Spelrum
| Giraffen | 44 |
| Krokodilen | 1 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 35 |
| Inloggade | 81 |
Mobilspel
| Pågående | 19 303 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| blankomblank | 2012-04-16 19:54 | |
 | Le Lou Bra skrivet på hela taget men du felciterar mig på nedre delen av inlägget. Jag anser absolut inte att papporna till mammor som tar hela föräldraledigheten är odugliga. Tvärtom argumenterar jag för pappornas duglighet om du läser mer ordentligt. Ska du citera negativt om mig i den frågan så får du skriva att jag anser att dessa mammor är egoistiska och inte låter papporna knyta an till sina barn på samma sätt som de själva tar för givet. I övrigt tycker jag du skriver bra:) Men det är inte första gången du felsummerar mina inlägg. | |
| blankomblank | 2012-04-16 19:56 | |
| Papporna till mammorna... Suck nu drog jag in morfar i debatten också. Hoppas ni fattar | |
| corlini | 2012-04-16 19:57 | |
 | ja blank, jag kombinerar min karriär och mitt mål med att vara "hemmafru" av den enkla anledningen att jag kan göra det. skulle valet stå mellan att dagligen lämna iväg ungarna 06:30 - 17 och tvinga min man att vara hemma skulle jag lägga mina mål som livskvalitetshöjande hobby för jag tycker min familj är viktigare och jag inte kan tänka mig att leva en sådan vardag. | |
| blankomblank | 2012-04-16 20:06 | |
| Men herregud bara för att man jobbar betyder inte det att barnen är på dagis över 10 timmar om dagen. Jag jobbar heltid och min sambo med, men med hämt och lämningstiderna blir det bara 30 timmar i veckan. Även om man lever ensam kan man knappast ha barnen på dagis 52.5 timme i veckan | |
| blankomblank | 2012-04-16 20:07 | |
| Och hur ska du få dagisplats med en hemmamatch tänker du? | |
| blankomblank | 2012-04-16 20:08 | |
| Hemmaman skulle det vara | |
| le-lou | 2012-04-16 20:10 | |
 | Corlini - vad jag menar med plan B är inte enbart för att OM det skulle ske något med relationen med mannen, alltså att man är ekonomiskt rustad utan också psykiskt rustad. Har inget med att se cyniskt på förhållanden, iaf inte för mig. För många kvinnor, inkl dig själv säkert eftersom du förklarat vad du sysslar med och hur du brinner för det och mår bra av det du arbetar med, så tror också jag att många kvinnor skulle må bra av att göra något FÖR SIG SJÄLVA - för den personliga utvecklingens skull, för självförtroende, för att motverka det jag tyvärr ser hos den förra generationens kvinnor i min släkt iaf : den här formen av bitterhet och närapå ångest inför när barnen blir stora och flyttar : vad ska jag nu göra typ?? Att det blir som en plan B ser jag som en ren bonus bara, det känns tryggt och bra att veta att OM nåt händer, så står jag på egna fötter och kan klara mig själv ekonomiskt framförallt. Att inte bara "vara mamma" är för mig iaf extremt viktigt, och sen skiter jag högaktningsfullt i de som tycker (och som faktiskt uttalat det också) att "såna som mig inte skulle haft barn", baserat på att jag också söker och aktivt väljer ett liv utanför mammarollen. | |
| le-lou | 2012-04-16 20:13 | |
| Blankomblank, jag trodde det var så jag skrev , det kanske var jag som formulerade mig knasigt men det var just det jag menade. INTE att du sagt att papporna inte skulle kunna klara av att ta hand om barnen, mer att du inuinerar på att de kvinnor som väljer att mestadels vara hemma skulle vara det, pga av att DE ser på männen på det viset. Att DU anser män vara lika dugliga i frågan har jag förstått. | |
| corlini | 2012-04-16 20:14 | |
| men varför underminerar det feminismen och är förlegat att vilja vara hemma som mor och dessutom ha mage att tycka det är både feminint, fint och bra att mödrar är hemma mera? jag tror det är bra för barnen och jag tror det är bra för familjebanden och jag tror det är bra för alla i familjen att slippa denna stressiga trista vardagsrutin med pendlande, hämta, lämna osv. jag tror det ger en bättre mental ro som gagnar alla inkl pappan att just ha mera ro kring dessa år. och jag ser inte något okvinnligt eller förlegat i att ha det så. snarare tvärt om, ganska modigt att gå mot strömmen av stress, rutin, måsten, karriärer och normer för att samhället ofta sätter förfärvsarbete och kärriär högt på stegen och en könlöshet snäppet under det. jag vill inte vara ett könlöst arbetande "det" i ett ekorrhjul. jag är kvinna med familj och barn. och jag tycker mina val markerar det tydligare än att stressa iväg till sitt yrke och sin egna självständighet och sina olika reservvägar ut och jobba vidare på säkerställa sin nödplan Bs kvalitet. | |
| corlini | 2012-04-16 20:16 | |
| blankom, jag vet inte hur det funkar med dagisplatser. har aldrig kollat upp det. vi har ett avtal genom skolan och vi valde en liten privat montessoriskola. har aldrig brytt mig om att kolla andra alternativ eftersom jag inte sett dem som alternativ. | |
| blankomblank | 2012-04-16 20:18 | |
| Att vara mamma har inget med närvaropoäng att göra. Jag älskar mitt barn lika mycket om jag är hemma eller jobbar, har hobbys eller på olika sätt utvecklar mig själv. Däremot skulle jag rent personligen inte älska mig själv om jag bara hade min mammaroll som definierade mig. Känns jobbigt när man mäter kärlek i närvarotimmar, vad många man inte älskar i så fall | |
