Spelrum
| Giraffen | 0 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 0 |
| Inloggade | 0 |
Mobilspel
| Pågående | 19 657 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Sockerdricka - Ej medlem längre | 2007-09-17 16:11 | |
 | Äh, struntsnack. Västerås är underbart! | |
| Äppelkatten - Ej medlem längre | 2007-09-17 17:00 | |
| Ingen har sagt att Västerås suger! Men stämningen här är annorlunda än i säg Sthlm måste du hålla med om :) | |
| vulcan | 2007-09-17 19:46 | |
 | Äsch Västerås är ju bara exets släkt och arbetsresor över dagen till vårt småtrista lokalkontor precis vid järnvägen. | |
| Äppelkatten - Ej medlem längre | 2007-09-17 20:44 | |
| Men vi har världens vackraste högskola och en katt som heter Stjärt. Det du Vulcan! ;) | |
| skogstorparn | 2007-09-17 20:50 | |
| ang tjejfester,äppelkatten..d amfotbolls vm pågår i kina!titta och njut!och du behöver inte vara värd,perfekt! | |
| Bror Mu - Ej medlem längre | 2007-09-17 20:53 | |
| Medelstora svenska städer som Västerås, Borås, Örebro, Norrköping och Linköping låtsas vara städer, men går man där en söndag så hör man inte en själ och näsborrarna fylls med lukten av gödsel. Det är i själva verket fråga om byar som svept in sig i en stads illusoriska attribut. Dessa byar är storproducenter av depressioner. Man behöver bara göra ett snabb-besök på kondiset när man byter buss eller tåg så känner man hur ångesten kryper upp ur marken som fukt kryper i cement. | |
| myran_64 - Ej medlem längre | 2007-09-18 06:00 | |
| Väl talat Bror Mu! Håller med.. | |
| Äppelkatten - Ej medlem längre | 2007-09-18 09:13 | |
| Käften Mu. Ibland behöver en själ just en stunds ro - och inte en själ på söndagar, t ex. Det finns sina anledningar OCH tåg till Sthlm, varje timme. Dessutom käkar jag inte godis :) | |
| Sockerdricka - Ej medlem längre | 2007-09-18 14:44 | |
| Jag har aldrig bott i Stockholm, bara ett x antal shoppingresor då o då så jag kan inte jämföra. Men Västerås är verkligen en stad som jag vill bo i när jag blir "stor". | |
| Äppelkatten - Ej medlem längre | 2007-09-19 11:57 | |
| Sockerdricka: Västerås är nog en bra stad att bo i! Den expanderar, många nya bostäder byggs på fina ställen i stan och allting finns, egentligen. Jag känner många som bestämt sig för att stanna kvar i Västerås efter att de bott här ett tag. | |
| vulcan | 2007-09-19 13:50 | |
| När Bror M äntligen ger ut den stora samtidsromanen så borde ett kapital helt klart heta "Tågbyte i Västerås" | |
| Äppelkatten - Ej medlem längre | 2007-09-19 16:21 | |
| Haha, med prologen: "Snuset var slut, liksom vinet. Långt ifrån hemkioskens trygga omfamning fann jag mig i Västerås, ett samhälle så långt ifrån det jag nånsin föreslätt mig..." | |
| Bror Mu - Ej medlem längre | 2007-09-19 18:06 | |
| "Jag hade inte tagit en snus sedan den 3 januari och min alkoholkonsumtion var så sparsam att jag var tvungen att söka mig till skötsamma, havande kvinnor för att finna gelikar. Det var höst, förruttnelsens och de blånade likens årstid, och jag var på väg mot Västerås, en plats som utmärker sig för sin ondska. Med armhålorna nerlusade med nikotinplåster satt jag på tåget och fantiserade om en snus, en lössnus förstås, helst general, givetvis en stor och kladdig en. Cigarretter kan uppskattas av både män och kvinnor, medan snusets bittra fukt däremot har en erotisk kvalitet förnimbar endast för män. Men nu märker jag att tankarna gör små krumbukter och språng. Det här skulle inte handla om mig och mina begär utan om Västerås, en stad som inte är en stad utan ett avträde. Medan tåget närmade sig perrongen gjorde hela mitt inre motstånd, mina lemmar knöt sig, strupen fylldes av snor och slem och jag andades stötvis och plågat, alltmedan mina tankar tog spjärn och ljöd inom mig, högljutt, desperat skriande likt en förstföderska av det gnälliga, påfrestande slaget." Sådär, nån annan får fortsätta. Det finns bra romaner så det räcker, det råder större brist på intelligenta läsare... | |
| vulcan | 2007-09-19 19:04 | |
