, korkade, envisa känslor som inte gör någon nytta och att illusionen om mig i det andra fallet har lett till att det slutar här. Synd att de inte kan byta egenskaper just när det gäller det där.. | |
| annakarineli | 2011-03-20 13:14 | |
| Ärligt talat, jag har varit med om separationer förut, men det har aldrig blivit så här abrupt tyst. Det har alltid funnits någon form av kontakt åtminstone ett tag efteråt. I form av att man är arrg och besviken eller saknar varandra aller vad det nu må vara. Det här är hårdast hittills i mitt liv. Att ha blivit så raderad. Någon liten kontakt brukar det väl ändå finnas kvar. Någon gång. Hur ofta händer det egentligen att man aldrig hörs av mera? Mig har det aldrig hänt förän nu. Och det känns som sagt mer än hemskt. Det är som att han har dött, fast jag vet att det inte är så. Han finns men jag är förbjuden kontakt på något vis -även om det inte är uttalat. | |
| lemjau | 2011-03-20 13:18 | |
| annakarinell: Ja, visst är det vidrigt? Hatar den känslan. Att veta att vilken tjej som helst i hela världen har en chans, förutom en själv, för man har redan hunnit förbruka sin. | |
| lemjau | 2011-03-20 13:20 | |
| Tycker det blir extra vidrigt när man tänker på hur det känns för en själv när man gör slut med någon som man är less på. Det är ju bara skönt att slippa personen ifråga då. Och sedan blir man den där som är skön att slippa. | |
| lemjau | 2011-03-20 13:24 | |
| Känner mig förövrigt som en idiot som gick på att det kanske kunde hålla. Han har sagt hela tiden att han kan ledsna på folk och bryta helt abrupt och det har hänt att jag varit orolig för att det ska hända i vårat fall också och då har han sagt "Nää" för att han är kär i mig, så han tror inte att det skulle bli lika lätt att bara bryta. Sedan så gjorde han ju det ändå och så sa han att han har ju sagt hela tiden att han har väldigt lätt för att döma ut folk och nu har han dömt ut mig. Och då är det så. Det är så mycket svart eller vitt. Antingen så är man helt bra eller så är man helt värdelös. Har själv haft problem med det där förut. Att kunna se andra människor som individer som var och en förkroppsligar de allra flesta egenskaper som finns. Har antingen idealiserat totalt eller kastat ner i smutsen. Men har lärt mig att lägga av med det. Känns tråkigt att han inte lärt sig det och att jag hamnat i smutsen. | |
