Spelrum
| Giraffen | 5 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 6 |
| Inloggade | 12 |
Mobilspel
| Pågående | 19 560 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| mönjelilja - Ej medlem längre | 2012-10-21 17:02 | |
 | Fast Corlini har väl skrivit att hon sett till att ha sitt namn på huset, bilen o.s.v.? Vet inte varför det är viktigt att ha sitt namn på avtalen då hon ju å andra sidan litar så blint på sin man och deras kärlek att inget ont kan hända i deras idylliska värld där pappa står vid gårdsknuten och beskyddaar sin flock med träpåk medan mamma står i köket iklädd ridkläder, tomteluva och bakar "negerbollar" med barnen, men inte säger ordet så att någon annan hör. | |
| mönjelilja - Ej medlem längre | 2012-10-21 17:07 | |
| Varför tror du att kvinnan åker och jobbar för att hon vill se sitt namn på lönespecen? Det handlar kanske inte om pengar som du tror. Varför biter du dig fast vid ett argument som du hittat på? | |
| mönjelilja - Ej medlem längre | 2012-10-21 17:10 | |
| Lustigt att du skriver att det för andra handlar om JAG. Du själv kapar ju alla trådar och skriver otroligt mycker om dig själv och använder ofta ordet "jag". | |
| corlini | 2012-10-21 17:12 | |
 | olyckor händer, naivt är att tro ingen kan drabbas. är det sensationellt på något vis att man vill ha liv och pensionsförsäkringar eller sitt namn på det gemensamma boendet? i din låsta lilla värld där alla måste vara en grå förvärvsarbetande massa och ingen ha mer pengar eller mer fritid än någon annan kanske det inte spelar roll. men jag tycker det faller sig ganska naturligt. jag har hellre en man på gårdsknuten med både djur, natur, frihet och lycka än att behöva stå på jobbet 2 mil bort från min bebis och övertala mig själv att jag är lycklig i livet bara för att jag förvärvsarbetar och därför klarar allt och inte behöver mer än så för att vara glad och finna lycka i livet. jag hade lite större drömmar än så och enl vissa här i tråden är det dumdristigt att våga satsa på dem eftersom det innebär att man måste vara beredd på att mista och förlora vilket inte är värt risken. hellre medelmåttig och acceptabelt lycklig än att försöka förverkliga och lyckas är inte mitt motto. jag lever bara en gång och jag gör det idag, inte om 50år eller i morgon. idag har jag mitt liv och jag vill ha ut nåt mer av det än en man som sitter hemma i en lägenhet i en förort med min bebis i famn medans jag står på SSAB och staplar pall för att få uppleva självständighet. | |
| corlini | 2012-10-21 17:14 | |
| varför skulle hon annars åka från sitt barn för att jobba om det inte vore för egna pengar? ni har lagt 49 sidor i forumet på att promota vikten av egna pengar och nu är det inte därför hon jobbar? | |
| mönjelilja - Ej medlem längre | 2012-10-21 17:19 | |
| Många kvinnor jobbar för att de måste ha lönen för att klara sig och familjen. Det är viktigt att kunna försörja sig själv, men enbart pengar är inte det som gör att kvinnor arbetar. Kvinnor arbetar också för att de i många fall VILL arbeta. Det är utvecklande att ha ett arbete. Det är stimulerande för många att ha viktiga arbetsuppgifter och arbetskamrater. Det är din tolkning att folk i forumet har promptat enbart vikten av att ha egna pengar. Du missförstår så mycket av det folk skriver. Inser du inte det själv att det måste vara något som du missar? | |
| mönjelilja - Ej medlem längre | 2012-10-21 17:23 | |
| Är följande riktat till mig? "i din låsta lilla värld där alla måste vara en grå förvärvsarbetande massa och ingen ha mer pengar eller mer fritid än någon annan kanske det inte spelar roll. men jag tycker det faller sig ganska naturligt." I så fall protesterar jag mot att du pådyvlar mig åsikter som jag inte har givit uttryck för. | |
