Spelrum
| Giraffen | 33 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 23 |
| Inloggade | 56 |
Mobilspel
| Pågående | 19 877 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| E_Cantona | 2010-10-17 22:13 | |
 | Kan säga att det fan inte blir enklare:( Har levt så i snart 11 år och jag tycker det är skit när barnen åker ännu men man får försöka så gott det går. Mina tycker det funkar bra, bara den äldsta som funderar på att bo här 100% men hittills har vi inte kommit så långt och eftersom det funkar så bra med exet så känns det inte rätt. Jag hade ju turen att skaffa barn med en klok partner så det mesta flyter men saknaden efter barnen blir tyvärr inte hjälpt ett skit av det:( Jag blir skitglad för varje extradag de stannar här...haha | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2010-10-17 23:15 | |
 | ja, jag ska intye gräva ner mig mer. jag har faktiskt en liten plan också. jag funderar på att skaffa häst. baktanken är ju att då kommer tjejerna ändå vara med mig på sin fritid...;) men det är iaf ngt. tack alla i tråden! | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2010-10-17 23:18 | |
| sen vill jag säga till er som funderar på att separera. jag tycker inte att det var värt det- att inte få vara med sina barn. jag blev varken misshandlad eller något annat fruktansvärt, det var bara kärleken som tagit slut. idag undrar jag över hur hemsk det kan ha varit, aldrig lika hemskt som att leva utan barnen iaf! men det är jag. | |
| Cover Me | 2010-10-17 23:59 | |
 | Lider med dig ramsay... Anledningen till att jag fortfarande är kvar i mitt numera bara kompisförhållande är just det - jag skulle inte stå ut utan att träffa mina ungar varje dag. | |
| le-lou | 2010-10-18 00:23 | |
 | usch vad tragiskt. att leva i dåliga förhållanden gör inga barn lyckliga. hellre är jag iaf överlycklig 2 veckor i månaden och går i saknad resten av månaden än att leva olycklig hela tiden. Tycker synd om er som lever i dåliga förhållanden för att kunna vara med barnen. Det är ert val men fy vad bittert. | |
| tina_xx | 2010-10-18 00:40 | |
| håller helt med le-lou... även om man tror att man kör ett bra spel så märker barn mer än vad man tror.. barn märker då det inte är kärlek mellan föräldrarna..eller de föräldrar som lever så tvingar sig att krama o pussa varandra inför barnen? | |
| Satyra | 2010-10-18 02:26 | |
 | Min son har bott varannan vecka hos oss föräldrar sedan vi skilde oss när han var tio (han blir snart 19 nu). Det har hela tiden fungerat helt komplikationsfritt, pappan och jag inte en endaste gång bråkat om något överhuvudtaget, gällande sonen. Pappan är omgift sedan sex år tillbaka och det fungerar även superbra mellan hans nya fru och sonen, vilket gör att det även fungerar bra mellan henne och mig. Visst kan "pappaveckorna" kännas jobbiga och ibland oändligt långa, men eftersom jag ändå vet att sonen får det bästa av två världar, (vi lever helt olika typer av liv numera, pappan och jag), av två föräldrar som verkligen älskar honom och vill hans bästa, så tar jag min egen längtan med ro ändå. Har däremot nu och då oroat mig för att det ska kännas "hattigt" för sonen att flytta runt stup i ett. Har därför tydligt och klart sagt till honom från start att OM han hellre vill bo hos bara den ena - (även om "den ena" inte skulle bli jag!) - så måste han säga till så fixar vi det. Han har dock hela tiden stått fast vid att han vill bo varannan vecka och inte alls lider av det på något vis. Det kanske är svårare då barnen är yngre än han var när han inledde sitt varannanvecka-boende. Vet inte om jag tycker att det skulle vara så lyckat för barn under ca. fem år. t.ex. Tror att så små barn nog kan behöva större kontinuitet för att känna harmoni än äldre barn kräver. | |
| MissVe | 2010-10-18 05:39 | |
 | Vad många kloka inlägg! Är själv separerad sedan 13 år med tre barn som bott varannan vecka. En har flyttat hemifrån nu. Med en bra pappa som tar lika mycket ansvar så har det fungerat och barnen trivs på båda ställena. För mig har längtan alltid funnits med mig, ständigt. Men jag kan också njuta av de ensamma veckorna nu, men det tog tid. Det jag funderar på ibland är min kvinnoroll, vad en kvinna är. Vad samhället säger att vi ska vara. Jag tror att det handlar mycket om hur synen på kvinnan är och vilka förväntningar som ställs på oss. Utan barn, ingen kvinna... Det finns nån slags skam över detta att inte vara med sina barn hela tiden, en skam att våga känna att det är skönt ibland att göra något utan dem. Jag lider med dig ramsay som har det svårt och hoppas att du ska hitta in i ditt liv som det ser ut nu, helt och hållet. Att leva kvar i ett kärlekslöst förhållande var för mig inget alternativ, mina barn mår bra av två föräldrar som mår bra på var sitt håll. Jag ser det som en rätt för barnen att få se två föräldrar som tar ansvar för sina liv och sina känslor. Då kommer de våga ta sig och sina känslor på allvar också. | |
| Mamik | 2010-10-18 09:45 | |
