Spelrum
| Giraffen | 31 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 28 |
| Inloggade | 59 |
Mobilspel
| Pågående | 19 244 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Leopardhonan | 2010-07-24 15:34 | |
 | Försök att aktivera dig varje dag med saker som gör att du tänker på annat. Tyvärr inget som jag själv klarar särskilt bra, men jag vet att det fungerar då jag och en killkompis hängde nästan varje kväll och gjorde saker då vi båda lämnat partners bakom oss.. Just nu är det sommartider man ska vara glad och bada och sola och ha picknicks, men jag ligger mest inne.. Kompisar är på semester med sina sambos, etc, så för mig är det svårt att aktivera mig när mina vänner är på annat håll.. Visst ligger man där i sängen och tänker si och så, kan inte sova, gråter, önskar att det vore på ett annat sätt, men samtidigt så tror jag på ödet. Blev det så så var det menat så och du (och jag) kommer förmodligen träffa någon mer passande i ditt/vårt liv. Jag är själv vid ett vägskäl i mitt liv och måste försökta rycka upp mig och göra saker, för jag sitter bara hemma nu och analyserar och tänker på hur jag ska fortsätta, med eller utan. Men jag tror ändå det är bättre att vara själv och bli lycklig än att vara två och ständigt bli besviken och olycklig.. lycka till. kram | |
| Leopardhonan | 2010-07-24 15:35 | |
| En terapeut eller psykolog är också att rekommendera, iaf i mitt fall, och man ska inte skämmas över att be om hjälp, att bolla tankar och känslor, att gråta ut hos någon.. Det hjälper. | |
| Leopardhonan | 2010-07-24 15:40 | |
| En sak till som är bra att göra, en postitiv och en negativ lista.. vad var bra, vad var dåligt, ofta kommer man ju ändå fram till att det mesta var dåligt när man börjar jämföra, men man vill bara minnas det som var bra tyvärr | |
| Anon20080107 - Ej medlem längre | 2010-07-24 16:00 | |
 | Scarpetta: Det ena behöver inte utesluta det andra. Jag utvecklar mig hela tiden. Iaf jobbmässigt vilket är det jag gör mest hela tiden. Allt är inte nattsvart, bara det att jag saknar honom och oss (innan han blev av med jobbet) | |
| Anon20080107 - Ej medlem längre | 2010-07-24 16:06 | |
| Leopardhonan: Önskar att jag kunde säga något till dig som gjorde det bättre. Jag har kommit ganska långt egentligen, jämfört med var jag har varit. Men det jobbiga nu är den konstanta känslan av besvikelse. | |
| Anon20080107 - Ej medlem längre | 2010-07-24 16:07 | |
| Take Aim: Ja, vi träffas fortfarande. Men jag har valt bort många tillfällen för att jag vet att jag inte skulle kunna hantera det. Vi har dessutom hur många gemensamma vänner som helst. Vilket inte gör saken bättre. | |
| Scarpetta - Ej medlem längre | 2010-07-24 16:11 | |
| Fast man är inte det man gör. | |
| Mammaoxå | 2010-07-24 16:55 | |
 | Jag tror aldrig att man kommer över det. Man får lära sig leva med det. Jag gråter fortfarande ibland fast det nu har gått två år. Jag kan ibland tänka på hur många det finns som antagligen känner den här fruktansvärda sorgen och saknaden. | |
| Anon20080107 - Ej medlem längre | 2010-07-24 18:47 | |
| Scarpetta: Vad är man då? Om man inte är det man gör? Man kan ju inte vara något man inte gör. Livet går ju vidare, vill bara förtydliga att mitt liv inte var skit innan eller efter jag var tillsammans med honom. Det är bara detsamma. Grejen är att jag vill komma över honom, och inte känna att jag vill döda något så fort han åker på "vår" resa eller gör något annat som jag ville att vi skulle göra tillsammans. | |
| Leopardhonan | 2010-07-24 19:00 | |
| Du måste nog sluta umgås med honom för att komma över honom, hur ska det annars gå till? Du påminns ju hela tiden om ni umgås. Tror du helt "enkelt" måste börja umgås med nya/andra vänner, innan du själv går under | |
