Spelrum
| Giraffen | 2 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 0 |
| Inloggade | 3 |
Mobilspel
| Pågående | 19 377 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Steve Zissou - Ej medlem längre | 2009-10-01 10:00 | |
 | Altericia tar upp något som jag tror är viktigt: Att förlåta betyder inte samma sak som att acceptera. Om man kan förlåta, och verkligen klara det, så kan man växa starkare tillsammans. Det betyder inte att ett beteende är accepterat hos en partner, utan att man kan förlåta det som skett. Det är centralt tror jag för att över huvud taget kunna gå vidare, oavsett om man håller ihop eller går skilda vägar. Därmed håller jag inte med Micro t.ex.. Och framför allt tror jag inte det finns någon manual för hur man skall känna och hantera en otrohetssituation, så egentligen är alla pekpinnar och förmaningar ganska trångsynta. Tycker jag. | |
| wildman | 2009-10-01 10:01 | |
 | Håller med Steve om det där med att förlåta inte är samma sak som att acceptera. Fast det tror och hoppas jag inte någon läst in i det jag skrivit heller. | |
| micro113 | 2009-10-01 10:04 | |
 | Steve Jag har skrivit flera saker -- är lite nyfiken på vad det är du inte håller med om --- att otrohet är egoistiskt, eller att det kan gå att komma vidare --- eller nåt annat? | |
| alterica | 2009-10-01 10:08 | |
 | Jag menar inte heller att man ska tvinga sig till att förlåta, som jag skrev innan så tog det flera år för mig att förlåta mitt ex. Jag menar mer att slutdestinationen borde vara förlåtelse men om man inte vill så kommer man ju inte dit heller. Jag menar inte heller att "förlåta" nödvändigvis betyder att man ska fortsätta att vara tillsammans och leva vidare som lyckliga människor efter en otrohet. Väljer man det och det funkar så är det givetvis det rätta valet men man kan faktiskt förlåta någon men inte vilja ha något mer med personen att göra. micro, jag tror inte på att vissa handlingar är oförlåtliga men jag tror att vissa saker är helvetiskt svårt att komma förbi. Jag förstår inte riktigt vem som vill gå runt och vara arg på något/något för resten av sitt liv istället för att lämna det bakom sig. Inget är omöjligt vilket kanske är naivt att säga men hellre att man försöker än bestämmer sig för att det inte går innan man har försökt. | |
| wildman | 2009-10-01 10:10 | |
| Tycker alterica är klok. | |
| micro113 | 2009-10-01 10:14 | |
| alterica Man kan lämna saker bakom sig utan att förlåta. För vissa människor kanske förlåtelse är nödvändig -- för alla är det inte det, utan tvärtom man kanske helt enkelt mår bäst av att lämna saker där de är. | |
| Steve Zissou - Ej medlem längre | 2009-10-01 10:14 | |
| Förlåt Micro! Jag läste ditt inlägg som fan läser bibeln, och missförstod det helt! Det var ditt inlägg 9:33 och så missade jag din "uppdatering" efter. My bad. Wildman, nej jag tolkade det inte som att du menade det. Det verkar som en del, som altericia skrev, blandar ihop dem två. Att om man förlåter ett beteende så innebär det att man accepterar det. Så är det inte, menar jag. | |
| micro113 | 2009-10-01 10:15 | |
| Steve Okej - då är min nyfikenhet stillad :) | |
| wildman | 2009-10-01 10:24 | |
| "Man kan lämna saker bakom sig utan att förlåta." Då kallas det att förtränga ;-) | |
| dracena | 2009-10-01 10:35 | |
| Det är väl snarare personen som är otrogen som saknar självrespekt. Det är upp till varje individ att lära känna sig själv och därmed avgöra om man är lämpad för tvåsamhet eller öppna förhållanden, något som kan förändras över tid som mycket annat i ens personlighet. Att vilja klämma in människor i god/ond är omoget, en person som är otrogen kan väl ha utfört en mängd handlingar som kan betraktas som goda? | |
| alterica | 2009-10-01 10:47 | |
| Jag håller med wildman, enligt mig förtränger man det bara och känslorna man har förträngt kommer garanterat komma tillbaka förr eller senare som ett brev på posten. | |
| apbur | 2009-10-01 11:02 | |
| Jag håller med om att man alltid ska försöka ha förlåtelse som mål, sen om man lyckas komma dit är en annan fråga. Att anse att vissa saker är oförlåtligt gör inte att man förtydligar vad som är rätt och fel. Har inget fel begåtts finns heller inget att förlåta. Jag tror inte det finns gränser för förlåtelse som vi kan tala om för varandra, jag tror heller inte man kan säga att man ALDRIG skulle kunna förlåta vissa saker. Man har ju inte levt hela sitt liv, det finns mycket tid kvar till att kunna förlåta. | |
| Steve Zissou - Ej medlem längre | 2009-10-01 11:06 | |