| mönjelilja - Ej medlem längre | 2012-10-21 17:26 | |
| Förresten har du väl inte riskerat någonting? Din karl har stålar och försörjer dig om du inte drar in pengar på hästarna? | |
| slånbär | 2012-10-21 17:27 | |
| Det är 2012- Det finns faktiskt en väldigt massa kvinnor som jobbar för att dom vill inte för att dom måste men den kombinationen är förstås vanligast. Är inne på mönjeliljas linje - om du tycker att en kvinna som vill jobba för att hon behöver det för sin självkänsla och trygghet är helt fel ute så är ju det exakt samma sak som att du ser till att ha ditt namn på huskontrakt m.m. Vad ger det dig för trygghet i vardagen att veta det-din man älskar ju dig eller hur och ändå tycker du att det är viktigt. En kvinna som bor i hyresrätt och inte äger åtta hästar har kanske inte något kapitalstarkt att skriva sitt namn på och vill för sin ev framtida trygghet ha ett arbete så att hon oavsett vad som sker kan klara sig och sina barns försörjning. Ser du verkligen inte att det är samma sak? Och ser du inte att det du själv gör är att arbeta oavsett om du är inpå knuten eller ej-du har inte din odelade tid och uppmärksamhet inom hemmets väggar och tiden till dina barn och man. Jag är borta på mitt jobb under samma tid som min sambo och mina barn är på sina jobb och i skolan- varför ska jag gå ensam och putsa silvret? När dom kommer hem så hjälps vi åt med allt som behöver göras och mina barn är idag tack vare det självgående individer som när dom snart flyttar hemifrån inte kommer stå handfallna inför hur tvättmaskinen fungerar. Jag hoppas innerligt att om mina söner får barn så tar dom vara på chansen att få lov att vara föräldralediga med sina barn. Själv hade vi inte ekonomisk möjlighet till det vilket var tråkigt men man måste ju leva också. Tyvärr är det där det faller för många familjer. | |
| corlini | 2012-10-21 18:15 | |
| slånbär, det där kontraktet och liv - olycksfall - pensions försäkringar ÄR jätteviktiga. det spelar ingen roll hur lyckliga och stabila paret än är om den ena blir överkörd i morgon. detta har inte med kärlek eller tilltro att göra. jo, kvinnan i ditt exempel behöver kanske göra precis det hon gör. dvs gå till jobbet. men det jag påtalade rörde inte olika samhällsklasser utan det faktumet att folk här i tråden så maniskt går på om hennes egna pengar hela tiden och i min värld är inkomst familjens vems namn det än står på utbetalningen. att överhuvudtaget tänka mitt-ditt och vara så besatt av tanken på egen utbetalningsavi så man lämnar sitt lilla barn ifrån sig bara för att få utlopp för en egocentrerad känsla av självständighet är bizzart. ekonomi är jätteviktigt men helt fel att använda som slagträ i strävan om självständighet. när blev självständighet viktigare än moderskap och familjen för den som valt att leva i en relation? så mycket viktigare att man lämnar barn och hem 10 timmar om dagen hela veckan vecka efter vecka. att många tvingas göra det pga ekonomin har jag aldrig yttrat mig kring för det är ett faktum, men att använda det som argument för kvinnans enskilda framtid finner jag sjukt värre. | |
| mönjelilja - Ej medlem längre | 2012-10-21 18:27 | |
| Många män väljer att vara pappalediga därför att de vill ta del av sitt barns uppväxt på ett annat sätt än män gjorde för 50 år sedan. Du förringar män och kvinnor som väljer att dela på föräldraledigheten. Acceptera att folk väljer olika sätt att leva familjeliv. Om deras familjer mår bra av det så är det bästa sättet för dem. Märkligt att du som inte ens är hemmafru förordar att kvinnor ska vara hemma med sina barn i flera år trots att det kanske inte passar deras familj. Är du på riktigt? | |
| mz_lzrd | 2012-10-21 18:27 | |
