Spelrum
| Giraffen | 47 |
| Krokodilen | 2 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 34 |
| Inloggade | 83 |
Mobilspel
| Pågående | 19 445 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Safflor - Ej medlem längre | 2009-04-15 00:13 | |
 | Jag har gjort den där resan ett par gånger. Första gången efter ett drygt tio år långt förhållande, andra gången efter tolv år. Anledningarna till separationerna var inte desamma som dina, men faktum kvarstod. Plötsligt satt man där med en väldig massa tid. Tid man var van att spendera på/ tillbringa med någon man kände lika väl som sig själv. Eller trodde att man gjorde. Vad skulle man göra med dessa oceaner av tid? Var skulle man börja?.. På ett sätt var det spännande, ett gigantiskt oskrivet blad. Men när verkligheten, det dagliga livet pockade på var det bara en jäkla massa tid man inte kunde fylla. Och den man var van att ventilera just sånt med fanns inte där. Där satt man. Och allt man företog sig eller fundrade på att företa sig verkade meningslöst och planlöst. Famlande. Det finns inga råd att ge tycker jag. Tiden kommer att fyllas av nya saker att göra av sig själv. Nya människor att relatera till. Det tar den tid det tar. Men det är väldigt mycket annorlunda när dessa långa förhållanden tar slut än när ett som bara varat ett par, tre, fyra år tar slut. Det är en hel epok, en livsstil som upphör. En gammal identitet som måste överges, en ny som måste skapas. Man vet inte riktigt längre vem man är som helt ensam. Det ordnar sig. Men det tar tid. Och litet finns alltid kvar. Jag vet hur det känns i det där vacuumet. Men jag kan inte råda dig. | |
| anneli72 - Ej medlem längre | 2009-04-15 00:38 | |
| Man går vidare. Jag vet att det låter krasst,cyniskt med mera. Kanske tom pragmatiskt. | |
| BenDavis | 2009-04-15 06:12 | |
 | Att fylla ut min tid är ingen problem då jag har ett par företag att pyssla med samt försöka komma på ett sätt att få ekonomin att rulla igen. Det är just att ha någon att dela allt med. Jag har mer vänner än de flesta och god relation med min familj men alla de känns så sekundära just nu. Ingen förstår som hon och hon har alltid funnit där som bollplank eller som sunt förnuft när jag har haft behov för det. ambientgalax: Problemet är att jag tror inte det kan bli bättre. Jag är en sån som analyserar, observerar och lär mig hela tiden och det jag kommit fram till att vårt förhållande har varit det bästa jag någonsin sett om man skulle kolla på det objektivt och jämföra med andra (både riktiga och fiktion). Jag har flera gånger konstaterat under de här tolv åren att om det tar slut så vet jag till 100% att jag aldrig kommer uppnå ett lika bra förhållande. Anledningen tror jag ligger i att vi blev tillsammans i så ung ålder och har växt upp tillsammans på ett unikt sätt samt att vi haft en helt bisarrt öppen kommunikation och därför kunnat lösa alla problem som vi stött på. Nu havererade det iofs. men även när det tog slut var det helt öppet och rakt på sak vilket kanske är anledningen till att jag inte är helt förstörd utan bara ledsen över att det är över samt tokig att inte ha någon att prata med. Jag är inte ute efter en ny fru just nu så några bilder blir det inte. Men tro mig, jag är snygg ;) Du har ju ingen bild heller så sluta fuska :P | |
| ambientgalax | 2009-04-15 06:54 | |
| ben- ändra dina föreställningar då om hur det är och borde vara så blir du nöjd | |
| BenDavis | 2009-04-15 07:05 | |
| ambientgalax: Det är rätt svårt att ändra det bara sådär, speciellt när man måste sänka sin standard. Saker som jag tagit för givet i vårt förhållande har de flesta andra aldrig upplevt i sina vilket får mig att inse att de flesta människor är ogina, egocentriska individer som sätter sitt bästa framför partnern eller förhållandet. Typexempel är när partnern inte får gå ut och roa sig utan en diskussion som lätt urartar i nån konstig svartsjuka. Eller att partnern inte får göra det h*n vill för att den andra partnern inte vill det. Jag har alltid kört med "öppen bur"-taktiken, alltså att fågeln är i buren med öppen dörr för att den själv väljer att vara där och inte för att dörren är stängd. På alla plan. Individuell frihet är det viktigaste i ett förhållande och av det jag sett så är inte det direkt normen. Visst kan jag säkert hitta någon som går efter den principen men det är så sjukt många andra saker. Vi kompletterade varandra perfekt också, men det har säkert att göra med att vi som sagt växt upp tillsammans. Vilket fall så är jag inte så sugen på att börja bygga något nytt. Jag vet inte hur framtiden ser ut men ett nytt förhållande känns jävligt avlägset. | |
