Spelrum
| Giraffen | 42 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 15 |
| Inloggade | 57 |
Mobilspel
| Pågående | 19 493 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| carlmartin - Ej medlem längre | 2009-12-18 03:14 | |
 | apbur - "Redan här spricker ju teorin om att våld alltid föder mer våld. Tänk att var och varannan unge fick smisk, måste varit ett våldssamhälle innan 80-talet. Tur att vi har det så mycket bättre nu." jag fattar inte riktigt - barn som blev agade agade själva sina barn - våldssamhälle? ja. stora delar av befolkningarna i västvärlden behöver aldrig (knock knock) delta i krig - vi accepterar inte våld på samma sätt längre. föreställer mig att dessa saker hänger ihop litegrann. jag tycker definitivt att vi har rört oss i rätt riktning när det gäller respekt för individens integritet- iaf här hemma, allt som allt är det fredligare nu. mycket annat har ändrat sig i samhället sedan 80-talet. barn ser mer våld. det kan eventuellt ha bidragit till att dagens våld är mer synligt och utåtriktat idag. barn behöver klara gränser. håller med larvbrud om att bra föräldrar klarar att sätta dem utan våld. svårt att sätta gränsen för vad som är våld (ta i armen kontra vrida den...). | |
| Larvbrud - Ej medlem längre | 2009-12-18 03:17 | |
| "Vad är lika effektivt som en tydlig markering att gränsen är nådd som ett slag är?" Hade det varit en film eller en bok hade det ju varit effektivt att säga "Du är inte mitt barn längre" :) En gång skrek min mamma "Nu är det finito!". Jag tyckte det var lite fånigt men samtidigt blev jag rädd för hon hade aldrig sagt något liknande. Hon visade sin tillfälliga avsky och jag började fundera på om jag faktiskt kunde få henne att avsky mig för all framtid. Jag tycker inte heller man ska hota med att bryta med sina barn, men det var effektivt. | |
| Larvbrud - Ej medlem längre | 2009-12-18 03:52 | |
| Kanske har du gått och lagt dig, apbur, men jag svarar ändå, för jag är nyvaken :) "Har någon gått så långt att man spottar i ansiktet, som i sig är en väldigt känsloladdad och provocerande handling, vad ska krävas för att den personen aldrig kommer på tanken att göra det igen? Vad är lika effektivt som en tydlig markering att gränsen är nådd som ett slag är? Hur återfår jag makten över min tonåring som spottat mig i ansiktet?" Egentligen tycker jag du svarar på det själv. Tonåringen handlar enligt sina känslor. Ska man som förälder handla tillbaka med något som kan tolkas som ett känsloutbrott, om det är makt man vill åt? I nästan alla situationer där man blir pressad gäller det att inte ge vika för att inte bli ifrågasatt i sin maktposition. Låter man sig provoceras ger man ju vika. Det är klart att man kan välja en annan linje och vara mer mänsklig och reagera. Då kan man antingen slå eller börja gråta. I så fall tycker jag inte man ska slå för att straffa, utan för att försvara sig eller som ett uttryck för att man blivit triggad att gå över gränsen själv. Jag tycker i så fall man ska ångra sitt slag och be om förlåtelse. | |
| le-lou | 2009-12-18 05:13 | |
 | nä larvbrud, att hota att bryta med sina barn är knappast något man "ska" göra. Precis som väldigt många andra saker man inte "ska" göra. På pappret är alla perfekta och de allra allra flesta av oss vet rätt från fel. Jag tror varken min mammas eller apburs örfil eller vad det nu kan vara som kom i hennes exempel med sin bror - var menat att skada fysiskt. Det var en gränssättning och det fungerade, iaf för mig. Jag blev snopen, rädd, förbannad, ledsen - en massa känslor kom minns jag. Jag tänkte länge och väl på detta efter att det hade hänt. Men mest blev jag nog lite imponerad, eller det var fel ord - jag fick respekten tillbaka för min mamma. Inte för att hon gav mig en örfil, utan för att hon markerade så starkt att det är hit, men inte längre. Jag hade steppat över gränsen rätt duktigt och jag undvek det kraftigt efter det. Inte för att jag var rädd direkt, för själva örfilen. Utan för att den handlingen sa mig så mkt mer än några ord hade kunnat göra - det gav effekt och det är jag glad för. Någonstans så är vi också människor, och människor, oavsett om det handlar om kränkningar eller ren förbannelse kan göra sånt vi aldrig skulle kunna drömma om att skriva ut på ett forum.. i förväg. Jag förespråkar def. inte våld. Och inte heller den typ av aga som ts länkade till som innefattar jag vet inte allt. Men en örfil efter lång provokation som i gubbens fall med 13 åringen. Eller en uppstudsig femtonåring som spottar sina mamma rakt i ansiktet och hånskrattar. Nä, tyvärr. Ni får analysera det så mkt ni vill och dra vilka exempel som möjligt och jämföra - jag tycker det ÄR en extremt stor skillnad på att markera med en örfil som inte skadar kroppsligt alls (nu ska det pratas om vilka otroliga själsliga spår en örfil kan ge), och att faktiskt misshandla ett barn. | |