| Mina inre konvulsioner blev dock avbrutna av en liten försynt hostning. Jag tittade plågat upp och förnamm en liten oansenlig uppenbarelse helt klädd i brun gabaradin som stirrade besvärat på mig. - Ursäkta herrn, jag skulle behöva ta ner min väska som ligger på hatthyllan ovanför herrns säte. Så om herrn inte misstycker så lutar jag mig nu en aning framåt för att kunna effektuera denna handling. Mannen var i någon slags obestämbar medelålder; det kunde lika gärna vara femtio som sextiofem år som vilade mot hans smala nacke där en samling cendrefärgat hår med gråa stänk såg ut att ha fått växa tämligen ostört under en tid. Jag har svårt för män som inte låter frisören sätta klippmaskinen mot hårfästet i nacken och fylldes därför genast av motvilja - en motvilja som knappats mildrades av den bruna gabardinklädseln. Alla dessa reflektioner tog givetvis inte på långt när så lång tid som det tog för dig att läsa dessa rader. De hade i själva verket redan flugit klart genom mina dystra tankar när mannen fullbordade sin lutning över min plats och med ett ganska ljudligt "uff" fick ner väskan från hyllan. Hela hans smala kropp krängde till under dess tyngd och i ett snabbt förbiilande ögonblick hoppades jag att han skulle tappa väskan på mig. Smärtan skulle kanske skingra mina deprimerade funderingar en stund och det kunde samtidigt vara intressant att studera vilka reaktioner ett dylikt missöde skulle utlösa i den lilla individen som ju nästan tycktes vara beredd att be om ursäkt för hela sin existens. Mannen lyckades emellertid behålla kontrollen över väskan och knappt hade jag registrerat att han använde en alkoholstinkande after shave av billigt märke innan han åter var försvunnen ur mitt doftområde. --- nästa kvinnas/mans tur --- | |
| oeronbarn - Ej medlem längre | 2007-09-19 20:19 | |
| (om vi nu ska skriva över, så låt gå då) jag lutade mig tillbaka, slöt ögonen och koncentrerade mig på tågets rörelse, min egen rörelse; en klump av kött och ben uppburen av 1000 ton järn, tröstlöst galopperande över slätten. I fjärran tyckte jag mig redan nu, över rälsens monotona litania, höra staden i antågande. Det var ingen tvekan. Ljudet av Västerås var ljudet av död hud. En farmor som kliar sina såriga vader. Det var bingoutroparens klagan och bondens katarr. Över loppet av månader och år kom det smygande, sjudande, insisterande. Jag hade tagit mig ut. Jag hade rest mig ur mitt arv. Jag hade seglat på urbanismens sju hav med torra fötter och vind i seglen, och här stod jag nu, redo att än en gång stiga ner i småstadens dypöl... | |
| Dyslekso | 2007-09-19 20:49 | |
 | Jag mindes min ungdomstid. Som jag längtat bort från denna inskränkthetens Marianergrav på jorden. Som jag önskat mig till storstadens ljus och förfining. Så ironiskt att jag skulle ta fel på tåg när jag väl begav mig därifrån och hamnade i Örebro istället för Stockholm. Tre långa, mörka år innan jag insåg mitt misstag. Därefter: succé. En spikrak karriär som på bara ett decennium tagit mig från att vara redaktör i hyresföreningens månadstidning till notisskribent i Landstingsjournalen. Jag hade lyckats. Jag var en av de upphöjda, en av mediavärldens brahminer. Men nu...återigen genomfors min kropp av konvulsioner. Den förhatliga lukten av mina mardrömmars stad blandat med min kupégrannes Old Spice fick mig att hallucinera att jag hörde ett ondskefullt fnitter. Det var ingen hallucination. Det var den pussige konduktören som lutade sig in och meddelade att vi snart nått vårt mål. | |
| getramses | 2007-09-21 00:16 | |
 | jag är så nyfiken på fortsättningen | |
| Bror Mu - Ej medlem längre | 2007-09-21 00:20 | |
| Jag har sagt åt Ruhrgebit att dra sitt strå till stacken. Han har en doktorshatt i borgerlig, stelbent formuleringskonst. | |
| Ruhrgebit - Ej medlem längre | 2007-09-21 01:07 | |
| Konduktörens plufsansikte, ännu en inristning i mänsklighetens gravsten. Obehaget efter mannen som doftade både intensivt och obehagligt som ett utedass med sina maskkrypande hemligheter skulle komma att ta lång tid att skaka av sig, det var jag smärtsamt medveten om. Redan nu förstod jag att vid varje tillfälle som mina känsliga näsborrar skulle förnimma en liknande doft – jag heter inte Mu för intet – skulle mina sinnen föra mig tillbaka till den vämjelige mannen i tågkupén. Och i den stunden slöt jag en helig pakt med mig själv - att inte låta ett förfluget hårstrå växa sig mer än någon millimeter på min nacke, att aldrig mer försumma ett träningspass så att min kropp ens skulle kunna påminna om en it-Svensson med sluttande axlar, en bröstkorg som snarare strävar inåt än utåt - allt uppburet av det som givit det manliga släktet ett vanärat rykte; ett rykte vars isande skall genljuder både forntiden och den avlägsna framtiden, nämligen ett par magra fågelben. Jag hade nu befunnit mig i stillasittande tillstånd i över en timme. Med viss ängslan famlade jag efter mitt lår, eftersom människans muskulatur förtvinar i samma takt som ett olyckligt äktenskap. Inledningsvis förblir man vagt ovetande om det olyckliga tillståndet. Slutligen står man där tomhänt – utan både äkta hälft och ett köttigt lårparti. Jag gjorde som jag alltid gjort i krissituationer, simulerade bensparkar medan landskapet gled förbi, monotont och intetsägande som konduktörens ansikte. | |
| Äppelkatten - Ej medlem längre | 2007-09-21 09:24 | |
| Meh! Han måste ju hoppa av tåget snart! :D | |
