Spelrum
| Giraffen | 2 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 0 |
| Inloggade | 3 |
Mobilspel
| Pågående | 19 377 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Steve Zissou - Ej medlem längre | 2009-10-01 11:42 | |
 | Miss yoco, otrohet är väl något man bestämmer sig för om det existerar i ett förhållande? Det är en värderingsnorm i vår kultur, att man är varandra trogna. Samtidigt är just otrohet ett av de vanligare skälen till att förhållanden spricker. Det är väl inget som säger att att man kan måna och respektera varandra i ett förhållande som inte är baserat på tanken att man är och förblir enbart intresserad av den man är i ett förhållande med, och just därför t.ex. väljer att leva i ett öppet förhållande - för att man inte vill gå i samma fälla som dom andra?! (d.v.s. att man svär varandra trohet och sedan så är någon otrogen och då har man utsatts för det ultimata sveket och den enda lösningen är acceptera att det heligaste av det allra heligaste har befläckats och man kan inte vara tillsammans längre). Jag vet flera vänner och bekanta som fått sina förhållanden förstörda för att de blivit förda bakom ljuset... och ibland tänker jag, "tänk om ni vågat prata öppet om det, vågat säga vad som händer.. ." då tar man i alla fall udden av att man blir förd bakom ljuset, och kanske lär man sig att våga förstå att ens partner kan ha känslor för andra människor också och att det största sveket kanske inte är "det som hände" utan att de känner att de blivit lurade och bedragna? Food for thought. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2009-10-01 11:47 | |
| Håller med alterica helt och fullt, mycket klokt formulerat. Det är man själv som förlorar på att kategoriskt välja icke-förlåtelse. Och ja, det är skillnad på att acceptera och förlåta. Att vara alltför fördömande känns lite som en barnsjukdom, det är något man sysslar med innan man insett att livet kan vara komplicerat. Med åren luckras ens tydliga distinktioner upp - ond/god får fler nyanser och man blir ödmjuk. Så länge förlåtelsen är ett resultatet av en inre strävan och inte av att man på förhand gett gett upp sina rättigheter, så är förlåtelse något väldigt fint. | |
| Miss Yoco - Ej medlem längre | 2009-10-01 11:50 | |
| Ja, det är precis det jag menar SweetestDown. Och det är precis det jag gjorde - tack och lov. Det finns män som har otrohet som ett kroniskt beteende. Det kan jag bara konstatera med facit i hand, för han beteer sig precis likadant än idag. - SweetestDown, visserligen ställer du frågan om otroheten "bara" har varit en engångsföreteelse, eller hur? Och då vet jag inte riktigt hur jag skulle reagera. Det skulle jag nog inte riktigt kunna veta förrän jag stod inför situationen. Fast, bevare mig. Men utifrån det jag har varit med om så tänker jag som jag har skrivit här. Det är mina tankar, mitt förhållningssätt. Alla har vi våra egna sätt att förhålla oss till det vi är med om i livet.... | |
| johnlin | 2009-10-01 11:54 | |
 | Miss Yoco skrev: "Det finns män som har otrohet som ett kroniskt beteende." Fast det finns ju kvinnor också som är kroniskt otrogna. Jag tror inte att det handlar om kön, utan om personlighet. | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-10-01 11:56 | |
| ja herregud,kvinnor är inte bättre på den punkten | |
| Miss Me | 2009-10-01 12:00 | |
| Allt är inte svart eller vitt.. Otrohet - dåligt, trohet - bra. Jag levde i ett djävulskt förhållande. Psykisk och fysisk misshandel. Nån respekt fanns inte öht. Varken för mig själv eller för honom. Så. För att inte gå under helt behövde jag känna mig omtyckt, att för en stund känna att jag betydde ngt. Vilket då ledde till att jag var otrogen. Och jag ångrar mig inte det lilla minsta! Och för dom som tänker/vill säga att man ska göra slut och lämna. Ni ska inte vara så trångsynta och tro att det "bara är att gå" alla ggr. Jag gick.. Gång efter annan.. Men min "käre" pojkvän letade alltid upp mig och drog tillbaka mig i håret. Bokstvligt talat. Detta kanske betyder att jag är en dålig människa. So be it isf. Men jag vet att jag aldrig varit otrogen före det där förhållandet och jag har till dags datum inte varit otrogen efter. Det är jättelätt att bara säga att det är en dålig handling att vara otrogen. Att det är ett fruktansvärt svek. Och absolut... Det kan det vara.. Men det kan också vara ett sätt att hålla näsan ovanför vattnet så att man inte går under.. | |
| Miss Yoco - Ej medlem längre | 2009-10-01 12:03 | |
| Wildman ---------> 2009-10-01 11:40 Jag tror jag förstår hur du menar och kan också hålla med dig delvis, men jag tycker ändå inte att otrohet kan ursäktas. ----------------------- Steve Zissou, ditt inlägg får jag ta och grunna på, för jag har lite svårt att greppa hur du menar.... ------------------- Åmeh, johnlin, såklart det finns kvinnor som också kan vara kroniskt otrogna. Men nu skriver jag utifrån mig själv, och jag har personlig erfarenhet bara av manliga partners. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2009-10-01 12:04 | |
| Kronisk otrohet är ett sjukligt beteende och förlåter man det är man att betrakta som medberoende. Då är förlåtelsen inte längre vacker. Då har man gett upp sina krav på ett värdigt liv - om man nu alls önskat sig ett sådant. | |
| SweetestDown | 2009-10-01 12:08 | |
| Var tycker ni att gränsen för otrohet går då? Det är väl en viktig fråga. Kanske därför jag förlät, för att jag inte anser att sex med någon annan är det värsta man kan göra mot sin partner. Så länge man är ärlig och erkänner är det ingen stor grej. Däremot hade jag ALDRIG förlåtit om det kom fram långt efteråt, om det pågått länge bakom min rygg och jag fick höra det från någon annan. jag tycker att lögnen är det värsta sveket. | |
