Spelrum
| Giraffen | 23 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 8 |
| Inloggade | 31 |
Mobilspel
| Pågående | 19 386 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2008-11-08 16:44 | |
 | Jag håller med Gentiana, men förstår samtidigt varför vi medelmåttor har ett behov av att hylla olyckliga och gränsöverskridande genier: De är vår kulturs gråterskor - lider de så "slipper" vi. Därför ställer jag mig lite frågande till uttrycket "depressiv poesi". Som jag ser det är en av litteraturens viktigaste uppgifter att skänka tröst, och att få sällskap i sin melankoli kan vara viktigt för den som känner sig ensam. Med andra ord kan den sorgsnaste text vara upplyftande och i förlängningen livsbejakande. | |
| mydominion - Ej medlem längre | 2008-11-08 16:56 | |
| bra poesi är alltid deppig | |
| Dallonpaj | 2008-11-08 16:57 | |
 | Det var bra förklarat Sylvia, att vi behöver även mörk litteratur, och att den som en paradox faktiskt kan ha positiv effekt för läsaren. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2008-11-08 16:59 | |
| Tack, Dallonpaj. Medelmåttan gör så gott hon kan. :) | |
| _Candid - Ej medlem längre | 2008-11-08 17:02 | |
| Jag vill se det som att Ordis bara hakade upp sig på ett ord, men när det gäller historien om Sylvia Plaths liv så verkar du helt klart bäst påläst SämstpåBeta. Jag vet själv väldigt lite om varför hon dog, om det var i ett plötsligt anfall av förvirring och sjukdom eller efter ett helt liv av tunga grubblerier. Det jag gav medhåll åt var att ett liv drivet av en lust/förmåga att skapa (i mina ögon då) är ett liv fyllt av mening och mål, men man kan ju också se det som att det kreativa skapandet måste finnas just för att man finner sin vardag odräglig och själv genom skapandet försöker att fylla det med mening. Självklart kan man inte neka till att åtminstone hennes slut av livet var väldigt tragiskt, för henne och för hennes efterlevande och jag tycker att du beskrev det väldigt bra SämstpåBeta. | |
| mommesfrites - Ej medlem längre | 2008-11-08 17:20 | |
| Jag gillar visst en del depressiv poesi, när jag tänker efter. Finns många att namnge men gamla Dan Andersson hade ju sina mästerverk kontra den levnadsglade Bellman. Jag älskar båda. Sen är det fint att läsa i diktform vad andra har varit med om. Hur man förstår att hjärtat verkligen har gått sönder av försmådd kärlek, saknad eller vad det kan vara. Det har helt klart stor betydelse även för författaren att få skriva av sig och kanske dela med sig av sina tankar. Det bästa är ju om man kan ana ett hopp och vetskapen om att det öppnas nya fönster överallt där dörrar stängs. Att bara försjunka i missmod och likt Goethe undra vad det är för mening i att räkna linser och ärter - det är bara drygt och man blir deppig av att läsa det. Tycker jag. Och jag är inte med i Svenska Akademin, så tyck vad ni vill. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2008-11-08 17:23 | |
| _Candid: Håller med om att det var vackert skrivet om Sylvia Plaths tragiska liv, men dessvärre är det inte SämstpåBeta som skrivit det (vilket du upptäcker om du följer den bifogade länken.) Ett par citationstecken måste ha fallit bort på vägen, vilket är extra olyckligt eftersom textens (riktiga) författare ber att man inte skall använda sig av texten utan tillåtelse. | |
| _Candid - Ej medlem längre | 2008-11-08 17:27 | |
| Ooj, tack Sylvia.... | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2008-11-08 17:27 | |
| He he... :) | |
| ordprofeten - Ej medlem längre | 2008-11-08 17:31 | |
| Jag har helt missat att I Diktens Strålglans var månadens bok i Oktober | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-11-08 17:33 | |
| Det är möjligt att det måste finnas schablonbilder av vad konstnärlig begåvning är för att det ska finnas någon plats för den, sylvias inlägg om gråterskorna förklarar det fint. Tror dock inte man ska dra några slutsatser om vad begåvning är utefter dessa fördomar. Det slutar bara i att begåvade känner sig missförstådda och blir olyckliga. Tyvärr finns det ju till och med lärare på konstskolor som har den här bilden och ställer högre krav på begåvade elever med motiveringen att det är deras uppgift att dela med sig till omvärlden (varje begåvads medfödda innersta önskan, givetvis!). | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-11-08 17:34 | |
| Gillar ordprofetens sköna inlägg, måste jag tillägga! | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-11-08 17:39 | |
| Jag tycker det är okej att fjäska i det här fallet eftersom jag inte ens håller med honom i sak. Tyckte det var välskrivet och estetiskt tilltalande och jag läser gärna mer inlägg av det slaget. Det är inte mer än rätt att man pumpar begåvade på mer! | |
| Dallonpaj | 2008-11-08 17:50 | |
| Jag föredrar innehåll framför till synes snygga och skenbart skarpa iaktaggelser, men knappast speciellt djupa. De är dock yttrande i fin förpackning, apropå Ordprofenetns ord. Mydominiom tycks däremot komma från helt andra hållet i sina bidrag, med mer innehåll än förpackning, en utveckloing av dennes tankegångar skulle jag gärna se mer av. | |
| ordprofeten - Ej medlem längre | 2008-11-08 17:58 | |
| Dallonpaj, det är tyvärr ofta förpackningen man betalar för... | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2008-11-08 18:00 | |
| Om inte Ordprofetens inlägg är att betrakta som "djupa" så vet jag inte vems som är det. Vad man sen tycker om de åsikter som förmedlas - det är en annan sak. | |
| Dallonpaj | 2008-11-08 18:46 | |
| Är det jupt att konstatera att vi lever i ett konsumtionssamhälle och dylikt? Nej, det kallar jag verkligen inte djupt, SylviaPlath. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2008-11-08 18:54 | |
| Det var en väl ytlig argumentation för någon som säger sig uppskatta det djupa... :) | |
| Dallonpaj | 2008-11-08 18:58 | |
| Det fanns just inget argument i min mening... :) | |
| Dyslekso | 2008-11-08 19:06 | |
 | Svårt att avgöra huruvida en persons livsöde är tragiskt eller inte, det beror ju på perspektiv. Själv kan jag inte tvinga mig till att tycka att ytliga konsumtionsmänniskors livsöden är tragiska om de ändå _själva_ upplever att de trivs med sina liv. Den enda olycka man verkligen känner av är den egna, och känner man sig olycklig hela livet trots att man uträttar stora saker (kemisten Wallace Carothers är ett annat fall) så är det väl ledsamt. Även om omvärlden kan se det annorlunda, mot bakgrund av det personen åstadkom. Detta sagt, och jag antar att flera redan sagt liknande saker:/, vill jag ändå hålla med om att ordis skrev ett mycket bra inlägg. Omöjligt att inte förhålla sig till. | |