| bahrt - Ej medlem längre | 2010-07-24 19:27 | |
| Du/Ni har ju trots allt gjort ett val att gå skilda vägar, ibland får man ta konsekvenserna av det. Du har ju inget facit att gå efter direkt, livet hade kanske vart lika illa som det va innan om ni fortsatt gå vidare tillsammans. Förmodligen sitter du inte hemma å deppar hela dagarna, utan har det ganska bra liv i övrigt antar jag? SÅ njut så mkt du kan av det bra i vardagen så kommer du glömma han mer och mer! | |
| Jesper M | 2010-07-24 19:45 | |
 | jag tycker det bästa är att bryta all kontakt, unfrienda på facebook, ta bort nummer, be eventuella gemensama vänner knipa om vad han pysslar med osv. sedan läker tiden alla sår. | |
| Hebbelelle | 2010-07-24 19:52 | |
| Bryt all kontakt och åk till pridefestivalen! | |
| zagg - Ej medlem längre | 2010-07-24 20:14 | |
| Vilka intressanta inlägg! Jag är inte alls i samma sits, men jag känner igen allt som sägs. Scarpetta: mitt i prick! Jennieal, lyssna på Scarpetta! Varje gång du tänker på honom och hans fantastiska nya utveckling, som du nu INTE får ta del av, surt...Styr då genast om tankarna på hur Du vill utvecklas istället, och AGERA efter det. Vill du bli smalare,träna mer? Vill du studera? Vill utmana din trygghetszon?Vill du något annat galet som är till för enkom DIN utveckling. Åka som volontär till Guatemala o.s.v. Observera att nu talar vi INTE om arbete. Om du tänker att det inte är någon mening att göra något, för du kan inte göra det med honom, ja då är det fel sak att göra och inte något DU vill för din skull. Det kan bli fantastiskt resultat om du styr alla dessa längtans känslor, tankar och energi åt ditt eget håll, istället för att nära honom. Desutom, ABSLUT krav är att initialt inte träffa honom under några som helst omständigheter. Allt detta är redan sagt, och det är sant om man vill hjälpa sig själv.... lite snabbare än att tiden läker alla sår. Du låter beroende, och det är en process att ta sig ur det. Längtan är en sak, beroende en annan. | |
| Megaherz | 2010-07-24 20:43 | |
 | Jag var i en liknande situation, botade det med en "övergångspojkvän" och läkte omärkligt någon gång under tiden. Kan fortfarande tänka på vad vi hade och hur mysigt det var, och är glad för mina fina minnen men det gör inte längre ont och den panikliknande känslan av att han gör saker med andra och kanske inte tänker på mig och hur vi hade kunnat ha det ihop är borta. :) nu har jag dessutom gått och blivit kär igen, jösses vad fnittrig man blir av det | |
| mrperfect | 2010-07-24 23:07 | |
 | Känner inte igen ett piss jag | |
| anneli72 - Ej medlem längre | 2010-07-24 23:12 | |
| Nej,man får inte haka upp sig på människor i sin närhet. | |
| -rå fisk - Ej medlem längre | 2010-07-24 23:19 | |
| enkelt. man skaffar en ny bättre. | |
| anneli72 - Ej medlem längre | 2010-07-24 23:32 | |
| Ja,det har gjort i hela mitt liv. | |
| acron - Ej medlem längre | 2010-07-25 00:29 | |
| Här blev det bekanta situationer, mycket är väl för att man är i en sån själv. Gått över ett år, haft ett kortvarigt förhållande efter att det tog slut, men kunde inte fortsätta när jag kom på mig själv med att tankarna kretsade kring mitt ex lite väl mycket. Är tillbaka på ruta ett igen, ett år senare. Sen är det sommar också - blah... Det sämsta är nog att vi har väldigt många gemensamma vänner och att jag ibland känner mig tvingad att välja bort saker bara för att hålla mig undan. Värst är väl att man känner saknad och samtidigt vet att det inte längre spelar någon roll. Nog suger det alltid. Lider med alla som ska behöva känna samma sak, eller värre för den delen... såna plågor önskar jag nog ingen. | |
