Spelrum
| Giraffen | 40 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 23 |
| Inloggade | 63 |
Mobilspel
| Pågående | 19 236 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Minta | 2012-04-16 22:20 | |
 | Ja, absolut och många väljer väl om de kan och vill. Det intressanta är hur man förändras, dagis hade varit något väldigt konstigt när jag växte upp, hade jag blivit lämnad där hade jag nog fått men för livet eftersom inga andra barn blev det. Det fanns barnkrubba för ensamstående föräldrar vilket var mycket ovanligt på den tiden. Nu ser en familj ut på många olika sätt och det vimlar av ensamstående föräldrar och föräldrar med delad vårdnad. Och nästan alla vill/måste jobba eller studera. Man är hemma en tid med barnet/barnen och det kan vara mamman eller pappan, det spelar ingen roll. | |
| corlini | 2012-04-17 16:25 | |
| minta, ang att kvinnan är ensam om att avstå en plan B när hon väljer att vara hemma. det tycker jag beror helt på vad familjen har för upplägg kring ekonomin. i vårt fall står jag som förmånstagare på tex hans liv försäkringar, vi delar på konto, fastigheten, tillgångar osv. ingen står ensam på någonting. bilar, djur etc står på företaget som vi delar och äger till 50% var. mycket av detta är det hans inarbetade kapital som bekostat medans jag vart med barnen när de var små och nu ägnar mig på nästan dubbel heltid åt min träning, tävling och mitt ansvarsområde i rörelsen. skulle han lämna mig så går jag med ett ganska fett konto, att dela allt utan massa avtal utan genom det enkla beslutet att ha allt tillsammans är en förutsättning för att kunna leva i ro och lycka anser jag. vågskålen skall inte värdera hans arbete mer än mitt och vise versa. är man en familj är allas dag av lika värde oavsett vad den faktiskt genererar in i rent kapitalflöde. jag tycker inte om samboavtal, partnerskapsförord osv eftersom jag anser det vara att leva relationen med förbehåll och dela kärlek med villkor och reservationer. för mig känns det väldigt materiellt, egoistiskt och bara 99% igt. för mig finns det inget mitt och ditt i en relation och ingen part lägger undan eller sparar till bara en. allt är lika och bägge har tillgång till allt. vi får inte ens in pengarna på olika konton. det jag ibland brusar upp kring :) gällande "hemmafru" debatten är att det ofta är belagt med en negativ klang att faktiskt vara hemma. lite som att man lever i en bubbla, borskämd, lat, servande, okunnig om samhället och det praktiska ansvaret osv. jag anser att det inte är så. för något eller några decennier sedan var det nog kanske annorlunda men vi yngre hemmakvinnor idag är ganska med i matchen och inte alls bortkomna i övriga världen. vi har däremot gjort ett val (som ofta underlättats av familjens ekonomi) att faktiskt vara hemma med barnen. det gör oss både insatta, medvetna, kunniga och kvinnliga. jag värdesätter en könsroll i hemmet (även om jag är ganska usel på att leva upp till den själv) och i relationen såväl som i familjen som kanske är något konservativ men det gör mig inte till mindre bestämd och stark i min inställning till mitt lika värde och min kvinnlighet, detta anser jag vara en form av feminism. | |
| slånbär | 2012-04-17 16:48 | |
| corlini-då har ju ni redan sett till att båda kan klara sig om något skulle hända-dvs ni har vidtagit vissa åtgärder kring er ekonomi. Men idag ser familjerna väldigt olika ut och det kan finnas särkullsbarn som också har rätt att ärva vid dödsfall. Är man bara sambo så måste man nästan upprätta ett avtal då reglerna vid separation och dödsfall ser helt annorlunda ut än om man är gifta. Många kvinnor tänker inte på det utan kan leva i alla år och låta mannen sköta allt som har med ekonomi att göra, oavsett om dom jobbar eller ej, och om något händer står dom handfallna. Det är långt ifrån ovanligt. I ert fall så har ni ju sett till att båda är så att säga försäkrade mot framtida eventualiteter och det är ju bra. Men i dom fall det inte ser ut så (och dom är många) så är det ju nästan alltid kvinnan som går lottlös om något inträffar och det kan du väl ändå inte tycka är rätt? | |
| corlini | 2012-04-17 17:56 | |
