Spelrum
| Giraffen | 13 |
| Krokodilen | 1 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 2 |
| Inloggade | 16 |
Mobilspel
| Pågående | 19 740 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Miss Yoco - Ej medlem längre | 2009-06-25 19:23 | |
 | vuk, mrperfect ställde ju frågan:" Vem har rätt religion, statskyrkan? katolikerna?, frikyrkorna?" Det var utifrån det jag svarade. | |
| vuk | 2009-06-25 20:09 | |
| apan: att inte hoppas och tro är inte det jag säger, du får gärna stå där med trisslotten i handen och drömma om lyxvillan på maldiverna, faran är när du köper villan innan du skrapat lotten, är inte det exemplet klart nog så kan jag ta ett annat, (när jag skriver i forum så här har jag en tendens att bara diktera det jag tänker, är så skönt när man sysslar med exakthet i texter 100% av tiden annars :) ) Yoco: ok det var utifrån det...ändrar väl inget i det jag skrev, det var nämligen din text jag tyckte innehöll en liten logiskkullerbytte eller vad man skall kalla det, eller ex: mr prefect frågar är äpplen goda?, du svarar -nej päron är äckliga "Det kan aldrig finnas något rätt eller fel i det sammanhanget, för var och en får givetvis ha sin egen tro" det en viss frikyrka tror och håller för sanning kan mycket väl var ute och fel, du svarar på frågan får frikyrkor och frikyrkliga tro det dom tror | |
| cre8tiv | 2009-06-25 20:26 | |
 | Rolig och intressant tråd det här...personligen ger jag inte mycket för Bibeln då den är skriven av män och för män. Guds (oavsett vilken religion man anser sig tillhöra) finns ute i naturen och inte i något monument byggt av människan. Gud och Gud föresten, jag personligen på en högre makt och att himmel och helvete finns inom människan. Varför krångla till det? | |
| Miss Yoco - Ej medlem längre | 2009-06-25 21:21 | |
| vuk, din hårklyvare. *l* Var och ens personliga tro är givetvis den rätta tron för just den personen. Svårare än så behöver det inte vara. *tar dig i örat snart om du ska fortsätta med dina klyverier* ;) Mmm..cre8tiv, varför krångla till saker och ting, inte min melodi heller. | |
| Miss Yoco - Ej medlem längre | 2009-06-25 21:24 | |
| - Och mrperfect frågade vilken äppelsort är den bästa, och jag svarade att det är helt och hållet upp till var och en vilken äppelsort man tycker bäst om. | |
| vuk | 2009-06-25 21:32 | |
| är ändå inte nöjd :) jag kan köpa att vissa känner att det måste finnas något mer! men att gå därifrån till, här är det, gud är the one! det är faktiskt rätt konstigt, finns ju i stort sett inget som pekar åt det hållet dessutom, varför inte bara tro det som är mest troligt, vi lever vi är nån typ av djur hmm? hur vill vi ha det? vad mår vi bra av? njut, så slipper vi massa personer och traditioner som bara är till för att följas och absolut inte ifrågsättas, är det fel att ha sex innan äktenskapet? nej varför det? vips så slipper vi massa skuld och förstörda sexliv, (speciellt för alla tjejer som är det primärt drabbade av denna idiotiska religiösa ide) hur bör jag vara mot min medmänniskor, diskutera det. köp inte en paketlösning utan att ifrågasätta! | |
| Risotto - Ej medlem längre | 2009-06-25 22:08 | |
| Kolla i lådan om det finns en skruvmejsel, har du tur kan du göra en och annan sjystering till det bättre för dig. | |
| Miss Yoco - Ej medlem längre | 2009-06-25 22:51 | |
| Ha, som det faller sig! :) Plötsligt kunde jag göra dig väldigt nöjd, vuk. ;D för jag kan hålla med dig i stort sätt på samtliga punkter. :) Jag är ju nämligen inte själv troende det minsta lilla, men jag tycker att det är av största vikt att respektera var och ens personliga livsåskådning - även de troendes. Så enkelt är det. Och precis, inga "paketlösningar" någonsin, och ifrågasätta ska man göra. - Inte för ifrågasättandets egen skull, utan för att det är av största vikt att reflektera och inte svälja vad som helst. Må väl, vuk! | |
| Dyslekso | 2009-06-26 11:25 | |
