Spelrum
| Giraffen | 37 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 17 |
| Inloggade | 54 |
Mobilspel
| Pågående | 19 218 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| emmylicious | 2009-03-08 23:10 | |
 | ...eller om det är 16 år t o m. Nåja, ungen heter fortfarande inte Pop. | |
| ooord | 2009-03-08 23:16 | |
 | Oops missade sista raden Svd, men gissningen får väl stå. | |
| alfamarie - Ej medlem längre | 2009-03-09 13:25 | |
 | Det kan hända att de har helt rätt, det pratas mycket om att man "behöver" någon att identifiera sig med. Att det är viktigt att ha en idol är ju något självklart, det ser vi inte minst i alla dessa trådar om vem i världen som är vackrast/fulast/bäst/säms t. Jag tycker själv att det borde vara viktigare att identifiera sig med någon man beundrar, inte för att denna person har gjort något för att den är en kvinna eller man utan för att det den gjort är viktigt för mänskligheten på ett eller annat sätt, i det stora ELLER lilla. Vem man gillar är mindre viktigt än varför man gillar hen. Det stora problemet bör (för Pop) att den stora massan tycker att man skall följa den stora massan och att alla är för fega för att börja ta tag i detta problem. Som jag ser det, så är det bra för mitt barn om någon annan tar smällen med könsneutralitet. (Det är väl detta vi egentligen vill uppnå, när vi skriker efter feminism?) Dessa modiga människor som är villiga att offra sitt barn, gör mitt barn och hennes barn en jättetjänst men jag är inte modig nog att göra detsamma. Kontentan: ...Jag tycker att de är skittaskiga mot sitt barn. Jag tycker att jag borde hjälpa dem på något sätt. Jag vill inte offra min unge, det är en sak att stå upp för min åsikt men varför ska jag lägga detta ansvar på MITT barn? Jag tycker att de är skittaskiga mot sitt barn... | |
| alfamarie - Ej medlem längre | 2009-03-09 13:26 | |
| *bör vara | |
| _astrud_ - Ej medlem längre | 2009-03-09 15:05 | |
| Jag blir lite provocerad av det här faktiskt. Inte för att jag tror att barnet blir skadat av det men jag undrar över nyttan. Det går ju inte att förhindra att barnet förr eller senare blir sedd som pojke eller flicka. Man kan ju uppmuntra sitt barn att inte låta sig hämmas av sin könsidentitet. Det är väl bättre att rusta barnet för det samhälle vi faktiskt lever i. Jag hoppas kunna ge mina barn en trygghet och styrka i att de kan vara den de vill utan att låtsas att de inte har ett kön! Dessutom blir jag förbryllad över hur de till vardags talar om ungen. Säger de bara namnet hela tiden, usch vilket taskigt språkbruk. Men va fan, de får väl göra vad de vill om de nu tror det är värt besväret. | |
| Skrmf | 2009-03-09 15:45 | |
 | Jag blir mest provocerad av tråden, som bara visar hur djupt normerna sitter. Pop var ju själv medveten om sitt kön, och får säkert svar på eventuella frågor. Pop är alltså inte på något sätt undanhållen nån medicinsk/känslomässig sanning. Detta är det klokaste jag läst på ganska länge, med tanke på all forskning som gjorts ang kön på bebisar kontra omgivningens behandling. Om min tjej skulle gå med på ett sånt tilltag skulle jag absolut vilja göra som Nora och Jonas. | |
| Femme_Fatale | 2009-03-09 15:53 | |
 | Stackars unge om det är en tjej och skulle vilja ha prinsessäng och plasttiara........ | |
| Pialina | 2009-03-09 15:56 | |
 | Femme_Fatale, grejen är väl att h*n har både flick- och pojksaker och får välja fritt utan att omgivningen har synpunkter på vad hon ska ha och göra. | |
| alfamarie - Ej medlem längre | 2009-03-09 15:58 | |
| Pialina: hon? | |
| alfamarie - Ej medlem längre | 2009-03-09 15:58 | |
| skojar bara, det är så lätt att falla in i mönstret.... =D | |
| dudeniro - Ej medlem längre | 2009-03-09 16:02 | |
| skitsmart av föräldrarna att omsätta sina jämställdighetstankar på ett barn och göra honom eller henne till massmedial figur samtidigt. "Ooops vi glömde visst att i vår strävan att ge barnet en könsneutral uppväxt så gjorde vi det till allmängods också" | |
| bove | 2009-03-09 16:02 | |
 | Skrmf: Finns det någon forskning som visar att bebisar far illa på något sätt av att behandlas olika p.g.a. sitt kön? Så länge man inte behandlar ena könet sämre på något sätt och ingen tar skada av det så ser jag inte riktigt problemet. Det är ju dessutom så att pojkar och flickor reagerar på olika saker redan i mycket låg ålder, t.ex. så intresserar sig flickor mer för ansikten och personer medan pojkar intresserar sig mer för ting som låter och rör på sig redan som spädbarn så det kanske finns sådana anledningar till varför vuxna beter sig på något olika sätt i interaktionen med ett barn beroende på om det är en pojke eller en flicka. | |
| dudeniro - Ej medlem längre | 2009-03-09 16:07 | |
