Spelrum
| Giraffen | 2 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 0 |
| Inloggade | 2 |
Mobilspel
| Pågående | 19 294 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-03-01 15:08 | |
 | att vara enstöring,är det att ha ett handikapp?hmmm.. | |
| micro113 | 2009-03-01 15:10 | |
 | Gräl eller hetsiga diskussioner är självklara inslag i långa förhållanden - anser jag. Kan man inte gräla med varandra, så skall man inte vara tillsammans. Det mest fruktansvärt jag kan tänka mig är att leva med någon som alltid tycker lika dant som jag själv -- det vore ju som att vara ihop med sig själv - fy bubblan. | |
| Lasse1978 | 2009-03-01 15:10 | |
| Antisocial Personality Disorder (APD) kallas det Myspruppen. :) | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-03-01 15:11 | |
| elr jag kanske la ihop fel där det du skrev,vet inte | |
| micro113 | 2009-03-01 15:11 | |
| Mys Socialt handikapp, ja det måste det väl räknas som.. | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-03-01 15:13 | |
| ja de finns då diagnoser till allt,haha,jag är oxå en enstöring,så då har man väl de handikappet oxå då...å då få de väl va så=)jag misstrivs inte med å vara enstöring,å ingen stör sej på att jag är det heller=) | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-03-01 15:14 | |
| måste det?eftersom jag aaaldrig hört talas om att då man är enstöring,har man ett handikapp,inte så konstigt att jag då undrar om jag läste det rätt? | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-03-01 15:19 | |
| sedan förstår jag väl att det måste finnas en viss gräns för HUR antisocial man är,innan man kan få en diagnos som apd? nu handlar inte tråden om det,men ja tycker sånt här är intressant*S* | |
| micro113 | 2009-03-01 15:19 | |
| mys Enstöring för att man själv drar sig undan, men har social kompetens för att umgås om man vill --- det är inte ett handikapp. Enstöring för att man saknar den sociala kompetens eller förmågan att upprätthålla relationer -- det är ett socialt handikapp. Så det beror på varför du är enstöring om det är ett handikapp eller inte. Själv har jag förlorat min sociala kompetens och förmåga, och är enstöring av tvång och inte fri vilja - så då måste det räknas som socialt handikapp eftersom det hämmar mig så att jag inte klarar umgänge med andra. | |
| Annfi | 2009-03-01 15:19 | |
| Han förstår inte heller vad som är passande i sociala sammanhang (t.ex. gränser för hur länge & ofta det är passande att krama någon av motsatt kön eller hur han behandlar barnen, etc.), så hela den sociala biten är lite knepig med honom. Men nu skriver jag visst lite i självförsvar. | |
| Annfi | 2009-03-01 15:23 | |
| Problemet är att han tycker att jag grälar så fort jag vill diskutera något, blir engagerad, höjer rösten och ser arg ut. Och jag är en impulsiv person som lätt blir glad, arg, ledsen, busig... Det blir för mycket för honom. Och då måste det ju vara mig det är fel på... | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-03-01 15:25 | |
| micro:aa,jag förstår,,jag är en enstöring men har har full kompetens till att vara social,men sedan jag vart sjukriven å gick för länge som det,,så stämmer även det andra du skrev,in på mej=(men de tro ja är ngt som ja kan jobba med,,men kan man födas med apd?är det ngt som kan gå bort elr? annfi:hmm,ja de låter svårt,men då ni träffades osv,hade han de inte i samma grad då?elr var det ngt som du trodde du kunde lära dej leva med men det har blivit svårt?lite orättvist mot honom kanske om de är ngt du kanske drar upp då ni grälar?om du visste om hans handikapp från början dvs? | |
| emman | 2009-03-01 15:26 | |
 | micro113 2009-03-01 15:10 "Gräl eller hetsiga diskussioner är självklara inslag i långa förhållanden - anser jag. Kan man inte gräla med varandra, så skall man inte vara tillsammans. Det mest fruktansvärt jag kan tänka mig är att leva med någon som alltid tycker lika dant som jag själv -- det vore ju som att vara ihop med sig själv - fy bubblan." Jag håller inte alls med om detta. Jag ser inga problem med att aldrig gräla, diskutera saker och ting kan man ju göra ändå. Inte behöver "aldrig gräla" = "tycka lika om allt" heller, det handlar väl bara om HUR man väljer att framföra/diskutera saker och ting. Jag tycker ABSOLUT att man kan vara tillsammans, utan att gräla på/med varandra, oavsett längd på förhållandet. | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-03-01 15:26 | |
