Spelrum
| Giraffen | 23 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 1 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 17 |
| Inloggade | 42 |
Mobilspel
| Pågående | 20 213 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Memme84 | 2008-09-30 14:52 | |
 | Jag tror absolut vår sons farmor bara vill väl och jag vet inte om det hjälper att min sambo och jag sätter oss och ska prata med henne ihop. Utan är det nått som kommer funka så är det att min sambo ensam pratar med henne. Men han är ju så rädd för henne. Innan vår son föddes hade jag inga problem med henne men sen när han föddes så ändrades hon tvärt. Men jag är också säker på att hon inte gör det för att jävlas men det är fruktansvärt påfrestande. | |
| micro113 | 2008-09-30 14:52 | |
 | ElinHelena Jag tycker inte att du skall åka dit. Jag skulle aldrig acceptera att någon var nedsättande mot mig i mina barns närvaro -- därför att det visar barnen att det är okej att behandla dig nedsättande. Att bli nonchalerad är en sak, att bli kallad tillnamn och omtalad i tredje person som ett det är över alla gränser. En djup orättvisa mellan mina barn hade jag inte heller accepterat -- i det läget gör personen mer skada än nytta för barnen. Att din sambo ställer upp för fadern tror jag handlar om en djupare problematik -- och där tror jag inte du kan eller ska lägga dig i. | |
| Minta | 2008-09-30 14:53 | |
| Instämmer helt med Vulcans och Gnills inlägg. | |
| katalias - Ej medlem längre | 2008-09-30 14:55 | |
 | Memme, varför tror du att ett samtal med samtliga tre närvarande inte skulle hjälpa, men att ett samtal mellan din sambo och henne skulle det? Vad är det du vill att din sambo ska säga till henne, och tror du att det du vill är detsamma som din sambo? | |
| Bitte - Administratör | 2008-09-30 14:56 | |
| Jag har under mina år haft flera konflikter med min svärfar , en envis besserwisser, samt en kuvad svärmor,, jag är INTE FIN NOG,, Det gick så långt att jag sa till min man att du får välja jag eller dom !!! Han tog ett rejält snack med sina päron , nu har vi någon , halvkylig kontakt i alla fall,, det jag bestämde mig från start var att JAG TAR INGEN SKIT,, och detta har jag hållt fast vid Lycka till Bitte | |
| micro113 | 2008-09-30 14:57 | |
| Memme Jag tycker din sambo får ta sig i kragen och prata med henne ändå -- det är ju värt ett försök. Varför är han rädd för henne? Jag tänker att mina söner kanske skulle vara rädda för att ett samtal skulle få mamman att tycka illa om tjejen -- men inte att de var rädda för att säga något till mig. Ni får i förväg gå igenom vad han skall säga, och hur han skall uttrycka sig -- så att det blir rätt. Ett annat alternativ är ju att du skriver ett brev till henne -- då kan du ju se till att allt blir sagt på det sätt du tänker dig, och att inget ogenomtänkt slipper igenom. Något måste du ju göra åt situationen -- för skall du leva med att försöka gömma dig för svärmor, så kommer din tillvaro bli outhärdlig till slut -- plus att det sannolikt blir slitningar mellan dig och din sambo. | |
| katalias - Ej medlem längre | 2008-09-30 14:58 | |
| micro, jag skulle också gå väldigt långt för att överbrygg missämja i familjen. Den som inte gör det lägger nog inte stort värde på familj alls. Och ElinHelena har nog inga barn. De barn hon nämnde var sambons brorsbarn. | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2008-09-30 15:00 | |
| vulcan- väl talat. | |
| fansattra | 2008-09-30 15:00 | |
