Spelrum
| Giraffen | 46 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 2 |
| Grisen Böjningslistan | 36 |
| Inloggade | 84 |
Mobilspel
| Pågående | 19 473 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Ninnin | 2012-06-22 23:36 | |
 | men hajjobb är ju sammansatt och vajjert är slangigt! Kom igen jag har rätt!! | |
| Badddan - Ej medlem längre | 2012-06-22 23:49 | |
 | en hammarbyare? bajjen? jag erkänner att du har rätt Ninni! | |
| Mouche - Administratör | 2012-06-22 23:51 | |
| "....SPRÅKSPALTEN| Sammansatta ord Är det något fel på kampanjjournalistik? Ja, som ord betraktat har det en särskild egenskap: det är rätt och regelmässigt stavat men ser ändå besynnerligt ut. Andra ord av samma slag är skojjazz, duschhuva, lunchhak, livvakt, lovvecka, likkista och sakkunskap. Sammansatta ord är som bekant svenskans favoritgren; ett nytt svenskt ord är i nio fall av tio en sammansättning. Inte så sällan innebär sammansättningen att en konsonant upprepas: skollag, älggryta, hårresande, linssoppa, mättid. Det ger inget udda intryck. Vi är vana vid dubbeltecknade konsonanter i betonade stavelser i enkla ord när den föregående vokalen är kort: kontroll, taggar, ärrig, kulisser, mätt. Men j, h, v och k kan inte dubbeltecknas i enkla svenska ord. Undantagen är några få barnord, vovve, eller lånord, jokk. En del stavar till exempel ajja bajja, men Svenska Akademiens ordlista rekommenderar det vuxnare aja baja. Skälen till det uteblivna dubbeltecknandet varierar. En vokal före j är alltid kort, så i det fallet har stavningsnormerarna ansett dubbelteckningen vara en överflödig upplysning. Men följde vi huvudregeln för konsonantstavning borde vi ha skrivit pajj, röjja, kavajj. Med v är det tvärtom. En vokal före v är så gott som alltid lång, och därför uppstår inte behovet att dubbelteckna (utom just i vovve). H-ljudet kan i svenskan bara förekomma omedelbart före en vokal. Dubbelteckning blir alltså aldrig aktuell. Att bokstaven h ibland dyker upp på andra ställen i ett ord beror på att den ingår i en beteckning för sj-ljudet. Att k inte dubbeltecknas i exempelvis nikka, attakk och krokk förklaras av att skrivningen ck lånades in i svenskan från tyskan med boktryckarkonsten på 1500-talet. Därför ser vi så sällan två h, v, j eller k efter varandra. Och därför kan vi känna oss förbryllade inför kavajjobb, tjejjeans, majjubel, brevvän, gravvalv, rakkniv, kokkonst, branschhets och fräschhet. Det sistnämnda ordet är speciellt eftersom -het i detta fall inte är eget ord i en sammansättning utan en avledningsändelse som gör ett adjektiv till ett substantiv. (Såvida betydelsen inte är att vara fräsch och het på en gång.) Det gör kanske det dubblerade h:et extra påfallande. För dubbelteckningen ger olika intryck i olika ord. Antagligen blir den mer uppseendeväckande i kortare ord och i ovanliga ord. Man kan detaljjämföra (just det!) portföljjustering och hajjakt, arkivvikariat och provval, mustaschhatare och matchhopp, romantikkonferens och takkant. Ja, det är brakkul att hitta på mer eller mindre rimliga sammansättningar. Kan man också lära något av det? Två saker, tror jag. För det första är svenska stavningsregler komplicerade. Den som säger att i svenskan dubbeltecknas konsonanten efter kort betonad vokal har många specialregler kvar att lära. För det andra visar dessa konstiga ord att vi inte läser ett ord bokstav för bokstav, ljud för ljud. Vi tar in hela ordbilder. Därför kan ovanliga konsonantfördubblingar ge oss skrivvånda eller uppfattas som rena plojjippon. Olle Josephson sprakspalten@svd.se....." | |
Diskussionen är arkiverad och ej öppen för nya inlägg.
Visar sida: 1 2 3 