 | apbur: kan du tänka dig någon upptäckt/händelse som skulle kunna leda till att du slutar tro på Gud? Och då menar jag inte sådant som har koppling till dig som person. Det finns ju folk som tappar sin tron efter hemska personliga händelser, av besvikelse kanske, men det är alltså inte den typ jag är ute efter. Varenda fesljumna agnostiker vet ju att det inte går att bevisa någontings icke-existens (i alla fall innan världens första omnidetektor är uppfunnen). Så finns det överhuvudtaget några naturvetenskapliga, hypotetiska rön som skulle kunna rucka på din tro? Om inte, vet jag inte hur det skulle kunna kallas för att ha en ödmjuk inställning. Något du aldrig har hävdat dig vara, vad jag sett ;), men som andra kristna borde ta sig en funderare på. | |
| apbur | 2009-06-26 12:12 | |
 | Dyslekso, du skriver lite kryptiskt så jag är inte helt säker på att jag tolkar dig rätt. Jag tror Gud är beskaffad på ett sådant vis att det aldrig går att motbevisa. Jag är ju lagd åt naturvetarhållet, mår inte riktigt bra av att inte iaf ha fått närma mig svar på det mesta. Kanske finns en koppling där, vad vet jag. Jag har lite svårt att se vad för vetenskapliga rön som skulle kasta omkull min tro. Jag har ju redan nu, med den kunskap jag har och tillsammans med mitt förnuft, accepterat hypotesen att Gud existerar. Det är ju ett villkor för att öht kunna ha en tro. Jag vet inte om du har fått svar på det du undrade. | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2009-06-26 12:34 | |
| dyslekso- menar du att det är sunt att som troende aktivt söka bevis för att gud inte finns? konstig vinkling där tycker jag. tron i sig själv skulle ju kunna sägas skapa gud inom den som tror. tro blir aldrig vetenskap (som ju djupast sett också är tro), tro är tro just därför att det man tror på inte kan bevisas. det att man tror är meningen med tron, man accepterar att en viss dimension av livet inte kan förklaras och förstås och låter det vara så, vilande i tryggheten av sin tro. vad angår ödmjukheten som du efterlyser tycker jag att den är viktig på så sätt att man som troende inte gör sin tro till en dogm som man tycker att andra bör följa. att man inser att ens tro är just tro. personlig. | |
| Dyslekso | 2009-06-26 12:39 | |
| apbur: tack för det svaret. Så du menar att din naturvetenskapliga inställning kan vara en orsak till din gudstro? Om det är så är det intressant, men jag skulle hävda att en grundsten i naturvetenskapligt tänkande inte bara är att söka svar, utan att söka svar _i detalj_. Där brister religionerna totalt, det måste du hålla med om. Om man vidare har inställningen att man tror på något X och inte ser att något skulle kunna rucka på den tron, så låter det mer som att det är oomkullrunkeliga fakta vi har att göra med. Det låter inte längre som en hypotes som väl ändå ska vara möjlig att motbevisa. | |
| Dyslekso | 2009-06-26 12:47 | |
| carlmartin: "menar du att det är sunt att som troende aktivt söka bevis för att gud inte finns?" Nej, men om man inte kan föreställa sig en situation där man slutar tro på Gud tycker jag inte att man har en speciellt ödmjuk inställning. Jag kan föreställa mig en situation där jag börjar tro på Gud, varför skulle det inte fungera åt andra hållet? "det att man tror är meningen med tron, man accepterar att en viss dimension av livet inte kan förklaras och förstås och låter det vara så, vilande i tryggheten av sin tro." Återigen, jag hakar upp mig på den bristande ödmjukheten i det tankesättet. Man vet inte hur saker ligger till, men man väljer trots allt att tro på något till den grad att ingenting kan motbevisa denna tro. "vad angår ödmjukheten som du efterlyser tycker jag att den är viktig på så sätt att man som troende inte gör sin tro till en dogm som man tycker att andra bör följa." Men om man tror att himmelriket väntar för den som tror, hur kan man då avstå ifrån att hjälpa andra komma dit? Är inte det rätt grymt? | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2009-06-26 12:49 | |