| Har du försökt att skriva ett brev? Skriv vad det är du tycker är jobbigt - inte att hon ÄR jobbig. Typ - "jag tycker att det är jobbigt när du ringer och vill att vi ska göra nåt för då känner jag mig så påpassad och blir så irriterad". Föreslå sen vad du tycker ska ändras - "jag kan ringa dig så kan vi bestämma när du och "barnet" kan ses så kan jag gå på gymmet-shoppa-till frissan- under tiden..."Fast det verkar ju som om den dryga människan vill umgås med dig också - ringer och vill att ni ska göra nåt tillsammans! Fy 17... Har du funderat på varför hon vill träffa dig - hon kanske tycker att du är trevlig? Ha en bra dag och lycka till med "häxan" och din egen familj... | |
| Minta | 2008-09-30 15:02 | |
| Jag vet flera farföräldrar som med djup sorg får träffa sina barnbarn bara mycket sällan och i vissa fall inte alls, medan de har en en god och nära relation med sin dotters barn. De har aldrig fått reda på varför de inte får träffa sina barnbarn, de har bara förstått att svärdottern inte tycker om dem. Det är så lätt att bara se sitt eget perspektiv. Det enda som hjälper är att prata öppet och försöka komma överens (om hon inte är alldeles tokig, men det tycks hon ju ändå inte vara, utan egentligen välmenande men utan att förstå att hon kan vara jobbig). | |
| Memme84 | 2008-09-30 15:07 | |
| därför hon lyssnar mer på honom än på mig.. | |
| katalias - Ej medlem längre | 2008-09-30 15:07 | |
| Minta, håller med varje ord. Men Memme har ju redan försökt prata med svärmodern, tydligen flera ggr. Utan resultat. Kanske har hon inte försökt tillräckligt tydligt, menar du? | |
| annaanderss | 2008-09-30 15:08 | |
| Själv har jag sagt upp bekantskapen med min svärmor sedan i våras när måttet verkligen rågades av att hon skällde ut mig efter noter på min födelsedag. Jag har försökt i 20 års tid att få det att funka men att hela tiden få höra att man gör fel, ser fel ut (tjock), är orsaken till alla bråk (även de som var innan jag kom in i bilden, förståss, även fast de aldrig bråkade tidigare..hmm...) att få höra att om barnen bodde hos dem i ett år då skulle de minsann uppföra sig, allt vi gör med dem är fel, att aldrig bli trodd när man säger något som har med mitt jobb att göra (jag ger mycket råd till kunder, men det är inget värt) utan hon tror det först om hon hör det på radio/tv/läser det någonstans/någon annan säger det... Att hon hela tiden är orättvis mot mina 3 barn (mellanbarnet existerar knappt i hennes värld) man ska bara ha ett barn, möjligen två om det är en av varje sort, så julklappar, födelsedagspresenter osv har mellanbarnet alltid fått mindre av än sina syskon., både i summa och antal. Hon var inte ens med på dopet. När vi försöker tala med henne (oräkneliga gånger) så får man bara höra att neeeeej dååå, inte gör jag skillnad.... Och sen är det som att slå huvudet i väggen, händer ingenting. Som sagt, det rann över för mig när hon skällde på mig så att jag grinade 1 1/2 timme efteråt detta som sagt på min födelsedag, för ett bråk som hon och min man hade börjat och jag kom in på slutet av. Nu är det ju mitt fel naturligtvis.... Jag och maken minns fel, det var jag som började, hon har rätt-enligt henne. Hon har ALDRIG bråkat med sin son..... (till saken hör också att hon har 3 gånger hotat säga upp bekantskapen med oss för att vi inte gjort henne till viljes i olika saker). Så för mitt eget välbefinnande så känner jag att jag verkligen inte kan ha henne i mitt liv. Det är dock inte lätt.... Maken är enda barnet och även om han håller med mig så håller han kontakten med henne för han känner "måstet". Jag funderar hur man ska kunna gå vidare och så fort jag funderar på att försöka reda ut saker med henne så säger hon saker till honom som han frågar mig om och då visar det sig att hon ljuger honom rakt i ansiktet.... Då försvinner genast tankarna på att ta kontakt.... Det är inte