| Larvbrud - Ej medlem längre | 2009-12-18 05:22 | |
| Jag kan förstå att du blev impad, le-lou. Det jag inte får ihop är att man blandar ihop tillrättavisande slag och uttryck för frustration. Det kan vara nyttigt att få se andra ge uttryck för sin frustration. Däremot är det faktiskt korkat att i fostrande syfte gå över gränsen själv för att visa att någon annan gått över gränsen. Man glömmer bort att man som förälder förväntas visa upp andra egenskaper och att man är en förebild. Det man säger är att barnet inte får gå över gränsen men att man själv får det. Dubbelmoral. | |
| gnill | 2009-12-18 05:22 | |
 | Utan att bry mig så mycket om fallet ifråga så tänkte jag svara på frågan som TS har ifall ungdomar är har sämre hyfs/uppfostran nuförtiden. Idag har vi mindre discsiplin och auktoritet i uppfostran, och fäster större vikt vid relation barn-förälder känslomässigt än tidigare. Jag tror att man kan säga att man ersatt auktoritet med anknytning. Det funkar bra för de barn som verkligen får/har en stark anknytning. Ett barn med stark anknytning känner sin förälders "närvaro" mentalt (även när föräldern inte är fysiskt där) och det hjälper honom/henne att reglera sitt beteende. För de barn som inte får en stark anknytning till sina föräldrar däremot så tror jag att det kan bli katastrof vad gäller beteende när gränser/auktoritet saknas. Jag vet inte riktigt vad man ska göra åt det, som förälder själv med fungerande stark anknytning tycker jag att det är ett bättre sätt än det auktoritära, men jag tror som sagt att det får konsekvenser för de barn som inte har den möjligheten till anknytning... | |
| Bitte - Administratör | 2009-12-18 07:29 | |
 | Jag är mamma med 3 grabbar som idag är 18,20 och 22 år , funderar på om vi daltat med dom och inte satt tydliga gränser, Våra barn har fått lära sig vad som är rättt och fel, de har fått ta konsekvensen av sitt handlande redan från det som varit små. Tonårstiden har gått förbi utan några större bråk varken med oss föräldrar eller med varandra. Sedan har jag insett att man väljer sina "strider" och man kommer lång med att prata och behandla varandra med respekt. Bitte | |
| Comeon - Ej medlem längre | 2009-12-18 08:00 | |
| Men i så fall kan du ju inte säga le-lou att du är FÖR aga. Eftersom att aga betyder just det som jag länkade till?! Om du inte anser att man får smiska eller ge sina barn stryk så skulle i alla fall jag vara försiktig med att uttala mig om att jag är för aga. Jag är absolut inte en perfekt förälder, jag har tagit tag i mina barn precis så som du beskriver le-lou och formligen lyft in dom på sitt rum ibland. Men det är absolut inget som jag är stolt över. Jag har vid de tillfällena bett om ursäkt och pratat ut med mina barn när allt har lugnat ner sig. Anledningen till det är att jag skulle aldrig tillåta att mina barn höjde hand mot mej. Vad har jag då för rätt att höja hand mot dom? De är individer som alla andra. Och jag har lyckats att få de till omtänksamma, skötsamma vuxna individer utan att slå dom. När jag var barn så förekom aga i min familj som en uppfostringsmetod och jag kan lugnt säga att det inte förde något gott med sig. Jag och mina syskon har mått väldigt dåligt av det och vi har ingen respekt för den förälder som utförde det. Jag lovade mej själv att aldrig nånsin kränka mina barn på det sättet som jag själv blev kränkt. | |
| apbur | 2009-12-18 10:06 | |
 | Det här med att det skulle vara korkat att slå i uppfostrande syfte förstår jag inte riktigt. Jag tycker det är att idiotförklara människan genom att säga att man är likt ett härmande djur som inte har någon analysförmåga, ingen känsla för sociala beteenden utan helt går på vad mamma eller pappa gör. Jag menar, vi talar om en tonåring, inte en ettåring. "mamma säger att spotta i ansiktet är att gå över gränsen, när jag spottade henne i ansiktet fick jag en örfil. En örfil är att gå över gränsen, alltså måste det vara ok att gå över gränsen." | |