| megasen | 2009-04-15 07:20 | |
 | Älta och berätta Efter en skilsmässa/separation kan man behöva prata mycket. Ett effektivt sätt att bearbeta en skilsmässa/separation är att prata med omgivningen om det inträffade. Man kan behöva prata om samma sak i timmar med olika personer. Det gäller att hitta personer som orkar höra "historien" flera gånger. Älta fasen kan pågå i några dagar till några veckor. Det kan vara bra att försöka välja ut de personer med omsorg som man lättar sitt hjärta för. Välj kamrater och släktingar som du har en bra relation till. Bäst är det att "använda" personer som själva varit i samma situation. De förstår lättare vad som händer. Var dag har nog av egen sorg så är det sagt en gång och in i gränder och på torg hörs minnet av en sång om längtan bort från var dags slit om högre ideal, om trofasthet och sann tillit. Än tycks den lätt banal, än tycks den stark och full av tröst inför en framtid svår, framsjungen ur de sviknas bröst med hopp om trofast vår. //Megasen | |
| ambientgalax | 2009-04-15 07:25 | |
| ben: hur vet du att du måste sänka din standard? det är oxå bara en föreställning | |
| BenDavis | 2009-04-15 07:29 | |
| Åter igen, det är kul att folk lägger ner tid på mig men det är bra om man läser det som skrivits. | |
| BenDavis | 2009-04-15 07:35 | |
| ambientgalax: Som sagt, jag har studerat och analyserat förhållanden för att inse det. Jag vet att jag kommer behöva kompromissa mig själv och mitt liv med någon annan i ett förhållande och jag kan inte leva så. Visst kan jag hitta någon med exakt samma intressen och livssyn men det lär bli trist efter ett tag. Tro mig, jag vet att jag aldrig kommer uppnå samma standard i ett förhållande igen. Man Kanske kommer nära, man kanske accepterar det och man kanske till och med lurar sig själv att det är bättre men innerst inne vet jag att det inte är sant. Att växa upp med någon är så sjukt speciellt, hon är trots allt en stor anledning till att jag funnit mig själv och är den jag är idag. Bara det att jag fortfarande är sjukt lycklig för jag vet att det här måste ske bevisar för mig att det här var något unikt som jag vet inte kommer ske igen. | |
| miss_ia | 2009-04-15 07:48 | |
 | Allting kan ske igen, fast på olika sätt. Jag trodde aldrig jag skulle hitta någon ny kärlek eftersom jag var skild med tre barn. Joho då, nu är jag gift igen och lyckligt kär OCH mamma till en till. Du kommer kunna gå vidare, men det kommer kanske ta sin tid. Samtidigt så får du minnas de bra stunder ni haft och känna glädje över det som funnits. | |
| grusplan | 2009-04-15 08:37 | |
 | Ben ... ärligt talat verkar det inte som du har några problem alls ,så jag förstår inte vad allt handlar om . Om du bara saknar nån att snacka med så skriv en kontaktannons , du vill inte ha ett nytt förhållande ,du sörjer inte det förlorade, det enda du tydligen tycker är jobbigt är att du måste ge dig ut o söka jobb?? Inte konstigt hon tröttnande | |
| BenDavis | 2009-04-15 08:55 | |
| grusplan: Klart som fan att jag är ledsen men jag är samtidigt glad för hennes skull. Jag har lärt mig med åren att förstå mina känslor och andras så jag kan inte sörja på ett egoistiskt sätt typ "Det är så synd om mig för att jag blivit lämnad" etc. Jag accepterar det här för vad det är även om jag har dött inombords och blivit själsligt amputerad. Jag kan handskas med såna saker själv och är inte ute efter det stödet utan blir mer drabbad av de praktiska sakerna som att inte ha någon här. Att söka jobb är det minst jobbiga i ekvationen. Jag inser att de flesta här verkar ha svårt att förstå min syn och vårt förhållande men hon drog inte för att jag inte var engagerad i förhållandet eller henne. Hon var allt för mig och lite till. | |
| Dalkullan | 2009-04-15 09:08 | |
 | Har nu läst hela tråden och fattar inte riktigt vad Ben vill... Kvinnan är borta, thats it.....men vill du ha en ny? Vill du känna passion igen och vara kär? | |