| wildman | 2009-10-01 12:17 | |
 | Otrohet är ju faktiskt inget annat än det man definierat inför varann. Det kan variera från par till par och säkert förändras under tid. men traditionellt är väl ren penetrerande sex det de flesta definierar som otrohet. | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-10-01 12:19 | |
| när jag har sex så är det min kärleksförklaring till den jag är tillsammans med,jag har aldrig haft det med ngn jag inte är med så för mig är det otrohet precis som då ngn varit med ngn under en längre tid bakom min rygg,sveket känns lika mycket i mig när jag har sex med ngn så anv jag de finaste jag kan ge ngn,de är min kropp min själ å mina känslor vill man sedan missbruka det är man inte värd mig längre å vi ska absolut inte forstätta ngt | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-10-01 12:24 | |
| om han håller om ngn annan,som han bara håller om mig,om han håller henne i handen elr kysser henne,så som han bara gör med mig,ja då är det otrohet de med skulle han jag är med inte hålla med mig,så vill han verkligen ha mig så skulle han respektera det å inte hålla på så,MÅSTE han ändå göra det ja då var det inte så mycket med oss heller så...fyller man inte alla behov för varandra,så att den ena måste göra samma saker med ngn annan,så känns det inte rätt för mig | |
| Miss Yoco - Ej medlem längre | 2009-10-01 12:32 | |
| Jag tänker ungefär som Mysgruppen, 2009-10-01 12:19 För mig är sex minst lika mycket en emotionell, som en fysisk handling. Då har jag gett den personen både min kropp och min själ, och den handlingen är "helig" ( hittar inget bra ord ) för mig. Ett innerligt kärleksförhållande är det absolut finaste man kan vara med om i sitt liv. ( men en reservation, barnen...de är och kommer alltid, alltid att gå före allt annat, och vara det finaste man kan begåvas med ) | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-10-01 12:34 | |
| "Min kropp är mitt tempel,den bestiger inte vem som helst";) | |
| Mouche - Administratör | 2009-10-01 12:43 | |
| Jag tror jag nästan blev lite förälskad i dig för de orden Myspruppen för det var mycket fina och tänkvärda ord. =) | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-10-01 12:45 | |
| oj *S* | |
| wildman | 2009-10-01 12:47 | |
| Jag har varit i dessa diskussioner förut, det är rent ut sagt omöjligt att bli överrens eftersom man ahr så olika syn på det där kring kärlek, sex och relationer. Därför tror jag att det absolut viktigaste är att man verkligen pratar med den man vill ha som sin partner innan man stadgar sig så att man verkligen är överrens om spelplanen och reglerna. Man tenderar gärna till att förutsätta att alla ska resonera som sig själv, men man blir förvånad över hur hjärntvättade alla andra är ;-))) (Observera ironin i det) | |
| annakarineli | 2009-10-01 12:52 | |
 | Miss Me: Jag håller fullständigt med dig. Hoppas verkligen du fick kraft att ta dig ur det dåliga. Kram! | |
| Steve Zissou - Ej medlem längre | 2009-10-01 13:03 | |
| Miss Y... jag skall försöka förtydliga mig: I tvåsamheten, äktenskapet, förhållandet så är trohet norm. Vi lever i en värld där otrohet händer och ruinerar förhållanden. Just för att det är det "ultimata" sveket så är det också något som hemlighålls i det längsta, den partner som har känslor (sexuella, emotionella eller vad det må vara) går bakom ryggen på sin partner. Om man ser på ett förhållande med öppenhet (vad man nu fyller det med), så kan man ju också uppleva "svek" på ett annat sätt, kanske rent av att det uppstår en diskussion innan det som man ser som otrohet händer. Hur hade en person som känt sig bedragen för att hans eller hennes partner kanske under en längre tid haft ett förhållande på sidan om i hemlighet upplevt det om han/hon vetat om det, om man tar bort själva momentet att någon går bakom ryggen på den andre? Jag tror att ett stort problem är att saker och ting sker i det dolda, sedan när det kommer upp till ytan så upplevs inte bara "otrohet" utan ett svek som kan ha inneburit lögner om allt från möten till telefonsamtal till gud vet vad. Sedan behöver ju inte öppenhet innebära att det är okej att göra vad man vill, utan att det är något som wildman säger att man har kommit överens om spelplanen, vilket kan inkludera total öppenhet om känslor så att den andre får chansen att säga till. Det är iofs en enorm utmaning mot tanken på "förhållandet" med grundregeln att man är så pass trogen att man inte ens yppar att man kan ha känslor för andra, även om det antagligen ligger närmare vår natur än vad vi lärt oss tycka och tänka som det "normala" | |
| Miss Yoco - Ej medlem längre | 2009-10-01 13:42 | |
| Ja, Steve, begreppet öppenhet i dethär sammanhanget kan verkligen ha många bottnar. Jag tänker att om öppenhet är synonymt med uppriktighet så kan man eliminera många tråkigheter i ett förhållande. Denhär andra slags öppenheten du skriver om, där man går utanför ramarna från våra traditionella normer, den är säkert, precis som du skriver, en mycket större utmaning för båda. Och precis som du och Wildman skriver så gäller det att vara överens om spelreglerna. Tack och lov att vi lever i ett land där vi har så stor frihet att forma våra egna liv, även när det gäller våra relationer. Var står du i allt detta själv, Steve? Hurdan är den optimala relationen för dig? - Och såklart behöver du inte alls svara om du inte vill. *bye, plikterna kallar* | |
