Spelrum
| Giraffen | 34 |
| Krokodilen | 2 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 2 |
| Grisen Böjningslistan | 25 |
| Inloggade | 63 |
Mobilspel
| Pågående | 19 928 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| zorro64 | 2008-06-23 11:32 | |
 | Leksand stars är bäst. så tycker jag.nån som säger något annat har helt fel :).solsemester runt medelhavet är alldelles lagom bäst.det är min åsikt gruntat på erfarenhet av flera resor dit sen tycker jag att det ska bli jätteskönt med semester nu (2 skift kvar). | |
| FLuBBeR - Ej medlem längre | 2008-06-23 12:13 | |
| Gariam skrev: "Eftersom jag tycker att rätt och fel är ganska ointressant numer så har intresset för att "vinna" diskussioner falnat betydligt. Däremot har jag inte förlorat mitt intresse för att ta del av andra människors erfarenheter OCH filosofiska tankegångar, tvärtom." Precis så tänker jag också! Förövrigt gott om bra inlägg i den här tråden. Dyslekso bidrar med det mesta av det bästa...som vanligt. En forumfavorit - helt klart! | |
| Gariam - Ej medlem längre | 2008-06-23 12:22 | |
| Vulcan: Jag menar inte alls att man måste ha erfarit just exakt det som diskuteras, utan jag pratar dels om det värdefulla i att göra sig medveten om varför man tycker som man tycker oavsett vad man tycker, och att jag gör antagandet att allt tyckande åtminstone delvis har ett ursprung i ens egna upplevelse av livet på ett eller annat sätt. Jag är väl inte så intresserad av detta med att använda erfarenheter som en ytterligare tyngd i ett argument för att ”bevisa något” egentligen eftersom jag inte alls letar efter rätt och fel. Jag tycker bara att det blir väldigt mycket mer intressant och mer konstruktivt att diskutera då, under förutsättningen att det inte måste leda fram till en enda objektiv sanning. Att se och erkänna allas olika upplevelser av samma sak, ungefär som facetterna på en slipad diamant tycker jag är fascinerande och ger ett djup och en mångsidighet som man kan förlora om man så gärna vill att det bara ska finnas ett enda rätt facit applicerat på ”verkligheten”. Alltså: Jag tror att alla ens åsikter grundar sig i någonting självupplevt, åtminstone delvis. Och att det byggs på allteftersom man gör nya erfarenheter och tar del av andrahandsinformation. Jag lägger ingen värdering i hur stor utsträckning något är självupplevt eller inte eftersom jag ändå gjort antagandet att tyckandet någonstans är det, men därmot anser jag att det blir mer intressant om även detta tillförs i en diskussion. Ibland kan det vara helt omöjligt att ge hela bakgrunden till en åsikt, men för mig räcker det långt att även ta med de känslor man upplever i kombination med åsikten. Men eftersom det råder en slags känslofascism fastän även de kan vara så vackert logiska så blir det också svårt och kanske internetforum inte riktigt fyller upp kriterierna för att det ska kännas tillräckligt tryggt att dela med sig så, men man kan ju alltid klargöra det för sig själv i allafall om man vill tänker jag. De som diskuterar dödsstraff utefter sådana erfarenheter gör ju det på andra premisser än vad någon annan gör och att få med den bakgrunden är ju bara bra. De behöver förmodligen en slags känslomässig förståelse men eftersom själva formen för diskussionen ofta blir till synes tankebaserat filosofisk så blir deras behov inte alls tillfredställda och så blir de ännu mer frustrerade och så tragglas det vidare... då är det ju bra att göra sig medveten om varför man tycker som man gör och att få göra det i ett sammanhang som inte sitter med en klubba beredd att slå ner över vad som är rätt och fel. Deras känslor är ju ”bara” känslor, och kan aldrig vara fel. Bäddat för skyttegravsmissförstånd. Det blir två helt olika utgångspunkter och om de inte beaktas och respekteras blir det tokigt, och sådana exempel finns det ju väldigt många av i diskussionsforum vad gäller många olika saker. Egentligen vet man väl alltid ”för lite” och kan egentligen alltid mest tala ur eget skägg? Det är den ödmjukheten du beskriver som jag fiskar lite efter tror jag. Det är just det där som retar mig när folk uttalar sig så säkert om hur det är för andra. | |
| Maskulinist | 2008-06-23 12:33 | |
| Fattar inte riktigt vad den här tråden går ut på, men vill ändå säga det här: Mer seriösa värderingar och moraliska claims bör i minsta möjliga mån vara baserade på erfarenheter. Logik is the shit! Om alla använde hjärnan hade vi nog kommit rätt bra överens. | |
| Gariam - Ej medlem längre | 2008-06-23 12:43 | |
| Maskulinist: Vad baserar du dina värderingar och din moral på då? En stark koppling mellan hjärta och hjärna är vad jag föredrar framförallt. | |
| illiterate - Ej medlem längre | 2008-06-23 12:46 | |
