Spelrum
| Giraffen | 5 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 3 |
| Inloggade | 9 |
Mobilspel
| Pågående | 19 560 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2012-10-12 19:09 | |
 | Hemmafrau, här är min fråga igen: hemmafrau, att undersköterska är ett slitigt skitjobb håller de flesta med om. Jag undrar bara varför du resonerar som om du bara har valet att göra antingen det eller vara hemmafru. Du har aldrig lockats av att utbilda dig till något annat? | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2012-10-12 19:16 | |
| Corlini, var och en skall göra det som gör den lycklig. Det finns utrymme för olika sätt att leva i vår herres hage. Jag ifrågasätter bara beständigheten i hemmafruns lycka. Är valet en flykt så kommer det hinna ikapp kvinnan och göra henne sorgsen. | |
| corlini | 2012-10-12 19:52 | |
 | all flykt hinner ikapp, liksom förnekelse och ljug. oavsett val bör valet vara grundat när man känner sig stark, glad och står på egna ben känslomässigt. så ja, jag håller med dig. hemmafru grejjen lämnar en hel del frågetecken och antagligen många utsatta, men jag vill även lyfta fram och ge respekt till alla de starka lyckliga och på det sättet faktiskt självständiga (om ej materiellt räknat) kvinnor som mår bra och står starkt i sitt val att vara hemma. jag tycker det perspektivet ofta glöms bort i debatten om bra-dåligt-förlegat-fritt osv. | |
| recidivfara - Ej medlem längre | 2012-10-12 20:14 | |
| vi gör alla val när vi inte "känner sig stark, glad och står på egna ben känslomässigt." och det ska vi göra. annars är det en flykt och förnekelse om något. det handlar istället om att vara medveten om valet och försöka vara medveten om var vi befann/befinner oss när vi gör valet. | |
| mönjelilja - Ej medlem längre | 2012-10-13 08:20 | |
| Det verkar vara skönt på ett sätt att kunna vara hemmafru. Man slipper stressen i arbetslivet och motsättningar på arbetsplatser (som i och för sig kan vara utvecklande), och man kan iställer ägna sig åt fritidsintressen om man inte har barn som ska tas om hand. Nackdelen är ju, som tidigare har påpekats många gånger i tråden, att man är ekonomiskt beroende av en annan person och att man får det mycket besvärligt ekonomiskt om man blir lämnad eller änka. Då får man mycket svårt att försörja sig själv genom arbete eller pension. Dessutom är man tärande för samhället faktiskt. Skattepengar har bekostat barnomsorg, skolgång, utbildning etc och när man är vuxen ska man bidra med skattepengar så att nya barn kan få samma sak. Om man som hemmafru behöver vård så snyltar man också på skattebetalarnas pengar. | |
| corlini | 2012-10-13 08:20 | |
| javisst gör vi det. det jag menar är att det oftare är lättare att stå för valet på låång sikt om det är genomtänkt och fattat när man är i balans än taget då man är tillfälligt svag, arg, trött, nere osv. | |
| hemmafrau | 2012-10-13 11:11 | |
| sylvia. ja den dag jag längtar efter att komma ut på arbetsmarknaden ska jag absolut börja plugga. Och vem vet - om 10 år kanske jag är urless på att sköta hemmet och ha mer fritid än de som förvärvsarbetar. Men som sagt, känner jag så, så ska jag absolut göra något åt det. Men just nu och sedan drygt 5 år tillbaka lever jag det liv som passar mig och mannen bäst | |
| Kaffevåffla - Ej medlem längre | 2012-10-14 20:22 | |
| Hemmafrau: Har ni besparingar att ta av om maken blir sjuk eller arbetslös? Så här ser den ekonomiska verkligheten ut vid arbetslöshet, om man är berättigad till a-kassa, vill säga. Tjänar din man mer än 18700:- i månaden? Detta är nämligen taket för vad beloppet som a-kassan beräknas på. 18700:- x 0,80=14960:-, 30% skatt=10472:- Detta är alltså MAX nettoersättning för arbetslös varje månad, om man inte har tilläggsförsäkringar. Sedan tillkommer fem dagars karens eller flera månader om man säger upp sig själv. Efter ett halvår, sänks a-kasseersättningen, tror det är någon tusenlapp per månad. Känner du dig lika lugn nu, eller har du kalkylerat med att man får 80% av sin lön vid arbetslöshet? | |
| Kaffevåffla - Ej medlem längre | 2012-10-14 20:25 | |
| Ps. Jag förutsätter att din man är höginkomsttagare eller att ni har en låg driftskostnad så att ni klarar er oavsett om maken arbetar eller ej. Du står utanför alla trygghetssystem och kommer inte att få en krona av staten om du blir sjuk eller behöver jobba, utan att hitta ett jobb. Eller hur? | |
| hemmafrau | 2012-10-15 10:51 | |
| Kaffevåffla. Självklart har vi besparingar så att allt inte faller om han plötsligt blir sjuk/arb.lös. Vi kanske inte klarar oss en livstid men några år iaf. Han tjänar drygt det dubbla av summan du angav | |
| hemmafrau | 2012-10-15 10:53 | |
| Ps. ja vi har mkt låg driftskostnad och inga skulder. Det såg vi till att betala av innan jag sa upp mig | |
