Spelrum
| Giraffen | 4 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 6 |
| Inloggade | 11 |
Mobilspel
| Pågående | 19 550 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| växtodlaren - Ej medlem längre | 2012-10-01 18:56 | |
 | verkar som de som är emot hemmafruar har uppfattningen att det inte är ett arbete. Många kan dock tänka sig vara hemmafru när barnen är små och att det ska vara kvinnan i hetroäktenskapet. Jag är förvånad att feminismen kommit så till korta och att genuskänslan är så låg. Slånbär: man såg nog på hemmet och familjen som en enhet mer än idag då individualismen är stark. Då ansågs man inte BLI försörjd utan man ansåg nog att man bidrog i allra högsta grad till familjens försörjning | |
| corlini | 2012-10-01 19:18 | |
 | precis, man måste inte och behöver inte vara en självständig individ i en relation. i en relation är man ett par, paret har barn, bostad, hemsysslor och inkomst precis som det har utgifter och ansvar. det finns inte hans pengar - hennes fattigdom. det som finns är parets balans och gemensamma inkomst, utgift, ansvar, sysslor osv. inte förän den ena börjar med tankesättet "mitt" liv, min peng, min pension, min del av lånet, mina vinterdäck osv har vi frågeställningen kring ojämn balans, självständighet osv. vad finns det för behov av att skapa mitt-ditt när man bestämt sig för att bli "ett" ? vill ni både ha kakan, äta den, sälja den, spara den till er själva och ta åt er äran av att ha bakat den? är ni inte två om att dela på den och bara njuta av den var fan den än kom ifrån? Minta, du har ju fortfarande inte svarat på varför det är viktigt? du har bara sagt därför! har du verkligen funderat på varför och vad det innebär? | |
| slånbär | 2012-10-01 19:30 | |
| Växtodlaren- om du läser tråden så kan du se att flera av dom som är för hemmfruar ändå inte ser det arbete som dom utför i hemmet som ett arbete. Skulle dom ha fått lön enligt RUT systemet så skulle det vara ett jobb. Själv anser jag att det i allra högsta grad är arbete man utför även i hemmet oavsett om man är hemmafru eller ej. Många feminister menar ju faktiskt att kvinnor( i huvudsak) många gånger är dubbelarbetande och att ett stort steg för att få ett mer jämlikt liv handlar just om synen på det arbete som utförs i hemmet. Dom menar att det är ett arbete som ska delas , även om det nödvändigtvis inte behöver betyda att man gör saker som man inte är så bra på när man fördelar det arbetet. Fortfarande så är det ändå så i många familjer att kvinnan utför betydligt mer av arbetet i hemmet än vad mannen gör och det är nånting som man borde jobba mer på. | |
| Minta | 2012-10-01 19:36 | |
| corlini, jag kan inte svara på det mer än jag redan gjort. Det är så självklart för mig, att förklaringar inte verkar meningsfulla. Jag skulle aldrig kunna vara ekonomiskt beroende av någon, det skulle påverka min självkänsla och känsla av att vara en egen individ (jo, man är faktiskt det även om man lever i ett förhållande) och har mitt eget utrymme och rörelsefrihet. Bara tanken att veta att jag är beroende och inte kan lämna eller stå på egna barn om det skulle behövas, får mina ben att darra och mitt självförtroende att sjunka. | |
| corlini | 2012-10-01 19:40 | |
| slånbär, varför jämföra vem som gör mest? är det inte så att vardagen flyter på bra för att hon oftast redan fixat maten och att bilen & gräsmattan ser ok för att han fixat det? måste man se parets gemensamma ansvar och vardagssysslor som arbete? här hemma känns det som att jag gör mer oftast-mat-tvätt-tork-vik a-planera-barnen sånt som syns varje dag och märks direkt om det havererat. men när jag tänker efter så gör han väldigt mycket för oss som jag tar för givet, men hur hade det sett ut om han inte gjorde det! allt det praktiska, värmen, vattnet, trädgården, gräset, bilarna, myndigheter, banken, handla, se till så det kommer in pengar på rätt datum osv. är det inte så enkelt att man outtalat kliver in i de roller man är bäst på när man lever i en relation och att dessa roller inte är arbete utan faktiskt sånt man måste göra i sitt eget liv. hur kan det någonsin klassas som jobb att ta hand om sitt egna liv? | |
| Hellan63 | 2012-10-01 19:43 | |
 | Måste säga att det är vackert på ett utopiskt och romantiskt sätt, det som Corlini skriver om tvåsamheten. Men kan man lita på att det som känns som vårt den ena dagen fortfarande är vårt om några år? Det handlar en del om trygghet och tillit med. Liksom självförverkligande och jämställdhet. Minta du borde genast släppa tanken på att stå på egna barn! :-) | |