| monew | 2009-12-18 10:07 | |
| aga är föråldrat och fel | |
| monew | 2009-12-18 10:11 | |
| Bitte talar BRA | |
| Szechuana | 2009-12-18 10:14 | |
 | Undrar varför de flesta tar för givet att det är ungdomarna som är bovarna? Minns ett fall här i staden där jag bor. På löpsedlarna stod det typ "Äldre man till sjukhus efter kmivmisshandel av ungdomsgäng". Och debatten drog igång angående de ouppfostrade barnen av idag. Vad som aldrig togs upp i media var att mannen allt som oftast gick och slog efter ungdomar (och andra) med sin käpp, oavsett om de bara stod och pratade, satt och rökte eller vad de nu gjorde. En dag fick en kille nog, tog upp en pinne och närmade sig mannen. Han blev livrädd och fick en hjärtattack och föll i backen. Ungen rörde alltså aldrig mannen, men fick ändå skulden. Den gamle mannen skar sig dessutom på en buske när han föll, vilket i media tillskrevs en kniv. Så att man in media läser att en pojke blivit örfilad pga att han och hans kompisar trakasserat en äldre man behöver nog inte vara hela sanningen. Kanske har mannen under längre tid trakasserat ungdomarna? Kanske har ungdomarna gått för långt och hotat mannen, vilket fick honom att agera i självförsvar? Vi kan ju knappast veta efter att bara ha läst i tidningarna vad som hänt. Är ungdomar mer ouppfostrade idag? Nej, det tror jag knappast. Men ju äldre man själv blir, desto mer ouppfostrade förefaller nog ungdomarna. Är nog bara ett tecken på att man håller på att bli gammal. | |
| Minta | 2009-12-18 10:19 | |
| Jag såg en kvinna som såg lätt funktionshindrad ut gå på trottoaren där jag bor. Hon såg timid ut. Några "välartade" ungdomar började kasta snöbollar på henne. Jag blev helt paff eftersom de gjorde det så öppet och såg så välartade ut. Nu tror jag att hon nog brukade vara ganska taskig mot dem. | |
| Minta | 2009-12-18 10:21 | |
| Det finns ju också de äldre som alltid klagar på barn och ungdomar och säger taskiga saker. De är det ju väldigt roligt att reta. | |
| monew | 2009-12-18 10:23 | |
| ursäkta men "lol" | |
| Larvbrud - Ej medlem längre | 2009-12-18 10:23 | |
| apbur: Ungen spottar för att den tycker sig ha rätten att göra det när den drivits till en viss punkt. Om det är fel att göra så kan det ju inte bli rätt att föräldern klappar till ungen för att föräldern drivits till en viss punkt. Människan härmar andra människor hela livet och vi är faktiskt djur. Sen behöver det inte bli så att barnet tar efter allt föräldern gör. Däremot kan man ju tappa respekten om man hade högre tankar om sin förälder. Det är svårt att respektera människor som försöker skyla över sitt egna klumpiga beteende med att de minsann uppfostrar och sätter gränser. | |
| monew | 2009-12-18 10:25 | |
| bra sagt larv hade gubben haft lite mera "zen" i sig hade han ju gett killen en verbal lektion eller kanske ett samtal som blivit något bra | |
| monew | 2009-12-18 10:25 | |
| kanske hade han gjort mer impact om han bara börjat gråta | |
| Steve Zissou - Ej medlem längre | 2009-12-18 10:27 | |
| Apbur, det är klart att det är uppfostrande att slå någon. Man lär sig ju (om man åker på stryk) att det är okej att slå någon som gör fel, man lär sig också att "respektera" den som slår en (vilket ofta leder till undergivenhet, vilket säkert är något som kan komma en till nytta i arbetslivet och i förhållanden). Det är lite som när man pratar rökning. Det finns alltid rökare som har haft en släkting som rökte 2 paket commerce utan filter minsann och blev 108 år gammal och pigg som en nötkärna. Det finns alltid någon som har blivit vettiga människor av att uppfostras med fysisk bestraffning! Det är väl självklart. Men barnaga är inte förbjudet av en slump, av något mjäkighetsministerium eller vänsterliberala "soccermoms". Det är baserat på det faktum att barn som utsätts för "abuse" (såväl verbal som fysiska kränkningar) tar stryk och hamnar snett i större utsträckning än barn i familjer där man lär sig rätt och fel i mellanmänsklig kommunikation istället som en passiv del av ett maktspel (jämför hunden och dess matte). | |
| monew | 2009-12-18 10:30 | |
| "Det finns alltid rökare som har haft en släkting som rökte 2 paket commerce utan filter minsann och blev 108 år gammal och pigg som en nötkärna" lool | |
