Spelrum
| Giraffen | 28 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 11 |
| Inloggade | 39 |
Mobilspel
| Pågående | 19 364 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| pink ribbon - Ej medlem längre | 2013-07-12 19:40 | |
 | Rultantultan: Jag gläds med dig att du blev så återställd som du är! Det är en förfärlig period och tuff kamp du har gått igenom. Jag menade inte att kritisera ditt sätt att reagera på. Tänkte bara högt att det finns olika sätt att ta sig igenom helveten. Min erfarenhet av religiösa är de är lite mer inne på något med guds vilja och förtröstan. | |
| SkySpy_ | 2013-07-12 20:36 | |
 | Hyra ett flygplan och resa jorden runt i en månad. Sen hyra en ferrari i en månad och bila genom europa. Bara festa och njuta. Sista månaden umgås med nära och kära. Göra så mkt kul som möjligt ihop. | |
| SämstpåBeta | 2013-07-13 03:26 | |
 | ta ut alla mina pengar, portionera ut dem till de jag älskar. Säga farväl och bege mig på en resa utan retur. För ett år sedan fick jag en hjärtinfarkt och låg 12 dagar på hjärtintensiven efter operation. Var övertygad att livet var slut, efter det har jag omvärderat livet helt, brutit med s.k vänner som inte tillförde mig något och knutit de jag håller av än närmare. Jag jobbar inte längre 60 timmars veckor och jag försöker lämna spår efter mig till de jag älskar, i form av texter och dikter och handlingar, jag har lärt mig att uppskatta min omgivning, man är ingenting utan dem. Hade jag en bestämd tid kvar, så skulle jag anordna en jättefest medan jag är pigg nog. Och det skulle vara världens häftigaste fest och den första låt skulle vara "Nu lever jag igen" med Adolphson och Falk. Sedan skulle jag som sagt, när allt är fixat, ge mig ut på en lång resa och inte återvända. Var jag skulle dö, får slumpen avgöra, men gärna i en vacker och varm miljö! | |
| stuvelsberg | 2013-07-13 10:07 | |
 | Omöjligt att svara på, tills man är där, allt annat blir bara svammel enär man ALDRIG vet hur man tänker eller agerar i en tänkt situation. | |
| Mollee2 - Ej medlem längre | 2013-07-13 10:11 | |
| Stuvelsberg, tråden är skapad mycket för att locka fram uppskattningen hos människan vad gäller livet i sig. Att dela med sig av livshistorier som får oss att öppna ögonen om hur skört och vackert livet är SämstPåBeta: Vad skönt att du lever idag! Och vad fint att du väljer att se livet som något värdefullt, och att du väljer att sprida kärlek omkring dig! | |
| therese-90 | 2013-07-13 10:14 | |
| jag skulle ta mig tid till att umgås med dem som jag verkligen tycker om, som jag vet bryr sig om mig på riktigt. sen skulle jag nog unna mig och köpa alla de sakerna jag velat ha eller göra, som jag varit för snål för. | |
| stuvelsberg | 2013-07-13 10:51 | |
| Ja du molle, det måste finnas en bättre utgångspunkt än ett tänkt dödshot, iaf för mig, vilket inte utesluter att vi likt en annan tråd fortsätta med fantasier, det finns ju en del människor som trots all logik och kunskap trotsat döden på olika sätt och säger att just inte har en aning när man ställs inför ett faktum, jag har likt er andra givetvis tankar om en sån situation men tror inte att min förebild innan blir den samma efteråt. Jag är väl kanske för krass. | |
| Lill-IT | 2013-07-13 10:52 | |
 | Jag skulle nog gråta. Mycket.. Sen skulle jag bara vara så mycket som möjligt med dem jag älskar. | |
| Mollee2 - Ej medlem längre | 2013-07-13 10:54 | |
| Stuvelsberg: Hittills har vi fått hört många olika tankar och åsikter om hur människor har eller skulle kunna tänkas reagera. Det är tankeväckande och intressant enligt mig :-) | |
| stuvelsberg | 2013-07-13 10:55 | |
| ok, no problems. | |
| Fesebengt2 | 2013-07-13 12:13 | |
 | Om man nu skulle vara dödssjuk, är det bättre eller sämre att få veta det då? Vem är det bra för? -läkaren som måste förmedla det? -personen som är döende och måste ställa om sig till det. -de efterlevande? Bättre då att inte veta och leva dan som den kommer om man kan. Samt som sagts tidigare umgås med familj och vänner så ofta man kan. Skulle man råka vara ekonomiskt oberoende kan man ju unna sig lite lyx också. | |
| Bitte - Administratör | 2013-07-13 12:16 | |
| Se till att vissa drömmar uppfylls och njuta av det jag har vad det gäller begravning och önskemål så är allt sådan redan klart för min del sedan många år. Bitte | |
| Jusia - Ej medlem längre | 2013-07-13 12:49 | |
| Vara med mina familj mycket som möjligt!! | |
| Mollee2 - Ej medlem längre | 2013-07-13 13:38 | |