| men det har inget med varken feminism eller hemmafrudebatten att göra. det scenariot är ju sunt förnuft, tilltro eller avsaknaden av det. att flytta ihop och bilda familj utan att dela allt och skriva in varandra som närmsta anhörig och förmånstagare på allt är ju inte att satsa på relationen väl? då bor man bara ihop men har åtskilda ekonomiska liv och så ser inte en parrelation ut enl mig. för min del handlar det om lojalitet, kärlek, tilltro och en portion rädsla för olycka. om gubbfan dör eller skadas allvarligt är min största skräck tex. för mig är det den ultimata tilltro och kärleksförklarningen att avsäga sig samtligt privat och överlåta det till "oss" och jag skulle aldrig kunna leva mitt liv med en man som skiljer på mitt & ditt i något när vi lever ihop. | |
| Minta | 2012-04-17 18:25 | |
| Du har ju redan ordnat så att du klarar dig bra vid en skilsmässa, så du har redan en plan B. I förhållanden där kvinnan är hemma 10-15-20 år för att ta hand om barnen och inte har någon egen försörjning är det bara frågan om hennes eventuella plan B, inte hans, om det inte är han som är hemmamman. Det är den som är hemma som tar risken och på det sättet är det inte ett ömsesidigt ekonomiskt beroende. | |
| corlini | 2012-04-17 18:36 | |
| jag tänker inte separation eller gardering vid en sådan. jag anser mig inte ha en plan B gällande relationen. vårt sätt att dela allt och ha varandra inskrivna i allt är i första hand en självklarhet för att det ska kännas som ett "vi" och relationen skall vara 110% på alla plan. i andra hand är det för enkelhetens och öppenhetens skull i vardagen, inget krångel, inget frågande, inget undrande, ingen grogrund till osämja eller disskussion. i tredje hand är det för att den ena av oss skall kunna sköta allt så enkelt och rätt som möjligt om den andra skulle råka ut för en olycka eller dö. rädsla eller oro för separation finns inte ens med på dagordningen, då hade jag inte ingått förhållandet. i min värld finns ingen plan B. men det finns enkla självklara saker som kommer med kärleken till sin famlj, tex att allt är gemensamt och att underlätta för sin partner vid ev olycka. | |
| Minta | 2012-04-17 18:47 | |
| Jag vet inte om det är så människor tänker, men många vill helt enkelt känna att de är självförsörjande och inte helt ekonomiskt beroende av en annan person. Jag ser det inte som gardering, utan som en självklarhet för många. | |
| Minta | 2012-04-17 18:50 | |
| Du framställer det som fegt att vara självförsörjande och att kunna stå på egna ben om något händer. Jag tycker det verkar lite dumt att för mycket förlita sig på en annan ekonomiskt. Bortsett från att det är ganska bra för självkänslan att vara självförsörjande och jag tror faktiskt att man också är en bra förebild för sina barn då. | |
| corlini | 2012-04-17 18:57 | |
| man är bara beroende av en annan om man undermedvetet har kvar ego/singel inställningen mitt-ditt eller har en distans i form av förord, avtal osv för att säkra sitt egna. hur kan man vara beroende av en annan om ingen har något enskilt? man har ju det man har gemensamt. ett par vi talade med hade en gemensam kassa och var sitt konto. jag tycker det är jättekonstigt och fullkomligt obegripligt. vad ska jag eller han med ett eget konto till när vi valt att leva tillsammans och bilda familj? vi är ju "ett" nu, inte två under samma tak som bara delar på vissa saker. | |
| slånbär | 2012-04-17 18:58 | |
| Corlina-det är ju bara hur DU har gjort som du pratar om. Det vi pratar om är så som väldigt många andra faktiskt har det. Det är väldigt vanligt att det är mannen som sköter allt det ekonomiska och även om man kanske står som ägare till tex huset båda två så är det väldigt vanligt att kvinnan är den som förlorar i slutändan ändå. Ta tex ett par som äger sitt gemensamma hus båda tv, dom har några barn och hon har varit hemmafru i trettio år och börjar komma upp i femtioårs åldern. Hon har aldrig haft någon inkomst och på sin höjd en privat pensionsfond. Han har däremot arbetat i alla år och kommer om 10-5 år få en bra pension. Ponera nu att han träffar en ny tjej och vill skiljas- dom säljer huset och delar upp pangar och ägodelar 50/50. Men vad ska hon försörja sig på? Det är ju inte troligt att den nya tjejen som kanske vill ha barn vill vara med och försörja den gamla frun eller hur? Hon har kaske ingen arbetslivserfarenhet utanför hemmet så hur stora chanser har hon att få jobb tror du? Vad ska hon leva av? Då är det ju bättre att han dör för då är hon ju någorlunda tryggad i alla fall. Detta scenario är INTE ovanligt. | |