| Från artikeln:  "Nej, det här är inget experiment. Jag menar att det är mycket taskigare att släppa ut en människa i den här världen med en lapp i pannan där det står rosa eller blå. Då har man verkligen bestämt att det yttre är viktigast och sagt ja till att samhället är med och formar barnet till det kön som det fysiskt är. Jag menar att kön är en social konstruktion, säger Nora. " Jag blir faktiskt lite förbannad när jag läser detta. Det ÄR ett experiment från det att de går ut i SvD och gör detta till en allmän diskussion. Pop är fortfarande ett barn, och tror föräldrarna så benhårt på social konstruktion så borde de ju ha övervägt konsekvenserna av att gå ut i media och berätta om deras filosofi. DOH! | |
| vita_syrener - Ej medlem längre | 2009-03-09 16:21 | |
| Jag blir bara arg och ids inte ens förklara varför? | |
| Femme_Fatale | 2009-03-09 16:22 | |
| Jag har också gett mina barn både flick- och pojkleksaker när de var små. De har haft kläder i alla möjliga färger då jag först fick en tjej och sen 2 killar, det gjorde att de fick ärva kläder. Skulle aldrig falla mig in att göra mina barn könslösa, snarare stolt över sitt kön, vad det nu må vara. Jag vill göra dem stolta över vem det är över huvud taget. Tyvärr så tror jag inte att flickan, om det nu är en tjej, får alla prinsessaker som hon önskar. Min äldsta tjej var inte så förtjust i att leka med dockor, däremot så gick lego hem hos alla barnen. Att hon var en flicka det märktes ändå på hennes sätt och på hur hon ville se ut när hon blev äldre. Äldsta pojken var otroligt förtjust i bilar när han var jätteliten, det fanns verkligen genetiskt i honom. Ja han hade tjejleksaker och en storassyster som påverkade honom. Inte f-n stoppade det honom heller. Nä låt barn vara barn och vill flickor vara flickor med prinsessgrejor, så låt dem det och vice versa. | |
| E Soul - Ej medlem längre | 2009-03-09 16:25 | |
| Jag och min bror lekte med dockor när vi var små. Men jag gillade också att såga och spika i träd så det gick nog jämnt upp ändå. | |
| dudeniro - Ej medlem längre | 2009-03-09 16:28 | |
| femme, för att dina barn gjort de valen betyder det ju inte att det är biologiskt. Det kan vara en slump vad ett barn "fattar tycke för" i liten ålder. Jag köpte min dotter Tonka-traktorer när hon var liten, som hon totalt ignorerade för att hon redan fått något annat i present som väckte mer uppmärksamhet. Jag har verkligen svårt att se - hur mycket jag än försöker - hur vår biologi skulle vara kopplad till något sånt som literära beskrivningar av princessor, eller moderna uppfinningar såsom bilar och traktorer? Jag märker själv att hur mycket vi som föräldrar försökt att bara vara "neutrala" i val av leksaker, så fort skolan kommer igång och barnet själv börjar göra val - så sker de enligt vissa mönster som jag knappast tror handlar om "biologi", utan snarare om att tjejer leker med tjejer som leker med dockor... och jag säger varken bu eller bä om det (hennes val av lekkamrater eller leksaker). | |
| Skrmf | 2009-03-09 16:32 | |
| Dudeniro: Kan du på något sätt avgöra barnets eller föräldrarnas identitet med hjälp av artikeln? Fingerade namn, bilden är inte på ansiktet etc. Bove: Vet du varför barnen reagerar så olika beroende på kön redan i spädbarnsålder? Om det är genetiskt betingat och inte för att de härmar/reagerar på omgivningens bekräftelse spelar det ju ingen roll om man inte talar om könet för omgivningen. Det gör det ju dock om det är som jag tror. Att omgivningens bekräftelse är en stor del i barnens "första" reaktioner... Barnmorskor tar olika i barnen och ger dem olika adjektiv när de kommer ut ur magen beroende på könet. Grovt draget är pojkarna tuffa och starka och flickorna små och söta trots att flickor tenderar att vara större vid födseln. Flickor får dessutom mer närhet och ömhet, medan pojkar får tillåtelse att vara längre bort från pappa/mamma och utforska omgivningen redan från (innan) krypstadiet. Det kanske kan vara anledningen till intresseskillnaden? | |
| Femme_Fatale | 2009-03-09 16:34 | |
| Jag tror det handlar om biologi, lite i alla fall. Det finns ju barn som växer upp med fel kön, alltså barn som är födda som t ex pojke men känner sig som en flicka. Hur skulle det kunna existera om det inte någonstans i våra hjärnor är "programmerat" kön. Sen finns det så klart flickor som är väldigt pojkiga och tvärtom. Jag tror att mycket styrs av påverkan men inte allt. När det gäller påverkan har jag själv valt att styra bort mina barn från billiga plastleksaker i den mån jag kunnat, även från krigsleksaker i den mån jag kunnat. | |
| Femme_Fatale | 2009-03-09 16:36 | |
| Skrmf - måste bara säga att det är bullshit om att flickor skulle få mer närhet och mer ömhet. Den kramigaste och mest i behov av ömhet och närhet av mina barn har varit en pojke och han har därför fått mest. | |