| Kaffevåffla - Ej medlem längre | 2012-10-15 13:28 | |
| Ja, då behöver du i princip bara oroa dig för din ålderdom, om han inte sätter in pengar varje månad för din pension, lika mycket som han får in som lönearbetare. | |
| corlini | 2012-10-15 17:30 | |
| varför oroa sig alls? mår man bra och är lycklig och inte tror maken skall varken dö eller försvinna i morgon dag kan man väl få leva som man vill nu istället för att nöja sig med en vardag man egentligen inte vill ha bara för att det kanske kanske går åt helvete om 30år. | |
| boffertomte | 2012-10-15 17:46 | |
| Det är väl jättebra om man är ek ober med egna pengar, men inte att bli försörjd. Risken att hamna i "Det här är mitt hus så du gör som jag säger att du ska göra, annars kan du packa din skit och dra åt helvete" är inte liten, hur gullig maken än är när kärleken är ny och fräsch. I Sverige får som bekant inte exmakor underhåll efter skilsmässor. | |
| hemmafrau | 2012-10-15 17:49 | |
| Jag oroar mig inte ett dugg heller corlini boffertomte. Huset vi bor i är vårt, inte enbart hans eller mitt | |
| boffertomte | 2012-10-15 17:51 | |
| Hemmafrau, men pengarna till de löpande kostnaderna är väl bara hans? Nålpengar. Var tacksam, kvinna. Nä hu. | |
| corlini | 2012-10-15 18:15 | |
| varför tänker ni hans - hennes? är inte pengar in parets pengar? vad är det för relation där det heter mitt - ditt? min krona, din utgift, min skatteåterbäring, din restskatt osv... fy lever folk verkligen så? vad spelar det för roll vems namn som står uppe i hörnet på lönespecen? inkomst i hushållet är inkomst i familjen, relationen inte till enskild idivid. fy vad jag tycker synd om alla er som räknar och garderar vems krona det är. finner ni lycka i det? att stå med ena foten i relationen och kärleken och med andra foten i en plan B, reservutväg, omifallatt reservation. vill man ha en partner som tänker så? | |
| slånbär | 2012-10-15 18:55 | |
| Corlini- många avdem som du i andra trådar har kritiserat för att dom sitter i en lägenhet i förorten och lever på bidrag medan barnen knappt kan delta i någonting pga pengabrist har hamnat där tex just efter en separation där mannen gått segrande ur bodelningen. Jag vet flera som råkat utför detta. En fd kollega vars man dog utan att dom var gifta och därigenom inte hade skydd var tvungen att sälja huset dom bodde i för att barnen hade rätt till arvet och hon inte kunde lösa ut dom. Dom hade inte brytt sig om att skriva något för dom var ju lyckliga ihop men så omkom han i en olycka och där stog hon helt oskyddad. Eftersom barnen var omyndiga så handhades deras intressen av en god man. Som tur var hade hon arbetat hela tiden så hon kunde klara sig men hade hon varit hemmafru så hade det varit rätt kört. En annan bekant hade jobbat deltid i alla årgör barnens skull och tagit all vab för att makens arbete var viktigare. Dom hade byggt ett skitfint hus i ett super attraktivt område men vid skilsmässan visade det sig att allt bara var skulder och inga tillgångar. Hon hade aldrig betalat en räkning och hade ingen aning om hur det låg till. Hon hade knappt råd att köpa en liten lägenhet efter det. Han bor kvar med ny kvinna. Hon kommer få en skitpension och nu när hon är över femtio så måste hon jobba heltid och mer för att försöka minimera dom ekonomiska skadorna. Ingen av dessa två kvinnor hade trott att det skulle hända dom. Hade dom inte haft sitt jobb så hade dom inte ens kunnat få enhyreslägenhet än mindre ett lån till en lägenhet. Visst ska man leva idag men omman inte alls tänker framåt så kan livet man är vanvid snabbt ta slut om man har otur. | |
| corlini | 2012-10-15 19:39 | |
| självklart tänker ingen att "det händer mig" men att kvinnorna i dina exempel inte hade koll på den gemensamma ekonomin eller hade slarvat med avtal och försäkringar ska väl ändå inte ligga till grund för ett argument mot att få vara hemmafru eller tro på kärleken | |
| nystan1 | 2012-10-15 20:03 | |
 | Jag återgick nyss till mitt jobb efter att ha varit föräldraledig i tre år. Jag är också undersköterska på äldreboende med inriktning demens, jobbar mest kvällar samt gör två helger på fem veckor. För min del känns det fantastiskt att vara tillbaka på jobbet. Har haft det fint hemma med mina två barn, men mitt arbete är ett av mina största intressen och jag har saknat det enormt! För vår del är de skiftande tiderna en stor fördel. Arbetar jag helg har jag lediga dagar mitt i veckan, och kvällarna börjar jag sällan före tre vilket innebär att äldsta flickan bara behöver gå på förskola tre dagar i veckan och minsta inte behöver gå alls. Alla är vi olika, är man nöjd med att vara hemma och får ihop det ekonomiskt är det väl toppen att kunna göra så. Men bara för att man hellre arbetar behöver inte det betyda att man har en tråkig fritid. | |