| Men om corlini står som lika ägare på huset, bilen, hästarna och allt annat som hon ju genom sitt hemmafruande faktiskt arbetat och arbetar för, då tycker jag att det är ok att vara hemmafru. Markservicen som hon tillhandahåller har ju ett värde som kan mätas i pengar. Vid skilsmässa eller dödsfall ska hemmafrun enligt min mening absolut inte stå barskrapad, och har hon sett till så att hon inte blir det, ja då har inte jag några andra förbehåll mot hemmafruarbete. Hon får ingen pensionsgrundande inkomst men förhoppningsvis har hon nån privat pensionsförsäkring. För det är ett arbete, det har ett värde. Och är naturligtvis något som varje hemmafru ska vara stolt över. | |
| corlini | 2012-10-21 18:42 | |
| mönje, jag förordar inte. jag tycker det är en fin familjebild sålänge den är sympatisk och rättvis och inte lämnar ena parten i offerroll om olyckan är framme. det jag reagerat på är den genomsyrning av ekonomisk egoism och jakt på självständighet som används som argument MOT hemmafruar här i tråden. jag ser inget skäl till jakt på självständighet eller egna utbetalningsavier när man valt att bilda familj. mz börjar fatta min inställning, och vi äger inte ens hästarna ihop de är mina egna :) jag tycker man kan skaffa trygghet för framtiden så man slipper rädsla för olyckor eller dödsfall genom att ingå skriftliga avtal, deläga till 50% och ha privata försäkringar. det går att känna sig trygg som hemmafru idag. det är få förunnat ekonomiskt men det är inte att vara låst, livegen eller osjälvständig. jag tycker det är skrämmande att kvinnor i relationer jagar självständighet och egna pengar med sådan frenesi att de väljer att lämna sin bebis hemma. vad har de då i en relation att göra, varför valde de att bilda familj om det viktigaste är den egna självständigheten och den egna utbetalningsavin? | |
| stol | 2012-10-21 18:49 | |
| Allt handlar om att dra sitt strå till stacken. Den Svenske mannen är inte lat vi hjälper till oerhört mycket i hemmet. Det fungerar inte ekonomiskt att en person sitter hemma år efter år med barn medans gubben jobbar 150% och dessutom förväntas ta ett delat ansvar för hemmet. Tyvärr blir många män lurade när ungarna kommer på löpande band, kvinnan vill vara hemma och bli försörjd. Sjutton år av mitt liv gav jag för ett våp som bara ville vara hemma. Jag jobbade och slet både hemma och på jobbet och när jag fick cancer då blev jag fimpad för någon annan som kunde stå för dom ekonomiska fiolerna. SE UPP GRABBAR!!! det är så jävla gullit i början men sen brakar det loss. | |
| mz_lzrd | 2012-10-21 19:09 | |
| Min mamma var hemmafru när jag och min bror var små, pappa lyfte inte ett finger hemma. Mamma slet faktiskt, två barn och hus och trädgård och en man som var för manlig för att "passa ungar" ens när mamma var tvungen att gå till doktorn. Pappa hade nycklarna till familjens enda bil, vi bodde på landet, han kunde sticka iväg på fredagen och inte visa sig förrän söndag kväll om han ville bestraffa familjen för någon inbillad oförrätt. Den möjligheten utnyttjade han. Ifall han var sur gömde han bilnycklarna när han kom hem från jobbet så mamma inte skulle kunna använda bilen. Kort sagt, om familjeförsörjaren inte är riktigt navlad så kan det vara väldigt otrevligt att "bli försörjd". Det låter som om det var på 1930-talet men det var det inte alls. | |
| slånbär | 2012-10-21 19:41 | |