| Gariam, varför tycker du att det är viktigt med en stark koppling mellan hjärta och hjärna? Vad baserar du det på? Själv har jag erfarenheter av att separera hjärta och hjärna, och oftast blir det bäst när jag låter hjärnan stå för fiolerna, eftersom hjärtat är rätt dåligt på konsekvens och strategi. Hjärnan däremot kan oftast räkna ut saker som även gynnar hjärtat i längden. Det är inte för intet som Gud skapade oss med hjärta och hjärna åtskilda från varandra, och satte hjärnan överst i kroppen. | |
| Gariam - Ej medlem längre | 2008-06-23 12:54 | |
| För mig innebär det att jag kan handla mer i enlighet och mer 100%igt om jag i beräkningen tar med hjärta och hjärna i samklang. Eller beräkning och beräkning... jag lever i enlighet med det per automatik. Jag skulle gärna slänga in min mage i resonemanget också, men det är väl kanske tillräckligt flummigt som det är. ; ) Men allvarligt talat så förknippar jag hjärta med empati och det behövs det inte mindre av i världen, snarare tvärtom. Jag tror det kan vara olika beroende på var i livet man befinner sig. Känner man sig förvirrad i sina känslor så är det klart att man kanske inte har lust att ta med dem i sina beräkningar, men om ens känslor är tydliga, klara och "stilla" så vore det ju bara dumt att strunta i dem. | |
| Gariam - Ej medlem längre | 2008-06-23 12:58 | |
| Det är när det inte finns några motsättningar mellan hjärta och hjärna som saker och ting flyter på bra i livet tycker jag mig uppleva. Saknas det ena eller det andra, eller om man går omkring med en massa inre konflikter så kan det ju däremot bli himla traggligt. | |
| Gariam - Ej medlem längre | 2008-06-23 13:12 | |
| Maskulinist: Livet är inte nödvändigtvis logiskt. Att enbart applicera logik på livet och ha det som enda utgångspunkt är kanske lite som att försöka tvinga ner en pingvin i en snusdosa. Om alla ÄVEN använde hjärtat hade vi nog kommit väldigt bra överens tror jag, eftersom jag gör antagandet att känslor är universella och kan förstås och delas av majoriteten, men att strategierna för att hantera dessa känslotillstånd skapas med hjälp av hjärnan och att det är på den nivån som konflikter skapas. Ofta är de flesta överens om att typ frihet, trygghet och kärlek är bra grejer och meningarna börjar först gå isär och uppkommer när man ska bestämma om hur man ska gå tillväga för att tillgodose de här (universella) känslobaserade behoven. | |
| kartoffel | 2008-06-23 13:14 | |
 | Om huvudet rör till saker med moralism, politikiskt tänkande, beräkningar och annat som sköts där uppe. Om hjärtat blandar in för mycket känsla och är irrationellt. Tro då på känslan i maggropen. Min egen magkänsla har aldrig lett mig fel här i livet medan både hjärna och hjärta har haft mig på riktiga villfarelser när de fått bestämma. | |
| Gariam - Ej medlem längre | 2008-06-23 13:19 | |
| Kartoffel: Ja, det där är väl återigen något som upplevs olika. För mig funkar det bäst när hela jag funkar i enlighet. Hjärnan är nödvändigtvis inte per automatik fylld med moralism, hjärtat är nödvändigtvis inte per automatik irrationellt o.s.v... Whatever floats Your boat! | |
| Mercedes | 2008-06-23 13:20 | |
 | Så länge folk tycker som jag är det helt OK! | |
| vulcan | 2008-06-23 14:09 | |
 | Faktum är att det finns solid, neurologisk bevisning för att det krävs logik och intakt känsloliv i samklang för att fungera som människa. Någon av er kanske känner till det berömda fallet från 1800-talet med järnvägsarbetaren Phineas Gage som fick en slags järnstång genom huvudet. Han överlevde mirakulöst och inte bara det: Hans intellekt föreföll helt oskadat och han hade inga motoriska rubbningar eller talsvårigheter. Efter en tid visade det sig dock att Gage inte längre var samma person: Han var slarvig, lat, opålitlig och allmän likgiltig för allting. Han kunde inte längre behålla arbeten (han var innan en erkänt duktig yrkesman) eller skapa relationer till andra människor. Numer vet vi att detta berodde på en begränsad skada i Gages frontallober. Frontalloberna är centrum för mycket av vårt s.k. känsloliv och liknande tillstånd kan uppstå hos andra både genom trauma och olika hjärnsjukdomar. Dessa personer kan verkligen ha all sin intellektuella förmåga intakt, men ändå vara helt opålitliga och handikappade på alla sätt i sin förmåga att möta omvärlden. I själva verket finns det som flera andra är inne på ingen anledning att se någon motsättning mellan tanke och känsla, eller att det ena skulle vara viktigare än det andra. Vi har i själva verket en oerhörd nytta av det som våra känslor förmedlar oss på alla plan - de är allt annat än nån slags meningslös evolutionär restprodukt. De bästa besluten fattar vi också mycket riktigt när vi hittar samklangen mellan båda dessa aspekter av oss. | |
| Demoex | 2008-06-24 00:11 | |
 | Att folk tycker en massa är helt ok, men bara om dom låter bli att tvinga på andra sina åsikter. Däremot respekterar man att någon tycker annorlunda kan det bli väldigt intressanta debatter. | |