| dyslekso- naturvetenskap och religion kan komplettera varandra och på så sätt tillfredsställa både intellekt och andlighet. när det ena måste utesluta det andra blir någon sida av människan lidade. det leder också lätt till antingen fanatism eller nihilism, bägge otrevliga fenomen om du frågar mig. | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2009-06-26 12:56 | |
| dys- "Men om man tror att himmelriket väntar för den som tror, hur kan man då avstå ifrån att hjälpa andra komma dit? Är inte det rätt grymt?" man kan inte "lära" någon att tro. tror jag. man måste "äga" sin tro. föda den, mata den, hålla den i handen när den är rädd (hehe). allt detta måste man göra själv. blind tro är inte bra. med blind tro menar jag att man tror på något som någon annan säger att man ska tro på, utan att "känna" tron inom sig. | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2009-06-26 13:02 | |
| dys- "Återigen, jag hakar upp mig på den bristande ödmjukheten i det tankesättet. Man vet inte hur saker ligger till, men man väljer trots allt att tro på något till den grad att ingenting kan motbevisa denna tro." händer det att man mister sin tro så händer det. tvivel har nog de flesta troende så det räcker ändå gissar jag på. att tro är för mig ett aktivt val. resten är tvivel. vet inte om andra har det så, men jag tror det. | |
| Dyslekso | 2009-06-26 13:03 | |
| carlmartin: "man kan inte "lära" någon att tro. tror jag." Om alternativet är att inte få uppleva oändlig lycksalighet (eller vad tror de kristna egentligen? Vad föreställer de sig livet efter detta som?) så borde man som troende närmast desperat försöka hjälpa åtminstone närstående att komma dit. Ett kort människoliv vägs mot evig lycka - att då ha inställningen att andra får hitta tron bäst de kan är väl ändå en förskräcklig inställning ... eller bara en brist på konsekvens i det egna tänkandet. | |
| apbur | 2009-06-26 13:07 | |
| Dyslekso, nu tycker jag visserligen du är lite orättvis. Är inte förutsättningen för att tro just att man tror att det kommer bestå? Visst, jag kan gifta mig med med den jag älskar men helt ärligt säga att jag inte alls kan se framför mig att det faktiskt skulle fortsätta vara vi hela livet, det vore inte ödmjukt av mig att påstå något sådant för det kan jag ju inte veta. Handlar det inte ganska mycket om inställning? Jag tycker mer du talar om tvivel, dvs, man tror faktiskt inte fullt ut på något som en sanning utan har alltid ett inneboende tvivel. Självfallet kan något få en att ändra sig. Du kunde ställt frågan "tror du du kan sia om framtiden" istället. Själv ser jag ett värde i att faktiskt fullt ut tro på det man har valt att tro på tills det ändras och i sin tur tro fullt ut på det nya. Jag har varit övertygad om saker jag nu idag helt förkastar. | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2009-06-26 13:09 | |
| dyslekso- du kanske har rätt... men jag tror rätt mycket på monkey see monkey do i det här tillfället. att leva som man lär. och det är ju inte så lätt :) det är svårt att vara trovärdig, och är man inte det skrämmer man nog fler än man drar till sig om man väljer att "missionera" | |
| Dyslekso | 2009-06-26 13:20 | |
| apbur: "nu tycker jag visserligen du är lite orättvis. Är inte förutsättningen för att tro just att man tror att det kommer bestå? Visst, jag kan gifta mig med med den jag älskar men helt ärligt säga att jag inte alls kan se framför mig att det faktiskt skulle fortsätta vara vi hela livet, det vore inte ödmjukt av mig att påstå något sådant för det kan jag ju inte veta. Handlar det inte ganska mycket om inställning?" Jag kan inte se varför man inte skulle kunna lämna utrymme för omständigheter som gör att man ändrar sin övertygelse. När man gifter sig är det kan det nog vara bra med en "religiös" inställning till själva förhållandet i fråga, men att säga att ingenting någonsin skulle kunna få en att ändra sig på punkten att förhållandet kommer att vara livet ut, eller oförmåga att ens föreställa sig något sådant är lite smalt, tycker jag. (Jag förmodar att den betydelseglidning ("inte alls"?) du gav mitt tidigare inlägg är oavsiktlig). | |