| Corlini - Visst är detviktigt med försäkringar och att man delar allt och ser till att det verkligen finns på papper. Det är precis det vi har hävdat tråden igenom. Varför är det viktigt då? Jo utifallom att försörjaren plötsligt avlider eller faktiskt vill skiljas en dag. Detta verkar du hålla med om i alla fall. Det du inte verkar förstå är ju att en kvinna som genom åren behåller sitt arbete (om så bar på deltid) därigenom har även detta som en försäkring vid ovanstående oväntade scenario. Det är precis samma sak. Hon har ju inte jobbet för att hon tror att han ska lämna eller dö och du har väl inte försäkringar och ditt namn på papprena för att du tror att han ska lämna eller dö? Men om detta ändå skulle hända så har du en trygghet och så även en kvinna som valt att stanna i arbetsmarknaden. Älskar du din man mindre för det eller tror mindre på ert förhållande? Nej och det gör ju naturligtvis inte hon heller. Hur kan du inte se att det är exakt samma sak. Dessutom så är det som jag tidigare skrivit vanligare att man inte äger saker som kan ge en tryggad tillvaro även om man blir ensam med barnen. Hur många tror du har ett hus som är värt såpass mycket att det blir så mycket pengar över till att klara sig utan att arbeta ? Dessutom så måste man ju bo någonstans ändå. En kvinna som inte har arbetat på dom senaste 25 åren och är i medelåldern har självklart inte särskilt mycket att komma med i sitt cv. Då vill det ju till att hon verkligen har gjort en bra deal med mannen innan han dog eller drog. För risken är att hon får gå hemma ett bra tag till innan hon får in en fot på arbetsmarknaden. Dessutom så tycks du verkligen hänga upp dig på att man lämnar sin bebis för att gå och jobba men herregud hur länge är dina barn bebisar egentligen??? Det är nåt år och sedan är dom faktiskt inte så små längre och det går alldeles utmärkt att låta pappan ta hand om barnet eller tom lämna till förskola om man nu vill arbeta båda två. | |
| formulär1A | 2016-08-14 10:50 | |
| Jag har inte läst hela tråden, och det är ju snart fyra år sedan det skrevs i den. Just att det gått så lång tid gör att jag blir genuint nyfiken/intresserad av om du hemmafru känner på samma sätt nu som då? Är du fortfarande hemmafru eller har du av någon anledning börjat jobba igen? Och hur har de här åren varit -- har du sett både för- och nackdelar med att vara hemmafru? | |
| kafountine - Spelvärd/Forumvärd | 2016-08-14 12:26 | |
 | Jag skulle lätt kunna stanna hemma ett tag. Det finns så mycket mer jag vill lära mig som jag inte orkar med nu efter jobbet. Jag vill odla mer, måla mer, träna när jag vill och vara hemma när barnen kommer hem från skolan, pigg och glad. Sen kanske det inte skulle tillfredsställa mig för evigt, men jag har andra ideella uppdrag som kan ersätta bekräftelsebehovet. | |
| VildaVittra | 2016-08-14 12:45 | |
| Det var en väldigt intressant tråd. Några "guldkorn" var exempelvis "Svenska män hjälper till mycket hemma". Vadå hjälper till? Är man med och stökar ner så är det inte att hjälpa till, utan att man röjer upp efter sig själv, vill man ha mat så lagar man mat. Ett annat guldkorn var att vara hemmafru/hemmaman inte var ett jobb, utan man skulle jobba och sedan via rutavdrag låta någon annan jobba i ens hem (då helt plötsligt var det ett jobb). Men i alla fall, på frågan om jag skulle kunna tänka mig att vara hemmafru, så ja, jag är nämligen tillräckligt jämställd för att inte se ett så hårt arbete som slötid. | |
| SmålandsMira | 2016-08-14 13:00 | |
 | Been there, done that. Var hemma i 7 år. Ångrar absolut inte de åren, att ha haft all den tiden med mina barn är en ynnest och en rikedom, men med facit i hand vet jag inte om det var så smart på det personliga planet. Började söka arbete igen när barnen var större och jag började klättra pp väggarna av att gå hemma. Vägen till ett heltidsarbete är inte lätt, är inte där än. "Behöver" inte arbeta för vår ekonomis skull men för min egen skull känns det viktigt. Man måste tänka framåt och på sin egen ekonomiska trygghet. | |