| Word dracena! | |
| SweetestDown | 2009-10-01 11:22 | |
| Men herregud. Man är väl bara människa. Visst, det är fel att vara otrogen, men den som aldrig syndat kan ju kast första stenen. Jag har då förlåtit otrohet och inte ångrat mig. Förstår dem som inte kan förlåta, men att säga att någon är ond för att man varit otrogen är lite fjantigt. Det kan ju finnas tusen förklaringar till varför något sånt händer och det är skillnad på otrohet och otrohet. | |
| wildman | 2009-10-01 11:24 | |
| Jag tycker vi ska passa oss för att använda ord som självrespekt överhuvudtaget. Om man saknar eller inte saknar detta behöver nog inte ha med saken att göra. Frågan är alldeles för komplex för att man ska kunna göra sådana kategoriska uttalanden. | |
| johnlin | 2009-10-01 11:24 | |
| Jag skulle förlåta min man om han var otrogen. För om han skulle vilja vara med någon annan så kan ju inte jag hindra det. Det är ju hans känslor och val. Fast jag är inte så säker på att jag skulle kunna leva mer med honom. Fast idag tycker jag att det är svårt att säga vad som egentligen är otrohet. Visst fysisk sex med ngn annan är ju klart. Men var går gränsen? Är kyssar otrohet? Cybersex? För om cybersex är otrohet, så är väl eg porr det också eftersom man tillfredsställer sig själv men tänker på någon annan. Porr är väl inte så "allvarligt", men jag vill ändå inte att min man ska titta på andra kvinnors underliv och fantisera om det. | |
| Miss Yoco - Ej medlem längre | 2009-10-01 11:30 | |
| "Vi är aldrig så värnlösa inför lidandet som när vi älskar, och aldrig så bottenlöst förtvivlade som när vi förlorat den människa vi älskar eller dennes kärlek." Så uttryckte sig Freud, och jag håller med honom. Alla som älskat från djupet nångång vet hur sårbar man då är. Hur man flyger med lätta vingar när kärleken är som vackrast, och hur bottenlös sorgen kan kännas när samma kärlek visar sina aviga sidor. "It takes two to tango", visserligen, men att skylla otroheten på den andra parten vore bara för fegt. Nog skall man kunna ha så mycket råg i ryggen att man öppet och uppriktigt kan tala med varandra även om svåra saker, om sådant som man inte tycker fungerar i förhållandet. - Fast min känsla säger att det inte heller är sådär alldeles sällan förekommande att någon person kan ha ett hur fint förhållande som helst, och ändå håller på och strular med andra. Mekanismerna bakom sådant beteende tror jag kan vara mångfasetterade och är - som sagt - sällan orsakade av personens livspartner. Ett förhållande måste väl ändå bygga på att man månar om och respekterar varandra - från djupet. Och i ett sådant förhållande finns det inte utrymme eller acceptans för otrohet. | |
| SweetestDown | 2009-10-01 11:35 | |
| Miss Yoco, menar du att om du varit tillsammans med någon i flera år, ni bodde ihop och hade ett liv ihop, skulle du då lämna allt det för att han en gång legat med en annan? | |
| wildman | 2009-10-01 11:40 | |
| ""It takes two to tango", visserligen, men att skylla otroheten på den andra parten vore bara för fegt. " Man kan aldrig skylla på någon annan öht för dom val man gör, men samtidigt är det som regel naivt och tro att man själv inte bidrar till dom val folk gör. Sen- inga regler utan undantag förstås. Jag tycker nog snarare att ett vanligt problem är att den ena parten ser sig som felfri och därmed bäddar för problem i förhållandet som kan ta sig diverse destruktiva uttryck. Är man kommunikativ och ödmjuk så blir det ju sällan problem. det är när detta haverar som man är inne på en farlig väg. | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-10-01 11:41 | |
| har läst alla inlägg i tråden,en del håller jag med å andra inte jag har inte varit otrogen,har haft chansen ja vem har inte det?men de finns inte där för mig,hur än dåligt de varit i mitt förhållande så länge jag är kvar så existerar inte ngt med ngn annan har varit med om att en person varit otrogen mot mig,de kändes som om han våldtog min själ med den handlingen.....som om en kniv skar sönder hela jävla kroppen på mig,för jag tar förhållande på så tort allvar å seriöst å jag kan bara inte förstå å kommer aldrig göra det heller jag har massor å säga om detta egentligen men vill inte bli för långrandig! otrohet är ngt jag totalt tar avstånd ifrån,att ngn gör ett snedsteg,fine,men de som gör det om å om igen ja dom ger jag inte mycket för....att man är med ngn annan är inte ngt som bara händer"sorry jag slant"man har alltid ett val så länge inte ngn håller en pistol mot ditt huvud för övrigt håller jag med Miss Y | |