| corlini | 2012-10-01 19:46 | |
| Minta, jag förstår vad du menar men jag ser det inte så. hur kan det vara viktigt vems timmar det var som betalade elräkningen sist? vad ger det för boost för självförtroendet att veta det var just mina? hur kan det kännas jobbigt att han arbetade in extrapengar till familjens semester medans jag vek tvätt och storstädade hela jävla helgen? på vilket sätt skapar det en känsla som påverkar egenvärdet eller självförtoendet? hur kan jag vara beroende av någon ekonomiskt om jag lever i en relation? jag har inga pengar, han har inga pengar - vi har pengar och hushållet har en inkomst. vi lever i en form av symbios där inte hans-mitt finns därför är det ju inte heller relevant vem som dammsög sist, vems tur är det att köpa mjölk, vems pengar betalade hyran denna månaden. VI har - inte jag har - han har. | |
| Minta | 2012-10-01 20:12 | |
| Jaha, du ser det ungefär som att ha ett jobb, tillfälligt eller resten av livet. Är det tillfälligt går man ut och hittar ett annat arbete. Förr i tiden var nästan alla kvinnor hemmafruar och man skilde sig aldrig. Ett äktenskap innebar livslång försörjning. Min farmor och farfar levde i ett äktenskap där de slutat tala med varandra. De bodde i en tvårummare och på sommaren bodde hon i sommarstugan och han på vinden i grannens hus (som var farmors systers). Man skilde sig inte och kunde lita på att ingen tog det steget. Det är helt annorlunda idag. Hellan, jag kan bli mycket känslomässigt beroende, åtminstone när jag var yngre, men det är en annan sak att vara ekonomiskt beroende. Jag skulle inte känna mig som en vuxen människa om jag var helt beroende av en annans inkomst. Hans inkomster går ju inte in på mitt konto, ger inga pensionspoäng och försvinner den dag förhållandet tar slut. | |
| Hellan63 | 2012-10-01 20:26 | |
| Exakt, där slog du huvudet på spiken Minta. | |
| slånbär | 2012-10-01 20:45 | |
| Corlini- visst kan set vara så men gissa hur många kvinnor som sliter som fan medan dom har en karl somtycker att han har gjort sitt på jobbet redan trots att dom kanske båda jobbar heltid. Jag lever på sätt och vis ungefär som du gör trots att jag ju då har ett heltidsarbete utanför hemmet. Jag och sambon gör det vi är bäst på här hemma, tex så sätter jag på tvätten medan vi båda viker den, men han har ingen aning om vems kläder är vems så jag eller ungarns delar upp tvätten. Han får fixa allt med bilarna utom att tanka , det gör jag. Det är bara jag som handlar , han är hopplöst borta i affären och vet inte hur man betalar med kort, (han är en kontantmänniska och misstror kortsystemet,) matlagningen delar vi nog rätt lika på, men chilenare somhan är så är det kvinnan som serverar. Det är en av dom få typiskt macho ideer som han har kvar och som jag faktiskt tyckte att jag kunde leva med, det mesta andra har jag jobbat bort. Hans syster bara garvar när han berättar hur mycket han gör här hemma, det är jättekonstigt för dom i chile. Städningen delar vi nog rätt lika på fast han är en riktig pedant och jag mer slarvig. Våra ungar fick tidigt lära sig att hjälpa till här hemma och när dom var yngre och gick i skolan båda två så funkade det så att den som kom hem först dammsög och tömde diskmaskinen. Så jag lever nog inte så annorlunda än du gör egentligen och vad ekonomin gäller så har vi det som er, lönerna går in på våra respektove konton och jag betalar räkningarna och sedan använder vi resten till det som behövs och det vi vill ha. Det blir oftast rätt mycket kvar och det för jag över till ett gemensamt sparkonto. Skillnaden är nog att jag verkligen vet att man måste jobba för jämställdhet. För honom med en helt annan kultur med sig, han kom hit när han var 22 , så var det mycket som jag fick jobba med i hans sätt att se på framförallt våra roller i hemmet. Det tog inte ett år direkt utan många år när det gällde vissa saker och det finns fortfarande biar kvar att jobba med. Så för oss har det inte kommit naturligt men utan mina ansträgningar och hans förändrade synsätt och nedtonade machoego så hade vi inte klarat så många år tillsammans. Så när folk pratar om jämställdhet som nåt tramsigt och onödigt blir jag förbannad för jag vet hur det är att inte ha det och att man fanimig många gånger måste jobba för det annars blir man trampad på. Det är så självklart för många svenskar att man delar på vissa grejer medan det för många andra kulturer är helt otänkbart. Att då förringa det arbetet är ju att trampa på dom somidag kämpar för kvinnors rättigheter oavsett var i världen det är. | |