 | Jag har inte behövt att ha barn som bor växelvis och jag skulle inte vilja ha det så heller, men jag förundras av er mödrar som "saknar" era barn så mkt de veckor de inte är hemma. Är ni inte medvetna om att barn bara är till låns? En vacker dag flyttar de hemifrån, hur ska ni klara er då? Har ni otur så kanske de flyttar till ett annat land, så det blir besök max en gång/år. Min egen son flyttade 1,5 mil, men jag ser honom inte mer än några minuter varannan vecka, när vi överlämnar hans post. Eftersom han jobbar så mkt och har ett eget liv, så finns det inte tid till att umgås. Mitt tips till er med bortavarande barn, skaffa ett eget liv de veckor de inte är hemma. Det kan, som sagt, bli ännu längre perioder senare. | |
| magnusito | 2010-10-18 09:50 | |
 | Barnet ska heller inte bo på ett ställe bara för att den föäldern blir så ångestfylld. Då får barnet en roll deet inte ska ha. Ska man vara lite drastisk är det bättre att de i så fall bor hos den andre. | |
| Grymming | 2010-10-18 09:58 | |
 | jag har min son varannan helg. Men nu är det tänkt att jag ska börja ha honom halvtid. Mamman motarbetar mig och säger att det är för tidigt och att jag borde vänta tills hon oxå blir sambo. Jag tror dock det handlar om att hon blir av med ett underhåll på 1273 kr i månaden...plus halva barnbidraget. Hon fattar inte att min största förlust med att lämna henne var att jag inte kan träffa min son när jag vill. | |
| magnusito | 2010-10-18 10:02 | |
| Ja en del mammor utgår ifrån att det är de som ger ifrån sig barnet när det är de som faktiskt får mest tid av barnet. | |
| le-lou | 2010-10-18 10:07 | |
| Grymming - eh varför skulle du vänta med att träffa ditt barn mer - på att hon ska bli sambo? Var är logiken bakom det? Hur resonerar hon?? | |
| Mamik | 2010-10-18 10:10 | |
| Grymming, som du säger är det säkert till stor del en ekonomisk fråga, tyvärr. Men en det av traumat kan vara just känslan av övergivenhet, som många mammor känner, när barnen inte är hemma hos dem. Jag, personligen, har svårt att se de stora fördelar ett växelvis boende har för barnen. Jag ser hellre att man bor så tätt att barnen kan komma och gå som de vill, har man ett bra förhållande med sina barn så får man också träffa dem mkt. Sen anser jag att oavsett hur man löser boendet så är man lika ansvarig, så det borde inte med automatik vara så att den som bor tillsammans med barnen ska ha barnbidrag och underhållsbidrag. Jag flyttade några mil från exet så umgänget var inte så smärtfritt som jag skulle ha önskat, men sonen fick komma till pappa när han ville och pappa hade också mkt att säga till om i det fallet. Vi hjälptes åt att skjutsa fram och tillbaka. Grundregeln var det klassiska varannan helg, men det blev mkt mer. Ända tills mitt ex. gift om sig och sonen var så stor att han åkte själv, när han ville och exet sa att han ville att sonen skulle ringa dagen före. Så välplanerad var/är inte vår son, så numera träffas de, tyvärr, bara några ggr/år, i samband med födelsedagar och större helger. | |
| Mamik | 2010-10-18 10:26 | |
| Måste fråga er mammor som saknar era barn så mkt, även när de är 10 år och uppåt. Gör ni fortfarande frukost till era barn? Sköter deras tvätt ? Mm, mm. | |
| magnusito | 2010-10-18 10:49 | |
| Växelvis boende kan vara en sak som barnen finner sig och mår bra i. Det är inte bara den yttre formen man får stirra sig blind på. Att de bor på ett ställe kan naturligtvis också innebära negativa aspekter för barnet. | |
| Grymming | 2010-10-18 11:37 | |
| Hon tänker bara på sig själv. Så länge hon inte har nån vinning utav en situation så skiter hon i det och försöker vända det sin sin egen fördel. Det roliga, eller tragiska, är att hon tjatar på mig att det är en viktig tid att umgås med min son. jag har honom ca 6-8 nätter i månaden just nu och betalar ändå fullt underhåll. Skulle kunna göra det tuffare för henne men jag tänker ju att pengarna går till min son, vilket jag betvivlar starkt. jag kämpar vidare iaf! | |
| Tess 08 | 2010-10-18 12:15 | |
 | Grymming- Är barnet litet?? Hoppas verkligen det löser sig för dig, att du får träffa barnet mer och att mamman tänker på lite mer än sig själv... Jag har absolut ingen erfarenhet i att separera eller behöva vara utan barn varannan vecka (eller mer), men förstår resonemanget om att de saknas den vecka de inte är hos en. Jag har däremot svårt att sätta mig in i att livet skulle vara så upphängt på barnen att de veckor man inte har barnen så "lever" man knappt. Låter jättejobbigt! Men så tänker jag på alla PAPPOR som vill, men inte "får" ha sina barn mer!!! Det är (troligtvis) lika jobigt för dom! | |
| nystan1 | 2010-10-18 12:15 | |
 | Jag har absolut inget konstruktivt att komma med då jag inte varit samma situation. Vill bara säga att jag inte ens kan föreställa mig hur mycket ni måste längta! Det spelar väl ingen roll att barnen ska flytta hemifrån nån gång i framtiden.. | |
| sargens | 2010-10-18 12:31 | |
| Typiskt kvinnor att skaffa barn med en man som dom inte sen kan hålla ihop med. Tänk efter innan ni skaffar barn! | |