| annfi:nej,det är inget fel på dej alls tycker jag,,men ni måste ju på ngt sät försöka komma på ett sätt att kommunicera som passar båda,möta halvvägs,men allt är beprövat kanske? | |
| emman | 2009-03-01 15:30 | |
| Annfi 2009-03-01 15:23 "Problemet är att han tycker att jag grälar så fort jag vill diskutera något, blir engagerad, höjer rösten och ser arg ut. Och jag är en impulsiv person som lätt blir glad, arg, ledsen, busig... Det blir för mycket för honom. Och då måste det ju vara mig det är fel på..." Jag kan känna igen det där lite med, att det kan vara skitjobbigt att försöka prata med någon som blir "gapig" eller ilsken. Det bästa är ju om man kan diskutera som vuxna, utan utfall och högljuddhet. Annars finns ju risken att han "musslar ihop" totalt istället. Jag menar inte att det är fel på dig (eller honom). Ni verkar däremot ha helt olika syn på hur en givande diskussion ska se ut. | |
| Annfi | 2009-03-01 15:30 | |
| Han var jättecharmig när vi träffades. Jag fick full uppmärksamhet, för han orkar med det korta stunder. Och så charmig är han mot andra, de älskar honom och han tycker att de är trevligare att vara med än jag, som känner mig oviktig för honom, eftersom han går ut och dansar fyra-fem gånger i veckan. Hemma vill han bara vara ifred från alla. Men jag tror ändå att man kan leva ihop trots stora olikheter i personlighet om man behandlar varandra med kärlek och respekt. Men det har det blivit lite tunt med på sistone... | |
| micro113 | 2009-03-01 15:31 | |
| Mys Personlighets störningar kan komma - kommer oftast - tidigt i livet, men jag tror inte att man är säker på om det är en medfödd skada eller om det är något man förvärvar. Ofta är ju APD personer kopplade till en uppväxt där föräldrarna inte räckt till för att täcka behoven hos barnet som liten. Sen finns ju också varianten som kommer när man blir äldre, och snarare är en biprodukt av någon annan diagnos eller händelse. För dem som har APD inlemmat redan som små, så är det svåt att förändra. För sådana som dig och mig, som fått det som vuxna, så brukar det gå att jobba bort när man mår bra i övrigt. | |
| micro113 | 2009-03-01 15:36 | |
| emman Jag anser inte att man behöver gräla -- vi gör sällan eller aldrig det, vi diskuterar istället. Fel uttryckt av mig. Däremot skall man kunna gräla med varandra, då på ett städat konstruktivt sätt, men utan rädsla. Då menar jag - rädsla för att den andra skall bli våldsamt och rädsla för att kärleken dör om vi höjer rösten åt varandra. Hoppas du förstår hur jag menar. | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-03-01 15:37 | |
| men hur klarar han då va de sociala om han dansar 4-5gånger i veckan?men klarar inte av då du,hans fru,vill ta upp saker med hoom?han själv kanske skyller lite på sin diagnos ibl,,,elr har jag fel? jag tror oxå att man kan leva med varandras olikheter,jag å min fd var tillsammans i över sju år,å va väldigt olika,ja är impulsiv,hetsig i humöret,,å han va luuuugn som en filbunke osv,,men våra olikheter komplitterade varandra bra,vi behövde en släng av varandras sidor,ibl beror det nog heltå hållet på vad de där.. men finns det kärlek kvar mellan er?då finns det ju en starkt grund å stå på så ni kan iaf försöka ta er igenom detta,,å jag hoppas det löser sej till det bästa! läste han var otrogen,sånt har jag inget till övers för,alla har ett val så länge inte ngn håller en pistol mot huvet,,å jag skulle aldrig kunna lita på den jag lever med efter ngt sådant,ett förhållande utan tillit tro ja inte på men de är vad DU känner inför otroheten, som spelar roll denna gång | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-03-01 15:37 | |
| Micro:oookej=)tack för ditt svar! | |