| le-lou | 2012-04-16 20:23 | |
| corlini - att du tycker så är helt ok och de valen du gör i frågan baserar du självfallet på din situation, eller hur? Du KAN välja, och därför gör du det och du tycker ditt val är bra och försvarar det. Precis som blankomblank, hon har också möjlighet att välja och ser hur det gynnar deras familj på alla möjliga sätt. Jag tror stenhårt på att när en människa har färre valmöjligheter så breddas den personens åsikter i frågan också, man tvingas in i ett mer "öppet tänk" och hittar fördelar där man förr inte såg nåt alls. Tvingas man in i något som man "på pappret" tycker illa om, så ser man de positiva delarna med det också till slut. Jag är säker på att jag skulle hitta många positiva aspekter med att vara hemmafru om jag tvingades till det, som ex. Ofta är det människor som levt livet ur ett enda håll som envist håller fast vid såna här åsikter, det är min erfarenhet iaf. Har man jobbat, har man haft barn på dagis så är det sällan man sitter och spyr ur sig galla på dagis. Har man själv aldrig varit hemmafru så spyr man skit på hemmafruar, att de i själva verket är lata och bekväma kanske? Känns det igen :D? Folk är överraskande ofta, totalt oflexibla i sitt tänk, och försvarar det liv man själv lever benhårt, från bägge sidor. Jag tycker det är satans trångsynt, thats all. | |
| slånbär | 2012-04-16 20:28 | |
| Corlini-Jag har inte underlag eller belägg för varken det ena eller det andra när det gäller huruvida förhållanden tar slut oftare för par som har gått in i det med "reservationer" som du kallar det för. Däremot kan man ju lugnt säga att den som gör det är betydligt bättre rustad att klara sig OM det inte håller. Att vara över 40 år och inte veta hur man betalar en räkning eller vad man har för ett elbolag och andra saker är verkligen märkligt tycker jag. Detta är dock inte ovanligt alls för många kvinnor som jag känner. Några av dom jag känner levde ungefär som du men blev snabbt kastade ut i verkligheten när äktenskapet kraschade för att mannen hittade något mer spännande ute i världen utanför hemmet. Klart att det hör till ett modernare tänk eftersom det var i princip otänkbart bara för någon generation sedan. Det har väl ingenting att göra med om man är kvinnlig eller ej och verkligen ingenting att göra med hur kärleksfull man är. Så du tror på allvar att bara för att du inte tror på jämlikhet och tycker att mannen är den självklara inkomstkällan så är ni lyckligare än tex Blankomblank. Jisses vilken naiv och gammaldags syn på saker och ting. | |
| Minta | 2012-04-16 20:30 | |
| Om en kvinna är hemmafru under ganska många år, är det ju hon ensam som avstår från en plan B. | |
| blankomblank | 2012-04-16 20:31 | |
| 20:14 tror jag är det bästa inlägget du skrivit Corlini. Jag förstår vad du menar och kan se fördelarna med ditt sätt att leva. Men jag kan också se nackdelar, kanske inte för dig personligen , men om fler skulle följa i dina spår. Ingen här har heller uttryckt sig eller insinuerat att du skulle vara ofeminin eller okvinnlig. Du blandar ihop begrepp. Du är ingen feminist anser du, men det har inget att göra med att vara feminin. | |
| blankomblank | 2012-04-16 20:39 | |
| Ok nu rör jag om lite, men statistiken säger också att barn till föräldrar med frånvaro från arbetsmarknaden i betydligt högre grad skyggar från arbetsmarknaden själva. Vad säger vi om det då? | |
| le-lou | 2012-04-16 20:41 | |
| Jag säger att barns största och första förebilder är föräldrarna. Rätt och slätt , sen får man dra sina egna slutsatser av det. | |
| blue_moon | 2012-04-16 20:49 | |
 | Håller med blankomblank om corlinis inlägg 20:14. Jag är glad över att ha vuxit upp med en hemmamamma. Men för henne blev det en mardrömssituation när min pappa dog. Hon fick då ensam ta hand om två barn, en stor villa med trädgård ute på landet, en bil som hon inte kunde köra och tre fastigheter i stan som måste skötas. Hon var totalt okunnig om räkenskaper och fastighetsskötsel. Inte ens arvet efter sin make fick hon - testamentet hade inte uppdaterats och vi barn fick allt. Överförmyndaren såg till att pengarna förvaltades på rätt sätt. Så kom inte och snacka om att det är krasst och onödigt med "reservutgångar". | |
| Minta | 2012-04-16 21:59 | |
| Jag tror att riktigt små barn inte ska vara länge på dagis eller alls. Vid ca 2,5 - 3 år skulle jag tycka var lagom i allmänhet och inte så många timmar. Men eftersom de flesta går på dagis och de flesta föräldrar jobbar, känns det då inte lite konstigt att vara ganska ensam om att vara hemma? Mina föräldrar jobbade båda två men inte förrän vi var så stora att vi kunde klara oss, det fanns inget dagis på den tiden. Då var gårdarna fulla av barn att leka med och man fick ändå klara sig ganska mycket på egen hand åtminstone i barngruppen, men mamma fanns hemma i början och det var ju tryggt. | |
| jonisk - Ej medlem längre | 2012-04-16 22:09 | |
 | Jag har växt upp med en hemmapappa, han har varit egenföretagare och mamma har gjort karriär. Jag tror på det fria valet och att göra det som passar familjen i fråga bäst, inte på att någon ska bestämma över huvudet på en. | |
