Spelrum
| Giraffen | 27 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 11 |
| Inloggade | 38 |
Mobilspel
| Pågående | 19 364 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Fesebengt2 | 2013-07-13 14:25 | |
 | Ledsen för att jag återskapade de här känslorna, jag tyckte att det var en intressant diskussion men menade inte såra dig. | |
| Mollee2 - Ej medlem längre | 2013-07-13 14:29 | |
 | Ingen fara alls! Känslor är bra. Jag tycker också att det är en intressant diskussion, och tar inte illa vid mig | |
| Fesebengt2 | 2013-07-13 15:12 | |
| Om man har ett helt liv med en person varför blir just då de sista dagarna så viktiga? Min kusin tog livet av sig med ett hagelgevär när han var 30. Nu var han inte sjuk men att ha haft möjligheten att veta att han mådde dåligt och försöka hjälpa honom hade naturligtvis varit önskvärt. Men hans närmaste förstod inte ens hur dåligt han mådde. Vi bodde med avstånd från varandra och umgicks några gånger/år Hur skulle då jag kunna ha förnimmat detta. Dödsbudet var naturligvis en chock men att leva vetskapen om "skall han göra det eller inte, gör han det idag osv. Skulle ha varit värre. Så jag vidhåller bättre att inte veta. | |
| Rultatultan | 2013-07-13 15:31 | |
 | @Fesebengt2 Du skrev: "om man har ett helt liv med en person varför blir just då de sista dagarna så viktiga?" Ur ett personligt perspektiv så blev de sista dagarna så viktiga för att insikten om allt vi inte hunnit tala om, göra, uppleva, dela med varandra...det kunde inte göras i morgon. Det fanns bara NU rent bokstavligt och därför blev de sista dagarna grymt viktiga. | |
| stuvelsberg | 2013-07-13 15:34 | |
| När fan blir gammal blir han religiös, obs han. | |
| Fesebengt2 | 2013-07-13 16:07 | |
| @Rultantultan Alltså jag säger inte att det ena eller det andra är rätt jag, ställer bara frågor för att jag tycker det är intressant att veta hur andra upplever det. Med det sagt varför tror man alltid att nästa och nästa dag inte kan vara den sista och behandlar sina nära och kära därefter? Måste man få ett -du har inte så långt kvar att leva, bud innan man inser att livet har ett slut? Och leva, drömma, förverkliga, älska, rata, söka, finna osv för det? | |
| Rultatultan | 2013-07-13 16:32 | |
| @Fesebengt Ja, du...det undrar jag också. Vi är (och nu generaliserar jag grovt här, antagligen utifrån den personlighet jag själv är) bra att inbilla oss att vi är odödliga - att det alltid finns en ny morgondag. Vi skjuter nog tanken på döden åt sidan. Den skrämmer ju på ett eller annat vis. Ingen vill väl gå runt att tänka att de ska ta slut en dag. Så vi "slösar" nog med livet. Använder det fel. Se på mig själv: idag har jag lagt tid på att jaga dammråttor och torka upp kattspyor (hittade en äkklig en under sängen!) istf att göra det där fina vykortet och skicka till mormor som jag tänkt göra i en hel vecka nu. Mormor är 94 bast och kan försvinna när som helst. Änglatofflor och det katterna sprider omkring sig är på det stora hela av ytterst liten betydelse. Varför prioriterar man så fel? (Går och RINGER mormor nu. Skit i vykortet) | |
| Mollee2 - Ej medlem längre | 2013-07-13 16:53 | |
| Fesebengt: Jag tror att de dagarna blir så viktiga, just för att man inser att dom är just viktiga. Man inser vikten av närhet och sammanhållning med de man älskar. Man tar ofta sina nära och kära för givet. Man tänker nog inte alltid på att man själv och de man älskar en vacker dag dag kommer vara borta. Det låter fint att säga att det vore en självklarhet att alltid uppskatta varandra och ta hand om sin omgivning, men med dagens stress och åtaganden finns knappt tid över till att tänka över saker och ting. Många bor dessutom långt bort, eller har sina egna bekymmer att ta hand om, och då är det lätt hänt att man går miste om kvalitets-tid tillsammans | |
| Mollee2 - Ej medlem längre | 2013-07-13 16:53 | |
| Jag håller m.a.o med rultantultan :-) | |
| Fesebengt2 | 2013-07-13 17:08 | |
| Jag håller med jag med och Rultantultan: "(Går och RINGER mormor nu. Skit i vykortet)" Underbart. | |
| Fesebengt2 | 2013-07-13 17:18 | |
| Jag är själv sån här att. Då vart väl livet så. Dvs människor runt en dör och den som lever längst får mest sorg tillfällen tyvärr. Jag har upplevt folk som rycker på axlarna åt döden och folk som går ner sig totalt i sin sorg. Jag brukar själv gråta en skvätt vid dödsbudet, sedan tänka att livet var så, och gråta en skvätt igen vid begravningstillfället. Därefter hugger det till i en ibland när tankarna far iväg. Men jag brukar sällan grubbla över det. | |
| Rultatultan | 2013-07-13 18:13 | |
| @Fesebengt2 Man ska nog grubbla över det så där lagom sällan. Att betänka sin och andras dödlighet är nyttigt då och då - men viktigast är ändå att försöka leva här och nu :) (Mormor bidde glad över samtalet förövrigt. Jädrar va snacksalig hon är, gamla gumman <3) | |
| Fesebengt2 | 2013-07-13 19:21 | |
| Eller hur? Om nu Mormor: (Mormor bidde glad över samtalet förövrigt. Jädrar va snacksalig hon är, gamla gumman <3) och du fick en god pratstund. Och gud förbjude, mormor gick iväg inatt. (hoppas verkligen inte att det händer) Skulle du då känna att du absolut ville vara med vid sista andetaget eller skulle du vara nöjd med det samtalet du hade nyss? | |
| SämstpåBeta | 2013-07-28 03:50 | |
 | det finns ju inget rätt eller fel i en sådan situation, utan det egna ställningstagande efter vad man vill, orkar och önska, så får man ju själv avgöra. Det är när det blir ett yttre tvång som det aldrig blir rätt, måsten, pliktrogenhet, krav från omgivningen, inre motstånd osv. För min del tycker jag att värdighet är ett viktigt inslag, värdighet för den döende framförallt och att jag visar vördnad inför det, det skulle även kännas bra för mig! | |