lätt att inte ha kontakt heller. Men det är dock mindre jobbigt att ha sagt upp kontakten än att ha kontakt med henne. Sen att hon anser att jag är elak och illasinnad får jag bjuda på. Jag hade hoppats på att hon skulle börja tänka till lite, maken tar dessutom upp det med jämna mellanrum, att hon måste fundera på sin roll i det hela MEN hon anser att hon inte gjort något fel alls och då är det ju inte någonting för henne att fundera på..... Det är bara mitt fel alltihop enligt henne och det är surt. Jag vet att vi är 2 som träter och jag skyller inte allt på min svärmor men det är heller inte bara mitt fel. Maken kommer ju i kläm men han stödjer mig och förstår mig och skulle nog helst själv inte ha kontakt med henne heller. Sedan är jag även orolig över de signaler det hela sänder till mina barn, kommer de att säga upp bekantskapen med mig när de har fått egna familjer och tycker att jag gör fel? Jag har förvisso sagt till dem att slå mig med en stekpanna i huvudet om jag blir som svärmor och jag tror verkligen inte att jag kommer att bli som svärmor, men rädslan finns där, det kan ju vara så att dumheterna kommer med åldern… Jag tror däremot att det är viktigt att TS pratar med sin man så att han är ok med det hela om hon verkligen överväger att säga upp bekantskapen för även om han kan hälsa på henne så blir det inte lätt. Jag har full förståelse för hur jobbigt du har det! Lycka till! Ps.Om någon orkade läsa ända hit så ber jag om ursäkt för ett långt och rörigt inlägg men det var skönt att skriva av sig lite! | |
| katalias - Ej medlem längre | 2008-09-30 15:09 | |
| Memme, i så fall bör du nog sätta dig ner med henne och verkligen prata. Bjud på en fika på neutralt ställe. Säg att du behöver prata om något som gör dig ledsen. Sedan säger du, precis som någon föreslagit, att du är jätteglad för att hon vill vara en aktiv och delaktig farmor, men att hon faktiskt kliver över en gräns ibland och att du som barnets mamma har svårt att acceptera det. Du måste tydligt tala om för henne att samtalet är synnerligen viktigt och avgörande, då lyssnar hon nog ska du se. | |
| Memme84 | 2008-09-30 15:11 | |
| mmm | |
| Minta | 2008-09-30 15:13 | |
| annaanders fall låter som läge för att säga upp kontakten, eller starkt reducera den. | |
| Minta | 2008-09-30 15:17 | |
| katalias, jag vet inte om det är tydlighet som saknas, det kan det ju vara. Både Memme och hennes sambo ska vara med på det, det är ju egentligen sambons ansvar att tala med sin mor, i alla fall att inte gömma sig. | |
| katalias - Ej medlem längre | 2008-09-30 15:21 | |
| annaanders, din svärmor mår uppenbarligen inte bra. Tycker nog att du tog rätt beslut att bryta kontakten där, och skönt att du har stöd av din man. Var inte orolig för hur dina barn ska tänka om dig. Alla svärmödrar är verkligen inte likadana! Du är inte din svärmor. Min egen svärmor är för övrigt trevlig och verkar inte ha något emot mig heller. Vi kanske inte blir bästisar ens med åren, men knappast ovänner heller. Jag tror att de flesta svär-relationer är sådana, och ger man bara den andra lite utrymme och vanlig respekt så borde det inte vara så svårt. (Säger jag som just tröstat syster i några timmar på grund av en riktig häxa till svärmor...) | |
| katalias - Ej medlem längre | 2008-09-30 15:23 | |
| Minta, det kan jag hålla med om. Men tydligen har inte sambon lika svårt för sin mammas beteende, det är därför jag tycker att Memme ska ta samtalet själv, som en mamma till en annan. | |
| fansattra | 2008-09-30 15:25 | |
| katalias - du har helt rätt tycker jag. sambon har dessutom inte några problem och då blir det bara konstigt om han ska ta diskussionen. | |