| omeganoll | 2012-10-01 21:26 | |
| De flesta banktyper säger:"Gift er!" Händer det ngt så är inte sambolagen mkt att ha! Vid ett äktenskap går det ju också att skriva äktenskapsförord om det skulle vara ngt frågetecken. Ärligt taget begriper jag inte fullt ut varför folk bara fortsätter att bo ihop utan att ordna till det juridiskt - avlider ngn part så har man ingen arvsrätt ens, ta tex Eva Gabrielsson och Stieg Larsson, vilken onödig cirkus det blev. (Förresten hade just dom sina säkerhetsskäl till att ha åtskilda, officiella adresser.) Statistiken talar också samma språk; samboende separerar oftare! | |
| slånbär | 2012-10-01 21:40 | |
| Omega- kan du länka till en sådan statistik? Det jag har sett i min omgivning är nämligen att det inte spelar någon som helst roll om folk är gifta eller sambor, folk skiljer sig oavsett. På jobbet är det betydligt fler gifta par som skiljt sig , bland barnens kompisar är det nog rätt jämnt, och bland bekanta är det helt klart fler gifta än sambos som skiljt sig. Men du har rätt när det gäller det juridiska. | |
| recidivfara - Ej medlem längre | 2012-10-01 21:44 | |
| kanske är de som gifter sig mer säkra på sin sak än alla dessa ändlösa sambosar. betyder ju inte att man vaccinerar sitt förhållande bara genom att gifta sig. | |
| växtodlaren - Ej medlem längre | 2012-10-01 21:53 | |
| jag tycker denna tråden visar att folk tror att livet i tvåsamhet innebär att man jobbar 8 timmar om dagen utanför hemmet och sedan tar man på sig äran av att utföra det nödvändigaste i hemmet som något ont. Det finns faktiskt par som väljer att en arbetar kommerciellt och får pensionsgrundande lön externt och en sköter försörjningen hemma där man då ser till att pensionsspara på ett eller annat sätt. Det kan vara så att den enes arbete är avhängigt av den andres, ve o fasa men är det inte lite av tvåsamhetens charm eller det kanske kallas tillit, kärlek?? dumhet??? | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2012-10-01 22:00 | |
| Eller beroende. Vilket inte behöver vara negativt, men många av oss hade haft svårt att ha den sitsen beroende på hur vi är som människor. | |
| växtodlaren - Ej medlem längre | 2012-10-01 22:07 | |
| vad jag menar är att det finns olika förutsättningar för olika människor och jag tror man själv kan bedömma vilket jobb man ska utföra och vara stolt över det utan att en massa människor ska vara politiskt korrekta och fördöma i detta fallet "hemmafru" som kan betyda istort sett vad som helst egentligen utom här, där det beskrivs som ett litet våp i sin mans våldoch som tom tror hon( obs inte hen)gör ett arbete | |
| växtodlaren - Ej medlem längre | 2012-10-01 22:10 | |
| nu ska jag ta av mig förklädet, natta barnen, torka av spisen och servera min hustru en kopp choklad innan jag går till sängs Hej då alla o hälsa grottekvarn | |
| slånbär | 2012-10-01 22:12 | |
| Växtodlaren- om du läser TS inlägg så har hon ingen sådan trygghetvi sitt fall. Hennes man pensionssparar inte till henne och hon har ingen egen säkerhet rent ekonomiskt. Om han skulle av någon anledning vilja lämna henne, eller hon honom eller att han avlider då ligger hon rätt risigt till. Inte så kycket för att hon blir ensam utan för att hon efter att ha varit hemma under många år inte direkt är het på arbetsmarknaden. Det är svårt nog för unga, välutvildade att få jobb, eller bara unga om man så vill, men en kvinna i medelåldern som varit hemmafru under i princip hela sitt vuxna liv? Hur lätt är det då att hitta ett jobb? En sådan situation skulle jag inte våga sitta i. Alldeles för riskabelt. Men om hon passar på att utbilda sig, kankse startar en egen firma i litan skala då har hon ju något att komma med. Men att ha passat upp på sin man och fostrat några barn under ett halvsekel- det är inte direkt det arbetsgivare tittar efter idag. Även om man då som TS är undersköterska i grunden så ändrar ju saker och ting en hel del och om man inte jobbar så blir en tjugo år gammal utbildning rätt värdelös. | |
| slånbär | 2012-10-01 22:14 | |
| Dags att sova ser jag.....fullt av feltryck på knapparna, dom ligger alldeles för tätt placerade . | |
| corlini | 2012-10-02 06:48 | |
| en risk finns men all kärlek innebär risk. vågar man inte så vinner man inte. att ta en risk är en sak men att leva med tanken - tänk om...... är en helt annan. när det gäller kärlek och familj skulle jag aldrig kunna tänka mig att leva med en plan B eller ett konstant "tänk om" i bakhuvudet. och det är vad många gör eftersom det är det som är det vanligaste argumentet i hemmafrudebatten. | |