| corlini | 2012-04-17 19:01 | |
| jag tycker det är bra, nödvändigt, duktigt, starkt för alla singelindivider att vara självförsörjande. men ingår man partnerskap är man inte längre en enda egen person utan en familjemedlem. i familjer finns det inget som heter att en är självförsörjande, det finns ekonomi i familjen. in och utgående kronor, vem som drar in vad är inte relevant. | |
| blue_moon | 2012-04-17 19:08 | |
 | corlini, du och din man har ett företag som ni delar på lika villkor, så er situation skiljer sig mot flertalets. En kvinna som är hemmafru några år när barnen är små, förlorar ekonomiskt på det, även om hennes arbetsinsats i hemmet kan vara väl så betydelsefull som hans. Om det blir skilsmässa eller om maken dör, så får hon det mycket sämre ekonomiskt än om hon fortsatt förvärvsarbeta. Så ser den krassa verkligheten ut för de flesta. Därför behövs en plan B. | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2012-04-17 19:16 | |
 | slånbär,det är en risk man får ta,det går inte att backa bandet eller livet.varför skulle jag skriva jamen tänk om alla skolbespisningar stänger hur ska det då gå du som hängt upp ditt liv på den,det kan vara så ponera det.jag vill veta ditt syfte med att skriva så.jag kan inte betala räkningar har inte gjort det,men om jag skulle titta på när någon betalar sina räkningar så kan jag lova att jag kan det efter att ha tittat på 1 gång.efter att ha tjattat med en person,så vill jag en en gång tala om att hur många barn folk skaffar eller inte skaffar är deras sak och inget jag bryr mig om.och om det nu skulle gå att backa livet så skulle jag bara göra en sak anorlunda och det är att skaffat några till barn typ 3 till eller fyra | |
| slånbär | 2012-04-17 19:26 | |
| Ttiittii-återigen en otroligt korkad jämförelse. Jag har arbetslivserfarenhet i alla fall och kommer självklart hitta ett annat jobb om nåt sådant skulle inträffa-jag har aldrig varit arbetslös utan jobbat sedan jag slutade gymnasiet med undantag för två år hemma med barnen. Det är antal år i arbetslivet som räknas vete- en kvinna som har varit hemma i trettio år ligger väldigt mycket sämre till på den marknaden-hon har liksom ingenting att visa upp. Resten av ditt senaste inlägg är faktiskt rörigare och konstigare än dom brukar vara-fattar inte riktigt vad du vill säga faktiskt men å andra sidan så är jag inte särskilt intresserad heller. | |
| slånbär | 2012-04-17 19:27 | |
| Vet du ska det ju stå -inte vete....... | |
| tubsocken | 2012-04-17 19:28 | |
| Oj. Självständighet? Jag är stolt över att jag klarar mig själv och skulle skämmas rejält om någon annan skulle försörja mig. Har dessutom sett många relationer gå i kras efter att den ena parten hamnat i beroendeställning. Karriär? ett jobb handlar väl om mer. socialt sammanhang, tjäna pengar. Att inte kunna betala sina egna räkningar? gud. kanske är vissa personer på detta forumet väldigt gamla? eller så umgås jag med rätt sorts unga människor. | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2012-04-17 19:39 | |
| slånbär det är precis sådana jämförelser du gör hela tiden | |
| blue_moon | 2012-04-17 19:46 | |
| ^ ^ Slånbär vet vad hon pratar om, till skillnad från dig ttiittii. | |
| Minta | 2012-04-17 19:47 | |
| Jag vill fortfarande vara en egen självförsörjande person som inte hamnar i ett sämre läge än mannen om jag blir ensam eller om och när jag vill arbeta igen, även om jag lever i ett förhållanden. Man är inte ett även om det heter så i vigselformuläret. | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2012-04-17 19:53 | |
| då kan jag göra en till men tänk om alla arbetsförmedlingar stänger och alla skolmatsalar försvinner vad gör du då?det går inte att säga så heller.och alla meriter inte gils mer och armarna ramlar av och alla kokböcker tar slut,och alla kastruller inte finns och elden tar slut och all ved tar slut och alla tändstickor | |
