Spelrum
| Giraffen | 39 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 4 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 31 |
| Inloggade | 74 |
Mobilspel
| Pågående | 19 730 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2009-09-03 11:52 | |
 | Jo, hellre en välformulerad fråga utan svar än ingen fråga alls. Eller? Symptomatisk, tror jag. En knivskarp hjärna tröttnar lättare eftersom den finner mest stimulans inuti sig själv. Man skulle kunna säga att din hjärna tömmer omvärlden på tyngden av sig självt, vad nu det betyder. :) | |
| Dyslekso | 2009-09-03 14:05 | |
 | Asch, inte tillräckligt bra på att googla bara. :) Men jag har faktiskt mailat en inom området framstående forskare och bett om länkar; vi får väl se om han har tid att svara. Det verkar annars kunna ha något med det kolinerga systemet och signalsubstansen acetylkolin att göra. De är iaf inblandat i inlärning. Håller med dig, gillar välformulerade frågor. Blir lite lycklig av att läsa frågor som jag tycker är intelligenta. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2009-09-03 14:18 | |
| Berätta vad (om) han svarade, jag älskar att lära mig såna saker. :) | |
| apbur | 2009-09-03 15:04 | |
 | Jag undrar om samma sak gäller människor som inte har förmågan att sålla bort oviktig information. Jag vet inte om ni redan varit inne på det men jag blev för ivrig för att ta mig tid att läsa igenom hela tråden. Jag tänker då om de människor som har en ADHD-störning eller befinner sig någonstans i autistspektrat inte upplever att de tröttnar på ett musikstycke på samma vis som "vanliga" människor. Och vad beror deras oförmåga att sålla bort information på? Det har väl med signalsubstanser och annat smått att göra som du redan varit inne på Dyslekso. Kan svaret närma sig om man tar reda på det? | |
| apbur | 2009-09-03 15:06 | |
| Nu skrev jag att svaret närmar sig oss istället för tvärtom. Som om svaret hade någon egen vilja. Jag har nog lite för förvrängd världsbild för att vara en tillgång i sådana här diskussioner :) | |
| Minta | 2009-09-03 15:14 | |
| Jag har hört att ADHD är en slags vakenhetsstörning i hjärnan. Eftersom hjärnan kämpar med att hålla sig vaken, blir kroppen väldigt aktiv. Det är därför de hlälps av amfetamin och blir lugna när hjärnans vakenhetsgrad höjs. Jag vet inte om störningar inom autismspektrat har med hjärnans vakenhetsgrad att göra. | |
| Minta | 2009-09-03 15:15 | |
| Clive Wearing, en musiker, saknar i stort sett minne men han kommer ihåg musik och njuter av den och han kommer ihåg sin fru. Det finns människor som inte njuter av musik och de lider av amusi. | |
| Minta | 2009-09-03 15:16 | |
| Han blir också glad när han ser sin fru. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2009-09-03 15:17 | |
| Jag hoppas mest att Clive Wearing njuter av sin fru. Men det förtäljer kanske inte historien. :) | |
| Minta | 2009-09-03 15:20 | |
| Jo, det gör han tydligen och han vet att det är hans fru trots att han saknar minne. | |
| apbur | 2009-09-03 15:28 | |
| Minta, jag tror de med Autism har svårt att sålla bort oviktig information. Det är just därför de kan lära sig fullkomligt onödiga saker som telefonkatalogen. Jag undrar om inte reaktionen i hjärnan kan trubbas av upprepad musik trots att man inte har något minne. Vet inte hur väl detta hänger ihop med minnesfunktionen. Minnet har ju däremot med vår identitet att göra vilket bör kunna påverka vad vi uppfattar som ljuv musik. En identitetslös person bör ju vara ett bra testobjekt om inte annat. Dementa människor kan ju ändra musiksmak total om man utgår ifrån vad de gillade när de var friska. Ändras signalsubstanserna i hjärnan och börjar reagera på hårdrock eller har det hela mycket med vår identitet att göra? | |
| Minta | 2009-09-03 15:33 | |
| En sak som är konstig med musik, i alla fall i mitt fall, att jag inte på långa vägar är så förtjust i musik som förr . Jag var helt beroende av att lyssna på musik när jag var ung, medan jag nästan aldrig gör det nu. Det ger helt enkelt inte samma kick. Det undrar jag över. | |
| Minta | 2009-09-03 15:34 | |
| Jag är inte dement än tror jag. | |
| Steve Zissou - Ej medlem längre | 2009-09-03 15:34 | |
| jag är inte dement, vad jag kan minnas | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2009-09-03 15:36 | |
| Jag har också märkt att känslan för musik mattas av. Jag blir inte lika drabbad nu eller rättare sagt jag blir det mer sällan. Men jag misstänker å andra sidan att jag är dement med tanke på hur disträ jag är. | |
| apbur | 2009-09-03 15:39 | |
| Det kanske är för att man slutar uppfatta höga liksom väldigt låga ljud ju äldre man blir. Det kanske är helt avgörande att man måste kunna förnimma dessa höga och låga ljudfrekvenser för att kunna uppskatta musik. Om inte annat öppnar det upp för fler stimuli. | |
| Minta | 2009-09-03 15:50 | |
| Man kanske inte blir lika lätt överraskad längre. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2009-09-03 15:57 | |
| Kanske det, eller så är det helt enkelt hjärnan som blivit sämre på att förvalta intrycken. Jag tycker att jag kan känna att min hjärna är mer statisk nu än om jag jämför med när jag var tjugo. Som tur är finns sätt att kompensera för denna mentala/kreativa utförsbacke. Erfarenhet skapar sammanhang och klokhet, det försöker iallafall jag trösta mig med. :) | |
| Minta | 2009-09-03 16:07 | |
| Ja, det låter bättre :) | |
| mommesfrites - Ej medlem längre | 2009-09-03 16:09 | |
| Jag kan tröttna på både musik, maträtter och människor. Passionen återkommer oftast sen en viss tid har gått men då är kärleken djupare och lugnare, inte med samma hetta som man avnjöt föremålet i fråga i en första, het förälskelse. Varför har jag ingen aning om, det är ju mer opraktiskt än om man kunde behålla vurmen konstant. | |
