Spelrum
| Giraffen | 9 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 4 |
| Inloggade | 13 |
Mobilspel
| Pågående | 18 998 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| recidivfara - Ej medlem längre | 2012-03-16 23:36 | |
 | och vem sa att det var det? dömandekommentarerna har jag koll på dock. | |
| nettan23 | 2012-03-16 23:37 | |
 | Barn behöver värn mot vad? | |
| recidivfara - Ej medlem längre | 2012-03-16 23:44 | |
| mot de svårigheter och oklarheter vi kan skydda dem mot. vilket det är vansinnigt att inte tycka att vi bör. våra tillkortakommanden och deras förluster är så oundvikligt stora ändå. | |
| ezye - Ej medlem längre | 2012-03-17 05:07 | |
| Jag menar inte att döma ut, jag säger att ett par dar i veckan på dagis kan vara lagom, jag fattar bara inte när man nu har en chans att vara med sina barn, att man då lämnar bort de större varje dag. det är det som övergår mitt förstånd. | |
| corlini | 2012-03-17 08:08 | |
| jag uttryckte mig lite plumpt om att bo i en betong lägenhet i ett getto. och det är sant att jag inte kan förstå vilka eller varför man bor där. varför gör man det valet som sätter en där och sedan ytterligare val som gör att man blir kvar där? tycker barn ska få ha trädgårdar, hav, sjö, natur, skog och inte asfalt, bussar, konstgjorda små lekplatser, tunnelbanor, bilar, trafik, buller, avgaser, klotter you name it. jag förstår lägenhetsgrejen och att det kan vara en tillfällig lösning under studietiden eller när man är ung och singel. bodde själv i en etta som 20åring, men att skaffa barn och stanna i gettot? inte konstigt det talas mer om diagnoser, bup, stress, ätstörningar, utredningar, ungdomsgän, ungdomskriminalitet och barnpsykologi. vem mår innerst inne bra där och är mer än bara accepterat nöjd? det påverkar barnen och barnen förtjänar bättre än så. | |
| Triss - Ej medlem längre | 2012-03-17 08:47 | |
| Corlini: Det du kallar betonggetto, alltså flerfamiljshus, kan många gånger vara bättre för barn då det finns gott om grannar och kompisar. Ofta känner man dem som bor i trappuppgången. Det blir en helt annan social kontroll än på isolerade gårdar ute på landsbygden. Dessutom brukar tonåren vara gräsligt tråkiga ute på landet med tre mil till kompisar. Hav och skog i all ära, men människan är ett flockdjur och behöver andra människor för att utvecklas. | |
| corlini | 2012-03-17 09:21 | |
| det stämmer, nu talade jag ur eget perspektiv och såg inte de allra mest isolerade smågårdarna som optimala för barnen. | |
| slånbär | 2012-03-17 11:19 | |
| corlini- har du levt ditt liv så privilegierad att du på riktigt inte vet hur det ser ut för många många människor i den verkliga världen utanför villaidealet?? Det är ju naturligtvis inte ett val som dessa människor har. Dom är där dom är och gör det bästa dom kan av det dom har. Jag växte upp i förortsgetto under mycket svåra omständigheter- jag hade kan man enkelt säga en helvetesbarndom- som så många andra. Skolan var lätt hade bland dom högsta betygen men vad hjälper det om man inte fick med sig en grundtrygghet som ger en tron på att man är något. Jag flyttade långt bort från allt så fort jag kunde och hamnade i en annan betongförort men då på mina egna villkor. Det var bara en ren slump och jävla tur som gav oss möjligheten att kunna köpa en bostadsrätt i ett villaområde som vi senare kunde köpa loss. Mina barn har alltså vuxit upp i en helt annan värld än jag gjorde och för dom ser livet helt annorlunda ut och deras framtidsutsikter ligger på ett helt annat sätt i deras egna händer då deras start i livet är så mycket bättre än vad min var. Men allt berodde på rena turen ingenting annat. Att säga som du gör att det är ett val man gör är okunnigt och rent av kränkande. Tror du verkligen på det själv? Jag kan försäkra dig om att många av dom som bor i områden som rosengård, Rinkeby, Angered och andra ställen inte vill något hellre än att flytta till nåt fint villaområde med trädgård och bra skolor. Jag kan även sga att även om många lever i dessa tråkiga och dystra områden så växer dessa barn många gånger upp med mer kärlek och omtanke och framförallt i närhet till sin familj på ett helt annat sätt än barn i betydligt mer väl bemedlade områden gör. Pengar är inte alltid liktydigt med kärlek och omtanke. | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2012-03-17 13:07 | |
| barn som bor isolerade på landsbygden kan lätt få sosialfobi,har en väninna som flyttade ut mitt i ingenstans,med sina 5 barn ,dom kan inte gå på aktiviteter,inte umgås med kompisar,dom är muppiga och o sociala,och tittar inte i ögonen när dom talar,dom mår inte alls bar av det,det är bara vad föräldrar tror,skulle jag få välja att bo islerad eller i betong getto skulle jag välja betong getto för barnens skull,isolerade barn blir muppiga byfånar,för barn i en viss ålder betyder kompisar allt och så är det bara, föräldrar som vill isolera sina barn lång bort i ingenstans kan skaffa hund istället | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2012-03-17 13:13 | |
