Spelrum
| Giraffen | 26 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 21 |
| Inloggade | 47 |
Mobilspel
| Pågående | 19 627 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| klobba2 - Ej medlem längre | 2009-02-07 02:24 | |
 | I början av mammas bortgång, pratade vi dagligen om henne Nu nämner han aldrig henne, såvida inte jag gör det först. Mitt sorgearbete är långt ifrån färdigt, det känns fortfarande lite overkligt att mamma är borta. | |
| trashone - Ej medlem längre | 2009-02-07 02:25 | |
| Låter snarare som det är ts kris som speglas. | |
| klobba2 - Ej medlem längre | 2009-02-07 02:26 | |
| Det är väl det också........... | |
| CrazyQ | 2009-02-07 02:27 | |
 | Det är väl bättre än att han sitter hemma och är ledsen och bara gråter? Glöm inte bort att din pappa ALLTID är DIN PAPPA, OAVSETT! Och att han älskade din mamma till döden! Det dom hade tillsammans, går inte att radera, inkl. DIG! Låt honom nu leva, varal ycklig, men TILLSAMMANS med dig! Var glad för hans skull! Mamma lever vidare i era minnen! Varm kram! | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2009-02-07 02:28 | |
| Lilla hjärtat, det är din kris också. Prata med din pappa då, även om det vanligtvis inte är mäns starka sida att sätta ord på så skrämmande saker som k ä n s l o r. :) | |
| CrazyQ | 2009-02-07 02:33 | |
| Hänger med på SP! Har du verkligen själv pratat om DIN sorg? För den är så viktig! Är inte du och din pappa på samma nivå där, då kan det bli jobbigt. MEN! Din sorg är din sorg! Din pappas en annan! Glöm inte bort att ni båda har din mamma kvar i ERA hjärtan! På olika sätt! Klandra inte din pappa! Låt honom ha sitt liv och SIN sorg! Och du din! KRAM! | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2009-02-07 02:36 | |
| klobba, ett tips är att söka information på nätet om sorgens olika faser. Då kanske du har lättare att hantera både din pappas beteende och dina egna känslor. Jag tror du kommer "känna igen" er båda där nämligen. | |
| Ässät | 2009-02-07 02:38 | |
 | Bra svar SP.. även om de inte står en manual i hur man beter sig i olika skeden eftersom alla e olika men nåt liknande beteende kanske de finns. Sen e de lite skillnad på att vara partner och barn till en avliden.. | |
| klobba2 - Ej medlem längre | 2009-02-07 02:39 | |
| Det som slår mig är att döden alltid påverkar en på olika sätt. ingens död är den andra lik, men att man skulle vara tvungen att bevittna sin mammas död ,var för bara 2 år sedan helt otänkbar. mamma var sjuk ca 6 månader innan sin död. jag gick i samtal hos en terapeut under den tiden. men sedan drabbas man av den där ogripbara tomheten. Sorg är en sak smärta en annan men just tomheten är det värsta delen. | |
| homeopatrik - Ej medlem längre | 2009-02-07 02:40 | |
| Jag tycker att man ska låta andra leva sina liv. Även om det är familjen. Man äger dem inte. | |
| klobba2 - Ej medlem längre | 2009-02-07 02:44 | |
| Sp: Har tagit del av kontakt-nätet via cancerfondens hemsida | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2009-02-07 02:47 | |
| klobba, min farmor gick bort under liknande omständigheter och jag stod henne väldigt nära. Jag vet hur det känns, det är fruktansvärt. Man hinner inte fatta vad som sker, men plötsligt har det skett. Man tror inte att man skall kunna bli människa igen. | |
| Ässät | 2009-02-07 02:49 | |
| De e klart klobba.. hela ditt liv rubbades. Kvinnan som burit på dig.. sett till att hela din uppväxt varit trygg, funnits där som en mamma ska finnas för sina barn..är borta. Man är van att ens föräldrar alltid finns där när man behöver dom. Min mamma va oxå sjuk ett tag innan hon gick bort. Ingen vet riktigt va hon hade för sjukdom..nåt som va ovanligt o inte hade nåt namn. Hon lovade mig att hon skulle komma hem o sy klart min klänning som ja skulle ha på mig på min första skoldag... det blev inte så.. på min första skoldag höll ja min pappa i handen.. alla andra hade sina mammor med sig ..utom jag. Jag blev retad för det. Min styvmor kom som sagt in i mitt liv 5 månader senare o ja har aldrig klandrat varken pappa eller henne..han behövde en livskamrat för att orka sörja. | |
| CrazyQ | 2009-02-07 02:53 | |
| Hmmm....Klobba2....du visste att det skulle komma....likaså din pappa...han hann sörja under den tiden, inte du. Jag som också är mamma till en son, kan förstå hur det kan bli.....för hur det är är, blir aldrig en son vuxen i sin mors ögon, hon finns ALLTID där, jämt! Känns som om att du inte, vilket faktiskt var din mammas uppgift, kunnat klippa navelsträngen helt. Nu är det dags för dig också att leva och stå på egna ben! Din mamma kommer ALLTID att vaka över dig och finnas där! Låt din far vara lycklig! Det var/ har alltid varit din mammas önskan! Hon vill också att du ska LEVA! Vara LYCKLIG! Gå vidare och minnas henne för den hon var! Kom ihåg vad du fått från henne, vad hon lämnat till DIG! Lev med detta och ditt hjärta blir varmt av tanken på henne! Låt också din pappa minnas henne i sitt hjärta! Men LEV! Både du och han! KRAM! | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2009-02-07 02:59 | |
| Kriser kan ju också utlösa depression, dvs att man stannar kvar i det sörjande och ältande tillståndet, oförmögen att resa sig. Om du tror att det kan vara så i ditt fall, sök hjälp. | |
| klobba2 - Ej medlem längre | 2009-02-07 03:01 | |
| CrazyQ: skulle min sorg decimeras pga att jag visste att mamma skulle dö? Är du full eller??????? | |
| Ässät | 2009-02-07 03:02 | |
| Ja hon e full... | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2009-02-07 03:03 | |
| klobba, hon skriver att hon är full i ett tidigare inlägg ju! :) | |
| CrazyQ | 2009-02-07 03:09 | |
| Nej självklart inte, men det var inget som hände på en sekund. Du visste var det skulle sluta. Naturligtvis vill jag inte att du ska känna att jag bagellitiserar din sorg! Självklart inte! Din sorg är din! Men låt din pappa ha sin. Var hellre glad över att han inte sitter hemma och gråter..även om det kan tyckas galet det han gör nu. Men glöm inte bort att din mammas minne finns BÅDE i DITT och PAPPAS HJÄRTA, men på olika sätt! Kram! | |
| klobba2 - Ej medlem längre | 2009-02-07 03:11 | |
| Om min pappa satt hemma och grät skulle det kännas mer begripligt än att flänga på krogen.. | |