| Fesebengt: Jag fick för en månad sedan veta att min farmor var döende i magcancer, förloppet efter diagnosen gick väldigt fort och hon dog bara efter någon vecka. Den sista veckan i hennes liv, var jag på sjukhuset varje dag och gjorde henne sällskap och förberedde mig mentalt på hennes bortgång. Min syster bor i Stockholm och min far uppmanade mig att inte berätta något för henne, då hon skulle till Grekland och han var rädd att hennes semester skulle bli förstörd. Jag berättade givetvis ändå hur det låg till, på så vis fick hon chansen att resa hem innan Greklandsresan och säga adjö till henne. Farmor dog bara några dagar efter att syrran åkt till Grekland. Min syster hade nog inte förlåtit mig om jag hade hållit allting hemligt, nu fick hon i alla fall chansen att hälsa på farmor en sista gång och krama om henne. Min farmor var inte alls medveten om hur dålig hon var, vilket var lika bra just i det här fallet. Hon trodde hon skulle få komma hem och laga mat till alla och passa upp som vanligt. Jag sade givetvis inget då jag antog att hon skulle vara död innan veckans slut och jag ville att hon skulle få må gott tills dess. Hur som helst, man får göra det som känns rätt i hjärtat sådana gånger. Jag är glad att jag fick chansen att förbereda mig mentalt, annars hade jag brutit ihop när hon dog. | |
| Fesebengt2 | 2013-07-13 13:44 | |
| Så svaret på min fråga är för de efterlevande då eller? | |
| Mollee2 - Ej medlem längre | 2013-07-13 13:47 | |
| Jag tror inte det finns något enhetligt svar. Mitt svar baseras på egen erfarenhet och är subjektivt. En annan människa kanske hade agerat annorlunda. | |
| Fesebengt2 | 2013-07-13 13:59 | |
| Beklagar sorgen och ursäkta mini diskussionen TS men.... Nu vet jag inte din livserfarenhet men kändes det bättre när du visste än de gånger du inte visste för dig? | |
| Mollee2 - Ej medlem längre | 2013-07-13 14:08 | |
| Detta var första gången jag var med om att en sådan nära familjemedlem blir så sjuk och sedan går bort. Det man inte vet, det mår man ju inte dåligt av, brukar man ju säga... Jag tänker att sorgen är lika tung oavsett om man vet eller inte. Men för mig kändes det bättre att veta hur det låg till just i det här fallet. Jag är inte rädd för att känna smärta, men jag vill gärna få en chans till att hantera den på så bra sätt som möjligt. Jag fick god tid på mig att bearbeta smärtan och förbereda mig mentalt på hennes bortgång. Jag tror att om någon bara hade ringt och meddelat att hon gått bort, hade jag haft så många frågor i huvudet. Ibland har man ju något som är osagt, som behöver redas ut med den döende. Det kan vara en chans till försoning och förlåtelse, att vara med en person under dennes sista tid på jorden. Jag är tacksam över den tid jag fått med farmor, och jag är tacksam över att jag slapp se henne lida allt för länge. Det var hennes tid att gå bort, hon orkade inte mer... och jag är glad över att jag fick chansen att inse detta och ta vara på min sista tid med henne. | |
| Mollee2 - Ej medlem längre | 2013-07-13 14:17 | |
| Har varit med om ett dödsfall tidigare. Det var en kompis som föll ner på motorvägen en natt efter att ha ramlat/blivit knuffat/hoppat från en bro och dött. Jag var så ung då, och blev så chockad av händelsen att det bara är en dimma alltihopa. Jag vet inte om hon tog livet av sig, om hon blev mördad eller om hon bara ramlade på fyllan... Tidigare samma dag, fick jag för mig att jag skulle gå och hälsa på henne, det är underligt för jag hade inte träffat henne på länge, trots att vi tidigare varit väldigt nära vänner. Jag liksom drogs till hennes lägenhet, men ångrade mig vid sista sekunden och gick hem. Fick veta vad som hade hänt av en klasskompis dagen efter, och blev så chockad att jag förträngde det ända till minnesstunden. Jag blev paralyserad och inåtvänd och fick panik när det var dags att minnas... har haft panikångest i omgångar sedan den tiden. Jag tänkte länge att det var mitt fel att hon dog, för att jag inte gick och hälsade på henne den dagen. Tänkte att hon kanske inte hade åkt till den där bron då och ramlat utan att hon hade varit med mig istället... Den känslan har jag som vuxit kommit över. | |
| Mollee2 - Ej medlem längre | 2013-07-13 14:19 | |
| ... men, det är fortfarande väldigt svårt att prata om det. Fick ont i magen och obehagliga tårar kom fram i ögonvrån när jag återberättade allt. När jag tänker på farmor blir jag också gråtmild... men då får jag en varmare känsla i hjärtat. | |