| slånbär ingen ger en möjligheter,dom får man skaffa själv,livet har lagts i våra händer,det går knappast att skylla ifrån sig om man har det dåligt,det är ens egna val som styr,kämpas det inte tillräkligt så hamnar man på botten och det går inte att skylla i från sig på någon annan | |
| slånbär | 2012-03-17 15:26 | |
| ttiittii- lätt att säga om man inte har varit på botten. Självklart går det att förändra men för många är möjligheterna små och självförtroendet lågt och har man ingen som bryr sig och som ger en hopp och stöd då är det svårt att själv bryta sig ur. Du har gift dig rikt-det var din lösning. Om du inte hade lyckats få tag på en rik man då hade kanske även du fått arbeta och kanske inte haft allt det du har idag. | |
| Yamma | 2012-03-18 20:22 | |
 | Som sagt corlini så finns det de barn som föredrar staden före landet. Sen är det många som misstar stan för en milsvid betongklump, men det finns natur även i stan. Många stora grönområden och något som jag saknade livet ur mig för när jag var liten på Tjörn - lekplatser. Min son började på dagis vid ca 14 månaders ålder. Sedan dess har han blivit mycket mer social med andra barn, han leker bättre både själv och med andra, han lär sig en massa ord som vi inte använt hemma, han äter bättre själv och så vidare och så vidare. Varje morgon står han vid dörren och vill iväg, springer själv in på sin avdelning och vinkar hejdå, och varje eftermiddag kommer han glatt rusande när vi kommer och hämtar. Att ta honom från dagis för att han får ett syskon senare kommer inte på fråga, det skulle han ta som ett straff. Möjligen som nån annan skrev så kortar vi ner dagarna lite. Eyze, är det enbart dagisplatsen du tänker på när det gäller att ha kvar syskonet i skolan, eller är det rent egoistiskt, att man borde vilja ha barnet hemma för sin egen skull? | |
| ezye - Ej medlem längre | 2012-03-18 22:00 | |
| Snicksnack Titti, våra barn har växt upp på på landet och är de mest sociala utåtriktade barn man kan tänka sig. | |
| ezye - Ej medlem längre | 2012-03-18 22:02 | |
| Jag tänker på dagisplatsen, men även på barnet o c h föräldrern. | |
| Yamma | 2012-03-19 08:41 | |
| Eyze, dagisplatsen kan jag förstå, men om man släpper den blir det svårt att komma tillbaka in för vissa. Hur det skulle vara bra för barnet förstår jag inte alls, barn mår bra av rutiner, och att ställa allt på ända för att ett nytt barn kommer verkar snarast otryggt för barnet. Meningen är väl ändå att syskonet ska vara välkommet och att man vill visa att saker inte behöver bli så annorlunda bara för att man måste dela med sig lite av uppmärksamheten hemma. För föräldern - det beror nog helt på föräldern skulle jag säga. Det är inte så lätt att ha en liten bebis, varför göra det svårare än nödvändigt med att dessutom ha storasyskonet klättrande på väggarna för att han/hon är rastlös eftersom han/hon inte får gå på dagis och samtidigt ändå inte få leka så mycket med mamma eller pappa, som måste ta hand om bebisen? | |
| lamaglama | 2012-03-19 09:02 | |
| Jag är uppväxt på landet, åt helvete till. Och jag är ett slags socialt missfoster. Givetvis följde ingen med hem till mig och lekte efter skolan, och om jag ville stanna hos nån kompis, då uppstod problemet hämtning som föräldrarna inte direkt högprioriterade. Om den lantligt belägna familjen är olycklig så blir det intensivt olyckligt för barnen som är fast ute på landet utan någon annanstans att ta vägen. | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2012-03-19 09:04 | |
| ezye,det är skilnad på att växa upp på landet och att växa upp isolerade på landet utan grannar och 6 mil till allt det senaste är inte att rekomendera,jag bor också på landet men inte isolerat | |
| lamaglama | 2012-03-19 09:04 | |
| Lösningen på detta har väl corlini redan på tungan: Men varför gör man det valet att vara en olycklig familj? Varför väljer man inte att vara lycklig och harmonisk och trygg och kärleksfull? Förbryllande! Men då skulle det väl iofs kanske inte spela någon roll var man bodde alls, då kunde man sitta i betongbunkern och bara välja att må bra där man är. | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2012-03-19 09:11 | |
| slånbär,självklart har jag lyckats oavsätt jag har ett mål och har altid haft mål i livet,man väljer inte sina föräldrar,att sätta mig ner och ge upp skulle jag aldrig göra,skulle det gå åt helvet så skulle jag aldrig skylla på taskig bardom eller på någon annan utan det skulle vara helt och hållet mitt fel,att skylla i från sig är ansvarslöst,att du jobbar i hjäl dig i storkök och får ont i kroppen är ditt eget fel och ingen annans | |
| lamaglama | 2012-03-19 09:16 | |
| Men tittii, du har ju bara gift dig rikt. Är det så mycket att slå sig för bröstet för? | |