| Amiable | 2009-04-15 09:36 | |
| Så trist! Om du känner att du måste 'prata' och älta, börja skriv dagbok(riktig) lr en dagboksblogg på nätet. I det kan du får bort en massa frågor som du oftast har svar på själv. Har du litetur om du bloggar hittar du nån som t.o.m svarar i inlägg(som här). Det är ett sätt. Jag skriver själv och det har hjälpt mig på olika sätt i olika situationer lr mående. Alla avslut är början på något nytt! Ha det bra! | |
| BenDavis | 2009-04-15 10:50 | |
| Dalkullan: Just just nu vill jag ha någon att dela vardagen med, de små sakerna. Ha ett bollplank, någon som förstår mig etc. Eller rättare sagt är det det jag saknar mest. Passion och kärlek känner jag hela tiden även om det såklart är skillnad på kärlek mellan två människor och t.ex. mellan mig och min hund. Amiable: Jag är så dålig på sånt. Har startat flera skrivprojekt men de dör så fort även om jag vill och har passionen för ämnet. Tack för tipset. | |
| Amiable | 2009-04-15 11:25 | |
| BenDavis : det handlar inte om 'skrivprojekt' s.a.s... mera att det handlar om att ha en bok/collgieblock liggandes på köksbordet/bordet vid sängen lr i vardagsrummet tillgänglig när som helst, att du skriver i den, när du vill ha något sagt.. spelar egentligen ingen roll vad det handlar om. Man upplever så mycket mera(isig själv) när man hamnar i stiltje. Då är det skönt att 'kräka' ut en del *ler* Det är heller inget som _ska_ göras varje dag, utan när det känns som om det ska brista.. Du blir din egna terapeut på nåt sätt. | |
| BenDavis | 2009-04-15 11:35 | |
| Amiable: Kan vara bra då jag är van vid att göra det med henne annars. Och jag vill inte börja prata här med mig själv för då vet jag att jag gått för långt, hehe.. | |
| Amiable | 2009-04-15 12:00 | |
| BenDavis : jo kanske det, inte säkert att det passar dig ju :) Jag kommer ihåg hur det var när mitt avslutades efter 13år... fast vi hade ungar med. Hamnade i olika s.k faser. Mest i början var det nästan som en handlingsförlamning. Det var svårt att inte ha det invanda mönstret/rutinerna. Det tog ett tag att hitta 'hem' igen. Det blev som en exkution i mig själv. Ett nytt äventyr att bemästra. Jag bestämde mig att bli oerhört egoistisk med, inte så det drabbade barnen, men gjorde mycket för min egna del. Jag testade gränser. Har stannat upp lite men behöver nog ta tag i det igen nu... Indirekt så pratar du väl med dig själv i det du kanske kommer att skriva(om du skriver nåt). Vill du inte läsa det igen sen, släng 'skiten', bränn upp det - vad som helst. Låt det ta den tid du behöver. | |
| BenDavis | 2009-04-15 12:15 | |
| Det sköna är att jag har inte direkt haft några invanda rutiner mer än att jag gått ut med hunden samma tider typ så livet i övrigt drabbas inte så hårt. Visst att jag får som sagt fixa min ekonomiska situation och allmänt bygga upp men mitt liv har varit lika rörigt innan också. Enda skillnaden är väl att jag är själv nu. Tack. | |
| Dalkullan | 2009-04-15 13:05 | |
| Du får väl helt enkelt sätta upp nya mål inför framtiden. Vad vill du med ditt liv? Vill du ha ett fungerande förhållande igen så får du fundera hur du ska få ett sånt. Att du saknar någon att prata med i vardagen är inte så konstigt om du kommer att leva själv. Då får du helt enkelt använda dig av släkt och vänner ett tag tills du hittat en ny kvinna. Och inga klyschor nu om att det inte finns nån. Jag skiljde mig från ett 15 år långt förhållande som var perfekt i allas ögon. Världens bästa karl och jag lämnade honom, villan och gjorde så att mina barn blev boende på 2 ställen. Varför? Jo för att man kan inte leva med sin bror resten av livet och så kändes det. Jag ville få känna kärlek och passion igen på rätt sätt. Hur lång tid tog det då innan exmaken hittat en ny kärlek? Inte ens ett halvår. Inget jag missunnar honom utan är bara glad för hans skull, i dag är han dessutom omgift. Poängen i det hela är att man KAN känna kärlek igen, så även du och vill du inte leva ensam föreslår jag att du funderar ut hur du ska hitta din nya kvinna. Herregud, har du haft samma kvinna sen du var 16 år så kan du väl inte ha något att jämföra med. Tänk bara va spännande att få utveckla ett helt nytt sexliv ;-) Good Luck! | |
